Plastglugg för 1500:- bättre än Leica? (Sigma 30 mm f/2.8 EX på NEX-7)

I forumtrådar och blogginlägg pratas det mycket om vilken kamera man ska ha, och vilka objektiv som presterar bäst. Ska man ha en liten kamera med små fasta objektiv, eller ett monster med jättezoomar? Kan en förhållandevis billig spegellös systemkamera konkurrera med en digital M-Leica - i synnerhet om man förser den billigare kameran med ett plastobjektiv från Sigma som kostar 1500:-?

Sony NEX-7 med Sigma 30 mm f/2,8 monterat. Fotograferat med Nikon D3 och Nikkor 45 mm f/2,8P.

En del påstår att just kombinationen på bilden ovan faktiskt kan konkurrera med de riktigt dyra objektiven från Leica eller Zeiss. Både vad gäller skärpa och snygg oskärpa. Själv har jag inte använt såna dyrgripar annat än ytterst kortvarigt, men har i alla fall några första intryck av kombinationen. Några mätvärden tänker jag inte bistå med, så om ni vill ha såna får ni leta rätt på dem själva (finns massor på interwebben).

Jag kan ju börja med att säga att känslan i objektiv (eller kamera) förstås inte motsvarar handbyggda prylar från Tyskland, men det känns ändå inte smäckigt. Det jag mest har att invända mot vad gäller känslan i objektivet är att det känns och hörs att något rör sig i objektivet när man ruckar på kameran.

Sonen Oliver fotograferad med NEX-7 och Sigma 30 mm på full glugg (2,8).

Sigmaobjektivet är inte så särdeles ljusstarkt, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på storlek, pris och prestanda. Det är mycket lättare att göra ett skarpt objektiv av den här typen med en lägre ljusstyrka än värstingarna i klassen. Det gör att det inte går att få extremt kort skärpedjup om man skulle vara lagd åt det hållet, men i och med att det är skarpt även på full öppning går det ändå att isolera motivet i viss mån och få snygg bakgrundsoskärpa.

Katten Nony fotograferad med NEX-7 och Sigma på f/4

Skärpemässigt är det här objektivet klart bättre än kitzoomen till NEX, även om jag tycker den är helt ok för de tillfällen när man bara vill ha ett objektiv med sig. Distorsionen är också mycket bättre, och det är ofta viktigare (även om det går att korrigera i efterbehandlingen).

Fönster med speglad fuling fotograferat med NEX-7 och Sigma på f/4

Bilden ovan är (som de andra bilderna) råkonverterad i Lightroom 4.1 med de objektivprofiler som finns där. En viss tunnformig distorsion har tagits bort, och det som kan synas vara distiorsion i högerkanten är nog snarare läkten som inte är helt rak ...

Nåt slags blomma fotograferat med NEX och Sigma 30 mm på f/5.

Färgåtergivningen i objektivet är enligt mig hyfsat neutral, men starka röda och gröna färger gör sig inte så bra i sRGB på bildskärm. I bilden ovan har jag dragit ner rätt mycket på färgerna för att de ska rymmas i sRGB. Jag vet inte exakt vad närgränsen på objektivet är, men det går att komma hyfsat nära för att fotografera mindre föremål.

Samma katt och pryttlar som tidigare, men här på full bländaröppning.

Det lilla jag hunnit testa objektivet hittills tyder på att det är mycket bra för sitt pris (helt klart tillräckligt bra för mina behov i alla fall). Det har varit lite svårt att få tag på, men nu verkar det som det börjat komma i lager hos en del handlare.

Det här objektivet hör till de minsta med autofokus som går att montera på en NEX, men det är inget pannkaksobjektiv. Det har heller ingen stabilisering, vilket i kombination med den modesta ljusstyrkan kan göra att man i dåligt ljus kan behöva gå upp på högre ISO-tal än önskat. Bildvinkeln på en NEX motsvarar 45 mm på småbild, vilket jag tycker är en ganska idealisk brännvid för många typer av motiv, och jämför man med ett Nikkor 45 mm monterat på min digitala småbildskamera så blir paketet ändå rätt smidigt :)

Nikon D3 med Nikkor 45 mm f/2,8 P - fotograferad med NEX-7 och Sigma 30 mm @ f/4

Jämfört med den ganska gamla 45:an som sitter på D3:an så är Sigmat bättre på nästan alla sätt rent tekniskt, men mycket fulare :)

Är det då bättre än Leicas fantastiska M-objektiv? Inte en aning, men det fungerar mycket bra för det jag kommer använda det till och kostar en spottstyver i jämförelse. Att äga en NEX utan att äga det här Sigmaobjektivet borde vara kriminellt, med tanke på det i övrigt ganska glesa utbudet av autofokusobjektiv till de kamerorna.

Alla bilder i inlägget finns i jätteformat på min flickr.

Meningslösa bilder - varför det?

Jag har haft semester och hållit mig borta från datorn och bloggen så mycket så möjligt (fast jag har tjuvläst via paddan), men läste ett inlägg av Martin Hertsius som jag tyckte stämmer rätt bra in på min fotografering.

Bra bilder behöver inte betyda något, skrev Martin, och jag håller med. Om de sedan är bra eller inte är förstås upp till betraktaren.

Min klocka, fotograferad med NEX-7 och 50/1,8 OSS.

Jag gillar bilder av klockor av någon anledning, och de är i allmänhet tämligen meningslösa (bilderna alltså - inte klockorna). De flesta är nog fullständigt ointresserade av såna bilder, som för dem blir meningslösa. För mig är de alltså inte det, även om de inte egentligen betyder något.

Ett gammalt bergrum fotograferat med NEX-7 och kitzoom.

Gamla trasiga föremål, hus, bunkrar och annat är det många som gillar, men egentligen betyder väl inte de heller något, eller? Jag gillar klottret på den här dörren.

Gatsten med Fuji X-Pro1 och 35/1,4

Mönster är ytterst betydelselösa, men vackra att se på och är trevliga att använda som bakgrundsbild på datorn eller paddan. Är bilden dålig ändå? (Möjligen tråkig för oinsatta ;))

Gitarr fotograferad med Nikon D3 och 45/2,8P

Musikinstrument tycker jag ofta är mycket vackra att se på, både i verklighet och på bild. En bild av en gitarr betyder väl inte heller så mycket, men jag tycker ändå om den.

Jag tycker om att fotografera väldigt många olika typer av motiv, men just dessa för många totalt betydelselösa bilder tilltalar mig ofta. Det behöver inte alltid finnas en massa dolda budskap i en bild, utan den kan helt enkelt vara trevlig att se på.

För att inte bara ha meningslösa bilder i det här blogginlägget avslutar jag med min galna kattfavorit.

Ha det bra! :)

Släng inte dina gamla bilder!

Under den gamla mörka analoga tiden tappade jag bort många bilder. Jag har fortfarande gömmor med oframkallade filmrullar som jag inte har en aning om vad de innehåller - dessa hanterar jag som i TRISS-reklamen - jag kanske har den perfekta bilden :)

Nu för tiden plåtar jag bara digitalt, och då kan man tycka att bilder inte borde trilla mellan stolarna. Förmodligen gör de inte det om man alltid går igenom sina bilder i fullskärm, men så är inte alltid fallet. Jag satt och bläddrade bland mina egna bilder och hittade nedanstående som jag glatt sorterat bort i grovgenomgången efter min resa till NYC 2009. Tur att jag inte slänger bilder om de inte är uppenbar skit - det här är nog min bästa bild från New York, och jag tycker det är en bra gatufotobild också.

Jag gick igenom ytterligare en massa gamla bilder och konstaterade att de faktiskt blir klart bättre när jag råkonverterar dem med Lightroom 4 än när jag gjorde samma sak i LR1, LR2 eller Rawshooter.

Ugglan här var ganska brusig och innehöll en hel del bandning i bakgrunden när jag först konverterade den från råfilen ur min EOS 20D (gammal konvertering finns att beskåda här). Skillnaderna må vara subtila, men enligt mig värda att kolla.

Geotaggning med Lightroom 4 och en iPhone

Min systemkamera saknar som nästan alla andra en inbyggd GPS-mottagare. Det är oftast inget jag saknar, men det kan vara roligt att kunna se var bilder är tagna. Med en smartphone och Lightroom 4 (och en hel del andra program) går det att komma runt den här begränsningen.

Jag använder mig av GPS-appen Motion-X GPS som har massor av funktioner, och en av dessa är att kunna spara en så kallad tracklog över var man befunnit sig. Jag kollade att klockan i kameran gick rätt och aktiverade loggningen i telefonen när jag lämnade kontoret (klockan i kameran måste stämma överens med GPS-loggen för att positionen ska bli rätt).

Bilden ovan visar hur jag gått, men av någon anledning är loggen inte så exakt - gissar att det beror på att jag hade telefonen i byxfickan så den inte fick fri sikt mot satelliterna. Eller så var jag ner i Fyrisån och vände utan att märka det. Skärmdumpen är gjord i LR4 efter att jag korrigerat positionen för bilderna något.

När jag promenerat klart stoppade jag loggningen och mejlade loggen till mig själv genom appen. Sedan är det bara att importera bilder och tracklog till Lightroom och säga åt programmet att geotagga valda bilder automatiskt.

Det här är Östra Ågatan - punkten märkt med 2 i kartan (för att jag har två bilder från samma position).

Den här bilden är tagen på Islandsbron - punkten som är märkt 5.

Dörrarna hittade jag på Kålsängsgränd. Det är en av de ensamma oranga punkterna på kartan.

Slutsatsen är att det är enkelt att geotagga sina bilder med hjälp av telefonen och Lightroom. Förmodligen hade GPS-loggen stämt bättre om jag haft telefonen i bröstfickan eller kameraväskans ytterfack, men för att bara se på ett ungefär var jag var fungerade det ändå eftersom det går att justera positionen i programmet.

Alla bilder är gjorda med en Nikon D3 och Nikkor 45 mm f/2,8P.