M vs TV/AV

[Per]

Men vad är automatiskt i M-läget? Det förstår jag fortfarande inte.

Och jag förstår inte vilken parameter det är du menar att du har större kontroll över i M-läget?

Jag tror som sagt att det viktigaste är att veta vad man vill, och hur man får sin kamera att ge just det. Det går att komma på situationer som gynnar både tid-/bländarautomatik och 'helmanuella' inställningar (T.ex. när man vill behålla en konstant exponering över tid och utsnitt som några påpekat i tråden), och det varierar dessutom säkert från fotograf till fotograf vilket man jobbar bäst med.

Men apropå ursprungsfrågan så kan jag inte se att det generellt skulle ge bättre bilder eller 'mer kontroll' av någon parameter i M-läget - som sagt, vilken parameter skulle det vara i så fall?

Om man inte alls använder sig av kamerans inbygda ljusmätare blir det förstås en lite annan femma, men det får väl räknas som ett specialfall som inte ursprungsfrågan handlade om.

 

[Anders Östberg]

Jag tycker den här debatten är väldigt enkelriktad. Det är hela tiden de som av någon anledning använder M-läget som måste försvara sig. Jag skulle vilja vända på detta och be de som är så emot M att förklara varför A eller S är bättre när man t ex använder en lös exponeringsmätare. Något som både jag och Göran har nämnt som tillfällen när vi använder M.

Olle

Jag är på inget sätt emot M-läget, om det nu skulle se ut så i debatten, tvärtom. Jag är emot föreställningen att M ger mer kontroll eller på något sätt bättre exponeringsvärden, och att man i dom andra lägena bara skulle överlåta "tänkandet" till kameran.

Jag använder alla lägena, från P till M, och väljer det som passar bäst för det jag fotograferar för tillfället. Oftast Av, därefter M och ibland Tv. P någon gång - och man är faktiskt inte utan kontroll ens i P, tro't eller ej. Om man behärskar alla programmen och förstår hur dom kan användas så har man fler verktyg i verktygslådan. Att snöa in på M och tro att det är allena saliggörande är lite synd, man missar kanske användbara varianter som passar för ens foto. Inte för att det spelar mig någon roll, var och en får förstås fotografera på det sätt som känns bäst i någon mening, bara man gör valet medvetet.

Programläget på kameran avgör inte hur bra bilder man tar eller hur "rätt" exponeringen blir ... lite skoj är att M-förespråkare (ingen utpekad i den här tråden) ibland framstår som "snobbiga" och verkar se ner på andra möjligheter, och tyvärr ofta också överfört på dom som använder dom, medan det verkar finnas en större tolerans från andra hållet. Lite som svart-vitt och färg - vi vet ju vilket som är "finare" och vilka som är bättre fotografer. ;-)

 

[Göran Larsson]

Skillnaden mellan den av kameran uppmätta korrekta exponeringen och den exponering du har ställt in.

Den visas som en pil eller motsvarande i sökaren. Är det något som du tycker styr exponeringen?

Dvs den tredje parametern du reglerar om du istället använder Av-läge.

Om du med "den tredje parametern" menar exponeringskompensation så är det inget kameran påverkar.

Det finns bara tre parametrar i kamerahuset som styr exponeringen: ISO, bländare och tid. Det finns ingen magisk exponeringskompensation som kameran kan justera på eget bevåg.

 

[ErlandH]

Det finns bara tre parametrar i kamerahuset som styr exponeringen: ISO, bländare och tid. Det finns ingen magisk exponeringskompensation som kameran kan justera på eget bevåg.

Det finns fyra parametrar som användaren kan påverka. Dock kan användaren bara bestämma tre av dem vid varje enskilt tillfälle. I praktiken spelar det ingen roll vilken av dessa fyra man överlåter åt kameran, resultatet blir exakt detsamma. Tycker man att det känns bättre att ställa in ratten på M än på Av så ska man förstås göra det, men bildresultatet påverkas inte.

 

[Wolfgang]

Hej igen, Anders Östberg

Jag ser ingen skillnad i vare sig hur omständigt det är eller hur exakt det är.

annars måste du ju även i M justera exponeringen mellan varje bild när du riktar kameran mot ett nytt mål med annat ljus. Hur justeringen går till skiljer, men det är lika mycket rattande och samma exakthet vad gäller var du sätter mätarnålen på exponeringsmätaren.

Jag vet inte om vi pratar om olika saker.

Med Din metod att fotografera i A + viss kompensation, blir det ju så att kameran väljer slutartiden, när Du har valt bländaren. Och ändrar Du bildvinkeln, så kan automatiken ändra ljusvärden, fast Du inte vill ha de nya värden.
Att kompensera det i menyn är en trubbig metod.
Bara att fotografera ett vattenfall kan ge olika inställningar inom samma motiv beroende hur Du håller kameran. Det gäller att bestämma sig för den rätta.

Men med M och punktmätning kan jag mäta olika delar i motivet medan jag tittar genom sökaren och med samma ratt (en för bländaren och en för slutaren) ställer in det som motivet kräver.
Jag behöver inte lyfta kameran från ögat.

Med M är den kamerainställningen fast och påverkas inte om jag skulle ändra kameranvinkeln för att få fram bästa bildkomposition. Därför är detta bästmöjliga kontroll över exponeringen.

 

[Alagazam]

Och jag förstår inte vilken parameter det är du menar att du har större kontroll över i M-läget?

Jag har förstått att du inte ser skillnaden, så just den diskussionen känns avslutad.

Nu undrade jag något helt annat.

 

[Anders Östberg]

@Wolfgang:

Som sagts tidigare, man kan t.ex. låsa exponeringen. Jag försöker inte med det säga att det är en bättre metod, bara att det är fullt möjligt.

Jag ger mig ur diskussionen här, vill/kan inte "M-folket" inse och/eller medge att det går att nå samma exponeringspunkt i dom andra programlägena - om än med mer eller mindre bekvämt handhavande - så må det vara så. M är inte magiskt på något sätt, det är bara en arbetsmetod av flera möjliga. Vilket som fungerar bäst är beroende på fotografens preferenser och vad man fotograferar.

 

[skogsbaronen]

Normalt sett brukar det vara M-folket som är den mest tjuriga sidan, men i den här diskussionen tror jag det blir oavgjort =)

 

[Alagazam]

M är inte magiskt på något sätt, det är bara en arbetsmetod av flera möjliga. Vilket som fungerar bäst är beroende på fotografens preferenser och vad man fotograferar.

Det kan inte sägas bättre. Att fota i M-läget är varken finare eller mer speciellt än att fota i något annat läge. Det är bara annorlunda.

 

[Göran Larsson]

Det finns fyra parametrar som användaren kan påverka. Dock kan användaren bara bestämma tre av dem vid varje enskilt tillfälle. I praktiken spelar det ingen roll vilken av dessa fyra man överlåter åt kameran, resultatet blir exakt detsamma.

Den "fjärde parametern" är inte en egen parameter. Det som bestämmer exponeringen är ISO, bländare och tid. Det enda exponeringskompenseringen (den fjärde parametern) kan påverka är att påverka en eller flera av ISO, bländare och tid beroende på vilka användaren har valt att välja själv. Har användaren bestämt bländare kan kameran justera ISO och/eller tid baserat på exponeringsmätarens mätning plus exponeringskompenseringen. Om användaren har valt ISO, bländare och tid i M kan kameran inte göra något med exponeringskompenseringen för att ändra exponeringen.

 

[erro.se]

En fråga till er som använder M och som inte har någon lös ljusmätare. Hur mäter ni ljuset? Hur vet ni vilken kombination av slutartid, bländare och ISO ni ska använda?

Kör ni den strikt manuella metoden att helt efter eget huvud/erfarenhet ställa in de tre värdena så som ni vet/tror att de ger en rätt exponerad bild? Eller tittar ni på kamerans inbyggda ljusmätare för att se om en viss komination av slutare/bländare/ISO ger ljusare eller mörkare bild än vad kamerans egen ljusmätning anser?

Om ni kör den strikt manuella vägen, ja då är det ju verkligen manuell fotografering.

Om ni använder kamerans ljusmätare för att se hur era inställda värden ligger i förhållande till kamerans ljusmätning, ja då använder ni ju faktiskt en form av automatik eftersom ni då tar hjälp av ljusmätningsautomatiken för att justera era manuella inställningar. Precis som man gör i P/A/S med exponeringskompenseringen. Olika metoder för att nå samma resultat.

 

[EriKarlsson]

Om du vill ha två bilder efter varandra exponerade på exakt samma sätt så använder du M, låser vitbalansen och ISO-talet. Åsså plåtar du det du ska. Då får du inga färg eller ljusskiftningar alls i skillnad mellan skotten. Då är M helt överlägset allt annat.

I studio eller i annat läge där ljuskällan primärt är blixt så är M också att föredra eftersom du där använder slutaren för att styra hur mycket miljöljus du släpper in och bländaren för att styra hur mycket blixtljus du släpper in.

I övrigt tar jag inte ställning. Det verkar vara för infekterat... ;-)

 

[Alagazam]

Om ni använder kamerans ljusmätare för att se hur era inställda värden ligger i förhållande till kamerans ljusmätning, ja då använder ni ju faktiskt en form av automatik eftersom ni då tar hjälp av ljusmätningsautomatiken för att justera era manuella inställningar. Precis som man gör i P/A/S med exponeringskompenseringen. Olika metoder för att nå samma resultat.

Ja, det här kokar utan tvekan ner till huruvida ljusmätning är en form av automatik eller inte. För mig är det otroligt svårt att förstå det resonemanget, men jag har förstått att det är relevant för dem som inte menar att M-läget är manuellt.

Jag fotar manuellt. Jag mäter ljuset - oftast - med kamerans ljusmätare. Jag exponerar - oftast - efter att ha ställt kamerans samtliga värden manuellt. I min värld innebär det att jag fotar manuellt. Jag anser mig inte hitta någon annan form för att ha full kontroll över en exponering. Uppenbarligen gör det att jag egentligen inte fotar manuellt, enligt flera stycken i den här tråden. För mig är det inte viktigt att diskutera den saken. Jag konstaterar bara att för mig är M-läget det läge som ger mig full kontroll över mitt fotograferande. Vill andra använda hel- eller halvautomatik så är det givetvis ingenting jag har synpunkter på. Man väljer - som jag skrivit upprepat - det sätt man tycker passar bäst. Ingen behöver fota manuellt om den inte tycker det känns tryggt och bra.

 

[erro.se]

Som många andra redan skrivit så är inget läge "finare" eller "bättre" än något annat. P/A/S/M är bara olika vägar att nå fram till samma mål - bilden. De fungerar på olika sätt och har därmed olika för- och nackdelar, och passar bättre eller sämre i olika situationer och för olika fotografer.

Ordet "manuellt" kan man förstås lägga olika värderingar i, men om man använder kamerans ljusmätare som hjälp så anser jag att man har precis samma kontroll och styrning av kameran oavsett vilket läge man använder.

Vil man ha en bild exponerad enligt kamerans ljusmätare så kan man välja läge P och bara trycka av. Eller så väljer man A, ställer in önskad bländare och trycker av. Eller så väljer man S, ställer in önskad slutartid och trycker av. I samtliga tre lägen kan man i displayen se vilka övriga val kameran gör vad gäller bländare, slutartid och/eller ISO. Eller så väljer man M, ställer in slutartid och bländare och ISO enligt vad man vill och ser till att exponeringsmätaren visar noll. Samma exponering i samtliga fyra fall. Eftersom man har kontroll så kan man även få exakt samma värden i samtliga fyra fall.

Vill man ha en bild överexponerad 1,3 steg (man kanske fotar ute i snön t.ex. och ens erfarenhet säger att +1,3 är ett vettigt värde att kompensera med) så har man återigen fyra olika lägen att välja på: P/A/S/M. Väljer man P så får man ratta in +1,3 i exponeringskompensation. Väljer man A så får man välja lämplig bländare och sen +1,3 i exponeringskompensation. Völjer man S så får man välja lämplig slutartid och så +1,3 i exponeringskompensation. Återigen så ser man vad kameran i övrigt valt för inställningar. Eller så kör man i M och ställer in slutartid, bländare och ISO så att de tillsammans ger +1,3 på skalan för exponeringsmätning. Jag har t.o.m. för mig att man på många kameror kan använda exponeringskompensering även i M-läget så att man ställer in +1,3 och sen ställer bländare/slutare/ISO så att skalan står på noll (det enda man gör med exponeringskompensering i M är att förskjuta skalan).

 

[Göran Larsson]

En fråga till er som använder M och som inte har någon lös ljusmätare. Hur mäter ni ljuset? Hur vet ni vilken kombination av slutartid, bländare och ISO ni ska använda?

Om jag inte har med en lös mätare och motivet är beskaffat så att jag inte litar på den inbyggda mätaren, t.ex. mycket vitt (snö) eller mycket mörkt, använder jag M och ställer in vad jag anser vara lämplig ISO, bländare och tid; dvs en kompromiss mellan önskad tid, skärpedjup, brus, befintligt ljus mm. Därefter riktar jag kameran mot något lämpligt som är ungefär 18% grå men som har samma belysning som det jag vill fotografera. Om mina uppskattade ISO, bländare och tid inte stämmer justerar jag snabbt (gör en ny kompromiss, kanske även avviker upp/ner jämfört med mätaren om jag vill) och tar den önskade bilden. Det går snabbare att göra i verkligheten än att skriva det här.

 

[Alagazam]

Ordet "manuellt" kan man förstås lägga olika värderingar i, men om man använder kamerans ljusmätare som hjälp så anser jag att man har precis samma kontroll och styrning av kameran oavsett vilket läge man använder.

Jag kommer att upprepa mig nu, men ni får alla förlåta mig för det.

För mig är ditt påstående helt obegripligt. Du jämför alltså M-läget (det ÄR inte ens ett halvautomatiskt läge) med kamerors hel- och halvautomatiska program, och säger att man har samma kontroll i alla lägen - om man mäter ljuset med kamerans ljusmätare. Det stämmer ju inte. Mäter jag ljuset i något hel- eller halvautomatiskt läge så finns det minst en parameter som jag inte kommer att kunna påverka eftersom kameran kommer att ställa in den/de åt mig. Mäter jag ljuset i M-läget ser jag om min exponering kommer att bli som jag vill, eller om jag måste justera något. När jag trycker ned avtryckaren vet jag exakt vad det är som kommer att hända. Om det inte är en skillnad så förstår jag uppriktigt sagt inte hur man kan hitta en skillnad i någonting i tillvaron.

 

[Anders Östberg]

Jag kommer att upprepa mig nu, men ni får alla förlåta mig för det.

Ja, samma här.

För mig är ditt påstående helt obegripligt. Du jämför alltså M-läget (det ÄR inte ens ett halvautomatiskt läge) med kamerors hel- och halvautomatiska program, och säger att man har samma kontroll i alla lägen - om man mäter ljuset med kamerans ljusmätare. Det stämmer ju inte. Mäter jag ljuset i något hel- eller halvautomatiskt läge så finns det minst en parameter som jag inte kommer att kunna påverka eftersom kameran kommer att ställa in den/de åt mig. Mäter jag ljuset i M-läget ser jag om min exponering kommer att bli som jag vill, eller om jag måste justera något. När jag trycker ned avtryckaren vet jag exakt vad det är som kommer att hända. Om det inte är en skillnad så förstår jag uppriktigt sagt inte hur man kan hitta en skillnad i någonting i tillvaron.

Det är precis det här du inte verkar vilja/kunna greppa ... "exponeringskompensation" kallas det, och det är den ratten som påverkar den parametern som du inte tror går att påverka. ;-)

Du behöver ju inte acceptera det värde på slutare eller bländare (beroende på program) som kameran föreslår, du kan flytta det till det värde du vill ha - och därmed hamna på samma värde som du också kan ställa in i M. Ingen skillnad i exponering således, och i det avseendet lika mycket "full kontroll".

Till och med i P - det mest hatade läget för en M-användare - har du nästan lika mycket egen kontroll - du kan förskjuta programpunkten om du vill prioritera bländare eller slutartid, och du har exponeringskompensation för att justera för ljusa eller mörka scener.

 

[erro.se]

Du (Alagazam) har nog lika svårt att förstå oss, som vi dig...

Låt säga att jag har kameran i A-läge och valt bländare 4 och ISO 200. Kameran kommer nu automatiskt att ge mig den slutartid som den tycker ger en korrekt exponering. Jag ser detta i sökaren. Tycker jag att denna tid inte passar så får jag byta till en annan bländare (gör jag med ratten vid pekfingret) eller annat ISO (görs med en knapp plus tumratten). Eller om jag anser att bilden bör göras ljusare eller mörkare än vad den automatiska mätningen föreslår så får jag lägga på exponeringskompensation (gör jag med tumratten). Full kontroll.

Kör jag i M-läge måste jag förstås också ställa in bländare 4. Sen måste jag ställa in rätt slutartid (om jag inte redan råkar ha det). Sen måste jag ställa in rätt ISO (om jag inte redan råkar ha det). Sen måste jag se hur denna inställning ligger i förhållande till kamerans ljusmätare. Blir det för ljust eller för mörkt måste jag justera någon parameter. Full kontroll, men för mig med något fler handgrepp.

I slutänden: samma bild.

 

[Alagazam]

Ja, samma här.



Det är precis det här du inte verkar vilja/kunna greppa ... "exponeringskompensation" kallas det, och det är den ratten som påverkar den parametern som du inte tror går att påverka. ;-)

Du behöver ju inte acceptera det värde på slutare eller bländare (beroende på program) som kameran föreslår, du kan flytta det till det värde du vill ha - och därmed hamna på samma värde som du också kan ställa in i M. Ingen skillnad i exponering således, och i det avseendet lika mycket "full kontroll".

Men detta är ju rent löjligt nu, tycker du inte?

Vi ska alltså jämföra M-läget med ett automatiskt läge som du sedan kompenserar manuellt för att på så sätt få full kontroll? Tycker du inte själv att det är både omständligt och extremt krystat för att kunna jämställa automatiska lägen med det manuella?

Och du har så rätt; jag kan inte greppa hur man ens kan komma på tanken att göra den här liknelsen. Jag för min del har fotograferat med systemkamera i drygt 15 år. Det gör mig varken till en veteran eller en nybörjare. Under de åren har jag fotat svensk travsport under flera år och tagit bilder på tusentals hästar. Då har jag exempelvis använt halvautomatik eftersom jag uteslutande arbetade med slutartider mellan 1/750 och 1/1000 sekunder. Det har varit perfekt för mig då. Den kontroll jag behövde var att få hästarnas rörelser "frysta". Däremot hade jag inte full kontroll över hela exponeringen, vilket som sagt inte var nödvändigt. Halvautomatik är - som jag skrivit tidigare - väldigt bra i vissa lägen.

Det är dock för mig totalt främmande att påstå att hel- och halvautomatik ger samma kontroll som M-läget.

 

[Alagazam]

Du (Alagazam) har nog lika svårt att förstå oss, som vi dig...

Låt säga att jag har kameran i A-läge och valt bländare 4 och ISO 200. Kameran kommer nu automatiskt att ge mig den slutartid som den tycker ger en korrekt exponering. Jag ser detta i sökaren. Tycker jag att denna tid inte passar så får jag byta till en annan bländare (gör jag med ratten vid pekfingret) eller annat ISO (görs med en knapp plus tumratten). Eller om jag anser att bilden bör göras ljusare eller mörkare än vad den automatiska mätningen föreslår så får jag lägga på exponeringskompensation (gör jag med tumratten). Full kontroll.

Kör jag i M-läge måste jag förstås också ställa in bländare 4. Sen måste jag ställa in rätt slutartid (om jag inte redan råkar ha det). Sen måste jag ställa in rätt ISO (om jag inte redan råkar ha det). Sen måste jag se hur denna inställning ligger i förhållande till kamerans ljusmätare. Blir det för ljust eller för mörkt måste jag justera någon parameter. Full kontroll, men för mig med något fler handgrepp.

I slutänden: samma bild.

Ja, vi kommer inte längre.

Du har din erfarenhet av att fota. Jag har min.

Jag kan inte ens nästan hålla med dig, och det är ju så fiffigt ordnat att jag inte behöver det heller - och vice versa.