Studentajävlar och flugfiskare!

Som en del av er sett antingen på plats eller i media har det varit mycket vatten i bland annat Uppsalatrakten sedan i torsdags. Tåg har ställts in, gator stängts av, och studentjävlarna börjar nog oroa sig för om de kan genomföra sin forsränning nästa vecka.

Fyrisån ser mer ut som en flod än en å just nu ...

Idag har vi dock kunnat läsa i lokalblaskan att vattnet sjunkit undan något, och i och med att tjälen börjar gå ur marken behöver det inte bli så mycket värre som man först befarade. Kommunen har också låtit montera upp vattenbarriärer där det är som värst.

Översvämningsbarriärerna till höger i bild

Jag förstår givetvis att det är oerhört trist för de som drabbas av dessa vattenmängder och får sina hus och källare förstörda, men samtidigt är det lite spännande med en sån här småkatastrof på hemmaplan. Uppenbarligen var jag inte ensam om att tycka det med tanke på att det synts till många fotografer på stans broar :)

Inte så mycket att säga om denna - bara de gamla vanliga kärlekslåsen :)

Inte bara fotografer utnyttjade det höga vattenflödet för sin hobby. Mannen på bilden nedan stod och flugfiskade (jag tror i alla fall det är det han gör). Jag gissar att det var mest för träning eller nåt eftersom han inte verkade medföra någon utrustning för att ta hand om eventuell fångst. Fast det kanske inte är så troligt att han fick nåt i smuts- och smältvattnet :)

Ska inte flugfiskare stå I vattnet?

Nåja - hur spännande det än är med översvämmade åar tycker jag gott det kan få torka upp och bli vår på riktigt nu!

Alla bilder är fotograferade med en Sony NEX-7 och Sigma 30/2,8 och finns som vanligt på min flickr. Efterbehandlingen är gjord i LR4, LR5 beta (för test av automatisk upprätning) och Silver Efex Pro.

Gamla bilar - kul, eller bara ett elände?

Jag besöker gärna bilträffar där folk visar upp sina välputsade gamla bilar. Jag tycker att gamla bilar ofta har en charm och en enkelhet som saknas i de moderna fordonen. Tyvärr gäller detta bara riktigt gamla bilar som är minst 30 år gamla eller så - halvgamla bilar från 90-talet och början av 00-talet är inte alls lika roliga att ha att göra med ...

Skoda Octavia SLXi av årsmodell 2000

Min gamla Skoda som mest används av hustrun har stått oanvänd sedan den första snön, då vi aldrig hann få på vinterdäcken. Om jag hade varit lite smart hade jag satt den på underhållsladdning, men jag var inte smart. Resultatet blev förstås att batteriet var stendött och det gick inte att ladda det.

En tur till Biltema och 799 kronor senare var det dags att montera batteriet, och jag hade förträngt hur besvärligt det var förra gången jag bytte. Den gången blev jag tvungen att också köpa en hylsnyckelsats med en lång förlängsdel, då de onda tjeckiska ingenjörerna tyckte det var en god idé att batteriet låses fast med en bult som sitter väldigt långt ner (och dessutom snett).

Den eländiga bulten i nederkant av bilden ställde till det lite för mig ...

Nåväl - efter en del slit och småsår på händer och fingrar satt i alla fall batteriet på plats och bilen startade snällt på första försöket. Det visade sig dock att en av strålkastarlamporna var trasig, så jag tog en liten tur till Q8 i Gottsunda (eftersom Preemmacken nära mig mest säljer korv och hyr ut filmer - strålkastarlampor lagerför de inte). Bilen har visserligen körförbud då den är obesiktigad, men jag räknar det som körning till verkstad :)

På vägen till Gottsunda hörde jag ett ljud från höger bakhjul som inte lät helt bra, och när jag kom hem igen konstaterade jag att fälgen var nästan täckt av rostdamm från bromstrumman. Antagligen är det något som rostat ihop när bilen stått still så länge. Hustrun hade bokat tid för besiktning i morgon, men den fick ombokas till onsdag nästa vecka då  bilen ska besöka en verkstad på måndag- det känns lite onödigt att besiktiga en bil som man vet kommer få anmärkning och bli tvungen att göra ombesiktning. Verkstaden ska få göra en grundservice också när de ändå håller på. Vätskorna som finns i bilen nu är nog inte helt färska ...

Eländig bil och Liten Bil

En detalj som bilprovningen förmodligen inte har något att säga om är att det möglat i baksätet, men det är ju inte så kul ändå. Det får nog bli en liten sanering i helgen.

Nä, jag föredrar min pyttelilla men nyare bil som går som en klocka :)

Ett litet test av Lightroom 5 Beta - meget imponerande autoupprätning :)

Som ni säkert sett på startsidan släppte Adobe igår en betaversion av Lightroom 5 för allmän nedladdning. De flesta nyheterna i betan finns beskrivna i den artikeln, och jag tänkte bara testa hur några av dem fungerar i praktiken.

Färghantering och rendering av bilderna verkar vara samma som i version 4 i den här betan, så det går jag inte in på. Jag gör helt enkelt som vanligt och börjar med att göra de grundjusteringar jag vill ha av färg, kontrast, upplättning etcetera.

Inte så vårlik utsikt från min bakgård

Jag och säkert många med mig drabbas lite då och då av lutande horisonter i bilder (och en del lutar bilderna med flit). Sånt har ju gått att räta upp relativt enkelt i tidigare versioner av LR också, men i den här versionen har Adobe lagt till en ny flik under Lens Corrections där man hittar funktionen Upright. Som namnet antyder är den funktionen till för att räta upp bilder (både perspektiv och lutning om man så vill). Med ett klick på Autoknappen tolkar programmet bilden och rätar upp den, samtidigt som den beskärs i den mån det behövs.

I det här fallet ville jag inte att LR skulle försöka sig på någon perspektivkorrigering, och använde mig i stället av knappen Level som endast ger sig på lutningen. Jag lade också på en toning på himlen, klonade bort den ilsket gröna lampan och Uponorskylten från reningsverket.

I tidigare versioner av LR fanns också verktyget för fläckborttagning, och i femman har det tillkommit ett mer avancerat kloningsläge där man kan måla bort det man inte vill ha med på ungefär samma sätt som i Photoshop CS6. Just den här funktionen gör nog att många fotografer, inklusive jag, ännu mer sällan behöver ge sig på bilderna i Photoshop.

Hyfsat stökig bild av mitt hus (och jag vet att det behöver målas lite här och var)

Ska man städa upp bilden av huset ovan helt, så är det förmodligen nästan lika mycket jobb som att i stället måla om huset, klippa ner buskage eller flytta till en lägenhet, men det går nog att få den lite bättre i alla fall :)

I den här bilden testade jag också hur LR 5 fungerar ihop med mina relativt nyinköpta plugins från Nik Software, och började med att använda Viveza 2 för att få lite snyggare himmel och mer drag i det faluröda. Pluginen fungerade bra, men i och med att den skapar en TIFF-kopia av filen blev resten av efterbehandlingen betydligt mer tungjobbad. I och med kopieringen tappar man också objektivprofilen, så upprätningen blir inte lika bra (tror jag). Bäst är att göra allt man tänkt sig i LR innan man blandar in pluginerna - jag började om när jag insett mitt misstag :)

Som synes har jag inte klonat bort allt skrot (och om ni kollar bilden i originalstorlek på flickr ser ni nog tydliga spår av kloningen då jag inte var jättenoggrann). Tyvärr upptäckte jag också när jag börjat om att klonverktyget inte är så där jättesnabbt när man ger sig på detaljer även om jag var kvar i råfilen, och det hänger nog ihop med att det är en hyfsat högupplöst bild (24 MP) så det går åt en del beräkningskraft och minne. Min teori om att det var konverteringen till TIFF som ställde till det stämde alltså inte, men det är nog ändå bäst att göra klart i råfilen först. Jag använde också autofunktionen för upprätning och perspektivkorrigering i den här bilden, och måste säga att jag är imponerad av den - klart snabbare och enklare än att pilla själv.

Jag drog rätt mycket i spakarna med kontrollpunkter i Viveza för att få det att se ut som bättre väder än det faktiskt var, och det syns i slutresultatet - Det är lite onaturligt mycket färg i både hus, tak och himmel, men det visar ju också att det t.o.m. går att fixa vädret i Lightroom :)

Här lutar det åt alla möjliga håll (och det gör nog huset i verkligheten också)

Jag tog ytterligare en bild av huset ur en annan vinkel för att testa autokorrigeringen av perspektiv när det blir lite krångligare vinklar. I övrigt gjorde jag ingen manipulering alls av den här bilden :)

Lutar inte lika mycket ...

Ett tips är att om du vet att du måste räta upp och perspektivkorrigera bilden är att ha mycket luft runt huvudmotivet, eftersom upprätningen som du ser beskär bilden ganska mycket - det är än så länge för svårt att lägga till en massa pixlar som inte finns där från början. Här är ett exempel där det var på håret ...

Fyrisån och Domkyrkan

Den här bilden var det en del som retade sig på när jag först visade den. De tyckte den gav upphov till lätt sjösjuka på grund av de lutande husen. Så här blev den efter autokorrigeringen:

Samma å och kyrka

Som ni ser lutar fortfarande Upplandsmuséet i vänsterkanten lite, men kyrkan ser klart bättre ut. Om originalet varit lite tajtare hade bilden inte fungerat, då toppen av tornet skurits av. Jag är mycket imponerad av den här automagiska funktionen, och kan tänka mig att det är många som fotograferar arkitektur eller mäklarbilder som kommer använda den flitigt!

Den sista nyheten jag tänker testa den här gången är Radial Filter - det fungerar ungefär på samma sätt som det tidigare Graduated Filter, men använder ovaler i stället för raka toningar.

Sonen Oliver

Det är inte något större fel på originalbilden (något beskuren), men det kan ju vara trevligt att framhäva ansiktet mer. I LR 5 kan jag göra det genom att göra en elliptisk markering av ansiktet och använda spakarna för att t.ex. mörka ner resten av bilden och öka skärpa och klarhet i andra delar av den.

Samma son - annan efterbehandling

Den färdiga versionen av LR 5 kan mycket väl komma att fler nya funktioner än de som finns i den här betaversionen, men bara det jag sett hittills gör att jag definitivt kommer uppdatera direkt när den kommer. De problem jag stött på ikväll när jag testat är som jag nämnde att klonverktyget kan bli lite segt när man läger till många klonpunkter (jag antar att det blir ett lager av varje punkt), och jag råkade också ut för att programmet krashade när jag gick från framkallningsmodulen till importmodulen. Det kan ha varit så att den inte sparat ner alla ändringar ännu, och det ställde till det. Programmet tar också ganska mycket minne - just nu gör det av med 2,7 GB RAM när jag har den sista bilden i inlägget öppen. Förmodligen är minnesåtgången något mindre i den färdiga versionen, då betaversi0ner ofta innehåller en hel del extra kod för avlusning, men det är förstås bara en gissning från min sida.

Ytterligare ett problem är att det i publiceringsfunktionen för flickr av någon anledning inte går att ändra filformat, vilket resulterade i att den försökte publicera en av husbilderna i TIFF-format, och då blev filen förstås alldeles på tok för stor. Detta är gissningsvis också rättat i den färdiga versionen, och nu löste jag det genom att exportera filen till disk och laddade upp den därifrån.

Oavsett om du använder LR idag eller inte rekommenderar jag å det varmaste att testa den här betaversionen. Den kan visa sig underlätta ditt arbetsflöde rejält :)

För er som vill navelskåda alla missar jag gjort i kloning och dylikt finns förstås alla bilder som vanligt i min flickr i fullformat.

Ner för minnenas gata (och äkta retroflyg)

Tommy skrev ett inlägg förra veckan där han visade några gamla skannade bilder. Det inlägget påminde mig om att jag har en massa gamla bilder från min barndom som borde digitaliseras innan de förbleknar helt (som minnena till stor del redan gjort).

Väntan på Arlanda med mor Aila, moster Hely och farbror Nisse. Inga rökförbud då inte! Nån som vet vad det är för flygplan? Jag känner inte igen flinet i nosen och de fyra motorerna.

Jag tror mig minnas att dessa bilderna togs under en resa till Kreta, som jag, morsan och farsan gjorde tillsammans med morsans syrra och farsans brorsa (som råkade vara gifta med varandra och alltså är både moster, morbror, faster och farbror för att röra till det lite).

Jag såg inte riktigt klok ut då heller.

Jag är osäker på året när bilderna togs, men jag gissar på 1976. Det spelar egentligen inte så stor roll - för oss närmast sörjande är det kul ändå :)

Jag, Nisse och Hely.

Bland bilderna från den här resan finns inte en endaste bild av farsan, eftersom han han förstås höll i kameran och ogärna släppte den ifrån sig. En annan detalj jag noterade att det är väldigt få bilder av farbror Nisse utan en cigarett i närheten (något som så småningom ledde till cancer).

Nisse, utan cigg - var väl lite för blött ...

Slocknad mor (fast jag tror bilden är arrangerad med tanke på flinet ...)

Är såna här gamla familjebilder verkligen av intresse för någon annan än de som var med, och möjligen släkten? Jag tror de kan vara de i vissa fall, då de kan vara ett slags tidsdokument som visade hur annorlunda (och ibland oroväckande lika) allt såg ut då.

Moster suger fetborre ... f'låt - sjöborre ska det vara!

Om man inte tycker såna här bilder är intressanta behöver man förstås inte titta (fast då har man nog inte heller kommit så här långt i texten) ...

Vet inte varför vi ställt upp oss på detta viset, eller varför farsan tyckte det var en bra idé att inte ha med våra fötter i bild

Det var vad jag hade att bjuda på från Kreta (eller vart vi nu var nånstans), men det är inte omöjligt att det blir fler gamla bilder framöver :)

Som bonusbild visar jag huset vi bodde i på den tiden (då den bilden var med i samma album):

När jag ändå håller på får ni se huset jag bor i nu också (från januari):

Tack för titten! :)

Vernissage med vackra Uppsalabilder

Det där med vernissage och mingel är inte riktigt min grej, men när Johannes Rousseau som har en uppskattad Facebooksida med snygga bilder från Uppsala höll vernissage på hotell Gillet som råkar ligga bara ett par hundra meter från jobbet tyckte jag det kunde vara kul att gå dit och få se hans bilder i lite större format än bara i sönderkomprimerat Facebookformat (en del av bilderna finns också här för er som inte har FB) :)

Bildspelet (som ibland avbröts av en trilskande skärmsläckare) var uppskattat

Som ni kan läsa på Johannes egen sida började han inte med det här med att fotografera Uppsalas kända vyer förrän i oktober 2012, men bilderna blev snabbt uppskattade på Facebook. Det är motiv vi sett många gånger förut, men ändå med en egen stil tycker jag. De flesta bilderna är tagna i gryning eller skymning, och blandningen av dagsljus och konstljus ger dem ett guldaktigt skimmer som jag tycker är snyggt, men jag kan tänka mig att en del tycker att bilderna är lite "smöriga".

En del bilder har nästan lite HDR-stuk, men inte överdrivet, och jag gillar att en del faktiskt vågar dra lite i spakarna i efterbehandlingen och när bilderna inte bara är så naturliga som möjligt. Just sånt här kvälls- och morgonljus blir ofta lite för neutralt i digitala bilder, så man helt tappar känslan av ljuset som rådde.

Sittplatser är underskattat på vernissager, men här fanns det ganska gott om dylika för besökare som ville ta en paus.

En konferenslobby med stora fönster i kombination med lampljus på bilderna och bildvisning medelst lite för ljussvag projektor är nog inte optimalt för en fotoutställning. De bilderna som hängde i en intilliggande korridor såg bättre ut, även om ljuset förstås inte var optimerat för bildvisning där heller. Fast man kanske inte går på vernissage för att betrakta bilder i optimalt ljus :)

Vernissagebesökarna var en blandad skara människor ...

Jag tycker det var en trevlig utställning, med inte alltför många bilder, så det gick att ta in dem på relativt kort tid. Det är kanske inte i allas smak med den här typen av vackra bilder av kända motiv (inte tillräckligt djupt eller nåt), men jag tycker det är snyggt. Jag gillade också presentationen av bilderna som i de flesta fall var mycket snyggt utskrivna på canvas med en detaljnivå jag är ovan att se på just det mediet (men det var i och för sig länge sedan jag skrev ut på canvas). En kul variant man kunde beställa bilderna i var bakom klart plexiglas - något jag kan tänka mig kan passa bra i vissa miljöer (där man inte riskerar för mycket reflexer).

Fotografen bakom utställningen, Johannes Rousseau (i nästan löjligt passande blandljus) :)

Tyvärr framgår det inte på vare sig Facebook eller på Johannes sida hur länge bilderna hänger kvar, men om ni har vägarna förbi hotell Gillet de närmsta dagarna borde de vara kvar tycker jag. Klart värt ett besök tycker i alla fall jag :)