Vem f-n plåtar tegelväggar? Jag (med en Sony A7r) :)

Jag återkommer till tegelväggarna, men börjar med en fikarapport! En varning om att det kommer bli många bilder och mycket tekniknörderi är kanske på sin plats. Glöm inte att klicka på bilderna för att se dem i större format ...

Idag var det Dagnyfika på Konditori Fågelsången som sig bör (eftersom det är första lördagen i månaden). Den här gången lyckades jag masa mig ur sängen och hinna dit nästan i tid (kom åtminstone före ztenlund), och lyckades dessutom lura med mig den minst lika morgontrötte Martin Agfors :)

Affe med flera. A7r och Zeiss 35/2,8

Martin är en trevlig man och han gillar att prata foto, så han passar förstås utmärkt på DAGNYS - det var dock inte för att han är trevlig jag släpade med honom, utan det var hans prylar jag ville åt (eller snarare låneprylar som han ska skriva om i tidningen M3).

Panasonic Lumix GM1 jämfört med Sony RX100 II. Fotograferat med A7r och Zeiss 35/2,8

En av kamerorna Martin hade med sig var Panasonics senaste underverk GM1. En kamera som innehåller samma teknik som GX7 i ett skal mindre än min lilla RX100 II - en synnerligen imponerande bedrift, och här har de verkligen visat hur man kan utnyttja den lilla M4/3-sensorn på ett riktigt bra sätt. Det lilla formatet har förstås vissa ergonomiska nackdelar, men det är en mysig liten systemkamera. Förmodligen kommer den också att vara billigare än RX100 II när den väl säljs i butik, men den blir förstås lite tjockare med objektivet så den är inte lika fickvänlig.

Sony A7r med Zeiss 35/2,8, fotograferad med RX100 II

Kameran jag främst var ute efter var förstås inte Panasonicen dock, utan den i bilden ovanför - Sony A7r. Det här är en kamera som enligt specifikationerna och det jag hittills läst om den skulle passa min typ av fotografering klockrent, så jag var mycket nyfiken på att testa om det var så i praktiken också. Det var också kul att se att den inte är i närheten av lika ful i verkligheten som när man ser den på bild (fast vacker är den inte).

Ewa och Claes konstaterar att jag inte är ensam om att göra knasiga självporträtt (här är det ztenlund som gjort sig vacker). A7r och Zeiss 35/2,8

Sony A7r är ingen pytteliten kamera, men den är mycket mindre än alla andra digitala kameror med lika stor sensor. Den är inte särskilt mycket större än min NEX-7, bortsett från sökarpuckeln (som jag tycker gärna kunde fått sitta i vänsterkanten av kameran, men då hade den blivit riktigt jäkla ful).

NEX-7 jämfört med A7r. Fotograferat med RX100 II

En viktig detalj med A7r är att Sony gjort sig av med det förskräckliga menysystemet från NEX, och i stället kör med samma typ av menyer som RX- och SLT-kamerorna. Det underlättar hanteringen enormt, liksom möjligheten att anpassa funktionen för många av knapparna.

Tyvärr finns (förstås) också vissa egenheter med kameran. Den har kvar rester av det s.k. Tri-Navi som jag inte är särskilt förtjust i, men jag vet att en del gillar det. Det är t.ex. mycket lätt att råka ändra ISO-inställningen av misstag (vilket somliga framhäver som en fördel), men jag tror det går att konfigurera bort.

Systemkameror kan se väldigt olika ut. Plåtat med RX100 II

Det känns också som att form fått gå före funktion i vissa avseenden. Avtryckaren sitter inte på greppet där man förväntar sig att den ska vara (och där den skulle vara lättare att använda), utan på ovansidan av kameran. De främre och bakre inmatningsrattarna var inte heller helt lätta att komma åt naturligt för mina händer, men mycket av detta tror jag man kan vänja sig vid.

Funktionen för att zooma i tagna bilder är synnerligen märklig, och görs med två olika knappar som inte direkt hänger ihop, men det går också att leva med.

En förskräcklig bild, men det kan nog varken fotograf (Martin Agfors) eller kamera (A7r och Zeiss 35/2,8) lastas för. Skarp så det förslår är den i alla fall :)

Sony har på senare tid börjat leverera kameror utan en lös laddare, och har tänkt sig att batteriet ska laddas sittandes i kameran via en USB-kabel. Det började i RX-kamerorna, och är likadant med A7r. Det finns förstås poänger med detta då kameran använder en standarkabel som ofta finns tillgänglig. För en kamera av den här typen tror jag de flesta vill ha extrabatterier, och då måste man köpa en lös laddare (om man inte redan har en till NEX - det är samma batteri).

Ewa och Affe. A7r och Zeiss 35/2,8

När jag började fotografera med kameran under fikat var batteriet fulladdat, och några timmar och cirka 150 bilder senare var det nästan helt tomt. Jag tar för det mesta inte så många bilder varje dag, men till den här kameran vill man definitivt ha med sig en batterireserv.

Till skillnad från min NEX-7 (och också A7 utan "r") saknar den här kameran elektronisk förstaridå, så den är ganska högljudd. Inte värre än de flesta DSLR-kameror eller så, men den låter klart mer än NEX (eller Lumix GM1). Om det är ett problem eller inte beror förstås på vad man fotograferar :)

Nu har jag gnällt en del på den här kameran, men jag hoppas att ni inte tror att det här är en sågning eller nåt - A7r har definitiv en hel del klara poänger (för fotografer som jag).

Ztenlund fotograferad med A7r och Lensbaby Composer Pro

En av de största poängerna med Sonys FE-fattning är det mycket korta registeravståndet som gör det möjligt att montera i stort sett vilket objektiv som helst med hjälp av adaptrar. Den elektroniska sökaren (som är den bästa jag hittills testat) och s.k. peaking (där det som är skarpt markeras med valbar färg) gör att manuell fokusering blir mycket enkelt och snabbt. Just Lensbaby som jag använt i bilden av Martin ovan kanske dock inte gör kameran full rättvisa ;)

Domkyrkan med A7r och Zeiss 35/2,8 (det var inte den här tegelväggen jag menade)

Sensorn i A7r är förmodligen byggd på samma grund som den som sitter i D800(E), och har 36 miljoner pixlar och ett mycket bra dynamiskt omfång. Den saknar AA-filter vilket gör att bilderna upplevs skarpare, men i teorin kan orsaka problem med s.k. moiréeffekt där fina detaljer kan se knasiga ut.

Rulltrappan i Uppsala Konsert och Kongress. A7r och Zeiss 35/2,8

Rulltrappan i bilden ovan är ett motiv som brukar kunna ställa till det vad gäller just moiré, men jag tycker inte det verkar vara något problem med A7r (utom möjligen lite längst upp och på väggen till vänster). Se gärna bilden i full storlek på min flickr om ni vill avgöra själva.

UKK med A7r och Zeiss 35/2,8

Den här sensorn har visat sig fungera mycket bra i Nikon D800(E), och det verkar vara likadant i A7r. Jag testade den inte på höga iso, utan var mer intresserad av upplösning och detaljer, så jag körde med stativ och självutlösare för att få bästa förutsättningar.

Stora Torget, A7r och Zeiss 35/2,8

Jag föredrar att fotografera i råformat och framkallar bilderna i Lightroom 5, men det programmet har ännu inte stöd för filerna från A7r, så jag körde RAW+jpg och det är jpg-filerna jag publicerar här (kommer uppdaterad blogg senare när LR kan hantera filerna). Kameran visar vissa tendenser till att ibland underexponera när man som jag körde med bländarautomatik, och då hade det kunnat vara trevligt med råfiler då kompensering i jpg aldrig blir lika bra. I det här fallet tycker jag dock det gick riktigt bra ändå.

Upplandsmuseet, A7r och Zeiss 35/2,8

Jag blev inte riktigt vän med autofokusen i kameran, men den kändes generellt snabb och hittar oftast rätt när ansiktsigenkänning är aktiverat (den ska tydligen prioritera ögon, men det var inget jag kollade närmare). Tack vare möjligheten att manuellt justera fokus (kallas DMF i Sonyvärlden) och den utmärkta peakingfunktionen blev de flesta bilderna skarpa :)

Martin riggar produktfoto :) (fotograferad med RX100 II)

Vad är målgruppen för den här kameran då? Ja, det är garanterat inte sport- och actionfotografer i första hand. Med följande fokus och serietagning klarar den hela 1,5 bilder per sekund, men det går förstås att fotografera snabba motiv ändå om man har bra tajming och inte behöver jättemånga bilder att välja mellan :)

Stationsgallerian, A7r och Zeiss 35/2,8

Gatufotografer kan nog uppskatta den här kameran. Autofokusen är tillräckligt snabb, och möjligheterna till manuell fokusering utmärkta. Diversefotografer som jag är en solklar målgrupp - jag vill ha hög bildkvalitet, men jag har inte så bråttom vad gäller hantering. Porträtt och studio tror jag också fungerar klockrent med A7r (gäller bara att ha koll på ljussättning och sånt för att slippa moiré i textiler).

Östra station, A7r och Zeiss 35/2,8

Kvälls- och nattbilder är något jag också tycker den här kameran verkar hantera på ett föredömligt sätt. När jag fotograferar sånt här med andra kameror vill jag hemskt gärna ha råformat för att kunna dra i spakarna, men jpg-motorn i A7r har gjort ett riktigt bra jobb.

En gammal vacker PV utanför stationshuset som blivit riktigt mysigt efter renovering. A7r och Zeiss 35/2,8

I Sonyforumet har jag blivit kallad Sonymotståndare - antagligen för att jag ibland är "för" negativ mot mina Sonykameror, och den kritik jag framfört i det här inlägget mot A7r kanske spär på den uppfattningen hos vissa. Jag är dock inte "motståndare" till någon kameratillverkare, men om jag irriterar mig på egenheter hos kameror drar jag mig inte för att skriva det.

Näckens Polska av Bror Hjort, fotograferad med A7r och Zeiss 35/2,8

Efter dagens korta test tycker jag dock att fördelarna med A7r vida överstiger nackdelarna, och det är inte särskilt otroligt att jag kommer att införskaffa en dylik i framtiden. Det skulle vara kul att testa den lite mer först, för t.ex. porträtt och dylikt (inte minst självporträtt som är något av en personlig favorit), och inte minst de förhatliga kattiblderna :)

Utanför stationen, A7r och Zeiss 35/2,8

Nu börjar vi närma oss tegelväggarna - något som närmast blivit ett skämt vad gäller kamera- och objektivtester, eftersom det inte är många vettiga människor som faktiskt ägnar sig åt att plåta dylika. I rätt sammanhang, och om det inte bara är vägg kan de dock vara riktigt bildmässiga :)

Östra Station, Zeiss 35/2,8 och A7r

Bilden ovanför tycker jag är en ganska intressant tegelvägg med inslag av en massa annat. Den är upprätad i Lightroom och fotograferad med full öppning, med ett i mitt tycke mycket gott resultat. Det är dock inget regelrätt tegelväggsfoto, så jag avslutar med ett sådant också!

TEGELVÄGG!!! (A7r och Zeiss 35/2,8 på full öppning)

Det råder enligt mig inga som helst tvivel om att A7r tillsammans med det relativt ljussvaga Zeissobjektivet kan leverera oerhört skarpa bilder, och jag har svårt att tänka mig en kamera som faktiskt skulle passa just min fotografering bättre. Det här kan komma att göra ont i plånboken framöver ...

Ni som vill pixelpeepa hittar som vanligt bilderna på min flickr, men glöm inte att jag utgått från jpg-filer utan att ägnat tid åt att ställa in kameran först :)

Edit: fick några tilläggsbilder tagna av Martin Agfors med Lumix GM1, så jag lägger till dem också :)

Edit 2: Fick en förklaring till varför kameran exponerade som den gjorde - Martin hade ställt in den på centrumvägd mätning, vilket jag inte var medveten om :)

Vernissage med vackra Uppsalabilder

Det där med vernissage och mingel är inte riktigt min grej, men när Johannes Rousseau som har en uppskattad Facebooksida med snygga bilder från Uppsala höll vernissage på hotell Gillet som råkar ligga bara ett par hundra meter från jobbet tyckte jag det kunde vara kul att gå dit och få se hans bilder i lite större format än bara i sönderkomprimerat Facebookformat (en del av bilderna finns också här för er som inte har FB) :)

Bildspelet (som ibland avbröts av en trilskande skärmsläckare) var uppskattat

Som ni kan läsa på Johannes egen sida började han inte med det här med att fotografera Uppsalas kända vyer förrän i oktober 2012, men bilderna blev snabbt uppskattade på Facebook. Det är motiv vi sett många gånger förut, men ändå med en egen stil tycker jag. De flesta bilderna är tagna i gryning eller skymning, och blandningen av dagsljus och konstljus ger dem ett guldaktigt skimmer som jag tycker är snyggt, men jag kan tänka mig att en del tycker att bilderna är lite "smöriga".

En del bilder har nästan lite HDR-stuk, men inte överdrivet, och jag gillar att en del faktiskt vågar dra lite i spakarna i efterbehandlingen och när bilderna inte bara är så naturliga som möjligt. Just sånt här kvälls- och morgonljus blir ofta lite för neutralt i digitala bilder, så man helt tappar känslan av ljuset som rådde.

Sittplatser är underskattat på vernissager, men här fanns det ganska gott om dylika för besökare som ville ta en paus.

En konferenslobby med stora fönster i kombination med lampljus på bilderna och bildvisning medelst lite för ljussvag projektor är nog inte optimalt för en fotoutställning. De bilderna som hängde i en intilliggande korridor såg bättre ut, även om ljuset förstås inte var optimerat för bildvisning där heller. Fast man kanske inte går på vernissage för att betrakta bilder i optimalt ljus :)

Vernissagebesökarna var en blandad skara människor ...

Jag tycker det var en trevlig utställning, med inte alltför många bilder, så det gick att ta in dem på relativt kort tid. Det är kanske inte i allas smak med den här typen av vackra bilder av kända motiv (inte tillräckligt djupt eller nåt), men jag tycker det är snyggt. Jag gillade också presentationen av bilderna som i de flesta fall var mycket snyggt utskrivna på canvas med en detaljnivå jag är ovan att se på just det mediet (men det var i och för sig länge sedan jag skrev ut på canvas). En kul variant man kunde beställa bilderna i var bakom klart plexiglas - något jag kan tänka mig kan passa bra i vissa miljöer (där man inte riskerar för mycket reflexer).

Fotografen bakom utställningen, Johannes Rousseau (i nästan löjligt passande blandljus) :)

Tyvärr framgår det inte på vare sig Facebook eller på Johannes sida hur länge bilderna hänger kvar, men om ni har vägarna förbi hotell Gillet de närmsta dagarna borde de vara kvar tycker jag. Klart värt ett besök tycker i alla fall jag :)

Testade HDR med Lightroom 4 och Photoshop CS6

Egentligen är det där med HDR inget jag brukar pyssla med, men eftersom det varit ett uppehåll i bloggandet på ett par veckor då jag haft flunsan tyckte jag det var dags att skriva något. Ämnet fick bli just HDR.

Jag läste i forumet för ett tag sedan att HDR-funktionen i CS6 blivit klart bättre, och eftersom jag betalar varje månad för att få använda det programmet kan det ju vara kul att faktiskt använda det någon gång :)

Det blev inte något speciellt kul motiv, bara vårt gamla hus, men det fick duga för ett snabbt test. Bilden är hopsatt av 9 exponeringar med ett stegs mellanrum, och med 24 miljoner pixlar i varje bild gick det åt lite minne (tror PS käkade upp 16 GB eller så) men det gick i alla fall ganska fort.

Roligare än så blir det inte idag, men nu vet jag i alla fall att det fungerar och det kan nog vara bra att ha om jag hittar ett skojigare motiv i framtiden :)

Knasig vitbalans, flares och halkfritt!

J-O skrev tidigare idag ett inlägg om det där med vitbalansering i blandljus - något som inte alltid är så enkelt, och ibland är det svårt att välja vilken färgtemperatur som är rätt.

Fredens Hus

I den första bilden körde jag med den enkla varianten och gjorde bilden svartvitt. Den blev inte snygg i färg hur jag än bar mig åt.

Drottning Kristinas Väg

I den andra bilden har jag vitbalanserat efter den närmsta snön, och i och med det fick också kyrkeländet ungefär rätt färg, men som synes har gatubelysningen en bit ner i backen en helt annan färgtemperatur. I den här bilden blev det också rejält med flares från gatlyktorna, så mitt Sigma 19 mm är uppenbart lite känsligt för sånt i vissa lägen.

Carolina Rediviva

Den tredje bilden innehåller mest en massa träduschlingar, och är vitbalanserad för glödljus. Som synes är det nog bara rätt temperatur för delar av bilden ...

Utsikt över Uppsala, och fler såna där eländiga träd

I den fjärde bilden finns gatlyktorna från den första bilden med i förgrunden, och de har en helt annan färgtemperatur än resten av bilden. I det här fallet har jag förökt justera temperaturen lite på snön i förgrunden genom att måla om den med penselverktyget i Lightroom. Det skulle nog gå att få till bättre om man orkar lägga tid på det, men det orkar man inte :)

Vart vill jag då komma med detta svammel? Ingenstans, utan det är mest ett konstaterande att J-O har helt rätt i sitt inlägg - det är svårt att säga vad som är rätt när man hanterar bilder tagna i sånt här ljus.

Slutligen får ni en trist bild av det senaste inköpet. De här kängorna är försedda med ett helt knippe ståldubbar, så nu slipper jag halka omkring när jag är ute och fotograferar. Nackdelen är att de låter förskräckligt illa på hårda golv, men det kan jag leva med :)

Ett par dubbförsedda kängor

Ha det gott, och låt bli att halka :)

Hus i natten, och ett skakigt självporträtt

Ikväll var det stjärnklart och kallt när jag kom hem från jobbet, så i stället för att ge mig direkt in i stugvärmen passade jag på att ta några bilder ute i trädgården.

Baksidan av huset jag bor i.

Jag tycker det är trevligt när det är stjärnhimlar med i nattbilder, men det går tyvärr inte att använda så långa slutartider utan att få ganska fula stjärnspår (tror det är nånstans kring tjugo sekunder som är gränsen).

Grannkåken

I vissa lägen kan det vara snyggt med dessa stjärnspår, men då ska det till ordentligt långa slutartider tycker jag - annars blir det varken hackat eller malet. Fast jag kanske inte ska vara så kinkig när det var så vackert kvällsväder :)

Mitt hus sett från framsidan

Innan jag kom hem ville jag testa att ta en sån där cool bil från baksätet i bilen, med lång slutartid och snygga ljusspår och sånt. Det gick väl sådär halvbra (om man ska vara snäll). Dels tror jag man ska ha lite mer vidvinkel än 19 mm på DX-format, och så ska man nog också montera kameran lite stadigare än att bara ställa stativet bakom sätena.

Lite småskakigt i Lilla Bilen

Nåja, det blev lite roligt och det finns utrymme för vidare experiment på området :)

Ha det!