17/100 Katten som räddade livet på storasyster

I början av 80-talet bodde min storasyster Kitty i huset mittemot huset där jag och mina föräldrar bodde. Hon hyrde det av Domänverket (som inte längre finns tror jag). Det var ett gammalt risigt hus med halvfungerande rinnande vatten och ingen toalett (det var dock ett fint utedass på gården med hela tre sitthål) och ett elsystem som inte var sådär himla modernt. Jag tillbringade en hel del tid på Hamregården utanför Orsa då, och en gång när jag kom hem var syrrans hus halvt nerbrunnet. Farsan visade bild från UNT där huset stod i ljusan låga, och han och syster stod och tittade på när brandkåren inte kunde göra annat än begränsa elden.I famnen höll min syster katten Linus. En kastrerad abessinerhanne hon fick på köpet när hon köpte en "fin" avelshona (som dock visade sig vara helknäpp och återlämnades till uppfödaren). Syster låg och sov i godan ro när hon väcktes av Linus som desperat stod i sängen och skrek och ville ha upp henne, och när hon vaknade kände hon röklukten. Vid det laget brann det för fullt på övervåningen, och vardagsrummet var på god väg att bli övertänt. Kitty tog Linus i famnen och hoppade ut genom fönstret, och sprang upp till vårt hus och larmade brandkåren.

Efter detta flyttade syrran till en lägenhet, men Linus blev kvar hos oss och han var också kvar när jag, hustrun och sonen Oliver flyttade dit flera år senare. Linus var blind de sista åren (tydligen inte helt ovanligt för rasen), men klarade sig bra ändå. Han pinkade ibland där han inte borde, men vi tyckte om honom ändå.

En dag hörde jag några som promenerade förbi tomten skrika och gapa, och det visade sig att en dobermann huggit Linus och sprungit iväg med honom i munnen. Hundägaren var känd för att ogilla katter, och i kvarteret där han bodde talades det om att hans hundar också tidigare tagit katter. På den tiden hade folk i allmänhet inga mobiltelefoner, och jag sprang ut på vägen och efter hunden som redan hunnit långt ut i skogen. Gubben med hunden förklarade att katten lurpassat på hans dobermann i buskarna och hoppat på hunden, som attackerat i självförsvar. Jag vet inte hur vanligt det är att 18 år gamla blinda katter hoppar på hundar, men jag hade lite svårt att tro på det ...

Vi hittade aldrig katten och jag polisanmälde förstås händelsen. I och med att det den här gången fanns flera vittnen till hur det gått till förstod gubben antagligen hur det skulle barka hän, så han försvann och polisen visste inte vart han tog vägen när de hörde av sig igen ett par veckor senare. Vi saknade Linus men var samtidigt glada att slippa den galna gubben och hans hundar - vem vet hur hundar med den uppfostran beter sig mot små barn (eller våra andra katter).

Idag finns min syster inte längre i livet, men den gången räddade kattjäveln Linus livet på henne. Det finns alltså en mycket god anledning till att jag älskar kattjävlar :)

16/100 Ordonnansträff med Östra Aros MCK

Ikväll var det träff för varande och blivande MC-ordonnanser på Östra Aros klubbkåk i Stångsta i utkanten av Uppsala. Vi fick veta mycket om beteende, utrustning och annat nyttigt, och jag hoppas kunna delta som ordonnans under åtminstone några av årets kommande aktiviteter trots att jag inte kört hoj så länge ännu ...

Ordonnansansvarige Sören informerar

Janne dokumenterar

Jag fick också med mig ett exemplar av klubbtidningen Jernet (har inte fått den i brevlådan ännu) där jag bidragit med en artikel om min väg till MC-kortet. Förhoppningsvis var det i alla fall några som gillade artikeln :)

15/100 Inte visste jag att min smartfon hade så skarp och fin skärm ...

Jag har under några år försökt intala mig att jag eftersom jag är närsynt, inte har några behov av läsglasögon. Till slut gav jag dock upp, och igår hämtade jag ut mina nya läsglasögon. De kostade hela 537:- på Specsavers, och då ingick lättare och tunnare glas, antireflexbehandling och vattenavstötande ytbehandling. Klart rimligt pris tycker jag :)

Det var lite av en aha-upplevelse att komma hem och läsa tidskrifter, använda mobilen och paddan och inse att text faktiskt går att läsa utan att zooma jättemycket!

Så här ser brillorna ut

Apropå glasögon fick jag en bild av en gammal klasskamrat från grundskolan. Hon har rotat rätt på en massa gamla skolfoton och skannat. Sånt är kul och ibland lite skämmigt ...

Vackra brillor och frisyr i början av 80-talet ...

Ha det gott

14/100 Med 19mm på APS-C kan man fotografera det mesta!

Igår bloggade Joakim om att han kommit fram till att 28mm på småbild är en bra brännvidd för gatufoto (han använder 18mm på sin Fuji, vilket motsvarar ungefär 28mm på småbild). Passande nog använde jag 19mm (som också blir ungefär motsvarande 28mm) till alla bilder utom en i gårdagens blogginlägg.

Jag kollade i Lightroom hur många bilder jag tagit med min lilla skitbilliga Sigma 19mm (senaste modellen kostar ungefär 1 800:-), och de visade sig vara 2101 stycken. Inte lika många som jag tagit med 35:an, men inte långt ifrån. När jag fotograferade med film gillade jag aldrig 28mm särskilt mycket, men de senaste åren har min 19mm använts flitigt. Det är en brännvidd som fungerar till det mesta och inte blir för snäv eller för extremt vidvinklig. Lite mellanmjölk liksom (och tråkig skulle nog en del säga).

Här kommer i alla fall ett urval av de bilder jag tagit med det objektivet under åren.

Fastnade med bilen i studentutspring 2012-06-05

Snutar och zombisar 2012-08-25

Uppsala Domkyrka 2013-01-03

Grannkåken 2013-01-21

Skandisloppet 2013-05-12

5 x Rossi 2013-10-19

Monica och Björn på Dagnyfika 2014-04-05

Tage och Martin på Lidingöloppet 2014-09-28

Nony 2014-10-04

London 2015-08-01

Skitbild 2015-09-01

Visning av SAS nya A330E 2015-10-07

Glad pinnbrödsbagare 2016-03-13

Det var allt för den här gången, så rota nu rätt på era gamla 28:or ur byrålådorna och ut och plåta med er! :)

13/100 Skoj i skogen med scouter och nyanlända

Ett gäng Uppsalascouter (från Wasa Scoutkår) tyckte det var en bra idé att bjuda in nyanlända familjer till en eftermiddag i skogen för att få träffa lite nytt folk och prova på scoutlivet. De kom i kontakt med kompisen Andreas som engegerat sig mycket i att hjälpa de som nyligen kommit hit, och han i sin tur bad om hjälp med bilar och förare för transport till Scoutstugan i Djupviken utanför Uppsala. Jag tyckte det lät som ett kul arrangemang och ställde upp, och självklart släpade jag med mig kameror. Här får ni dock bara se de bilder jag tog med digitalkameran (bilderna från den lånade Leican måste ju först framkallas och skannas). Varning för många bilder - jag hade som vanligt svårt att välja :)

När kameran kom fram skulle barnen förstås spexa, såsom barn ofta gör

Efter en stund brydde de sig inte lika mycket om mig längre

Andreas hjälper till med att sätta deg på pinnen

Pinnbrödsbakning visade sig vara mycket poppis

Här tillverkas det krabbelurer, ett slags korsning mellan pannkaka och munk

Min mor gör såna här krabbelurer ibland, men hon kallar dem bara för snabb-bullar

Krabbelurerna är söta och goda, och uppskattades av både stora och små

Andreas delar med sig till en liten michelingubbe (eller gumma var det nog snarare)

En pinne och lite deg kan vara nog så god underhållning

Det blir lätt lite rökigt när en del av pinnbröden mer eldas än bakas ...

En del tyckte det var roligt att bara gå omkring med pinnen

När man tröttnar på sällskapet kan man roa sig med en mobil (tills pappa kom och sa från)

Sånglekarna var också uppskattade, och några gick in för det helhjärtat

Rökigt, degigt och jättelycklig

Glada barn som börjar bli lite trötta

Lite avslutande spex för fotografen på väg tillbaks till bilarna

Jag har haft en underbar dag idag, och jag hoppas att de familjer som var med hade det lika bra. Det finns många åsikter om den flyktingström som nått Sverige, men jag tycker att om man har möjlighet att hjälpa till att göra livet lite roligare för åtminstone en del av de som kommit hit så hjälper man inte bara dem utan också sig själv. Jag hoppas på fler arrangemang av den här typen, och jag kommer absolut att ställa upp igen!

Ha det gott!