Jättestort skärpedjup, som vanligt i framtiden! (focus stacking)

Nu kanske ni undrar varför man skulle vilja ha ett jättestort skärpedjup i sina bilder. Trenden bland en del av oss fotonördar är att ha så stor sensor som möjligt och ett skärpeplan tunt som en rakbladsegg.

Skärpan satt på pekfingersratten - bortre ändan av kameran är oskarp

Ibland händer det dock att vi vill ha ett större skärpedjup än vad som går att åstadkomma just på grund av den där stora sensorn, och det går inte att blända ner hur mycket som helst. Dels har objektiven en begränsning i hur liten bländaröppningen kan bli, och dels drabbas man av diffraktion med små bländaröppningen. Jag tänker inte ens försöka ge mig på att förklara det i detalj, men kortfattat går det ut på att skärpan över hela bilden försämras även om skärpedjupet blir större. Vill ni veta mer om det kan ni leta här i forumen, eller använda valfri sökmotor.

Skärpan satt på bortre hörnet av stolen

På den gamla onda analogtiden var det här ett synnerligen svårlöst problem som lämpligen åtgärdades genom att använda ett shiftobjektiv eller en kamera där fokusplanet går att luta i förhållande till motivet - samma teknik som används för att göra bilder som ser ut som miniatyrer eller modellbyggen. Nu för tiden använder många i stället mjukvara för att få bilderna att se ut så med ett ofta förvånansvärt bra resultat. I det fallet handlar det dock om att göra skarpa delar av bilden oskarp, och det är mycket lättare än att göra tvärtom ...

Jag har länge sett att många fotografer pratar om det där med Focus Stacking - främst i samband med makrofotografering där skärpedjupet oftast är extremt kort oavsett sensorstorlek. Av någon anledning hade jag fått för mig att detta är något som kräver massor av specialprogram och kunskap, men lite googlande visade att det faktiskt går att göra utan vare sig det ena eller det andra (med varierande resultat förstås). Det går dessutom alldeles utmärkt att tillämpa på alla typer av fotografering av motiv så länge de står still :)

Det finns många som är väldigt duktiga på den här tekniken, så jag tänker inte heller här försöka gå in på finlir, men principen är att man tar ett knippe bilder  där man justerar fokus mellan varje bild. I mitt exempel har jag tagit totalt fem bilder, och det är den första och sista bilden i serien högre upp i inlägget.

Klicka gärna på bilden för att se åtminstone någon skillnad :)

När jag smurfade runt på nätet för att ta reda på hur man gör denna magi med skärpedjupet såg det lätt ut, så jag importerade mina bilder till Lightroom och såg till att vitbalans och exponering såg likadan ut (manuell exponering och vitbalansering vid fotograferingen är att rekommendera). Jag använde stativ, vilket nog också är att rekommendera, och trots det ser ni nog i bildserien ovan att bilderna inte är exakt likadant beskurna.

Nästa steg var att öppna bilderna som lager i Photoshop från Lightroom. Mina bilder är gjorda med en sån där spegellös kamera som ger bilder på 24 miljoner pixlar, och fem såna samtidigt tar ganska mycket minne. Jag rekommenderar inte att försöka sig på det här med en dator som har klent med minne och CPU om du inte har väldigt gott om tålamod :)

Tur att minne är billigt nu för tiden ...

När Photoshop väl fått upp bilderna är det lätt (nåja) - bara att markera alla lager och köra Edit/Auto-Align Layers och sedan Edit/Auto-Blend Layers.

Beroende på hur bilden ser ut från början krävs nu mer eller mindre efterarbete för att justera de lagermasker som Photoshop skapat med automagi. I det här fallet ser det ganska ok ut redan från början, men om du detaljskådar framför allt kanterna av bilden ser du nog en del konstigheter.

Fullstor bild finns på min flickr - där syns det rätt bra att det finns en del att pilla på ...

Det var så här långt det var lätt - nästa steg är att få till lagermaskerna så det inte ser konstigt ut, och så långt har jag inte kommit på en kväll med tester av den här funktionen. Enklaste sättet att fåd det något så när vettig är att beskära kanterna med följande reslutat:

Stor variant av den här bilden finns här.

Kontentan av allt detta svammel är att det är relativt enkelt att få till ett kontrollerat skärpedjup med moderna kameror och moderna bildbehandlingsprogram med ett hyfsat resultat. Vill man få det riktigt snyggt krävs dock mycket mer arbete än jag gjort ikväll, men det är en klart intressant teknik jag lär återkomma till när jag fotograferar stillsamma motiv.

Det var kanske inte lika enkelt som det verkade när jag läste diverse tutorials på nätet dock :)

Ni som kan det här på riktigt får gärna komma med tips och synpunkter ...

Forta Cyklar!

Torbjörn skrev om helgens cykeltokar i Uppsala tidigare, och det måste förstås jag också skriva om.

Uttrycket "forta cyklar" har jag snott från ett annat svenskt forum där det också pratas mycket om prylar, fast cyklelprylar i stället för kameror då ...

Första försöket med panorering och NEX

Jag är van vid stora, tunga och dyra spegelreflexkameror när det gäller att fotografera sånt som går fort. Att ge sig på det med en pytteliten kamera med tämligen långsam autofokus var en ny erfarenhet. Det var bara att glömma att köra med följande fokus och i stället förinställa skärpan och hoppas det funkar ...

Med en gammal Canon FD 200/4 och manuell fokusering är det rätt bra med tio bilder i sekunden.

Elektronisk sökare är bra på många sätt, men på NEX:en blir det rätt svart när den matar på i full fart. Jag föredrar en bra optisk sökare för sånt här normalt, men den utvikbara displayen var en höjdare för att slippa bråka med knäna.

Inte helt lätt att följa med cyklisterna med svart sökare. Canon FD 24 mm f/1,4 L visade sig dock ge bra resultat nerbländat.

Gamla manuella objektiv utan stabilisering har en tendens att bli lite "fladdriga" i sökaren på min NEX. Det har dock poängen att jag inte förleds tro att bilderna blir skarpa bara för att det ser ut så i sökaren. Med den stabiliserade kitzoomen är det lätt att tro att bilderna blir skarpa bara för att det ser så ut i sökaren vid fotograferingstillfället. Om motivet rör sig blir det liksom inte så ...

Nerför backen, på min nya cykel - nån som kommer ihåg? :)

Min förmåga att hålla kameran stadigt på långa slutartider har aldrig varit bra, och den gamla tumregeln med 1/brännvidd sekund funkar inte alls. Jag har svårt att hålla en 50mm stadigt på 1/50 sekund :(

Tvär kurva på Trädgårdsgatan. Skulle kunnat bli rätt spektakulära vurpor ...

Jag hade tänkt mig göra en massa panoreringar och sånt under det här cykelloppet, men det var svårt att få till långa slutartider i solljuset och som sagt inte helt lätt att panorera med en EVF.

Jag tycker det verkar läskigt att cykla så här trångt. Behövs inte mycket för att klota ...

Skandis GP är såvitt jag förstått det ett lopp med gamla anor från något som hette Slottsrundan eller nåt sånt. Det kanske inte låter jättetufft att cykla runt i Uppsala, men trettio varv som inkluderar Carolinabacken och Slottsbacken ungefär var tredje minut är nog rätt tungt ...

Cyklarna är inte lika forta efter ett gäng varv ...

Förutom uppförsbacken var tredje minut måste cyklisterna passera en massa kullersten. Kullerstenen i Uppsala är inte fullt så elak som i loppet Paris-Roubaix, men orsakade säkert en del punkteringar i helgen.

Borggården på Uppsala Slott är belagd med en synnerligen cykelvänlig kullersten.

Jag hade inte tänkt vara kvar så länge och fotografera cyklisterna, men det föll sig så att jag blev kvar hela loppet.  Det var dock inte så mycket spänning kvar de sista varven eftersom belgaren Tom Godvaerts ledde med över en halv minut.

Tom Godvaerts med tre varv kvar att köra.

De som låg i bakhasorna hade nog aldrig någon chans att hinna ikapp.

Kanske inte riktigt som Bernt Johansson i Montreal, men ändå rätt coolt med fyra polis-MC som leder segraren i mål.

Tom, hans tränare och lagkamrater verkade uppskatta segern :)

Det var kul att fotografera cyklister, men NEX:en är egentligen inte optimal för det. Autofokusen har inte en chans att hänga med, men det funkade ändå med förinställd skärpa och bra ljus så att skärpedjupet täckte.

De manuella gluggarna jag hade med mig (Canon FD 24/1,4L och FD 200/4) imponerade inte jättemycket - de behöver bländas ned en hel del för att bete sig bra på en NEX.

Det var gott om forta cyklar i Uppsala i helgen :)