Hm, den här tråden tog fart på nytt, ser jag.
Nå:
Att ha självdistans tycker jag är en bra egenskap.
Att ifrågasätta sej själv är ett - vad skall jag säga - nästa steg i en positiv riktning.
Det finns - upplever jag - personer som klamrar sej fast ganska hårt kring något yttre.
Tex en ägodel eller ett visst fabrikat av något eller kanske ett idrottslag.
Jag har svårt att förstå vad det skall vara bra för?
Jag säger inte att "Det borde dessa personer sluta upp med!",
Men jag säger att jag inte förstår varför det är så viktigt för dem.
Jag kan låta dessa personer vara ifred, absolut!
Men jag engagerar mej, för att jag tycker att det är ett intressant fenomen och för att jag gillar att fundera på saker.
Åter till ämnet:
Det har ju framförts kommentarer här om att man väl kan låta pryl-intresserade människor få vara pryl-intresserade.
De som menar att det nya objektivet kommer att ge hobbyn en "kick", ja de kan väl få mena det då!
Det jag kan tycka är lite intressant är följande:
Många personer besitter en imponerande kunskap om tekniken i både kameror och bildbehandling.
De är mycket pålästa om skillnader mellan olika kameror,
De har en jättekoll på nya modeller.
De kan berätta massor om varför RAW är att föredra framför Jpeg. De är pålästa om histogram och hur de skall tolkas.
De kan massor om Jpeg-artefakter och hur en god färgbalans skall åstadkommas på bästa sätt,
De vet på vilka bländare respektive objektiv är skarpast mm, mm.
Så får man emellanåt se något av deras alster. Och blir lite häpen.
Nu säger jag INTE att alla teknikkunniga stämmer på ovanstående.
Jag säger att jag emellanåt häpnar.
Bilderna borde väl se lite bättre ut med all den redovisade kunskapen, kan jag ibland tänka.
Förvisso är bildbedömning en subjektiv övning.
Hursomhelst, Det är givande att få argumentera lite och läsa andras inlägg och kommentarer.
Men om jag tänker efter, så vore det nog bättre om jag ägnade min tid år att plåta lite mer och skriva lite mindre...