Läste någonstans att 70% av bilddata ligger i 1/3-del av den högra delen i histogramet, rätt eller fel? Ingen aning...
Nja, inte riktigt så, utan faktiskt värre.
Chipets analoga värden registreras linjärt av A/D-omvandlaren, och de flesta kameror har bara tolv bitars digital signal.
Om man delar in gråtonerna efter zonsystemet är de intressantaste zonerna de mellan I och IX, nio zoner som har åtta hela stegs skillnad. Den ljusaste, zon IX, som inte visar några detaljer utan bara textur, tar hälften av alla tillgängliga digitala nivåer, och nästa, zon VIII, där detaljer börjar skymta, tar hälften av de återstående, så de två högsta zonerna har redan tagit tre fjärdedelar av alla tillgängliga digitala nivåer. Till zon VII kan vi använda en sextondel, zon VI 1/32 och den viktiva zon V, som ligger i mitten får alltså en sextiofjärdedel av de digitala nivåerna. Så fortsätter vi neråt i skalan, tills de bara återstår ett fåtal digitala nivåer att fördela i den mörkaste av de zoner som alls kan återge något.
Oddsen för skuggpartierna förbättras radikalt med större bitdjup, så att 14 bitars omvandling ger märkbart fler digitala nivåer i de mörkaste partierna, vilket minskar risken för posterisering när man ändrar kurvorna i bilden. Ännu bättre blir det med mellanformat, då man har hela sexton bitar digitala data i råfilen.
Men oavsett vilken kamera man har, kommer den ljusaste zonen att ta hälften av alla data, och nästa tar hälften av återstoden och så vidare, ner till den allra mörkaste som har allra minst antal digitala nivåer.
Och det är skälet till att man för i stort sett alla motiv har fördel att hålla de ljusaste delarna som man vill återge utan klippning allra längst till höger i histogrammet, oavsett om det är svart katt i kolkällare eller vitklädd brud mot vitkalkad kyrka i solsken. Ljusheten hos den svarta katten kan man minska ner mot svart utan förlust om bilden inte innehöll några högdagrar, och man slipper då brus, som man annars får om man exponerar katten i kolkällaren så att inga toner finns till höger. Men det gäller att hålla koll på högdagrarna också i kolkällaren. Det kanske finns glansdagrar i kolen, och katten har ögon som har ljusare färg och kanske små stickhår som är vita eller ljusgrå. Kanske det svarta ska ge en puckel till vänster i histogrammet, men den högdager som eventuellt finns ska ligga i högerkanten.
Och det är just där brudens slöja hamnar när jag exponerar 1/500 f/16 med ISO 400 i solsken; om en vitkalkad vägg reflekterar solljuset också kan jag minska slutartiden till en tusendel. De vita tonerna hamnar nära klippning, men under gränsen, och alla andra toner i motivet kan justeras med kurvverktyget. Den svarta kostymen får textur med briljans, så att man kan se både hur den är vävd och sömmarna, och ansiktstonerna kan plockas fram så att de ser bra ut. Det behövs varken ljusmätning eller automatisk exponering när man har en förutsägbar ljuskälla. Annat är det inomhus, där måste man mäta ljuset och provexponera. Men fortfarande försöker jag alltid hålla de skarpaste högdagrarna som jag inte vill fräta ur så långt det går till höger i histogrammet, och jag har hjälp av att provexponera och kolla histogram och högdagervarning.