Blir det bättre kattbilder med en Leica tro, och värsta P-huset nånsin?

Leica har idag presenterat sitt nya system med en kamera som konkurrerar med massor av andra bra kameror (som alla kostar mindre). Undrar om mina kattbilder skulle bli bättre med en sådan än med en kamera det står Sony på ...

Nä, den nya Leica T riktar sig nog inte främst mot fotografer (den nästan totala avsaknaden av fysiska knappar och priset tyder på det), utan mot de som kanske tidigare köpt en digital M men inte riktigt kan hantera den (mätsökare är inte helt trivialt utan vana). Inget fel med det, men det är nog inget för mig :)

Som bonus får ni en filmsnutt från det värsta parkeringshus jag känner till (under hotell Nortull i Stockholm) - filmat med en annan leksak :)

Ha det gött!

Vägen hem del 2 - kattjäveln!

I del 1 skrev jag om skuggor och ljus och sånt finns det förstås här också, men det här är ett helt annat motiv som intresserar helt andra människor, så jag valde att förskona de som inte gillar kattbilder från dessa bilder :)

Nony är lite som en hund när jag kommer hem, han hör att jag kommer och då ska han hälsa och gosa. Eller ... egentligen är första reaktionen att skutta in i vardagsrummet, hoppa upp på en puff och tigga godis, men det är ju också en form av hälsning.

Om jag går ut på tomten hänger han gärna med för att se vad jag tänker göra för skoj, eller så har han insett att jag går ut på tomten för att fotografera honom, och följer med bara för att visa sin goda vilja och sedan få godis (även om jag aldrig har med mig något godis ut).

Det finns förvisso gott om godis också ute på tomten, men de flyger oftast för högt. Ibland gör de dock tyvärr inte det, och då händer det att det (tidigare) flygande godiset tas med in i huset och visas upp - ibland fortfarande med vissa livstecken ...

Efter de här fyra bilderna (och några till som inte var värda att visa) knallade både jag och kattjäveln in igen, tämligen nöjda med dagens insats (bilderna i det här inlägget togs under en tidsperiod på ungefär fem minuter) :)

När vi kom in fick han lite godis ...

Hadet!

Vägen hem del 1 - skuggor och ljus

Dagens blogginlägg får nog lov att bli två, då det är två helt olika typer av bilder. Med tanke på att jag är gruvligt förkyld är det ett under att det blev några bilder över huvud taget, och att det skulle vara bilder som räcker till två inlägg är förstås fullständigt omöjligt (och bilderna är ju inte så bra heller). Jag delar dock ändå upp dem eftersom det är helt olika genrer.

Täljstensvägen

Jag har valt att ha rubriken skuggor och ljus på det första inlägget, och det är förstås ett jäkla trams egentligen. En bild som inte består av skuggor och ljus ser troligen ut som ett gråkort (eller svart eller vitt). Det jag är ute och fiskar efter är det sena eftermiddagsljuset som jag tycker kan göra ganska mycket för annars tämligen banala motiv.

Marmorvägen (om du bara tänker titta på en av bilderna förstorad är det denna du ska välja)

Jag gillar hårda skuggor, åtminstone i vissa sammanhang. De är bra för att framhäva och dölja delar av motivet, men det gäller förstås att de faller där jag vill ha dem. Idag tyckte jag att de gjorde det, men alla håller säkerligen inte med.

Norra Norby Gård, där jag bor, fast i huset till höger om det vita och det syns inte i bilden

Jag har konstaterat att det är väldigt lätt, kanske alltför lätt, att dra i spakarna i Lightroom (eller andra råkonverterare) och lätta upp skuggor utan nämnvärd kvalitetsförlust. I vissa bilder är det en klar fördel att våra moderna kameror ger oss den möjligheten, men gör man det i den här typen av bilder blir det vansinnigt tråkigt tycker jag!

Mer spännande än så blir det inte i dagens första inlägg (och knappast i det andra heller).

Idag fikades det så det stod härliga till i Uppsala!

Jag pratar förstås om det månatliga Dagnyfikat som numera äger rum på konditori Fågelsången. I vanligt god ordning kom jag och Martin dit mycket senare än alla andra, men jag försvarar mig med att jag inte tror på sommartid och alltså i själva verket var där åtminstone i närheten av 10:30 ...

Det gick våldsamt till när Monica bläddrade i Björns fina bok (eller så var det jag som körde med lite för lång slutartid). Nex-7 och Sigma 19/2,8

Som vanligt var det mycket trevligt, och som vanligt togs det massor av elaka och snälla porträtt av alla deltagare. Ni får själva avgöra i vilken kategori mina ska hamna ;)

Monica och Björn. Nex-7 och Sigma 19/2,8

Diskussionerna vid våra fotofikor brukar röra sig mellan allt från fotoprylar till gamla lumparminnen, och så var det förstås den här gången också. Ett nytt ansikte för mig IRL var Björn Thundal som också bloggar här på FS. Det är alltid lika kul att få träffa folk live och inte bara i forumtrådar eller i bloggarna :)

På den här bilden ser Anna lite bekymrad ut, men annars satt hon mest och skrattade hela tiden som vanligt :) Nex-7 och Nikkor 105/2,5 Ais

Bengt ser nästan ut att ha ring i örat, men det är bara effekt av motjluset i öronluddet :) Nex-7 och Nikkor 105/2,5 Ais

Jag körde som vanligt med min NEX-7 (som troligen kommer att kompletteras med den nya A6000 framöver) och hade den här gången med mig en gammal Nikkor 105 mm f/2,5 som är ett riktigt trevligt porträttobjektiv. Det har kanske inte samma kontrast och så som moderna objektiv, men fungerar riktigt bra på min kamera med adapter.

Danne med Nex-7 och Nikon 70-200 f/2,8 VR II

Eftersom jag ändå hade med mig Nikonadaptern passade jag på att prova Bengts 70-200 på min NEX - en kombination som ser ganska lustig ut, men som visade sig kännas förvånansvärt välbalanserad och lättanvänd. Skarpt blev det också!

Denne helt oskyldiga konditoribesökare ser inte helt nöjd över att bli "smygfotograferad". Nex-7 och Nikon 70-200/2,8 VR II

Givetvis blir det manuell fokusering och stabiliseringen i objektivet har man ingen nytta av när det monteras på en NEX med adapter, men det är som synes fullt användbart. Snart kommer dock Sony med en egen 70-200 (fast med f/4) som är stabiliserad och gjord för E-fattningen (också för fullformatskamerorna). Får se om det blir en sådan så småningom, fast den är ju så där fånigt vit ...

Nik! Nex-7 och Sony 50/1,8

Alltid lika trevlige BMW-fantasten Claes fotograferad med Nex-7 och Sony 50/1,8 (med Ewa lurandes i bakgrunden)

Martin som var lika sen som jag. Nex-7 och Sony 50/1,8

När vi väl lämnade fiket vid halv tretiden (utan att bli utslängda dessförrinnan) tog jag, Martin, Nik och Ewa en liten promenad runt byn. Det blev först parkeringsbestyr, sedan bolagsbestyr, en kort kisspaus på mitt kontor (där jag skröt med mina fina Canvasbilder jag skrivit ut) och vi hamnade förstås så småningom på UKK.

Utsikten västerut från UKK med Nex-7 och Sigma 19/2,8

Österut från UKK med Nexen och Sigman

Vi gick ner till loppisen en kort stund men de var på väg att stänga och Niks parkeringstid var på väg att gå ut, så efter detta var fikat officiellt avklarat (efter sex timmar totalt eller så).

Nya bostäder vid Rosendal. Nex-7 och Sigma 19 mm

Jag passade på att stanna till och ta en bild av nybyggnationen vid Rosendal på vägen hem. Här var det tidigare skog och fält (som inte användes till något vettigt). Det ändras fort :)

Stort tack till alla inblandade för trevligt sällskap idag!

Staten säljer ut, men är verkligen kalla kriget slut?

På 50-talet var det många fortfarande hade världskriget i färskt minne, och det kalla kriget och hotet om Bomben var högst påtagligt. Följaktligen skulle allt viktigt ner under berg, och alla lämpliga berg urholkades för diverse försvarsändamål. Huruvida detta verkligen skulle hjälpa om Ryssen släppte en Bomb är svårt att avgöra, men det lät förmodligen som en väldans bra idé just då med tanke på hur många bergrum som skapades under den tiden.

Östra inslaget till bergrummet i Lurbo

I Lurbo i utkanten av Uppsala finns ett av dessa bergrum, och just detta såldes nyligen för fyndpriset 5,1 Miljoner kronor. Det kan tyckas som en hög summa för ett övergivet och nedgånget hål i marken, men det är trots allt en fastighet på 2 400 kvadratmeter inte mer än några kilometer från centrala Uppsala. Man får betala lika mycket för vilken Svenssonvilla som helst :)

Detalj från stålporten till inslaget. Färgröran är resultatet av borttvättad graffiti (förmodligen inför försäljningen).

Från början var detta en stabsplats för Fo47, men enligt uppgift ska också läkemedelsbolaget Pharmacia och Uppsala Universitet haft verksamhet här. Forskningsbolaget Dividend Industries som köpt bergrummet verkar inte riktigt bestämt sig för vad de ska ha det till, men det lutar åt att det blir ett slags underjordiskt växthus.

Nedfarten till östra inslaget

Jag, och många med mig, tycker såna här gamla "hemliga" anläggningar är spännande, och det har tydligen tidigare gått att ta sig in i det här bergrummet genom lite olika vägar (vilket förstås var synnerligen olagligt). Jag har själv tillbringat drygt ett år i ett annat berg i Norrland där jag ägnade mig åt luftbevakning, och det är något fascinerande över hur det går att bygga såna här jätteanläggningar inne i ett berg. Jag hittade en lucka i marken som gick att öppna, men luckan var aptung och det luktade inte godis när jag öppnade den, så jag konstaterade bara snabbt att det verkade vara vattenfyllt under den och försökte inte ta några bilder av hur det ser ut ...

Västra inslaget, som var tänkt att kamoufleras för att se ut som berg och tidigare doldes av ett skjul

När man ser bilder från insidan av bergrummet inser man att det inte varit helt övergivet och förfallet under alla dessa år. Det finns elektricitet, och det är förvånansvärt välstädat. Det lär ska ha använts för lagring ända fram till 2012. Det skulle ju vara oerhört spännande att få se och fotografera insidan själv, men jag misstänker att jag får nöja mig med exteriören och se andras bilder av insidan tyvärr.

Nödutgång? (alldeles till vänster om det plomberade västra inslaget)

Jag tycker sånt här är både kul och intressant, om än lite smånördigt. Såna här bilder blir inte jättefantastiska, men jag tycker de har sin charm och de är en bra tidsdokumentation. Med tanke på hur det utvecklat sig i Ukraina och Ryssland kanske man också borde ta sig en funderare på om det kalla kriget riskerar återkomma, och vilka åtgärder vi och andra då kommer att utföra. Ska vi ner i berget igen, eller går det att lösa på andra sätt?

Hågaån. Östra inslaget är till höger i bild, men syns inte alls härifrån (och troligen inte heller uppifrån)

Vi får hoppas att vi inte ska behöva känna behov av att gömma oss i berget i framtiden, och det är ju bra om många av dessa gamla samhällsinvesteringar faktiskt går att återanvända till andra, och förhoppningsvis fredligare bruk.

Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om bilderna skulle vara svartvita eller i färg, och kom fram till att det får bli både och - de svartvita hittar ni nedan och alla bilder finns som alltid på min flickr :)

Källor och länkar:

Artikel i UNT om försäljningen av bergrummet

Svensk FortifikationsHistorisk Förening

Dividend Industries