Photoshop CC - nu kan man stabilisera bilden efter att man tagit den ...

Nåja, riktigt så väl är det nog inte, men den nya funktionen som heter Shake Reduction (bor i menyn Sharpen) verkar faktiskt göra viss nytta.

Inte mycket som är skarpt här (att skärpan ligger på bakgrunden får ni leva med)

Jag har inte riktigt kommit fram till hur den ska ställas in för att fungera bäst, men man väljer ut områden som den ska använda för att räkna ut hur bilden ska justeras, och sedan drar man i spakarna för att bli av med brus och sådant som uppstår ...

Fortfarande oskarp förgrund, men bakgrunden är betydligt mindre suddig

Det är förstås inte en funktion som ska användas i stället för att hålla stadigt från början, men det kan nog rädda en eller annan bild så den håller åtminstone i litet format :)

Om ni klickar på bilden kan ni så småningom få upp den i större format ...

Bilden togs på Isle of Mull med en EOS 20D 2005. Photoshop CC (och andra nya program i CC) finns att hämta hos Adobe för alla som kör CC.

Aldrig får man vara riktigt nöjd! (Var är min komfortzon när den så väl behövs?)

Efter en lång och kall vinter med ofantliga mängder snö var vi nog många fotografer som såg fram emot våren. Vädergudarna behagade dock dröja med att tillgodose oss på den punkten, och nu när våren väl är här har den sanslöst snabbt gått över i något slags försommar. Under min promenad från kontoret på gågatan till bilen i Luthagen funderade jag lite på vädereländet ...

Här gick det inte att ta några rökpauser för en månad sedan - då var det vatten upp till bänken

När snön smälte för en dryg månad sedan var det mest spännande man kunde fotografera här i Uppsala den översvämmade Fyrisån. Det var i och för sig ganska spännande, men alla tog ju ungefär samma bilder :)

Nu är vattnet borta och det har ganska fort blivit ordentligt mycket varmare. Det resulterar i en jävla massa sånt där grönt elände i alla bilder. Hur man än bär sig åt blir alla bilder som innehåller växtlighet illgröna.

Här har jag nog inte lyckats få det riktigt skarpt nånstans, men det är jättegrönt!

Idag fotograferade jag med en digitalkamera (kanske inte så konstigt eftersom jag just nu bara äger digitala kameror), och det var ju tur det. På filmtiden var det många fotografer som frestades att ladda kameran med filmer som t.ex. Fuji Velvia - om mina bilder från idag är gröna, så kan jag garantera er att samma bilder fotograferade med Velvia hade varit oooootroligt mycket mer gröna (och inte så lätta att påverka i efterhand).

Dans på bryggan

Nu är det ju så att eftersom jag använt just en digital systämkamera för att fotografera de här bilderna idag, så kan jag välja att göra mig av med allt det där gröna slemmet från bilderna på ett mycket enklare sätt än om jag fotograferat med film. Det har diskuterats tidigare här i bloggarna (bl.a. i min) om det där med att ta bort färg ur bilderna verkligen hör hemma i dokumentärfotografi. En del tycker att bilderna ska vara så lika verkligheten som möjligt, och andra tycker att det är svartvitt som gäller för hela slanten.

Lätt sepiatonade och färglösa rökare

Jag utger mig inte för att göra dokumentära bilder. Inte heller är jag gatufotograf, naturfotograf eller sportfotograf, trots att jag ibland gör bilder som hör hemma i dessa (eller andra kategorier). Jag är en glad amatörfotograf (till skillnad från den ganska uttråkade proffsfotograf jag var i början av 90-talet), som fotografera det som faller mig in och jag följer inte några pretentiösa regler om hur bilder ska se ut eller med vilken utrustning de ska tas.

Blev ju inte skarpare i svartvitt, men rätt snyggt ändå ...

Jag är av den liberala inställningen att man får göra vad man vill med sina bilder, och kalla dem för vad som helst så länge man inte försöker föra folk bakom ljuset eller kränker de man fotograferar. Jag försöker undvika att fotografera folk i situationer jag själv inte skulle vilja bli fotograferad i (fast det säger inte så mycket eftersom jag står ut med nästan vad som helst på den punkten).

Den här blev lite mer dramatisk i svartvitt

Nu har jag konstaterat att jag fotograferar vad skit som helst och är ganska nöjd med det. Jag tycker nog egentligen lite bättre om hösten när det är riktigt fint väder, och fortfarande varmt - då är det åtminstone inte så jäkla grönt överallt (även om det som synes går att råda bot på). Någon komfortzon vad gäller foto har jag nog inte hittat trots att jag fotograferat i 30 år ...

Jag har lite tankar på att börja fotografera analogt igen i sommar, om jag bara får tag på den kamera jag behöver. Vi får väl se om jag hittar någon komfort i den analoga världen igen, fast det skulle ju förstås innebära att jag inte kan välja mellan färg eller svartvitt ... Aldrig får man vara nöjd :)

Det var nog bättre förr, trots allt ... 1

Jag börjar bli gammal tror jag - jag har låtit håret växa och har det i hästsvans. Jag har dock ännu inte köpt någon motorcykel (mest för att det verkar så saaatans bökigt och dyrt att ta nytt körkort). Jag sitter och går igenom en massa gamla bilder och skannar dem, och konstaterar att det faktiskt gick att göra bra bilder också på den gamla onda filmtiden. Visserligen är mina nutida bilder bättre rent tekniskt, men innehållsmässigt vete fan ...

Evert Eriksson som nyligen drabbats av en hjärtinfarkt blev så rörd när han besöktes av Salaortens Lucia, Anna Eriksson, att det var svårt att släppa taget. När hon gått var det inte långt till tårarna. Foto och Copyright Anders F. Eriksson 1990-12-15

Bilden ovan är hämtad från min tid som pressfotograf på småstadstidningen Sala Allehanada (populärt kallat propellern då den ofta innehöll endast ett fåtal blad). Under den tid jag arbetade där satsades det ganska stort just på bilder, så vi var många fotografer och vi fick fotografera många roliga saker. Något år senare ändrades inriktningen till s.k. multijournalister, och fotoavdelningen försvann nästan helt om jag förstått det rätt. Bildtexten är den som står på baksidan av bilden, så den har inte jag skrivit :)

Bilden är troligen fotograferad med Nikon F4 och 35-70/2,9

I årets första crosstävling på Isätrabanan utanför Sala samlades bortåt 140 deltagare för att trängas på den regnvåta och leriga banan. Foto och Copyright Anders F. Eriksson 1991-05-20

Crossbilden ovan är något nyare, och är antagligen fotograferad med F4 och 300/2,8 eller möjligen 80-200/2,8. Det är ont om EXIF-data i gamla negativ :)

Torget i Sala. Jag fotograferade och tecknaren Jan-Erik Pettersson  färglade bilden.

På den här tiden var det dyrt att trycka i färg (och det tog tid), så bilden ovan var ett undantag för att illustrera höstens intåg (tror jag). Bilden är kopierad på matt fotopapper och tidningens tecknare målade färg på löven med pensel och vattenfärg - inget photoshop där inte :)

Bilden är troligen tagen med Nikon F4 och Ais 20/2,8.

To be continued ...

Kraftigt efterbehandlade (manipulerade?) sportbilder

I veckan var det lite rabalder om Paul Hansens prisbelönta bild från en begravning i Gaza, och många tycker att bilden är lite väl kraftigt efterbehandlad trots att det visades att bilden inte var sammansatt av flera olika bilder.

Jag är inte i närheten av Paul Hansens klass, och jag tar heller inte nyhetsbilder längre, så därför tog jag mig friheten att dra lite extra i spakarna när jag behandlade dessa bilder från cykelloppet Skandis GP som gick av stapeln i söndags :)

Jag vet inte vad de här cyklisterna heter, men bland "riktiga" cyklister tror jag inte det anses korrekt att förse sin tävlingscykel med ringklocka ...

Ingen aning om vilka de här är heller, men jag tycker det blev lite fint när de kom ut ur valvet.

De här är Johan Landström, Johan Lindgren och Staffan Arvidsson som slogs om segern i loppet (fast det syns inte så bra på just den här bilden att det är dem)

Det blev Johan Lindgren som tog hem en ganska överlägsen seger till slut

Vad säger ni - blev det för mycket efterbehandling, eller fungerar det? Ni kan jämföra med mer återhållsamt behandlade bilder i mitt förra inlägg om Skandis GP.

Jättestort skärpedjup, som vanligt i framtiden! (focus stacking)

Nu kanske ni undrar varför man skulle vilja ha ett jättestort skärpedjup i sina bilder. Trenden bland en del av oss fotonördar är att ha så stor sensor som möjligt och ett skärpeplan tunt som en rakbladsegg.

Skärpan satt på pekfingersratten - bortre ändan av kameran är oskarp

Ibland händer det dock att vi vill ha ett större skärpedjup än vad som går att åstadkomma just på grund av den där stora sensorn, och det går inte att blända ner hur mycket som helst. Dels har objektiven en begränsning i hur liten bländaröppningen kan bli, och dels drabbas man av diffraktion med små bländaröppningen. Jag tänker inte ens försöka ge mig på att förklara det i detalj, men kortfattat går det ut på att skärpan över hela bilden försämras även om skärpedjupet blir större. Vill ni veta mer om det kan ni leta här i forumen, eller använda valfri sökmotor.

Skärpan satt på bortre hörnet av stolen

På den gamla onda analogtiden var det här ett synnerligen svårlöst problem som lämpligen åtgärdades genom att använda ett shiftobjektiv eller en kamera där fokusplanet går att luta i förhållande till motivet - samma teknik som används för att göra bilder som ser ut som miniatyrer eller modellbyggen. Nu för tiden använder många i stället mjukvara för att få bilderna att se ut så med ett ofta förvånansvärt bra resultat. I det fallet handlar det dock om att göra skarpa delar av bilden oskarp, och det är mycket lättare än att göra tvärtom ...

Jag har länge sett att många fotografer pratar om det där med Focus Stacking - främst i samband med makrofotografering där skärpedjupet oftast är extremt kort oavsett sensorstorlek. Av någon anledning hade jag fått för mig att detta är något som kräver massor av specialprogram och kunskap, men lite googlande visade att det faktiskt går att göra utan vare sig det ena eller det andra (med varierande resultat förstås). Det går dessutom alldeles utmärkt att tillämpa på alla typer av fotografering av motiv så länge de står still :)

Det finns många som är väldigt duktiga på den här tekniken, så jag tänker inte heller här försöka gå in på finlir, men principen är att man tar ett knippe bilder  där man justerar fokus mellan varje bild. I mitt exempel har jag tagit totalt fem bilder, och det är den första och sista bilden i serien högre upp i inlägget.

Klicka gärna på bilden för att se åtminstone någon skillnad :)

När jag smurfade runt på nätet för att ta reda på hur man gör denna magi med skärpedjupet såg det lätt ut, så jag importerade mina bilder till Lightroom och såg till att vitbalans och exponering såg likadan ut (manuell exponering och vitbalansering vid fotograferingen är att rekommendera). Jag använde stativ, vilket nog också är att rekommendera, och trots det ser ni nog i bildserien ovan att bilderna inte är exakt likadant beskurna.

Nästa steg var att öppna bilderna som lager i Photoshop från Lightroom. Mina bilder är gjorda med en sån där spegellös kamera som ger bilder på 24 miljoner pixlar, och fem såna samtidigt tar ganska mycket minne. Jag rekommenderar inte att försöka sig på det här med en dator som har klent med minne och CPU om du inte har väldigt gott om tålamod :)

Tur att minne är billigt nu för tiden ...

När Photoshop väl fått upp bilderna är det lätt (nåja) - bara att markera alla lager och köra Edit/Auto-Align Layers och sedan Edit/Auto-Blend Layers.

Beroende på hur bilden ser ut från början krävs nu mer eller mindre efterarbete för att justera de lagermasker som Photoshop skapat med automagi. I det här fallet ser det ganska ok ut redan från början, men om du detaljskådar framför allt kanterna av bilden ser du nog en del konstigheter.

Fullstor bild finns på min flickr - där syns det rätt bra att det finns en del att pilla på ...

Det var så här långt det var lätt - nästa steg är att få till lagermaskerna så det inte ser konstigt ut, och så långt har jag inte kommit på en kväll med tester av den här funktionen. Enklaste sättet att fåd det något så när vettig är att beskära kanterna med följande reslutat:

Stor variant av den här bilden finns här.

Kontentan av allt detta svammel är att det är relativt enkelt att få till ett kontrollerat skärpedjup med moderna kameror och moderna bildbehandlingsprogram med ett hyfsat resultat. Vill man få det riktigt snyggt krävs dock mycket mer arbete än jag gjort ikväll, men det är en klart intressant teknik jag lär återkomma till när jag fotograferar stillsamma motiv.

Det var kanske inte lika enkelt som det verkade när jag läste diverse tutorials på nätet dock :)

Ni som kan det här på riktigt får gärna komma med tips och synpunkter ...