X-Pro 2 med XF 56mm f/1.2 - en fantastisk kombination

Under vintermånaderna blir det lätt lite stiltje på fotograferandet, men idag visade vädret sin bästa sida och jag gav mig ut för att prova mitt nya 56mm-objektiv. Fujinon 56/1,2 är en rejäl klump jämfört med den 23:a och 35:a jag har sedan tidigare. Objektivet motsvarar ett 85/1,8 på småbild, och är ungefär i samma storlek (vilket det alltid blir). Det är inte vädertätat, och autofokusen är inte blixsnabb men fullt tillräcklig för mina behov.

Självporträtt 1/160s f/1,8 ISO 800

Objektivet har en mycket bättre byggkvalitet än det 50/1,8 OSS jag hade till min Sony (vilket det ska ha då det kostar mer än dubbelt så mycket). Det är också minst lika skarpt på f/1,2 som Sonyobjektivet är på f/1,8, och nedbländat till f/1,8 slår det Sonyobjektivet med hästlängder.

Kattjävel @ f/1,2 1/18000s ISO 400

Med Fujikameran kan jag också använda objektivet på full öppning i starkt solljus tack vare den elektroniska slutaren som går ner till 1/32000s. Något som inte gick på min A6000 (men finns på nyare Sony).

Vårfika @f/1,2 1/7000s ISO 400

En del objektiv ger en snygg bakgrundsoskärpa endast på lite kortare avstånd, men så är inte fallet med Fujis 56:a tycker jag. Den fungerar bra också på lite längre avstånd för att isolera huvudmotivet från bakgrunden.

Cykelproblem? 1/6000s f/1,4 ISO 400

Objektivet levereras förstås med motljusskydd (av plast), och det känns stabilt och verkar göra sitt jobb. Skyddet är (förstås) ungefär lika långt som till ett 85mm till småbild och följden är att X-Pro 2:an inte längre är någon liten och lätt kamera, men det kan jag leva med när det är ett så pass bra objektiv. Jag tycker det här objektivet presterar minst lika bra som det Sony 85/1,4 GM jag testade på en A6300 i våras (och det objektivet kostar mycket mycket mer).

Motljus 1/10000s f/1,4 ISO 400

Ett sånt här objektiv är främst tänkt för porträttfoto på olika avstånd, och till det fungerar det förstås ypperligt. Det enda jag saknar från mitt Sonyobjektiv är stabilisering (som dock slutade fungera på den gluggen).

Felix 1/4000s f/1,4 ISO 400

Felix 1/5800s f/1,4 ISO 400

Felix och kattjävel 1/10000s f/1,8 ISO 400

100% crop från ovanstående bild (klicka för att se förstorad)

Nu har jag ett system som visserligen inte är fullt så lätt och smidigt som det jag hade från Sony, men som har möjlighet att ge mycket högre bildkvalitet (till ett klart högre pris). Skulle jag fortsatt med Sony hade det heller inte hjälpt att byta till A6300 eller A6500, utan jag hade behövt gå upp till småbildskamerorna i A7-serien. Då hade det totalt sett blivit ännu dyrare, eftersom de bra objektiven till dem kostar mycket och är stora och tunga.

Jag är på det hela taget mycket nöjd med bytet till Fuji, och med deras objektivutbud finns inget som helst behov av större sensor för att få kort skärpedjup. Behöver man fler pixlar än 24 MP finns deras nya mellanformatare :)

Ha en fortsatt trevlig helg!

Tiden går, och vi med den!

Mitt digitala bildarkiv sträcker sig nu drygt elva år tillbaks i tiden. Den 30 december 2005 fotograferade jag uppenbarligen sönerna och en av systersönerna med min EOS 5D. Bilderna är efterbehandlade i Lightroom och Silver Efex.

Felix

Oliver

Martin

Ha ett riktigt gott nytt år!

33/100 Idag fikades det och pratades små kameror med stora objektiv!

Dagens fotofikagäng bestod nästan bara av gubbar. Man skulle nästan kunna tro att man hamnat på Tårtan i stället för Dagnys, men som tur är var Lena med och lättade upp det hela (och hon slipper vara med på bild) :)

Eftersom jag hade med mig nya Sony A6300 och Sony 85mm f/1.4 GM för att testa blev det nästan bara porträtt. 85:an må se fånig ut på det lilla kamerahuset, men det fungerar förvånansvärt bra i praktiken (och det är ett rackarns bra objektiv).

A6300 ser nästan identisk ut med min A6000 (fast lite tjockare), men det är en helt annan kamera. Den är mycket rappare än A6000 (som inte är långsam), är klart mindre brusig på höga ISO, har mycket bättre sökare och autofokusen går att konfigurera på fler sätt vilket gör det lättare att följa rörliga motiv. Gubbarna på dessa bilder var dock rätt så stillsamma av sig :)

Göran testar A6300 med den inte så smidiga 85/1.4:an (A6000 och FE 35/2.8 Z)

Gunnar(A6300 och FE 70-200/4 G)

Göran och Gunnar (A6300 och FE 85/1.4 GM)

Peter och Göran (A6300 och FE 85/1.4 GM)

Göran och Gunnar (A6300 och FE 85/1.4 GM)

Göran (A6300 och FE 70-200/4 G)

Jag tog några bilder med den lånade gamla Leican också, men dem får ni se först om ett par veckor ...

Ha en fortsatt trevlig helg!

Hör du till dem som vill ha ett teleobjektiv för att få kort skärpedjup? Glöm det!

Rubriken är något tillspetsad, men helt sann. Jag återkommer till det.

Det är väldigt populärt att fotografera med kort skärpedjup, och det på goda grunder. En bild med kort skärpedjup framstår som skarp och man slipper störande element. Jag tänker inte gå in på några djupa tekniska förklaringar om oskärpecirklar och annat (eftersom jag inte kan det), utan bara förklara hur jag konstaterat att det fungerar i praktiken (som stämmer rätt bra överens med teorin).

Låt oss anta att jag vill fotografera min tonårige son (som tyvärr nu har blivit så gammal att han är myndig och faktiskt kan säga från när han inte vill bli fotograferad).

Felix 2005 (när han inte kunde protestera)

Den här gamla bilden är tagen med en EOS 20D och något slags kitzoom tror jag, och det där med skärpedjup är över huvud taget inte på tapeten (vävtapet i bakgrunden - huvaligen). Den går alltså inte att använda till något som helst i det här sammanhanget, men den är fin ändå tycker jag (och det var därför jag lade in den).

Nu pratar vi om en Felix som fyller 19 om en månad, och som inte alls är lika lättmedgörlig. Men, som tur är är denna 19-åring rätt så van att hans knasiga far använder honom för diverse experiment, så efter en del övertalning ställde han ändå upp!

Helst skulle jag gjort det här utomhus och med fler brännvidder, men under dagen har snön yrt ner och det är kallt som attans, så jag nöjde mig med det jag kunde få till inne. Jag tror det borde räcka för att förklara min poäng (som uppenbarligen inte alla förstått trots att det inte ens är min poäng utan en gammal sanning).

Jag började med att placera Felixen på en pall i vardagsrummet och montera ett objektiv med 19mm brännvidd på min Sonykamera (A6000 med halvformatssensor). Med den kombinationen gjorde jag nedanstående inte allt för vackra porträtt.

Felix med Sony A6000, Sigma 19mm f/2,8 (på f/2,8)

Bilden är helt oretuscherad förutom att jag försökt få till ungefär samma färgtemperatur i alla (det blir lättare att jämföra då utan att tänka på det). Jag har använt en lös blixt placerad snett framför Felix och utlöst den med en mindre blixt monterad på kameran. Poängen är inte att det ska vara snyggt, men lika.

För nästa bild med längre brännvidd var jag tvungen att backa för att få med lika mycket Felix.

Felix med Sony A6000 och Sony E 35mm f/1,8 OSS (på f/2,8)

Som ni kanske ser är Felix huvud ungefär lika stort i bilden, men rätt mycket av bakgrunden är borta. Det är helt beroende på bildvinkeln, och det som är kvar i bilden är ungefär lika skarpt som tidigare (jämför springorna mellan plankor och spikhuvuden). Ja, de är större i den här bilden tack vare den snävare bildvinkeln och förändringen i perpektiv, men skarpare eller oskarpare?

Vad händer om vi hoppar ytterligare ett litet snäpp, upp till 50mm? Det är min favoritbrännvidd på den här kameran och ger en bildvinkel som motsvarar 75mm på en småbildssensor (alltså det många kallar FF och FX). Mjo, då måste jag backa ytterligare lite för att få med lika mycket Felix i bild och avbildningsskalan är ungefär densamma. I och med att jag fortfarande kör med f/2,8 blir alltså också skärpedjupet det.

Felix med Sony A6000 och Sony E 50mm f/1,8 OSS (på f/2,8)

Som ni ser är skillnaden mellan 35 och 50 mm inte så stor ens med en halvformatssensor (APS-C). Jag får mer mindre av bakgrunden (trots att jag backat för att få med lika mycket Felix), och det som syns av bakgrunden ser lite större ut. Det är dock ungefär lika oskarpt som i den första bilden trots att jag nu gått från 19mm brännvidd till 50mm och använder samma bländarvärde (f/2,8).

Något som också är värt att notera är skillnaderna i hur Felix ansikte ser ut. I den första bilden med 19mm är näsan alldeles väldigt stor, för att sedan krympa  ju längre brännvidd jag använder. I gengäld blir ansiktet bredare och plattare i bild, så det gäller att hitta en lämplig avvägning.

Felix med Sony A6000 och Samyang 135mm f/2 (på f/2,8)

I den här sista bilden har jag hoppat upp rejält i brännvidd och använder 135mm jämfört med 50mm i den förra. Utsittet är inte identiskt, men det torde vara uppenbart för alla att mycket mindre av bakgrunden kommer med. Den här brännvidden motsvarar 200mm på FX, och är inget jag rekommenderar för ansiktsbilder - de plattas ut och ser breda ut, och dessutom blir det faktiskt inte kortare skärpedjup - jämför hålen i det svarta i bakgrunden - de är ungefär lika suddiga i den här bilden som i den första trots att vi jämför 19mm med 135mm :)

Det finns naturligtvis många tillfällen där ljusstarka teleobjektiv är bra. Jag gillar t.ex. den här bilden av sonen som flyttat hemifrån och som togs med samma kamera och objektiv som bilden ovan.

Oliver, Sony A6000 och Samyang 135/2

Vill man fotografera söner i helfigur gäller inte samma regler som för ansikten (förutom det där med skärpedjupet då - det är faktiskt likadant oavsett) :)

Ha det!

Du borde köpa dig en tyrolerhatt!

Så skaldade Östen Warnebring en gång i tiden. Jag köpte mig en tyrolerhatt i Österrike under en skidresa på 80-talet, och den har jag förstås fortfarande kvar. Tyvärr har jag ingen tillhörande rakborste eftersom de var så rackarns dyra ...

Jag har också en fin tweedkeps köpt i Skottland ungeför 20 år efter tyrolerhatten - den använder jag oftare - både bakvänd och framvänd (bakvänd mest vid fotografering) :)

Kattjäveln fick också vara med på en bild idag igen.

Ha det gott!