DAGNYS på Fågelsången i morgon lördag kl. 10:30 och framåt (eller bakåt)

Ser till min förskräckelse att ingen påminner om det, så det är bäst jag gör det :)

Ni får rödlöken från tidigare inlägg att glutta på också!

Schyssta lökar åt Hambergs Fisk!

Livet som relativt nybliven frilansande IT-tomte, skribent och fotograf är om inte annat så varierande. Ena dagen sitter jag och installerar ärendehanteringssystem åt en kommun mitt i Östersjön, och nästa dag (idag alltså) fick jag hastigt och lustigt en förfrågan av kamraten Jonas som driver reklamfirma, och som jag inte träffat på 30 år eller så att fotografera mat, idag, för bilder som ska skrivas ut i jätteformat och hängas på väggen i en av Hambergs Fisks lokaler här i byn.

Uppdraget fick ta två timmar och bilderna skulle typ levereras omgående (jag och Jonas åkte direkt från köket till hans förnämliga kontor i Uppsala Slott och tömde kameran när vi var klara). Jag är förstås inte den som tackar nej till en sådan utmaning, trots att jag aldrig fotograferat mat, tiden var knapp och jag var tvungen att göra det med min lilla Sony A6000 med en apgammal Nikon 55/3,5 Makro - kombinerat med trådlös blixt till kameran.

På det stora hela blev både jag och Jonas nöjda med bilderna, så nu hoppas vi också att kunden blir det :)

Bilderna jag visar här är som jag efterbehandlat dem, och inte nödvändigtvis som de kommer att se ut när de hänger på väggen (där de dessutom kommer att vara skurna i flera längder som hänger från tak till golv utskrivna på ljudisolerande duk) - kommer se ut nåt i den här stilen:

Jag tror det kan blir rätt snyggt och skulle t.o.m. kunna tänka mig att hänga den där rödkålen hemma på väggen på det viset :)

Det går uppenbarligen att göra jobb med ganska enkla medel och på kort tid, och inte behöver man ödsla exponeringar heller. Jag gjorde totalt drygt 30 stycken för det här jobbet ...

Dessutom var det förstås väldigt kul att träffa en gammal kompis som till skillnad från jag ser ut ungefär som han gjorde för 30 år sedan :)

Tillägg: det behövdes tydligen en rödlök också, så det ordnade jag hemma på skrivbordet. Den är också fotograferad med A6000 och Nikkor 55/3,5, men här består belysningen av en iPad Mini (lökskivan ligger på paddan med gladpack som skydd under) :)

Den första kattjäveln!

En del tror att jag inte gillar katter, eftersom jag kallar dem för kattjävlar i min blogg. De som känner mig kan garanterat intyga att jag kallar dem kattjävlar med respekt! Jag älskar katter (och alla djur) och har växt upp med dem. Jag klarar själv inte att åka till veterinären när det är dags att säga adjö, och jag gråter när jag ser filmer med djur som lider eller dör.

Trots det kallar jag alltså åtminstone en av mina katter för kattjäveln - ni som vill tolka det som brist på respekt eller så får gärna göra det, men jag tänker inte ändra mig på den punkten ;)

Hur som helst tänkte jag visa den första riktigt bra (i mitt tycke) bilder av någon av de kattjävlar som förgyllt inte bara mitt liv, utan också många andras. Det här är abbessierhanen Linus, en kastrerad hankatt min syster fick "på köpet" när hon köpte hans syster (som jag inte kommer ihåg vad hon hette). Systerkatten var lite instabil och hade ihjäl den enda kull hon födde, och hon gillade inte folk heller. Linus blev däremot kvar hos syrran och räddade henne från en husbrand (han skrek värre än en brandvarnare i sängen, så syrran tog honom i nackskinnet och hoppade ut genom fönstret när huset var på väg att bli övertänt)..

Ok, nu var fönstret i markplan, men om inte Linus skrikit kanske hon inte vaknat av det - efter det var liksom allt den katten gjorde oväsentligt (oavsett kissandes på väskor och annat).

Linus fick (som många abbessinier om jag förstått det rätt) problem med synen och var i det närmaste blind under sina sista år. Han klarade sig bra ändå så länge vi inte flyttade på möbler, eller om någon av de andra katterna låg i bakhåll och tassade på honom. Vad han tyvärr inte klarade var när en äldre farbror med sociala problem och kamphundar lät sin Dobermann nacka katten och släpa ut honom i skogen. Vi polisanmälde förstås, men gubben med hundarna hade då lämnat trakten (som tur var). Vi fick alltså inte ta farväl av vår Linus, och vi slapp ta farväl av honom. Han blev 18 år gammal om jag inte minns fel, och det var på något sätt ändå passande att han togs från oss på ett nästan lika våldsamt sätt som han hamnade här ...

Så här såg han ut i sina bästa dagar (ungefär 1986 och förmodligen fotograferad med en Nikon med 135:a) :)

Klicka på bilden för att se den i större format - den blir bättre då!

Ha det gott, och tyck om och vårda era kattjävlar :)