Sony A6000, följande autofokus och kort skärpedjup (och kattjävlar)

I mitt förra inlägg tog jag upp trivialiteter som politik och yttrandefrihet, men dagens inlägg handlar om betydligt viktigare saker - prylar och kattbilder!

Jag har som en del av er säkert sett köpt en Sony A6000 som komplement till min NEX-7 (snarare ersättare, men jag behåller sjuan eftersom begagnatvärdet är så lågt). Det som framför allt imponerat på mig med A6000 är den oerhört snabba fokuseringen jämfört med andra spegellösa kameror jag testat (och den träffar ofta rätt också), och att den är klart bättre på höga ISO (fast idag körde jag inte högre än ISO 250).

Med A6000 kan jag äntliiiigen köra med AF-C aktiverat hela tiden och tumfokus (på AEL-knappen) på samma sätt som jag gjort i många år med spegelreflexkameror. Tyvärr går det bara att välja om kameran ska använda fokuspunkterna i centrum eller över hela sensorn - det går alltså inte att välja enstaka punkter. För det mesta gissar kameran rätt vad jag vill ha i fokus, men om ni förstorar t.ex. den första bilden ser ni att den inte lyckades gissa att det var ögat som var viktigt ;)

Det som hamnar i fokus visas med ett knippe gröna fyrkanter som fladdrar omkring på skärmen, och det fungerar riktigt bra tycker jag. När jag vill att skärpan ska ligga kvar där den är släpper jag helt enkelt tumknappen.

Nu är ju inte det här jättesvåra bilder att få till, men de är tagna på nära håll och med stor bländaröppning så skärpedjupet är som ni ser väldigt kort. Det är ganska utmanande för autofokusen (särskilt när den ska gissa vad som är viktigt). Det fungerade dock ändå bra med min 50/1,8 OSS (efter att objektivet firmwareuppdaterats).

I porträttet av Nony ligger skärpan på nosen, vilket jag såg redan när jag tog bilden. Där skulle jag vilja kunna manuellt justera skärpan genom att använda det Sony kallar DMF (Direct Manual Focus), men se det går inte med följande AF inställt. Nu har jag löst det genom att ställa in en knapp så att jag snabbt kan växla till manuell fokus, men det gäller att komma ihåg det också ...

På det hela taget är både jag och Nony nöjda med dagens session med A6000 och 50/1,8. När jag först testade objektivet med den nya kameran tyckte jag det var lite segt, men det berodde nog på att det var väldigt dåligt ljus. För mina behov räcker nog snabbheten till i 99% av fallen :)

Ha det gott!

Vägen hem del 1 - skuggor och ljus

Dagens blogginlägg får nog lov att bli två, då det är två helt olika typer av bilder. Med tanke på att jag är gruvligt förkyld är det ett under att det blev några bilder över huvud taget, och att det skulle vara bilder som räcker till två inlägg är förstås fullständigt omöjligt (och bilderna är ju inte så bra heller). Jag delar dock ändå upp dem eftersom det är helt olika genrer.

Täljstensvägen

Jag har valt att ha rubriken skuggor och ljus på det första inlägget, och det är förstås ett jäkla trams egentligen. En bild som inte består av skuggor och ljus ser troligen ut som ett gråkort (eller svart eller vitt). Det jag är ute och fiskar efter är det sena eftermiddagsljuset som jag tycker kan göra ganska mycket för annars tämligen banala motiv.

Marmorvägen (om du bara tänker titta på en av bilderna förstorad är det denna du ska välja)

Jag gillar hårda skuggor, åtminstone i vissa sammanhang. De är bra för att framhäva och dölja delar av motivet, men det gäller förstås att de faller där jag vill ha dem. Idag tyckte jag att de gjorde det, men alla håller säkerligen inte med.

Norra Norby Gård, där jag bor, fast i huset till höger om det vita och det syns inte i bilden

Jag har konstaterat att det är väldigt lätt, kanske alltför lätt, att dra i spakarna i Lightroom (eller andra råkonverterare) och lätta upp skuggor utan nämnvärd kvalitetsförlust. I vissa bilder är det en klar fördel att våra moderna kameror ger oss den möjligheten, men gör man det i den här typen av bilder blir det vansinnigt tråkigt tycker jag!

Mer spännande än så blir det inte i dagens första inlägg (och knappast i det andra heller).

Hände det något i Uppsala idag då?

Svaret på den frågan är ett rungande NEJ. Det var som det brukar, men jag blev åtminstone lite glad av att se att våren kommit ovanligt tidigt till min trädgård :)

Efter jobbet promenerade jag lite på gågatan och hittade den här udda gatumusikanten. Tidigare under dagen körde han enligt uppgift solo, men här ackompanjerades han av ett gäng grabbar på xylofon (vilket kändes tämligen onödigt med tanke på antalet instrument han själv hanterade).

Gågatan

Det fick bli en husbild idag också, för att visa att nybyggnationer inte nödvändigtvis förfular. Här var det tidigare sunkiga parkeringsplatser och ett ännu sunkigare ungkarshotell.

Bredgränd

Som bonus lägger jag in en bild från juni 2011. Då hände det som synes nästan ingenting alls. Den här bilden har jag kladdat ner i Perfect Effects 8, och jag tycker oftast att den här typen av filter blir lite för mycket. I det här fallet tycker jag dock det gjorde sig så bra att jag funderar på att låta skriva ut den i stort format och hänga på väggen. Vad tror ni om det?

Nannaskolan

Tack och hej!

Vad gör man när inspirationen tryter? Köper nya prylar förstås!

De senaste månaderna har det inte blivit mycket fotograferande för min del. Det är inget ovanligt, utan det brukar gå i perioder där jag ibland tar väldigt många bilder, och ibland nästan inga bilder alls. Eftersom jag är en prylgalning vet jag att det nästan alltid hjälper att sätta fart på plåtandet genom att köpa nya prylar (för mig alltså) :)

Min första linsbebis

Eftersom jag är som jag är har jag (förstås) ägt en Lensbaby tidigare. Det var den första modellen som kom, och den var verkligen inte skarp nånstans och det var omöjligt att få två likadana bilder eftersom den i princip bestod av en bajonettfattning, en stump dammsugarslang och en rätt dålig lins. Fokusering och tiltning gjordes genom att helt enkelt vicka på objektivet med fingertopparna (enligt bilden ovan). Den kunde ge en del kul effekter, men i och med att den var bökig att hantera gjorde jag mig av med den ganska snabbt. Den kostade dock inte många kronor så det var kul att prova.

En slak D3:a

En av de senaste inkarnationerna av Lensbaby, och den jag köpte, är en variant som heter Composer Pro. Den är, hör och häpna, försedd med två linser av tämligen god kvalitet, och det går att byta ut en av dem för att för både vidvinkligare och mer tele (extratillbehör). Den främre linsen sitter på ett slags kulled som går att låsa, så det är inte längre några problem att få objektivet att bibehålla samma position mellan flera exponeringar, och fokuserar gör man genom att vrida på den främre delen av objektivet. Bländaren är dock, precis som på den första modellen, en liten skiva med hål i som är rätt bökig att byta (mot andra skivor med större eller mindre hål).

Sonen Felix, fotograferad med D3 och Lensbaby Composer Pro

Ett par av de tillbehör som finns är linser som ger brännvidderna 35 mm och 85 mm. Båda är ganska dyra, men till skillnad från den jag har försedda med en "riktig" bländare som justeras genom att vrida på en ratt. Får se om jag skaffar någon av dem när jag väl lyckats vänja mig med denna ...

Fikabord fotograferat med NEX-7 och Lensbaby Composer Pro

Jag valde att köpa Lensbabyn med Nikonfattning, och ämnar använda den både på min D3 (som fått stå så länge att batteriet dött helt och mojängen som känner av inställd bländare beckat ihop) och på min NEX-7 med adapter. Jag konstaterade dock raskt att den billiga adapter jag köpt från Kaffebrus tillsammans med Lensbaby blev en synnerligen ranglig konstruktion. Adaptern glappar visserligen lite också med Nikonobjektiv, men med den här fulingen var den hemsk. Jag har beställt en svindyr adapter tillverkad av Novoflex som förhoppningsvis är bättre (inte bara för linsbebisens skull).

Min lilla IQ. D3 och Lensbaby Composer Pro.

Tyvärr var inte vädret det roligaste idag, och när jag kom hem var det ganska dålig tillgång på ljus. Bilderna är samtliga (utom bilden av D3 med monterad bebis) tagna på hyfsat hög ISO (något som min sex år gamla D3 är mycket bättre på än den mycket nyare NEX:en). Jag är också dålig på att handhålla stadigt, så det är inte alls omöjligt att en del av oskärpan i bilderna beror på det.

Stall Surmulen. Nikon D3 och Lensbaby Composer Pro

Jag har ännu inte kommit fram till vilka bländare som är mest användbara på vilka motiv (större bländaröppning ger ett mindre område som är skarpt), så det krävs nog en hel del testande innan det blir några bra bilder (om det nu blir några alls).

Surt sa räven! Nex-7 och Lensbaby Composer Pro

Varför ska man då ha en sån här glugg? Det vete tusan, men det är billigare att köpa en sån än ett "riktigt" objektiv med tiltmöjligheter, och det är roligare att pilla fram effekten vid fotograferingsögonblicket än att göra det i efterbehandlingen. Det är inte lätt att göra bilder som är skarpa nånstans, och vissa bilder kan nog orsaka åksjuka ...

Vägen hem. D3 och Lensbaby Composer Pro

Det är naturligtvis inte ett objektiv som på något sätt kan ersätta ett TS-objektiv, men man kan få liknande effekter (och en hel del andra) för relativt små pengar. Jag konstaterade också att min NEX förmodligen är den kamera som passar bäst ihop med objektivet (bortsett från den glappande adaptern då), i och med att jag direkt i den elektroniska sökaren kan se hur skärpan ligger - det är betydligt bökigare att få den rätt i den optiska sökaren i D3:an (trots att det är en ruggigt bra dylik).

Tvätten med NEX-7 och Lensbaby Composer Pro

Kommer jag då att använda det här knasiga objektivet? Tja, åtminstone ett tag! Antingen kommer jag fram till att jag inte förstår mig på det alls, eller så tycker jag det är riktigt kul. Risken att ni kommer få se fler bilder gjorda med det i bloggen den närmsta framtiden är i alla fall hög, så om ni har anlag för åksjuka kanske ni ska hålla er borta :)

Som vanligt rekommenderar jag att ni har webbläsaren i fullskärmsläge och klickar på bilderna för att se dem förstorade. Pixelpeepare hittar oförminskade bilder på min flickr.

Hadet!

När går dina hårddiskar sönder?

Mina valde att gå sönder förra veckan, men som tur var inte alla diskar - bara de tre som jag körde i RAID-0 som datadisk i min stationära dator. Diskarna har hängt med i fem år nu, så det var kanske inte så konstigt att de gav upp ...

Tre döda Velociraptorer ...

Jag hade inte hunnit (eller snarare glömt) att kopiera över alla bilder till min NAS som fungerar som masterbackup, men som tur var höll diskarna så länge så att Windows inbyggda backup hade hunnit kopiera över allt till den externa disk jag har som ytterligare säkerhet :)

Jag passade på att installera om Windows för att bli av med en massa onödigt skrot jag installerat det senaste året, och nu för tiden är det en ganska snabb operation. Själva Windows fick jag in på under tio minuter, och sedan tog det väl ytterligare någon timme innan jag fått in mina program och de uppdateringar som behövdes. Ingen data förlorad, och jag är nöjd och glad!

Som bonus bjuder jag på en bild av sommarkatten Nony - han trivs verkligen ute så här års!

Ha det fortsatt gott i värmen :)