En jävla massa glada bananer!

De här knasbollarna härjade utanför vårat kontor idag, och när de upptäckte att jag fotograferade dem blev de ännu knasigare och började vråla ramsor och dylikt (antagligen i tron att jag filmade, vilket jag av princip aldrig gör).

Det där med att vara en fluga på väggen misslyckades jag rätt kapitalt med här, eftersom alla upptäckte mig och står och vinkar ...

Bilden bör beskådas i stort format genom att klicka på den :)

Som bonus får ni en bild av Sonen i en av sina ergonomiska spelställningar ...

Ha det gott!

RX100M2 i halvmörker (och varför är det bara Nikon som förstår hur Auto-ISO bör fungera)?

Jag ska börja med att erkänna att jag är fullständigt usel på att hålla kameror stadigt. Bilden nedan av den tidigare forumvärden Jeppe och dåvarande redaktören för Kamera & Bild Göran, togs under en fotomässa 2006 där man kunde tävla i just förmågan att hålla still.

Om jag inte minns fel fick Jeppe ett av de bästa (om inte det bästa) resultaten, och jag hamnade bland de absolut sämsta. Jag kan helt enkelt inte hålla mina kameror särskilt stadigt på längre slutartider (fast lustigt nog är jag inte helt usel på skytte). Hur som helst fick jag förstås inget pris i den där tävlingen, och jag hade inte förväntat mig något.

Nu så här sju år senare är massor av kameror och objektiv försedda med stabilisering som gör fotograferingen lättare för mig och alla andra. Visst, det fanns stabilisering också då, men det har blivit vanligare, billigare och bättre sedan dess (konstigt vore ju annars)!

Bilden ovanför tog jag ikväll med min lilla Sony RX100 II, och visst syns det att den är stabiliserad? Eller... det gör det nog inte (fast den kanske blivit ännu luddigare utan). Det tar en liten stund för stabiliseringen att stabilisera sig, så det funkar inte jättebra för snapshots. Då kan man ju tycka att den här lilla superkompaktens supersensor (som ju är något större än den i andra kompakter) gör att man kan använda högre ISO.

Man kan använda högre ISO än de 500 jag använde i den här bilden, men det var inte jag som valde. Jag hade kameran inställd på Auto-ISO, och då är det Sony som bestämmer vilka kriterier som gäller. Enligt de japanska ingenjörerna räcker 1/30 sekund alltid för att få en skarp bild med den här kameran i och med att den har stabilisering, så jag kan inte påverka det.

Det går ju alltid att försöka göra situationen bättre genom att göra om bilden till svartvitt i efterhand - då tänker man inte så mycket på oskärpan, men vete tusan om det funkade på den här bilden ...

Om jag ska fotografera gatubilder vill jag ha kortast möjliga slutartid, och eftersom den här kameran är utrustad med en ganska bra sensor gör det inget om den går upp till 1600 eller t.0.m. 3200 i värsta fall, men se det får jag inte välja själv (om jag inte missat något). Den ställer hellre in sig på låga ISO än att gå ner i slutartid :/

Korvkiosken tyckte kameran fungerade bra på ISO 800, och resultatet blev väl ganska ok. Framför allt är jag imponerad av hur bra det dynamiska omfånget är i den lilla sensorn - ingen bandning och inte farligt brusigt. Slutartiden är förstås 1/30 sekund, eftersom de små japanska ingenjörerna som bor i kameran tyckte det funkar bäst här också (och på alla bilder med auto-ISO).

Korvmojjen funkar bättre i svartvitt än den andra tycker jag, men det kanske har att göra med att den var skarpare från början. Det är när jag stöter på sånt här jag mest saknar funktionerna i jättetjockkameran Nikon D3 (och andra Nikonkameror) där det går att konfigurera auto-ISO mycket mycket mer.

Vän av ordning (som pixelpeepar) kanske frågar sig vad skillnaden är mellan "Mellan Pomes" och "Storpommes" (det är ju samma bild) - jag har ingen aning, och jag har inte provat någon av dem. Däremot kommer jag sakna den här korvmojjen när de inte längre får vara kvar för att kommunen bestämt att platsen ska kunnas användas för evenemang. Tydligen måste platsen vara tom nästan året runt ifall kommunen plötsligt beslutar sig för något - det duger inte att säljarna där flyttar på sig när det är aktuellt ...

Ska nog ta mig en korv till lunch i morrn, bara för att!

Ha det!

Varför i hela friden ska man fotografera i svartvitt?

En del fotografer hävdar att det är svårt att fotografera i färg, och att färgen tar uppmärksamheten från motivet. De har helt rätt, fast bara ibland - så här års tycker jag färgbilder gör sig alldeles utmärkt och färgen kan nästan få vara själva huvudmotivet :)

I det här huset med alldeles för många antenner bor jag

Nu beror förstås valet mellan färg och svartvitt på vad man fotograferar (och när man gör det). När ljuset tryter så ISO-talet måste höjas blir det ofta bättre att ta bort färgen (gäller också med film), men ibland kan det vara snyggt med både korn och brus.

Morgonlektyr

Ni som läst min blogg tidigare vet redan att min fotografi är väldigt spretig, så det där med färg eller svartvitt - kattbilder eller sportfoto eller om jag över huvud taget fotograferar beror på dagsformen. En del fotografer väljer ett något smalare motivområde, och då är det där med teknik- och motivval nog lättare ...

Undrar om de är här och klipper bort låsen ibland - ser i alla fall att vara delvis samma lås som i vintras

Jag gillar svartvita bilder, men ibland tycker jag färgen kan tillföra mycket till en bild. Det där med att blanda teknikerna tycker jag dock för det mesta ser förskräckligt ut (alltså en svartvit bild med bara någon detalj i färg).

Den här bilden är tagen i skymningen till skillnad från den förra från morgonen, men inte helt lätt att se skillnad på grått ljus ...

Vad gäller det här med motivval så har ni sett många av de här motiven förut (ungefär) i min blogg. Det har att göra med gångvägen från kontoret till där jag parkerar bilen för det mesta - det lär alltså bli fler bilder från samma områden. Får se hur mycket det kommer gå att variera.

Den här må vara i färg, men gatufoto är det definitivt!

En del andra bloggare här har visat att det går att variera bilderna just från såna här jobbpromenader, så jag ska i alla fall försöka göra mitt bästa :)

Var tvungen att avsluta dagen med en svartvit bild för att lätta upp all färg - ni får försöka överleva att det är en kattbild :p

Alla bilder är gjord med min Sony RX100 II och alla utom den svartvita är bara pillade på i Lightroom. Kattskrället fick sig en släng av Silver Efex Pro (då jag tycker det är klart lättast att göra snygga s/v-konverteringar i det programmet).

Ha det gott!

P.S. Ni som gillar att fotografera och fika i Uppsala har väl inte missat DAGNYS? Nästa tillfälle är inte förrän i början av november, men nu finns det en grupp här på FS: http://www.fotosidan.se/groups/dagnys/index.htm

Konstfoto - vad ska det vara bra för?

Jag har tidigare ondgjort mig över att en del fotografer verkar snudd på besatta av att tillhöra ett visst fack. De som kallar sig gatufotografer är väldans noga med att det är just deras sätt att se på gatufotografi som är det rätta (även om det skiljer sig massor mellan de individer som kallar sig gatufotografer). Likadant är det i många andra genrer; T.ex. naturfotografi måste bedrivas på rätt sätt, fast vad som är rätt varierar friskt. En del tycker att rena artporträtt av fåglar är det enda rätta, medans andra inte drar sig för att klippa och klistra antingen direkt i kameran eller i datorn i efterhand. Sportfotografer tycker om att ta tusentals bilder per dag, med så stor, dyr och tung utrustning som möjligt. Och så vidare och så vidare ;)

Konst(igt) ljus

Vad är då konstfoto? Ja, inte tusan vet jag! När ämnet kommer upp till diskussion ser jag framför mig något ganska flummigt, som absolut inte kan beskrivas konkret och man ska helst inte se vad motivet föreställer.

Längtan till Italien (eller kanske en röd stuga med vita knutar)

Jag har också förstått att det är viktigt att ha titlar, på sina konst(iga)foton. Titeln får gärna vara lika obegriplig som bilden, och det skadar heller inte att den är skriven på utrikiska. Jag är dålig på obegripliga titlar, så mina titlar på bilderna i det här inlägget är nog för tydliga för att platsa i genren.

Sönderfall (eller ett ganska hårt efterbehandlat löv)

Inom genren konstfoto finns det förstås också bilder där det är lätt att se vad bilden föreställer, så då gäller det att ta till andra knep. Svartvita och ödesmättade bilder är ett bra recept då tycker jag mig sett.

Ensam vårvinter (fast den här skulle kunna vara en naturbild också, men för den genren är den nog för efterbehandlad)

En sak som alltid fungerat i konstens förunderliga värld är att shocka åskådarna. Skildringar av våld, sex, naket och skitigt har lockat många. När man som fotograf tar till det greppet är man dock nära något slags socialrealism som gränsar till dokumentär- eller reportagefotografi, och jag är inte säker på att det är konst.

Utsatt (eller bara småfnissande och kliande från mattan)

Jag hoppas ni förstår att det här är skrivet med glimten i ögat, och att jag inte vill hoppa på någon (så mycket). Jag tycker bara att det här med tillhörigheten till olika fotografiska fack ibland blir lite fånig :)

Ha det gött!

Valborg i Uppsala? Nej tack!

Idag har studenterna ockuperat centrala Uppsala, där jag råkar ha min arbetsplats. Alla skolor i Uppsala ger sina elever ledigt på Valborg, men jag arbetade som vanligt så någon forsränning såg jag inte (inte för att jag är så road av den, men ändå).

Hemgång

Räddningsdykarna hade det tydligen lite tuffare än vanligt på grund av det höga vattenflödet, men inga allvarliga incidenter inträffade om jag förstått det rätt.

Jag begriper inte hur flottarna kom under bron, men de gjorde tydligen det ...

En gång i tiden, när jag var ung och vacker, var Valborgsmässoafton en av årets stora händelser, men nu när jag är gammal, tjock och bitter är det inte fullt så spännande. Fast jag kanske knallar iväg till majbrasan en sväng om vädergudarna inte är elaka ikväll :)

Här har de det mysigt (ända tills det började vräka ner vatten från himlen en kvart senare) :)

Inte så inspirerade bilder idag, men det är vad ni får!