Att tugga bubbelgum och gå på en gång ...

... var enligt Magnus Uggla svårt för en del. Ska man gå efter den här bilden är det inte alla som kan tala i telefon och gå samtidigt heller :)

Grand Central Terminal, fotograferad med en jättestor kamera

Tack för idag :)

Fotografiska pekpinnar och andra pekdon

I mitt förra inlägg ondgjorde jag mig över att det är så kinkigt med vad som får kallas gatufoto och vad som inte gör det. Jag är förstås väl medveten om att det nog är galet att kalla vilken bild som helst för gatufoto bara för att det någonstans i bilden råkar finnas en gatustump, men det jag vänder mig emot är att ett gatufoto nödvändigtvis måste följa gamla traditioner som härstammar från 80 år bakåt i tiden ...

Gatumusikanter på gågatan, juni 2011

Nåväl, det inlägget orsakade (inte så förvånande) en del kommentarer, och det är bara att konstatera att alla inte kan tycka likadant. Det handlar enligt mig inte om något annat än just tyckande och åsikter - det finns inget "facit" som säger hur det måste vara.

Resecentrum, maj 2012

Jag tycker den definitionen av gatufoto som Redaktör Fröderberg brukar använda tilltalar mig - en skildring av livet i det offentliga rummet. Om man utgår från det slipper man en massa snäva gränsdragningar om huruvida fotografen t.ex får synas eller ska vara en fluga på väggen, om man ska fråga innan man tar bilderna, eller om man (som i bilden nedan) får använda teleobjektiv för gatufoto (fast i det här fallet var det ett ganska kort dylikt).

Kontakt? Resecentrum, maj 2012

Jag vill till och med sträcka mig så långt att jag påstår att också nästa bild är ett gatufoto, trots att bilden är tagen inifrån min bil. Jag fastnade i ett gymnasieutspring på väg in i garaget på jobbet, och där kunde jag inte göra så mycket annat än att sitta och vänta på att det var klart och dokumentera situationen - ett solklart fall av livet i det offentliga rummet :)

Måste de ha sitt utspring just här? Juni 2012

Sådärja! Det var nog om den saken för den här gången, och över till de andra pekdonen jag skrev om i rubriken; det är många som beklagar sig över att Windows 8 att väldigt pekskärmsanpassat, och det kan jag till viss del hålla med om (även om det går utmärkt att använda det nästan precis som tidigare OS).

Pekskärm på en stationär dator är för mig fullständigt ointressant, men däremot är själva pekgränssnittet (alltså möjligheten att använda gester, skrolla med fingrarna och sånt - inte startsidan med fyrkanterna) trevligt i många fall. För att kunna göra detta köpte jag en pekplatta från Logitech som ger just dessa möjligheter till alla datorer:

Logitech Touchpad T650

Den visade sig fungera överförväntan - nu har jag köpt en att ha hemma och en att ha på jobbet. Den fungerar också bra för soffsurfning, där musen är mindre lämplig. Så, om ni använder Windows 8 och tycker att det är krångligt med musstyrningen - testa en pekplatta :)

Tack för idag!

Gatufotograf? Vem tusan är gatufotograf?

Jag fotograferar allt och hans moster, men jag gillar den mytiska genren gatufotografi och försöker då och då ägna mig åt den. En del fotografer hävdar att man ska renodla sin fotografi, lära sig sina motiv, och satsa helhjärtat på det. Jag väljer att plåta det som faller mig in, och ibland kan det nog kanske falla under den genre många kallar gatufoto ...

En del kommer nog att ogilla det här inlägget, för att jag postar för många bilder, men även om det nu är för många bilder får ni gärna titta på dem och tycka. Är detta gatufoto?

Tårtbäraren, Östra Ågatan i Uppsala i mars 2006.

Om man vågar titulerar sig gatufotograf finns det vissa regler man ska följa. En av dessa är att man inte ska fotografera en massa ryggtavlor, som i bilden ovanför, men jag har i stället kompenserat med en snygg diagonal :)

I gatufotokretsar är det också viktigt att använda sig av rätt utrustning. Gubben med tårtan fotograferade jag med en 5D och 50/1,4 och det är nog inte helt korrekt i dessa sammanhang. Helst ska man köra med mätsökarkamera och film (eller åtminstone en digital Leica). Om man nu får för sig att ändå köra digitalt ska det helst se så jävligt ut som möjligt så att det märks att man pressat film och fotografering till det yttersta ...

Man får absolut inte använda teleobjektiv för gatufotografering, eftersom det är fult att smygplåta. De som titulerar sig gatufotgrafer gillar dock att framhäva att de använder diskret och tyst utrustning, och ser det som en merit att vara "en fluga på väggen". Man ska alltså vara tyst, diskret och osynlig, men ändå inte försöka dölja att man fotograferar ...

Färgbild OCH teleobjektiv - knappast gatufoto då väl?

Gatufoto handlar tydligen inte heller bara om att det ska fotograferas på gatan eller i offentlig miljö, utan det måste göras under rätt förhållanden (helst så plågsamma som möjligt). Färg är i allmänhet något gatufotografer helst undviker (om man inte kan göra det till en poäng i bilden, men svartvitt är att föredra).

Jättelångt teleobjektiv och folk på gatan, men inte fan är det gatufoto!

Helst ska man som gatufotgraf använda vidvinkel och gå så nära sina offer som möjligt (men fortfarande utan att synas förstås). En del smäller blixtar i ansiktet på motiven, men det är nog jäkligt svårt att göra obemärkligt ...

Svartvitt och vidvinkel, men förmodligen inte tillräckligt nära motivet. Skärpedjupet torde dock räcka till ...

Som gatufotograf ska man helst inte efterbehandla sina bilder för mycket, utan de får gärna vara ganska jämngrå i tonerna, alternativt med stenhård konstrast och fotograferade med tokpressad Tri-X. Det vore ju synd om det syns att fotografen faktiskt utnyttjat möjligheterna till dynamiskt omfång, skärpa och annat som kommit i och med de digitala kamerorna.

Inte mycket att göra när skolan brinner, men kanske för mycket färg och sånt i bilden ...

Analoga mätsökarkameror är det bästa om man är gatufotograf, men till nöds kan det förstås fungera med spegelreflexkameror också (en del påstår sig till och med fotografera gatubilder med digitala spegelreflexkameror, men det vet tusan om man törs tro på).

Visserligen analogt, men spegelreflex och tele - ingen gatufotograf det där inte!

Jag är som sagt inte någon riktig gatufotograf, så jag har nog brutit mot en eller annan av dessa regler för gatufotografi. Ibland har jag använt en kompaktkamera (och det finns det duktiga gatufotografer som gör, men förmodligen mycket bättre än jag) för att försöka "förenkla fotograferandet, men nja - om jag hatar kameran blir det inte mycket till bilder ...

Åhlens, kompaktkamera och ett jäkligt hårt ljus

Ett populärt knep för att knipa poänger som gatufotograf är att åka till utlandet för att fotografera. Det fungerar säkert i viss mån, men jag är skeptisk. Kan man inte få till bilder i hemmamiljön blir det nog inte mycket roligare på andra sidan Atlanten.

X-mas in New York City 2007

Mycket av det här med gatufoto handlar uppenbarligen om att komma nära motiven, så jag testade det också. Med ett 14-24 mm monterat på en småbildskamera kan man komma jäkligt nära, men ska jag vara ärligt blev det mest bara groteskt ...

En aning förvrängda poliser ...

Men, tillbaks till det där med utlandet - är det verkligen gatufoto när man fotograferar på gatan utomlands, eller är det bara vanliga trista resebilder? Måste man tänka att "nu jävlar ska jag gatufotografera", eller räcker det att plåta på som vanligt?

Ooops, här var det både teleobjektiv och resefoto - inget gatufoto här inte!

Det är nog bara att konstatera att jag inte är någon gatufotograf, utan jag får titulera mig upplevelsefotograf i stället - jag fotograferar och delar med mig av det jag ser och upplever :)

Tunnelbanan

Ser man sin fotografering som dokumentation av upplevelser i stället för att ständigt försöka få det till att tillhöra en genre som t.ex. gatufotografin tror jag livet som fotograf blir lättare. Det kräver förstås att man har ett tämligen lättsinnigt förhållande till fotograferingen, och inte har ambitioner att bli 2000-talets HCB, men det är det nog inte så många här som har :)

Times Square (vad annars?)

Det är nog svårt att vara en utpräglad gatufotograf idag. Jag föredrar att vara en allätare som visar alldeles för många alldeles för dåliga bilder för ofta, hellre än att snöa in på att försöka hålla mig till en viss genre. Jag har dock full respekt för de fotografer som vill göra just detta och önskar dem lycka till, men själv vågar jag inte ens försöka ...

Ännu fler ryggar - för säkerhets skull!

Ska jag vara riktigt kinkig är den enda riktigt bra gatufotobilden jag tagit, den jag gjorde i samband med A DAY IN THE WORLD i våras - den är tagen på ren instinkt och blev jäkligt bra (trots att den är gjord med spegellösing och kitobjektiv) :)

Kaffe!

Jag tvivlar på att någon orkar läsa så här långt, men om ni gjort det vill jag bara säga att jag inte på något sätt vill klaga på någon annan, utan bara beklaga mig över mina egna tillkortakommanden som just gatufotograf :)

Avslutar med en decemberbild som kanske är den mest gatufotoaktiga i samlingen ...

Ha Det!