Snart börjar nog kattjäveln ta betalt!

För ett par år sedan hamnade Nony på UNT:s startsida när han satt och sniffade efter brandröken från Västmanland (jag skickade in en gratis läsarbild bara för att jag tyckte det var kul med en katt i brandsammanhanget).

För några dagar sedan fick jag en förfrågan från den Facebookansvarige på Tallink Silja Russia, om de fick använda en bild av Nony för att kommentera en nyhet om forskning på tolkning av katters "språk". Även denna gång lät jag ett kommersiellt företag använda en bild av Nony gratis ...

Idag upptäckte jag att Nony valts som omslagsbild till Flickrgruppen Cats of Flickr (som visserligen inte är så stor), men kattjäveln kan nog snart börja bli mallig och kräva betalt i ännu mer godis än han redan får ...

Eller så är det kanske så att jag skulle satsa på att tjäna pengar på Nony som modell i stället för att själv ha ett hederligt arbete :)

Ha det!

38/100 Kattjävlar och flygetyg!

Idag var det dags att lämna tillbaks den lånade A6300 och några objektiv. Det var intressant att få testa kameran, och det är verkligen en helt annan kamera än min A6000. Den må se likadan ut, men den känns helt annorlunda att fotografera med. I nästa nummer av Fotosidan Magasin kommer ni kunna läsa Martin Agfors test av kameran, och vi tycker nog rätt så lika om kameran i stort.

Hade jag råd skulle jag nog köpa en A6300 :)

Bilderna av Nony är tagna med FE 35/2,8 @ f/2,8 på ISO 1600

Leica II från 1932 fotograferad med FE 70-200/4G @ f/4 , 1/20s, 200mm och ISO 3200 (handhållet)

Scandinavian AirAmbulance SE-KFP med FE 70-200/4G @ f/9, 1/125s och ISO 100

I stort sett allt är (rätt mycket) bättre på A6300 än A6000 (som inte på något sätt är en dålig kamera), så det känns inte omotiverat att den kostar dubbelt så mycket som A6000 gjorde när den släpptes.

Ha det gott!

23/100 Glad påsk på er allihopa ...

... Önskar jag och Nony!

(Bilden är från påsken 2014 som inföll i mitten av april - nu finns ännu inga påskliljor ...)

21/100 Det är viktigt att hålla Bumsen ren!

Jag har bara varit ute och lekt med Bumsen två gånger hittills i år, men då det är fullt med sand och salt på vägarna blir han skitig direkt. Just det där saltet är inte så nyttigt för all exponerad mekanik, så det gäller att tvätta ofta.

Otvättad Bumse

Tvättad Bumse

Som bonus så här på en måndagkväll bjuder jag på en dagsfärsk bild av kattjäveln :)

Nony

Ha det gott!

17/100 Katten som räddade livet på storasyster

I början av 80-talet bodde min storasyster Kitty i huset mittemot huset där jag och mina föräldrar bodde. Hon hyrde det av Domänverket (som inte längre finns tror jag). Det var ett gammalt risigt hus med halvfungerande rinnande vatten och ingen toalett (det var dock ett fint utedass på gården med hela tre sitthål) och ett elsystem som inte var sådär himla modernt. Jag tillbringade en hel del tid på Hamregården utanför Orsa då, och en gång när jag kom hem var syrrans hus halvt nerbrunnet. Farsan visade bild från UNT där huset stod i ljusan låga, och han och syster stod och tittade på när brandkåren inte kunde göra annat än begränsa elden.I famnen höll min syster katten Linus. En kastrerad abessinerhanne hon fick på köpet när hon köpte en "fin" avelshona (som dock visade sig vara helknäpp och återlämnades till uppfödaren). Syster låg och sov i godan ro när hon väcktes av Linus som desperat stod i sängen och skrek och ville ha upp henne, och när hon vaknade kände hon röklukten. Vid det laget brann det för fullt på övervåningen, och vardagsrummet var på god väg att bli övertänt. Kitty tog Linus i famnen och hoppade ut genom fönstret, och sprang upp till vårt hus och larmade brandkåren.

Efter detta flyttade syrran till en lägenhet, men Linus blev kvar hos oss och han var också kvar när jag, hustrun och sonen Oliver flyttade dit flera år senare. Linus var blind de sista åren (tydligen inte helt ovanligt för rasen), men klarade sig bra ändå. Han pinkade ibland där han inte borde, men vi tyckte om honom ändå.

En dag hörde jag några som promenerade förbi tomten skrika och gapa, och det visade sig att en dobermann huggit Linus och sprungit iväg med honom i munnen. Hundägaren var känd för att ogilla katter, och i kvarteret där han bodde talades det om att hans hundar också tidigare tagit katter. På den tiden hade folk i allmänhet inga mobiltelefoner, och jag sprang ut på vägen och efter hunden som redan hunnit långt ut i skogen. Gubben med hunden förklarade att katten lurpassat på hans dobermann i buskarna och hoppat på hunden, som attackerat i självförsvar. Jag vet inte hur vanligt det är att 18 år gamla blinda katter hoppar på hundar, men jag hade lite svårt att tro på det ...

Vi hittade aldrig katten och jag polisanmälde förstås händelsen. I och med att det den här gången fanns flera vittnen till hur det gått till förstod gubben antagligen hur det skulle barka hän, så han försvann och polisen visste inte vart han tog vägen när de hörde av sig igen ett par veckor senare. Vi saknade Linus men var samtidigt glada att slippa den galna gubben och hans hundar - vem vet hur hundar med den uppfostran beter sig mot små barn (eller våra andra katter).

Idag finns min syster inte längre i livet, men den gången räddade kattjäveln Linus livet på henne. Det finns alltså en mycket god anledning till att jag älskar kattjävlar :)