Varför krångla till det? (trådlös blixt med automatik på Sony A6000)

Igår publicerades en alldeles utmärkt artikel här på FS om hur man bättre kan utnyttja sin blixt. I artikeln finns många bra tips om hur man hyfsat enkelt och billigt kan lära sig att ljussätta med manuellt kontrollerade blixtar. Jag har egentligen aldrig hållit på så mycket med det där med trådlös blixt, utan mina erfarenheter av mer kontrollerat ljus kommer mest från fotografering i studio för över tjugo år sedan.

Nu råkade artikeln vara väldigt väl tajmad då jag för någon månad sedan var tvungen att köpa en lite större blixt till min Sony A6000, och det blev en Sony HVL-F43M. (Ja, jag var tvungen då jag skulle fotografera bröllop, och det hade kunnat bli bara kattskit om jag inte haft tillgång till blixten.) Jag hade också sedan tidigare en Sony HVL-F20AM som jag köpt till min NEX-7, men den passar inte på A6000 utan adapter. En dylik adapter fick jag dock tag på hos Cyberphoto för det facila priset av 300 pengar, och den hämtade jag ut på posten idag. Med adaptern monterad på den lilla blixten och den större blixten monterad på den medföljande foten var det bara att sätta igång och testa!

Man kan göra hiskerliga självporträtt med en lös blixt! A6000 med 35/1,8 OSS

Fast nu var det ju förstås inte fullt så enkelt. Innan man kan börja fotografera med TTL-automatik och trådlös blixt måste prylarna ställas in på rätt sätt, och Sonys manualer är inte alltid solklara. Med hjälp av Google fick jag dock reda på att enklaste sättet är att montera den stora blixten (alltså den som ska vara trådlös) på kameran och sedan välja Flash mode: wireless - då ställer både kameran och blixten in sig på rätt sätt. Sedan tar man av den stora blixten, monterar HVL-F20AM på kameran och sätter på strömmen på alltihopa - med lite tur blinkar det rött på framsidan av den stora blixten (vilket innebär att den är beredd) och man kan testa att kopplingen mellan prylarna fungerar genom att trycka på AEL-knappen - då ska först blixten på kameran och sedan den lösa blixten blixtra till lite för att visa att de lever!

Här blev jag lite orolig, eftersom jag inte använder min AEL-knapp som en AEL-knapp, utan i stället för tumfokusering. Det visade sig dock fungera- när jag trycker på den visar båda blixtarna livstecken och kameran sätter igång att fokusera. Någon som dock var rätt irriterande nu (och lär bli ännu mer irriterande i längden) är att varje gång jag använder tumfokus får blixtarna för sig att prata med varandra, så det känns nästan som att gårdagens rekord i antalet blixturladdningar (dryga 47000) går att slå om man fotograferar mycket. Om inte annat lär det dra hyfsat mycket ström ...

En annan nackdel med att styra den huvudsakliga blixten med en mindre blixt på kameran är att det (som ni ser i mitt vackra självporträtt här ovanför) inte är så lätt att göra vackra självporträtt i en spegel. I mitt fall är självporträtten sällan särskilt vackra oavsett vilken teknik jag använder, men när man gör så här kommer den lilla blixten alltid att synas väldigt väl i bild eftersom den pratar med storebror just genom att blixtra - ljuset från den lilla blixten påverkar normalt inte motivet, men det gäller förstås inte när motivet får för sig att vara en spegelbild ...

Nu är väl just självporträtt i spegel inte sådant som hobbyfotografer/fotoentusiaster ägnar sig åt så ofta (åtminstone inte offentligt), så det problemet är nog inte så allvarligt i praktiken.

Vad kan man då göra i sammanhang som kanske bättre representerar vad vi amatörfotografer roar sig med?

Bakgrundsbelyst löv A6000 med Sony 50 mm f/1,8

Naturfotografering är populärt, och för det kan man förstås också använda en trådlös blixt. I bilden ovan har jag helt enkelt lagt blixten under lövet (som fortfarande sitter fast på sin gren - inga växter eller djur har skadats i produktionen av detta blogginlägg).

Samma bild men lite mer dystert grått

En mer vanlig användning av blixt (både med och utan snubbelsladd) är porträtt, och jag tycker nog också att det är där det kan göra mest nytta. När jag skulle testa på det stötte jag dock på patrull - min HVL-F43M (förskräckligt krångligt namn på en blixt) var visserligen försedd med en fot, men foten i fråga höjer inte blixten mer än några millimeter över den plats den placeras på. Det gör att ljuset väldigt lätt kommer underfrån (om inte motivet ligger på marken eller om som här sitter vid ett bord där blixten står).

Felix, med blixten snett nedifrån till höger (eller vänster för honom förstås). A6000 och 50/1,8

Det här problemet kan man förstås lösa genom att skaffa sig något slags stativ att fästa blixten på. Själv tänker jag prova med en sån där förskräcklig Gorillapod - de är fullständigt odugliga att hänga kameran på eftersom de vibrerar nåt så djävulskt, men det torde inte göra så mycket om man använder dem till blixtar. Idag blev det dock mindre optimal placering av blixten antingen på bord, mark eller i handen. Blixten i handen var populärt i pressfotosammanhang innan det där med automatiska blixtar som kan bo ovanpå kameran kom, och är fortfarande populärt bland exempelvis en del gatufotografer. I praktiken innebär det att man (jag) inte kan hålla vare sig kamera eller blixt särskilt stadigt ...

Felix med handhållen blixt uppe till vänster (höger?), A6000 och 50/1,8

I de bilder jag visat hittills är det ju ganska tydligt att jag använt blixt för upplättning (även om jag ställt in blixtkompensationen på -0,7 steg vilket jag tycker är minimum på mina Sonykameror), men man kan ju också använda blixten utan att det syns. Vän av ordning kan fråga sig vad det ska vara bra för - om blixten inte syns behövs den väl inte?

Mjo, ibland gör den det, eller den behövs ju förstås inte  (inga av våra prylar behövs egentligen), men blixten kan hjälpa till att få bilden att se mer naturlig ut när det befintliga ljuset jävlas.

En svartvit Felix framför en alldeles vansinnigt faluröd bakgrund - därav svartvitt

Den svartvita bilden av Felix är tagen med en starkt solbelyst faluröd trävägg som bakgrund, och Felix sitter i skuggan. Här har jag (handhållet) försökt få blixten att lysa i samma vinkel som solen. Alternativet hade varit en massa efterbehandling, som inte sett ett dugg mer naturligt ut, och det är nog för sånt här jag tycker en löst blixt gör sig bäst.

Ni som följer min blogg vet förstås att den ofta (för ofta?) består av en massa kattbilder. Jag testade förstås hur det fungerar med trådlös blixt för sådana bilder också :)

Nony med A6000 och 50/1,8 på låg nivå

Den låga placeringen av blixten (med den medföljande foten) gör att det blir lite läskiga skuggor runt kattskrällets ögonhålor, men allt blixtrande kors och tvärs (när jag fokuserar och när blixtarna ska komma överens om exponering) visade sig vara ganska bra för att fånga hans uppmärksamhet :)

Nony med A6000 och 35/1,8

Ett av de större Gorillapodstativen jag nämnde tidigare vore nog ypperligt för att få ljuset lite snyggare på kattjäveln. Särskilt om man studsar det mot något.

Nony med A600o och 50/1,8

En sak jag också var lite orolig för var att Sony har försämrat sitt blixtsystem, så att det är långa fördröjningar mellan avtryck och faktiskt blixtrande. Nu har jag inte provat A77 med trådlös blixt, och det var för den kameran det klagades högljutt, och jag har inte läst några bra tester av NEX eller A6000 med trådlös blixt, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig.

Det jag kan konstatera är att när man trycker på avtryckaren (i synnerhet om man först använder tumfokus) blir det en jäkla massa blixtar åt alla håll, men egentligen inte någon märkbar fördröjning. Bilden tas när den borde tas (på samma sätt som utan blixt), men det är fullständigt omöjligt att själv i efterhand avgöra när det var på grund av allt blixtrande. Det går nog att vänja sig vid, men det är rätt störande.

Sammanfattning

Sony A6000 med HVL-F20AM (och en liten adapter) som masterblixt och HVL-F43M som slavblixt fungerar utmärkt för mina ändamål, men blixten måste kompenseras ned i styrka och det är inte så bra för motiv där masterblixten riskerar synas. Fördröjningen är inte så stor att jag störs av den, men kombinationen tumfokus och trådlös blixt känns inte helt genomtänkt ...

Jag lyckades komma underfund med hur det fungerade ikväll utan att svära en enda gång, vilket tyder på att det borde vara hyfsat lättanvänt för nästan vem som helst (så länge man inte försöker ta reda på hur det fungerar via manualen).

Bildresultaten blir bra utan extra tillbehör, och blir ännu bättre om man följer några av råden i artikeln jag länkade till i början av inlägget (stativ etc).

Det är kanske inte så mycket att inte krångla till det, men man behöver inte tänka lika mycket när man väl får det att fungera (och det är mycket värt när det är varmt och hjärnan kokar!).

Testa att dra spaken åt andra hållet!

När jag konverterar mina råfiler till svartvitt i Lightroom och Silver Efex brukar jag ge mig på reglaget Clariy (Klarhet i svenska versionen) och dra upp det för mer kontrast. För färgbilder tycker jag nästan alltid det blir bättre om man ökar på det värdet lite, och av slentrian gör jag så med nästan alla bilder. Affe (Johansson) tipsade dock om att det kan vara bra att dra just det reglaget till ett negativt värde när man ska göra om sina bilder till svartvitt (i Lightroom eller med en plugin som Silver Efex), för att få mjukare tonövergångar, så jag tyckte det borde testas.

Som vanligt utnyttdjade jag barn och husdjur för mitt lilla test, och jag måste nog hålla med Affe - det finns anledning till att det där reglaget går att dra till negativa värden också.

I färgbilder blir det lite vattenfärg och pastell över det hela när man drar ner reglaget, men när man sedan gör om bilderna till svartvitt händer det saker - tonomfånget ökar och bilderna får en helt annan karaktär än om man kör med det mer Petersenska stuket med hårda kontraster och mycket svärta.

Personligen gillar jag resultatet mycket och kommer garanterat använda det ofta. I de här bilderna har jag också lagt på en lätt sepiatoning då jag tycker svartvitt på skärm ofta blir för kallt.

Så, testa att dra spakarna åt andra hållet än vad du kanske gör vanligtvis - det kan bli bra :)

Ögonfokus - Kalle Ankafunktion, eller faktiskt användbart?

Jag var medveten om att Sonys A7-serie har funktionen de kallar "eye-AF", som innebär att autofokusen först försöker hitta ett ansikte, och sedan ett öga att fokusera på. Jag var dock osäker på om funktionen fanns i min A6000, eftersom jag inte hittade något menyalternativ för det. Det visade sig dock att det man behövde var att tilldela funktionen till någon knapp (jag valde mittknappen i flervalsknappen).

När man fotograferar porträtt på nära håll med stor bländaröppning blir skärpedjupet ofta väldigt kort, och det är lätt att få fokus på nästippen eller annan ansiktsdel än just ögonen som är det åtminstone jag brukar vilja ha skarpt. Med min NEX-7 använde jag mig av förstorad sökarbild för att vara säker på att få skärpan rätt, men då gäller det att både jag och motiv står ganska stilla så inte skärpan flyttas.

Med ögonfokus aktiverat i A6000 trycker jag på mittväljaren, och om kameran hittar ett öga att sätta skärpan på markeras det med en liten grön fyrkant. Det går snabbt, och det verkar faktiskt fungera. I och med att kamerorna får snabbare processorer blir såna här funktioner bättre och mer tillförlitliga, och jag tycker det är en riktigt bra funktion jag kommer använda ofta i porträttsammanhang!

Båda bilderna är tagna med Sony 50 mm f/1,8 på f/2,8 och finns som vanligt på min flickr i originalformat.

Sony A6000, följande autofokus och kort skärpedjup (och kattjävlar)

I mitt förra inlägg tog jag upp trivialiteter som politik och yttrandefrihet, men dagens inlägg handlar om betydligt viktigare saker - prylar och kattbilder!

Jag har som en del av er säkert sett köpt en Sony A6000 som komplement till min NEX-7 (snarare ersättare, men jag behåller sjuan eftersom begagnatvärdet är så lågt). Det som framför allt imponerat på mig med A6000 är den oerhört snabba fokuseringen jämfört med andra spegellösa kameror jag testat (och den träffar ofta rätt också), och att den är klart bättre på höga ISO (fast idag körde jag inte högre än ISO 250).

Med A6000 kan jag äntliiiigen köra med AF-C aktiverat hela tiden och tumfokus (på AEL-knappen) på samma sätt som jag gjort i många år med spegelreflexkameror. Tyvärr går det bara att välja om kameran ska använda fokuspunkterna i centrum eller över hela sensorn - det går alltså inte att välja enstaka punkter. För det mesta gissar kameran rätt vad jag vill ha i fokus, men om ni förstorar t.ex. den första bilden ser ni att den inte lyckades gissa att det var ögat som var viktigt ;)

Det som hamnar i fokus visas med ett knippe gröna fyrkanter som fladdrar omkring på skärmen, och det fungerar riktigt bra tycker jag. När jag vill att skärpan ska ligga kvar där den är släpper jag helt enkelt tumknappen.

Nu är ju inte det här jättesvåra bilder att få till, men de är tagna på nära håll och med stor bländaröppning så skärpedjupet är som ni ser väldigt kort. Det är ganska utmanande för autofokusen (särskilt när den ska gissa vad som är viktigt). Det fungerade dock ändå bra med min 50/1,8 OSS (efter att objektivet firmwareuppdaterats).

I porträttet av Nony ligger skärpan på nosen, vilket jag såg redan när jag tog bilden. Där skulle jag vilja kunna manuellt justera skärpan genom att använda det Sony kallar DMF (Direct Manual Focus), men se det går inte med följande AF inställt. Nu har jag löst det genom att ställa in en knapp så att jag snabbt kan växla till manuell fokus, men det gäller att komma ihåg det också ...

På det hela taget är både jag och Nony nöjda med dagens session med A6000 och 50/1,8. När jag först testade objektivet med den nya kameran tyckte jag det var lite segt, men det berodde nog på att det var väldigt dåligt ljus. För mina behov räcker nog snabbheten till i 99% av fallen :)

Ha det gott!

Idag fikades det så det stod härliga till i Uppsala!

Jag pratar förstås om det månatliga Dagnyfikat som numera äger rum på konditori Fågelsången. I vanligt god ordning kom jag och Martin dit mycket senare än alla andra, men jag försvarar mig med att jag inte tror på sommartid och alltså i själva verket var där åtminstone i närheten av 10:30 ...

Det gick våldsamt till när Monica bläddrade i Björns fina bok (eller så var det jag som körde med lite för lång slutartid). Nex-7 och Sigma 19/2,8

Som vanligt var det mycket trevligt, och som vanligt togs det massor av elaka och snälla porträtt av alla deltagare. Ni får själva avgöra i vilken kategori mina ska hamna ;)

Monica och Björn. Nex-7 och Sigma 19/2,8

Diskussionerna vid våra fotofikor brukar röra sig mellan allt från fotoprylar till gamla lumparminnen, och så var det förstås den här gången också. Ett nytt ansikte för mig IRL var Björn Thundal som också bloggar här på FS. Det är alltid lika kul att få träffa folk live och inte bara i forumtrådar eller i bloggarna :)

På den här bilden ser Anna lite bekymrad ut, men annars satt hon mest och skrattade hela tiden som vanligt :) Nex-7 och Nikkor 105/2,5 Ais

Bengt ser nästan ut att ha ring i örat, men det är bara effekt av motjluset i öronluddet :) Nex-7 och Nikkor 105/2,5 Ais

Jag körde som vanligt med min NEX-7 (som troligen kommer att kompletteras med den nya A6000 framöver) och hade den här gången med mig en gammal Nikkor 105 mm f/2,5 som är ett riktigt trevligt porträttobjektiv. Det har kanske inte samma kontrast och så som moderna objektiv, men fungerar riktigt bra på min kamera med adapter.

Danne med Nex-7 och Nikon 70-200 f/2,8 VR II

Eftersom jag ändå hade med mig Nikonadaptern passade jag på att prova Bengts 70-200 på min NEX - en kombination som ser ganska lustig ut, men som visade sig kännas förvånansvärt välbalanserad och lättanvänd. Skarpt blev det också!

Denne helt oskyldiga konditoribesökare ser inte helt nöjd över att bli "smygfotograferad". Nex-7 och Nikon 70-200/2,8 VR II

Givetvis blir det manuell fokusering och stabiliseringen i objektivet har man ingen nytta av när det monteras på en NEX med adapter, men det är som synes fullt användbart. Snart kommer dock Sony med en egen 70-200 (fast med f/4) som är stabiliserad och gjord för E-fattningen (också för fullformatskamerorna). Får se om det blir en sådan så småningom, fast den är ju så där fånigt vit ...

Nik! Nex-7 och Sony 50/1,8

Alltid lika trevlige BMW-fantasten Claes fotograferad med Nex-7 och Sony 50/1,8 (med Ewa lurandes i bakgrunden)

Martin som var lika sen som jag. Nex-7 och Sony 50/1,8

När vi väl lämnade fiket vid halv tretiden (utan att bli utslängda dessförrinnan) tog jag, Martin, Nik och Ewa en liten promenad runt byn. Det blev först parkeringsbestyr, sedan bolagsbestyr, en kort kisspaus på mitt kontor (där jag skröt med mina fina Canvasbilder jag skrivit ut) och vi hamnade förstås så småningom på UKK.

Utsikten västerut från UKK med Nex-7 och Sigma 19/2,8

Österut från UKK med Nexen och Sigman

Vi gick ner till loppisen en kort stund men de var på väg att stänga och Niks parkeringstid var på väg att gå ut, så efter detta var fikat officiellt avklarat (efter sex timmar totalt eller så).

Nya bostäder vid Rosendal. Nex-7 och Sigma 19 mm

Jag passade på att stanna till och ta en bild av nybyggnationen vid Rosendal på vägen hem. Här var det tidigare skog och fält (som inte användes till något vettigt). Det ändras fort :)

Stort tack till alla inblandade för trevligt sällskap idag!