Moralpanik!!!

Veckans avsnitt av SVT:s "Alla är fotografer" handlade om fotografering av barn. Barn som i små människor och barn som i avkomma (i det här fallet Johan Rheborgs 20-åriga dotter Josefin). Rheborg valde att fotografera sin vuxna dotter iklädd avklippta jeans och en topp, och det har fått både forumskribenter och andra att gå i taket. Bilden hittar ni på Johan Rheborgs flickr.

Jag fotograferar mina egna söner i alla möjliga situationer och klädsel, och vare sig de eller jag tycker att bilderna är olämpliga för allmänt beskådande, men när det sker i public service på bästa sändningstid blir det uppenbarligen för mycket för många. På expressen.se skriver fotografen Linnéa Pettersson totalt ner programmet och förstår inte hur inslaget kunde visas.

Sönerna på Isle of Mull 2005

Också här på fotosidan.se är det en del som hävdar att det var ett synnerligen olämpligt beteende av herr Rheborg att fotografera sin dotter på det vis han gjorde (och somliga ger också kängor åt den gubbslemmige skolfotografen som var med i avsnittet.

Sonen Felix i november 2005

Varför är det så känsligt med bilder av barn (t.o.m. vuxna barn)? Visst finns det otäcka nätpedofiler och andra sjuka människor som kan tänkas gå igång på bilderna som blivit mycket mer lättillgängliga i och med Internet, men ska vi som gillar att fotografera barn för den skull avstå från att fotografera eller publicera bilderna?

Sonen Oliver med klasskompis jag glömt namnet på. Valborgsmässoafton 2006.

Visst finns det tillfällen där det är olämpligt att fotografera, och alla bilder ska kanske inte läggas upp till allmän beskådan på nätet, men jag tycker inte bilderna som visades i teveprogrammet hör till den kategorin. Det är uppenbarligen väldigt viktigt för PK-maffian att alltid gripa in när det finns minsta misstanke om att någon beter sig på ett oacceptabelt sätt. Att programmet visas av SVT gör det till en ännu tydligare måltavla än om det sänts av någon av betalkanalerna.

Oliver i juni 2006

Efter att första avsnittet av Alla är fotografer sändes var det massor av folk som klagade på det - kanske främst för att två komiker inte under några som helst omständigheter skulle kunna göra något vettigt av ett så känsligt ämne som fotografering (som måste tas mycket seriöst alltid och hela tiden). Tongångarna förändrades lite efter andra avsnittet, men det var fortfarande bara ett underhållningsprogram som inte har så mycket med fotografi att göra.

Felix, april 2010

Onsdagens avsnitt verkat få många att glömma det där med underhållningen, och i stället fokusera på att det faktiskt handlar om bilder. Tyvärr handlar det uppenbarligen om fel bilder och fel fotografer. Skolfotografer är per automatik snuskgubbar, och att be sin vuxna dotter ta av sig tröjan är något helt vansinnigt olämligt att göra.

Felix, februari 2007

Det ska bli intressant att läsa i forumet och diverse krönikor efter nästa avsnitt, och se vad som är fel med programmet då. Själv tycker jag det är intressant och underhållande, men lite för kort - 30 minuter gör att man missar mycket (som att Rheborg gjorde den klandervärda bilden av sin dotter med en analog kamera och inte den Canon han sprayar med i programmet).

Ha det gott!

Vad gör man när inspirationen tryter? Köper nya prylar förstås!

De senaste månaderna har det inte blivit mycket fotograferande för min del. Det är inget ovanligt, utan det brukar gå i perioder där jag ibland tar väldigt många bilder, och ibland nästan inga bilder alls. Eftersom jag är en prylgalning vet jag att det nästan alltid hjälper att sätta fart på plåtandet genom att köpa nya prylar (för mig alltså) :)

Min första linsbebis

Eftersom jag är som jag är har jag (förstås) ägt en Lensbaby tidigare. Det var den första modellen som kom, och den var verkligen inte skarp nånstans och det var omöjligt att få två likadana bilder eftersom den i princip bestod av en bajonettfattning, en stump dammsugarslang och en rätt dålig lins. Fokusering och tiltning gjordes genom att helt enkelt vicka på objektivet med fingertopparna (enligt bilden ovan). Den kunde ge en del kul effekter, men i och med att den var bökig att hantera gjorde jag mig av med den ganska snabbt. Den kostade dock inte många kronor så det var kul att prova.

En slak D3:a

En av de senaste inkarnationerna av Lensbaby, och den jag köpte, är en variant som heter Composer Pro. Den är, hör och häpna, försedd med två linser av tämligen god kvalitet, och det går att byta ut en av dem för att för både vidvinkligare och mer tele (extratillbehör). Den främre linsen sitter på ett slags kulled som går att låsa, så det är inte längre några problem att få objektivet att bibehålla samma position mellan flera exponeringar, och fokuserar gör man genom att vrida på den främre delen av objektivet. Bländaren är dock, precis som på den första modellen, en liten skiva med hål i som är rätt bökig att byta (mot andra skivor med större eller mindre hål).

Sonen Felix, fotograferad med D3 och Lensbaby Composer Pro

Ett par av de tillbehör som finns är linser som ger brännvidderna 35 mm och 85 mm. Båda är ganska dyra, men till skillnad från den jag har försedda med en "riktig" bländare som justeras genom att vrida på en ratt. Får se om jag skaffar någon av dem när jag väl lyckats vänja mig med denna ...

Fikabord fotograferat med NEX-7 och Lensbaby Composer Pro

Jag valde att köpa Lensbabyn med Nikonfattning, och ämnar använda den både på min D3 (som fått stå så länge att batteriet dött helt och mojängen som känner av inställd bländare beckat ihop) och på min NEX-7 med adapter. Jag konstaterade dock raskt att den billiga adapter jag köpt från Kaffebrus tillsammans med Lensbaby blev en synnerligen ranglig konstruktion. Adaptern glappar visserligen lite också med Nikonobjektiv, men med den här fulingen var den hemsk. Jag har beställt en svindyr adapter tillverkad av Novoflex som förhoppningsvis är bättre (inte bara för linsbebisens skull).

Min lilla IQ. D3 och Lensbaby Composer Pro.

Tyvärr var inte vädret det roligaste idag, och när jag kom hem var det ganska dålig tillgång på ljus. Bilderna är samtliga (utom bilden av D3 med monterad bebis) tagna på hyfsat hög ISO (något som min sex år gamla D3 är mycket bättre på än den mycket nyare NEX:en). Jag är också dålig på att handhålla stadigt, så det är inte alls omöjligt att en del av oskärpan i bilderna beror på det.

Stall Surmulen. Nikon D3 och Lensbaby Composer Pro

Jag har ännu inte kommit fram till vilka bländare som är mest användbara på vilka motiv (större bländaröppning ger ett mindre område som är skarpt), så det krävs nog en hel del testande innan det blir några bra bilder (om det nu blir några alls).

Surt sa räven! Nex-7 och Lensbaby Composer Pro

Varför ska man då ha en sån här glugg? Det vete tusan, men det är billigare att köpa en sån än ett "riktigt" objektiv med tiltmöjligheter, och det är roligare att pilla fram effekten vid fotograferingsögonblicket än att göra det i efterbehandlingen. Det är inte lätt att göra bilder som är skarpa nånstans, och vissa bilder kan nog orsaka åksjuka ...

Vägen hem. D3 och Lensbaby Composer Pro

Det är naturligtvis inte ett objektiv som på något sätt kan ersätta ett TS-objektiv, men man kan få liknande effekter (och en hel del andra) för relativt små pengar. Jag konstaterade också att min NEX förmodligen är den kamera som passar bäst ihop med objektivet (bortsett från den glappande adaptern då), i och med att jag direkt i den elektroniska sökaren kan se hur skärpan ligger - det är betydligt bökigare att få den rätt i den optiska sökaren i D3:an (trots att det är en ruggigt bra dylik).

Tvätten med NEX-7 och Lensbaby Composer Pro

Kommer jag då att använda det här knasiga objektivet? Tja, åtminstone ett tag! Antingen kommer jag fram till att jag inte förstår mig på det alls, eller så tycker jag det är riktigt kul. Risken att ni kommer få se fler bilder gjorda med det i bloggen den närmsta framtiden är i alla fall hög, så om ni har anlag för åksjuka kanske ni ska hålla er borta :)

Som vanligt rekommenderar jag att ni har webbläsaren i fullskärmsläge och klickar på bilderna för att se dem förstorade. Pixelpeepare hittar oförminskade bilder på min flickr.

Hadet!