På hal is, och oförskämda optiker!

Idag var jag äntligen till optikern för att skaffa nya glasögon. Näskudden (eller vad det nu heter) på mitt senaste par har gått sönder och jag har kört med brillor som är snart tio år gamla några veckor nu. Av hävd och tradition har jag tidigare alltid gått till samma Synsambutik i centrala Uppsala (ända sedan mitt första par glasögon 1975 eller så). Den här gången bestämde jag mig för att testa Specsavers i stället, då de är mycket mycket billigare (även med bra glas). Det visade sig att mina jättegamla brillor med lite stuk av Maud Olofsson inte var så fel i styrka, så största skillnaden med de nya kommer bli att de inte är repiga och ger ett större synfält ...

Jag, med mina nio år gamla brillor

Egentligen var väl inte optikern så himla oförskämd, men han påvisade att jag faktiskt ser mycket bättre på nära håll med läsglasögon (eller progressiva) och skillnaden var inte så himla liten heller. Envis som jag är beställde jag ändå bara ett par vanliga glasögon för god syn på distans (också av ekonomiska skäl), men det lutar nog åt att jag måste krypa till korset och skaffa mig ett par läsglasögon också när jag väl går med på att jag blivit så gammal att jag behöver det ...

På vägen hem stannade jag till i byn för att titta på det som tidigare hette Uppsala Isfestival och i år heter Tusen Vintrar i Stadsträdgården.

Islandsbron

När jag promenerade dit såg jag ett rätt stort gäng med ungdomar som roade sig med skridskoåkning på Svandammen, så jag stannade till för att dokumentera dem. De verkade inte vara så vana åkare, men såg ut att ha skoj ändå :)

Ser lite kyligt ut

Kvällsljus på Svandammen

Gruppfoto

Väl inne i stadsträdgården hittade jag isskulpturerna, många fascinerade åskådare och ett knippe andra fotografer. De senare var utrustade med stativ och verkade ta det där med att fotografera just bara skulpturerna väldigt seriöst, eftersom de satt länge och väl och väntade på att få motiven fria från annat löst folk. Själv tycker jag det är roligare när det är folk med i bild :)

Isskulpturerna var dock rätt fina för sig själva också, så jag tog ett par såna bilder också (fast utan stativ då ...).

Tyvärr hade jag inte tillräckligt mycket kläder på mig, och eftersom jag redan i en dryg vecka roat mig med den värsta tänkbara sjukdomen (möjligen finns det några enstaka värre) - mansförkylning - drog jag mig hemåt. På väg till bilen stannade jag till igen på Islandsbron för att dokumentera Kung Carl Gustaf, som i många år kört turer till Skokloster och annorstädes. Tyvärr verkar det som att det kan ta slut på detta, då de kanske inte får tillstånd till tillräckligt många broöppningar. Om det blir så hoppas jag att det inte blir ytterligare en båt som får ligga och förfalla i hamnen, utan att den hamnar i bättre omvårdnad ...

Kung Carl Gustaf

Ha det gott allihopa!

Skamlöst plagiat (fast inte lika bra)

Jag hoppas LO gillar, eller åtminstone står ut med, detta fullständigt skamlösa plagiat av hans bild (trots att den inte är lika bra eftersom den inte är "äkta"). Om inte, är det bara att säga till så tar jag bort den :)

Jag postade en bild av en gitarr, inspirerad av LO's bilder med bland annat gitarrer, och då postade LO ännu fler dylika. När jag då såg att jag inte var helt olik hans blueskompis kunde jag helt enkelt inte låta bli. Ni kan se LO's originalbild i hans blogg

Och min bleka kopia ser ut så här (jag är definitivt sämre på gitarr) :D

Ha det gott!

Cykelhjälmar, fotofika och chokladöl!

Idag var det som sig bör fotofika på Konditori Fågelsången i Uppsala. Vi var inte lika många som ibland, men fler än andra gånger och som vanligt var det förstås trevligt.

Eftersom jag är snål och fattig parkerade jag gratis i garaget vid hustruns jobb, och tack vare det fick jag mig en liten promenad genom stadsparken. Jag hittade inte så mycket intressant att fotografera där, förutom den här cyklisten jag mötte. Jag är inte helt övertygad om att den där hjälmen gör så jättestor nytta om hon halkar omkull (om hon inte lyckas klota och landa mitt på skallen) ...

Hjälmtvång?

Väl på Fågelsången blev det en ny bekantskap (Sven), en räckmacka, en kanelbulle och alldeles för mycket kaffe. Jag beställde visserligen en Karlsbaderbulle, men när jag väl upptäckte att jag fått fel hade jag redan satt mig ner och tyckte det gick bra med kanel i stället för Karlsbader som fyllning.

Sven och Lena

Hannu dök upp med en vän vars namn jag aldrig uppfattade, men han var säkert trevlig han också.

Hannus vän och Claes

Rauni dök upp den här gången. Hon skulle varit med förra gången också, men valde i stället att åka till Åre och roa sig med skidåkning. Den här gången smet hon först för att hon skulle iväg och jojka ... Somliga prioriterar lite märkligt ;)

Rauni och Hannu

På vägen hem åkte jag förbi systembolaget, då jag mindes att Bengan skrivit om en nysläppt öl som lät mumsig. Den var slut i hyllan med tillfälligt sortiment, men de hade en låda kvar på lagret så jag köpte några flaskor för att prova.

Brooklyn Black Chocolate Stout (vädret var grått, fuktigt och trist, så jag skapade mitt eget solljus för att få till mer passande ljus för en ölbild)

Bengan skrev att det här inte är någon öl man hinkar i sig, utan snarare något att smutta på och njuta av. Jag håller med fullständigt; det är en mycket smakrik öl, och som alla stout blir man mätt av den. Alkoholhalten gör också att intag av större mängder inte är så lyckat, men god var den!

Ha en fortsatt trevlig helg! *hick*

Beach 2016 och fotofika på lördag!

Jag har sett att många lägger upp bilder på sina fötter när de ligger halvnakna och myser i solen. Nu hade jag ingen sol att tillgå, men jag tänkte att jag ändå kan öva lite inför kommande sommar!

Vet inte riktigt, men det känns som att det inte blev helt rätt ...

Åsså är det fika på Konditori Fågelsången på lördag klockan 10:30 - ni som kommer kan få se dessa vackra fossingar live. Ni kan också slippa, men det kan kräva mutor ;)

Ha det gott!

Hör du till dem som vill ha ett teleobjektiv för att få kort skärpedjup? Glöm det!

Rubriken är något tillspetsad, men helt sann. Jag återkommer till det.

Det är väldigt populärt att fotografera med kort skärpedjup, och det på goda grunder. En bild med kort skärpedjup framstår som skarp och man slipper störande element. Jag tänker inte gå in på några djupa tekniska förklaringar om oskärpecirklar och annat (eftersom jag inte kan det), utan bara förklara hur jag konstaterat att det fungerar i praktiken (som stämmer rätt bra överens med teorin).

Låt oss anta att jag vill fotografera min tonårige son (som tyvärr nu har blivit så gammal att han är myndig och faktiskt kan säga från när han inte vill bli fotograferad).

Felix 2005 (när han inte kunde protestera)

Den här gamla bilden är tagen med en EOS 20D och något slags kitzoom tror jag, och det där med skärpedjup är över huvud taget inte på tapeten (vävtapet i bakgrunden - huvaligen). Den går alltså inte att använda till något som helst i det här sammanhanget, men den är fin ändå tycker jag (och det var därför jag lade in den).

Nu pratar vi om en Felix som fyller 19 om en månad, och som inte alls är lika lättmedgörlig. Men, som tur är är denna 19-åring rätt så van att hans knasiga far använder honom för diverse experiment, så efter en del övertalning ställde han ändå upp!

Helst skulle jag gjort det här utomhus och med fler brännvidder, men under dagen har snön yrt ner och det är kallt som attans, så jag nöjde mig med det jag kunde få till inne. Jag tror det borde räcka för att förklara min poäng (som uppenbarligen inte alla förstått trots att det inte ens är min poäng utan en gammal sanning).

Jag började med att placera Felixen på en pall i vardagsrummet och montera ett objektiv med 19mm brännvidd på min Sonykamera (A6000 med halvformatssensor). Med den kombinationen gjorde jag nedanstående inte allt för vackra porträtt.

Felix med Sony A6000, Sigma 19mm f/2,8 (på f/2,8)

Bilden är helt oretuscherad förutom att jag försökt få till ungefär samma färgtemperatur i alla (det blir lättare att jämföra då utan att tänka på det). Jag har använt en lös blixt placerad snett framför Felix och utlöst den med en mindre blixt monterad på kameran. Poängen är inte att det ska vara snyggt, men lika.

För nästa bild med längre brännvidd var jag tvungen att backa för att få med lika mycket Felix.

Felix med Sony A6000 och Sony E 35mm f/1,8 OSS (på f/2,8)

Som ni kanske ser är Felix huvud ungefär lika stort i bilden, men rätt mycket av bakgrunden är borta. Det är helt beroende på bildvinkeln, och det som är kvar i bilden är ungefär lika skarpt som tidigare (jämför springorna mellan plankor och spikhuvuden). Ja, de är större i den här bilden tack vare den snävare bildvinkeln och förändringen i perpektiv, men skarpare eller oskarpare?

Vad händer om vi hoppar ytterligare ett litet snäpp, upp till 50mm? Det är min favoritbrännvidd på den här kameran och ger en bildvinkel som motsvarar 75mm på en småbildssensor (alltså det många kallar FF och FX). Mjo, då måste jag backa ytterligare lite för att få med lika mycket Felix i bild och avbildningsskalan är ungefär densamma. I och med att jag fortfarande kör med f/2,8 blir alltså också skärpedjupet det.

Felix med Sony A6000 och Sony E 50mm f/1,8 OSS (på f/2,8)

Som ni ser är skillnaden mellan 35 och 50 mm inte så stor ens med en halvformatssensor (APS-C). Jag får mer mindre av bakgrunden (trots att jag backat för att få med lika mycket Felix), och det som syns av bakgrunden ser lite större ut. Det är dock ungefär lika oskarpt som i den första bilden trots att jag nu gått från 19mm brännvidd till 50mm och använder samma bländarvärde (f/2,8).

Något som också är värt att notera är skillnaderna i hur Felix ansikte ser ut. I den första bilden med 19mm är näsan alldeles väldigt stor, för att sedan krympa  ju längre brännvidd jag använder. I gengäld blir ansiktet bredare och plattare i bild, så det gäller att hitta en lämplig avvägning.

Felix med Sony A6000 och Samyang 135mm f/2 (på f/2,8)

I den här sista bilden har jag hoppat upp rejält i brännvidd och använder 135mm jämfört med 50mm i den förra. Utsittet är inte identiskt, men det torde vara uppenbart för alla att mycket mindre av bakgrunden kommer med. Den här brännvidden motsvarar 200mm på FX, och är inget jag rekommenderar för ansiktsbilder - de plattas ut och ser breda ut, och dessutom blir det faktiskt inte kortare skärpedjup - jämför hålen i det svarta i bakgrunden - de är ungefär lika suddiga i den här bilden som i den första trots att vi jämför 19mm med 135mm :)

Det finns naturligtvis många tillfällen där ljusstarka teleobjektiv är bra. Jag gillar t.ex. den här bilden av sonen som flyttat hemifrån och som togs med samma kamera och objektiv som bilden ovan.

Oliver, Sony A6000 och Samyang 135/2

Vill man fotografera söner i helfigur gäller inte samma regler som för ansikten (förutom det där med skärpedjupet då - det är faktiskt likadant oavsett) :)

Ha det!