M vs TV/AV

[Anders Östberg]

Eftersom jag arbetade professionellt under flera år med att fota travhästar, och då använde Tv-läget på min kamera, så vet jag givetvis vad ett halvautomatiskt läge är. Det var en rätt märklig kommentar från din sida ...

Det här handlar förmodligen bara om vad man lägger in i begreppet "full kontroll", liksom i ordet "styrning".

Jag har från början bara pratat om att styra kameran till samma exponeringsvärden, oavsett M, Av eller Tv. Jag tror du lägger in andra aspekter på handhavandet, dvs huruvuda du personligen tycker att det är mer praktiskt att göra detta i just M.

Det är märkligt hur vi pratar om varandra, för jag kan inte riktigt förstå hur det INTE skulle vara kameran som väljer den parameter jag bett den att välja. Att man sedan kan ändra den parameterns påverkan innan man trycker av är ju en helt annan sak. Hela min poäng med M-läget kontra automatiska lägen är ju att man i M-läget hela tiden själv styr vilka parametrar som används. Jag måste alltså inte först se vad kameran föreslår och sedan ändra det till det värde jag ändå hade tänkt använda, vilket jag måste göra i ett automatiskt läge. Hur kommer det sig att du inte förstår det?

Två aspekter på det;
1) Jag styr alla parametrar i kameran oavsett programläge. I M, Av, Tv likväl som P.
2) "Det värde som du vill ha", hur har du fått det? Förmodligen genom att ta en referens från kamerans ljusmätare, och då har du (i M) liksom jag (kanske i Av) bett kameran om ett startvärde, vilket du sedan ändrar efter egen erfarenhet. Förmodligen justerar du löpande under fotograferingen, med referens till det värde som kameran föreslår.

Enda skillnaden blir då att i M behåller du dina valda värden mellan exponeringarna, medan dom rör på sig i halvautomatiska lägen. I båda fallen bör vi kontrollera och eventuellt justera mellan avtrycken.

Däremot är det ju en helt annan sak att automatiska lägen i kameran är överlägsna M-läget i vissa situationer där jag helt enkelt inte vet vilket värde jag ska använda. Jag har använt fotografering av travhästar som ett exempel. Där ville jag enbart förvissa mig om att jag fick en specifik slutartid. Eftersom inget motiv var det andra likt, och jag stod och fotade under flera timmar, var det omöjligt för mig att hitta en fast inställning som skulle ge mig korrekta exponeringar. Då var Tv-läget i min Canon optimalt. Men fortfarande hade jag mindre kontroll då. Jag kunde få en bländare som jag inte hade valt manuellt, men det accepterade jag utan problem eftersom det helt enkelt inte gick att finlira med alla inställningar i praktiken. På en minut kunde det komma sex-sju hästar som skulle plåtas. Jag valde då, helt självklart, att släppa på kontrollen för att istället förvissa mig om att jag fick motivet fångat skarpt. En utfrätt himmel spelade ingen som helst roll.

I fallet med snabba rörliga mål kan det vara praktiskt att släppa på både kontroll och styrning eftersom man inte hinner med. Men vid "långsammare" fotografering finns lika mycket möjlighet oavsett programläge. Att du sedan tycker att det ena arbetsättet är jobbigare än det andra är irrelevant för hur mycket möjlighet till styrning och kontroll du har, och det är förmodligen här vi pratar förbi varandra.

 

[Alagazam]

Jag avslutar deltagandet i tråden med att konstatera att en diskussion kräver olika uppfattningar. Därför har det här blivit en rätt lång diskussion.

 

[Sven Blomquist]

Tack alla debattörer! Diskussionen har gett mig värdefulla synpunkter på både M, T, A och fn vet allt. Det finns som tur är olika sätt att fotografera och använda sin kamera. Som en van A/T-användare skall jag prova M under en tid framöver så jag kan känna hur det fungerar för mig.

 

[Anders Östberg]

Jag avslutar deltagandet i tråden med att konstatera att en diskussion kräver olika uppfattningar. Därför har det här blivit en rätt lång diskussion.

Det är inte alls säkert att vi har speciellt olika uppfattningar, bara olika definitioner av de begrepp som diskuteras. Det är en väldigt vanlig orsak till varför folk diskuterar förbi varandra, på webben likväl som "in real life".

 

[JazzBass]

För min del finns det inget enskilt läge som ger mig full kontroll i alla sammanhang. Jag använder M rätt ofta numera, och då brukar jag iterera fram mig till de exponeringsvärden jag vill ha genom att ta några testbilder och kolla på bilden i skärmen och ibland histogrammet. När jag är nöjd behåller jag inställningarna tills ljusförhållandena ändras, eller tills jag vill justera någon parameter (varvid jag förstås måste kompensera genom att justera nån av de andra två parametrarna också). Detta förfarande ger mig full kontroll över hur bilderna exponeras, men endast om jag också har full kontroll över ljuset, eller uppskattar det vara någorlunda konstant.

När jag inte har kontroll över ljuset, eller om det varierar en del (typ växlande molnighet), får jag inte full kontroll i helmanuellt läge, om full kontroll innebär att man är helt säker på att exponeringen kommer att bli bra. Jag är inte alls lika snabb som kamerans automatik på att registrera förändringar i ljusförhållanden och i de fallen kan helautomatik (P) eller något halvautomatikläge (A, S, M+autoiso) funka bättre, tillsammans med eventuell exponeringskompensation.

När jag känner mig någorlunda trygg med att exponeringarna blir som jag vill ha dem, då känner jag att jag har full kontroll. Huruvida jag då ligger i M-, M+autoiso-, A- eller P-läge kvittar.

Gröna rutan eller motivprogrammen tycker jag däremot jag tappar all kontroll med så jag använder inte dem. Jag måste ha koll på var fokus hamnar och får kameran välja fokuspunkt och skärpedjup själv tappar jag ju den kontrollen helt. Exponeringen kan man justera lite i efterhand, men man kan ju aldrig flytta fokusplanet på en bild.

 

[Forslund]

Finns ju inte större anledning att använda auto-iso i t ex Av läge heller, om man är intresserad av kontroll över hur bilden exponeras. Men om man nu vill jämföra M med Av så blir det ju omöjligt om man inte har samma förutsättningar -- dvs antingen auto-iso i båda lägena eller i inget av dem.

Kan man inte använda autoISO i M läge om man vet vilken skärpedjup man vill ha och ungefär vilken slutartid, om båda är viktiga? Då ställer kameran in ISO själv för att an ska få en hyffsat korrekt exp. utifrån dessa värden? eller har jag missuppfattat?

 

[ErlandH]

Kan man inte använda autoISO i M läge om man vet vilken skärpedjup man vill ha och ungefär vilken slutartid, om båda är viktiga? Då ställer kameran in ISO själv för att an ska få en hyffsat korrekt exp. utifrån dessa värden? eller har jag missuppfattat?

Visst kan man det (iaf på mina kameror). Det är imho en utmärkt och ofta användbar metod att kontrollera sitt fotograferande.

 

[JazzBass]

Kan man inte använda autoISO i M läge om man vet vilken skärpedjup man vill ha och ungefär vilken slutartid, om båda är viktiga? Då ställer kameran in ISO själv för att an ska få en hyffsat korrekt exp. utifrån dessa värden? eller har jag missuppfattat?

Ja precis, denna funktion använder jag om det är lite sämre med ljus och jag vill ha koll på både slutartid och bländare (dvs skak/rörelseoskärpa och skärpedjup). Lika användbart som t.ex. A, S eller P-läget med eller utan autoiso på.

 

[Rommel]

Ja precis, denna funktion använder jag om det är lite sämre med ljus och jag vill ha koll på både slutartid och bländare (dvs skak/rörelseoskärpa och skärpedjup). Lika användbart som t.ex. A, S eller P-läget med eller utan autoiso på.

Har blivit bortskämd och använder alltid autoiso vid handhållen fotografering eftersom jag prioriterar de andra snäppet högra än ISOn

/Stefan

 

[ebermark]

på webben likväl som "in real life".

Det finns inget "real life" bara "away from keyboard"

 

[Wolfgang]

Eller så väljer man M, ställer in slutartid och bländare och ISO enligt vad man vill och ser till att exponeringsmätaren visar noll. Samma exponering i samtliga fyra fall. Eftersom man har kontroll så kan man även få exakt samma värden i samtliga fyra fall.

Där har Du rätt, men det är följande som är poängen med M:
Först ställer jag mätaren i M-läget på "noll" för att se vad mätaren tycker.
Men den är varken kalibrerad på svart, vitt eller färg utan på mellangrått (18%). Detta betyder att en vitt vägg blir gråaktig, en svart vägg blir grådassig och färg bli felexponerad ifall jag följer mätarens förslag.
För att en vit vägg skall bli vit, så måste jag avvika från mätresultatet och överexponera.
T ex istället för bl 11 - 1/125 sek tar jag antingen 5,6 - 1/125 eller bl 11 - 1/30.
Bara ett exempel. Det är motivet som avgör.
Med en svart vägg måste jag underexponera.

När man mäter ljuset manuellt, så mäter man på olika sätt, t ex skall skuggorna mätas med
negativ svart/vit film. Med diafilm ochvid digital fotografering mätas högdagrarna istället.
Detta ger andra ljusvärden än "nollläget".

Visserligen kan jag justera exponeringen vid A, S eller P med en lämplig kompensation, men det är mera omständigt, tycker jag.

Men var och en bestämmer själv.

 

[apersson850]

I ett sånt läge bestämmer jag (själv) olika beroende på om jag ska fotografera ett antal vita väggar i olika belysning eller ett antal olika väggar i samma belysning.

 

[ErlandH]

Visserligen kan jag justera exponeringen vid A, S eller P med en lämplig kompensation, men det är mera omständigt, tycker jag.

Vet inte vad du har för kamera, men på mina vrider man lika mycket på samma ratt, så jag förstår inte hur det skulle kunna vara mer omständligt.

 

[JazzBass]

Vet inte vad du har för kamera, men på mina vrider man lika mycket på samma ratt, så jag förstår inte hur det skulle kunna vara mer omständligt.

Grejen är väl att man inte alls i M-läget behöver hålla på och kompensera beroende på hur man riktar kameran! Den kompensation man måste ratta in med exponeringskompensationen kommer ju på köpet om man kör med M om man ställt in exponeringen mot nånting normalgrått. Riktar man kameran mot något mörkt blir det mörkt som det ska, riktar man den mot nånting ljust så blir det ljust och inte normalgrått.

Det enda som kan orsaka problem är att ögat registrerar ett större dynamiskt omfång än kameran, och man riskerar igensotade lågdagrar och utfrätta högdagrar om det dynamiska omfånget i miljön man fotograferar är för stort för kameran.

 

[ErlandH]

Grejen är väl att man inte alls i M-läget behöver hålla på och kompensera beroende på hur man riktar kameran! Den kompensation man måste ratta in med exponeringskompensationen kommer ju på köpet om man kör med M om man ställt in exponeringen mot nånting normalgrått.

Tvärtom. När du riktar kameran åt ett annat håll ändras ljusförhållandena och den manuellt uppmätta exponeringen stämmer inte längre.

 

[Göran Larsson]

Tvärtom. När du riktar kameran åt ett annat håll ändras ljusförhållandena och den manuellt uppmätta exponeringen stämmer inte längre.

Du verkar leva med villfarelsen att kamerans exponeringsmätare alltid mäter rätt.

 

[Rommel]

Du verkar leva med villfarelsen att kamerans exponeringsmätare alltid mäter rätt.

Erland har rätt.
Sätter du gråkortet i skuggan så måste parametrarna ändras än om man placerar den i solljuset.

Det är därför man har spotmätning eller extern ljusmätare för att få verklighetsljuset.
Dock bryr jag mig inte så mycket om verkligheten.... kör på känsla. Är verkligheten för ljus för mig så underexonerar jag, men klart...... jag förlitar mig på ljusmätaren och vilken metiod jag valt för att snabbare få kontroll över situationen.
Kör jag i M-läget i fel siuation tar det längre tid för mig att ställa in de värden jag vill ha, dessutom så förlitar jag mig fortfarande på kamerans ljusmätningsmetod eftersom det är den man kör efter. Såvida man inte kör i studio eller i miljö där man tar tid på sig att fotografera en scen där ljuset är helt kontrollerad och inte varierar.



/Stefan

 

[JazzBass]

Tvärtom. När du riktar kameran åt ett annat håll ändras ljusförhållandena och den manuellt uppmätta exponeringen stämmer inte längre.

Det är ju det som är grejen. Jag vill inte alltid använda den exponering som kameran föreslår. Visst, riktar jag kameran mot nånting mörkt så kommer bilden att bli mörkare med bibehållna exponeringsvärden, men det är precis så jag oftast vill ha det. Om det dynamiska omfånget i miljön man fotograferar är för stort för kameran att hantera, kan jag justera om nån parameter lite grann. Det tycker jag är lättare än att behöva gissa hur mycket jag ska justera exponeringskompensationen för varje bild.

 

[Wolfgang]

Tvärtom. När du riktar kameran åt ett annat håll ändras ljusförhållandena och den manuellt uppmätta exponeringen stämmer inte längre.

Javisst, just detta är grejen med M.
Mätaren tror ju att allt är grått och ger mig oftast fel värde.
Jag mäter motivets olika ljusförhållanden eller så ser jag med en gång att mätaren visar ett ljusvärde som jag inte vill ha, och så tar jag med M mitt eget värde som är låst.
Därefter kan jag komponera bilden utan att mätaren ger mig nya värden som jag inte vill ha.

 

[Göran Larsson]

Erland har rätt.

Endast om man vill att hela världen ska bli 18% grå.