Testa att dra spaken åt andra hållet!

När jag konverterar mina råfiler till svartvitt i Lightroom och Silver Efex brukar jag ge mig på reglaget Clariy (Klarhet i svenska versionen) och dra upp det för mer kontrast. För färgbilder tycker jag nästan alltid det blir bättre om man ökar på det värdet lite, och av slentrian gör jag så med nästan alla bilder. Affe (Johansson) tipsade dock om att det kan vara bra att dra just det reglaget till ett negativt värde när man ska göra om sina bilder till svartvitt (i Lightroom eller med en plugin som Silver Efex), för att få mjukare tonövergångar, så jag tyckte det borde testas.

Som vanligt utnyttdjade jag barn och husdjur för mitt lilla test, och jag måste nog hålla med Affe - det finns anledning till att det där reglaget går att dra till negativa värden också.

I färgbilder blir det lite vattenfärg och pastell över det hela när man drar ner reglaget, men när man sedan gör om bilderna till svartvitt händer det saker - tonomfånget ökar och bilderna får en helt annan karaktär än om man kör med det mer Petersenska stuket med hårda kontraster och mycket svärta.

Personligen gillar jag resultatet mycket och kommer garanterat använda det ofta. I de här bilderna har jag också lagt på en lätt sepiatoning då jag tycker svartvitt på skärm ofta blir för kallt.

Så, testa att dra spakarna åt andra hållet än vad du kanske gör vanligtvis - det kan bli bra :)

Den ständiga frågan - färg eller svartvitt?

Mitt förra inlägg innehöll  en massa gnäll på forumdeltagare som inte bryr sig om andras åsikter. Den här gången ska jag inte gnälla :)

Tog den här bilden av kollegan Timo och hans flickvän Katja igår, och kan inte bestämma mig om den funkar bäst i färg eller svartvitt - vad tycker ni?

Klicka gärna på bilderna för att se dem i större storlek.

Bilderna är tagna med NEX-7 och Sony 35/1,8 OSS, och jag tycker båda varianterna funkar :)

Konstfoto - vad ska det vara bra för?

Jag har tidigare ondgjort mig över att en del fotografer verkar snudd på besatta av att tillhöra ett visst fack. De som kallar sig gatufotografer är väldans noga med att det är just deras sätt att se på gatufotografi som är det rätta (även om det skiljer sig massor mellan de individer som kallar sig gatufotografer). Likadant är det i många andra genrer; T.ex. naturfotografi måste bedrivas på rätt sätt, fast vad som är rätt varierar friskt. En del tycker att rena artporträtt av fåglar är det enda rätta, medans andra inte drar sig för att klippa och klistra antingen direkt i kameran eller i datorn i efterhand. Sportfotografer tycker om att ta tusentals bilder per dag, med så stor, dyr och tung utrustning som möjligt. Och så vidare och så vidare ;)

Konst(igt) ljus

Vad är då konstfoto? Ja, inte tusan vet jag! När ämnet kommer upp till diskussion ser jag framför mig något ganska flummigt, som absolut inte kan beskrivas konkret och man ska helst inte se vad motivet föreställer.

Längtan till Italien (eller kanske en röd stuga med vita knutar)

Jag har också förstått att det är viktigt att ha titlar, på sina konst(iga)foton. Titeln får gärna vara lika obegriplig som bilden, och det skadar heller inte att den är skriven på utrikiska. Jag är dålig på obegripliga titlar, så mina titlar på bilderna i det här inlägget är nog för tydliga för att platsa i genren.

Sönderfall (eller ett ganska hårt efterbehandlat löv)

Inom genren konstfoto finns det förstås också bilder där det är lätt att se vad bilden föreställer, så då gäller det att ta till andra knep. Svartvita och ödesmättade bilder är ett bra recept då tycker jag mig sett.

Ensam vårvinter (fast den här skulle kunna vara en naturbild också, men för den genren är den nog för efterbehandlad)

En sak som alltid fungerat i konstens förunderliga värld är att shocka åskådarna. Skildringar av våld, sex, naket och skitigt har lockat många. När man som fotograf tar till det greppet är man dock nära något slags socialrealism som gränsar till dokumentär- eller reportagefotografi, och jag är inte säker på att det är konst.

Utsatt (eller bara småfnissande och kliande från mattan)

Jag hoppas ni förstår att det här är skrivet med glimten i ögat, och att jag inte vill hoppa på någon (så mycket). Jag tycker bara att det här med tillhörigheten till olika fotografiska fack ibland blir lite fånig :)

Ha det gött!

Vernissage med vackra Uppsalabilder

Det där med vernissage och mingel är inte riktigt min grej, men när Johannes Rousseau som har en uppskattad Facebooksida med snygga bilder från Uppsala höll vernissage på hotell Gillet som råkar ligga bara ett par hundra meter från jobbet tyckte jag det kunde vara kul att gå dit och få se hans bilder i lite större format än bara i sönderkomprimerat Facebookformat (en del av bilderna finns också här för er som inte har FB) :)

Bildspelet (som ibland avbröts av en trilskande skärmsläckare) var uppskattat

Som ni kan läsa på Johannes egen sida började han inte med det här med att fotografera Uppsalas kända vyer förrän i oktober 2012, men bilderna blev snabbt uppskattade på Facebook. Det är motiv vi sett många gånger förut, men ändå med en egen stil tycker jag. De flesta bilderna är tagna i gryning eller skymning, och blandningen av dagsljus och konstljus ger dem ett guldaktigt skimmer som jag tycker är snyggt, men jag kan tänka mig att en del tycker att bilderna är lite "smöriga".

En del bilder har nästan lite HDR-stuk, men inte överdrivet, och jag gillar att en del faktiskt vågar dra lite i spakarna i efterbehandlingen och när bilderna inte bara är så naturliga som möjligt. Just sånt här kvälls- och morgonljus blir ofta lite för neutralt i digitala bilder, så man helt tappar känslan av ljuset som rådde.

Sittplatser är underskattat på vernissager, men här fanns det ganska gott om dylika för besökare som ville ta en paus.

En konferenslobby med stora fönster i kombination med lampljus på bilderna och bildvisning medelst lite för ljussvag projektor är nog inte optimalt för en fotoutställning. De bilderna som hängde i en intilliggande korridor såg bättre ut, även om ljuset förstås inte var optimerat för bildvisning där heller. Fast man kanske inte går på vernissage för att betrakta bilder i optimalt ljus :)

Vernissagebesökarna var en blandad skara människor ...

Jag tycker det var en trevlig utställning, med inte alltför många bilder, så det gick att ta in dem på relativt kort tid. Det är kanske inte i allas smak med den här typen av vackra bilder av kända motiv (inte tillräckligt djupt eller nåt), men jag tycker det är snyggt. Jag gillade också presentationen av bilderna som i de flesta fall var mycket snyggt utskrivna på canvas med en detaljnivå jag är ovan att se på just det mediet (men det var i och för sig länge sedan jag skrev ut på canvas). En kul variant man kunde beställa bilderna i var bakom klart plexiglas - något jag kan tänka mig kan passa bra i vissa miljöer (där man inte riskerar för mycket reflexer).

Fotografen bakom utställningen, Johannes Rousseau (i nästan löjligt passande blandljus) :)

Tyvärr framgår det inte på vare sig Facebook eller på Johannes sida hur länge bilderna hänger kvar, men om ni har vägarna förbi hotell Gillet de närmsta dagarna borde de vara kvar tycker jag. Klart värt ett besök tycker i alla fall jag :)

Fler bilder körda i Nik

Ni som inte tycker att bilder ska efterbehandlas så mycket kan nog hoppa över det här blogginlägget :)

Som jag skrev i gårdagens inlägg shoppade jag Nik Collection igår. I det inlägget visade jag bara en nytagen bild som jag kört genom några av de olika plugginerna som ingår i samlingen. I det här inlägget har jag tagit några gamla bilder och försökt förbättra dem ...

En apajävel i Gibraltar. NEX-7 och Sigma 30/2,8

Makaken ovan är ganska snällt efterbehandlad. Här har jag använt RAW Presharpen, Color Efex och Output Sharpener med selektiv skärpning, och jag tycker resultatet ser naturligt ut (och snyggare än jag fick till med bara LR).

Fyrisån, fotograferad med NEX-7 och Sigma 19/2,8

Bilden från Fyrisån ser nästan lite HDR-aktig ut redan i original och här har jag förstärkt det ytterligare genom att göra den svartvit och kört den i HDR Efex. Jag har också rätat upp perspektivet lite och kört både RAW Presharpener och Output Sharpener.

Änglar i Domkyrkan. NEX-7 och Sigma 30/2,8

Också änglarna är både för- och efterskärpta, och dessutom konverterade till svartvitt i Silver Efex. En variant av den där jag bara använt LR kan ni se här.

En galen fotograf plåtad med NEX-7 och Sigma 19/2,8

Det vackra självporträttet är (som synes) ganska kraftigt skärpt och körd i Silver Efex.

Jag har bara använt Nik Collection sedan igår, men jag tycker redan att det definitivt är värt tusenlappen det kostar nu.