Hör du till dem som vill ha ett teleobjektiv för att få kort skärpedjup? Glöm det!

Rubriken är något tillspetsad, men helt sann. Jag återkommer till det.

Det är väldigt populärt att fotografera med kort skärpedjup, och det på goda grunder. En bild med kort skärpedjup framstår som skarp och man slipper störande element. Jag tänker inte gå in på några djupa tekniska förklaringar om oskärpecirklar och annat (eftersom jag inte kan det), utan bara förklara hur jag konstaterat att det fungerar i praktiken (som stämmer rätt bra överens med teorin).

Låt oss anta att jag vill fotografera min tonårige son (som tyvärr nu har blivit så gammal att han är myndig och faktiskt kan säga från när han inte vill bli fotograferad).

Felix 2005 (när han inte kunde protestera)

Den här gamla bilden är tagen med en EOS 20D och något slags kitzoom tror jag, och det där med skärpedjup är över huvud taget inte på tapeten (vävtapet i bakgrunden - huvaligen). Den går alltså inte att använda till något som helst i det här sammanhanget, men den är fin ändå tycker jag (och det var därför jag lade in den).

Nu pratar vi om en Felix som fyller 19 om en månad, och som inte alls är lika lättmedgörlig. Men, som tur är är denna 19-åring rätt så van att hans knasiga far använder honom för diverse experiment, så efter en del övertalning ställde han ändå upp!

Helst skulle jag gjort det här utomhus och med fler brännvidder, men under dagen har snön yrt ner och det är kallt som attans, så jag nöjde mig med det jag kunde få till inne. Jag tror det borde räcka för att förklara min poäng (som uppenbarligen inte alla förstått trots att det inte ens är min poäng utan en gammal sanning).

Jag började med att placera Felixen på en pall i vardagsrummet och montera ett objektiv med 19mm brännvidd på min Sonykamera (A6000 med halvformatssensor). Med den kombinationen gjorde jag nedanstående inte allt för vackra porträtt.

Felix med Sony A6000, Sigma 19mm f/2,8 (på f/2,8)

Bilden är helt oretuscherad förutom att jag försökt få till ungefär samma färgtemperatur i alla (det blir lättare att jämföra då utan att tänka på det). Jag har använt en lös blixt placerad snett framför Felix och utlöst den med en mindre blixt monterad på kameran. Poängen är inte att det ska vara snyggt, men lika.

För nästa bild med längre brännvidd var jag tvungen att backa för att få med lika mycket Felix.

Felix med Sony A6000 och Sony E 35mm f/1,8 OSS (på f/2,8)

Som ni kanske ser är Felix huvud ungefär lika stort i bilden, men rätt mycket av bakgrunden är borta. Det är helt beroende på bildvinkeln, och det som är kvar i bilden är ungefär lika skarpt som tidigare (jämför springorna mellan plankor och spikhuvuden). Ja, de är större i den här bilden tack vare den snävare bildvinkeln och förändringen i perpektiv, men skarpare eller oskarpare?

Vad händer om vi hoppar ytterligare ett litet snäpp, upp till 50mm? Det är min favoritbrännvidd på den här kameran och ger en bildvinkel som motsvarar 75mm på en småbildssensor (alltså det många kallar FF och FX). Mjo, då måste jag backa ytterligare lite för att få med lika mycket Felix i bild och avbildningsskalan är ungefär densamma. I och med att jag fortfarande kör med f/2,8 blir alltså också skärpedjupet det.

Felix med Sony A6000 och Sony E 50mm f/1,8 OSS (på f/2,8)

Som ni ser är skillnaden mellan 35 och 50 mm inte så stor ens med en halvformatssensor (APS-C). Jag får mer mindre av bakgrunden (trots att jag backat för att få med lika mycket Felix), och det som syns av bakgrunden ser lite större ut. Det är dock ungefär lika oskarpt som i den första bilden trots att jag nu gått från 19mm brännvidd till 50mm och använder samma bländarvärde (f/2,8).

Något som också är värt att notera är skillnaderna i hur Felix ansikte ser ut. I den första bilden med 19mm är näsan alldeles väldigt stor, för att sedan krympa  ju längre brännvidd jag använder. I gengäld blir ansiktet bredare och plattare i bild, så det gäller att hitta en lämplig avvägning.

Felix med Sony A6000 och Samyang 135mm f/2 (på f/2,8)

I den här sista bilden har jag hoppat upp rejält i brännvidd och använder 135mm jämfört med 50mm i den förra. Utsittet är inte identiskt, men det torde vara uppenbart för alla att mycket mindre av bakgrunden kommer med. Den här brännvidden motsvarar 200mm på FX, och är inget jag rekommenderar för ansiktsbilder - de plattas ut och ser breda ut, och dessutom blir det faktiskt inte kortare skärpedjup - jämför hålen i det svarta i bakgrunden - de är ungefär lika suddiga i den här bilden som i den första trots att vi jämför 19mm med 135mm :)

Det finns naturligtvis många tillfällen där ljusstarka teleobjektiv är bra. Jag gillar t.ex. den här bilden av sonen som flyttat hemifrån och som togs med samma kamera och objektiv som bilden ovan.

Oliver, Sony A6000 och Samyang 135/2

Vill man fotografera söner i helfigur gäller inte samma regler som för ansikten (förutom det där med skärpedjupet då - det är faktiskt likadant oavsett) :)

Ha det!

2016-01-13 22:35   syntax

Jo´du Anders. Det är att sticka in hakan i hetluften!
Visst är det så att skärpedjupet är lika stort för alla brännvidder, om det handlar om samma relativa öppning och samma avbildningsskala. Det är en fysikalisk sanning - men dock inte en fotografisk sanning.
Om man jämför ett vidvinkel och ett teleobjektiv så har vidvinkelobjektivet ett skärpedjup från nära till långt bort, medan ett teleobjektiv har ett skärpedjup från långt bort till långt bort. Detta är den praktiska fotografiska aspekten. Samma avbildningsskala är det ingen som eftersträvar - det är ju två objektiv med helt olika perspektiviska förutsättningar för komposition. Detta är den enkla fotografiska sanningen som alla, med rätta, jobbar efter i praktiken.

Besvara

2016-01-14 19:13   Laponia

Hade du haft lövverk i bakgrunden så hade färre löv kommit med vid användandet av tele o därigenom gett en känsla av kortare skärpedjup, men du har helt rätt som också Peter tidigare skrivit.

Besvara