Ken Rockwell: guru eller clown?
- Trådstartare perstromgren
- Start datum
Mesch
Aktiv medlem
Håller med.
Sputt
Aktiv medlem
Jag tror han menar att han tjänar pengar när folk klickar på länkarn på hans sida..
Sputt
Aktiv medlem
Tror dock det vara adorama han syftade på.. men vad vet jag, han får väl tala för sig själv
Zotamedu
Aktiv medlem
Han skriver en del vettigt. Tyvärr blandar han det lilla vettiga med en himla massa skit. Han tycker om att provocera för det ger fler besökare och mer pengar. Jag ogillar honom eftersom det är svårt att se skillnad på när han är seriös och när han bara skriver skit.
Han har själv liknat sin sida vid nyhetssidan The Onion vilket säger rätt mycket tycker jag.
"I only update things as I discover errors. I offer no warrantees of any kind, except that there are many deliberate gaffes, practical jokes and downright foolish and made-up things lurking. While this site is mostly accurate, it is neither legally binding nor guaranteed. The only thing I do guarantee is that there is plenty of stuff I simply make up out of thin air, as does The Onion."
Källa: http://www.kenrockwell.com/about.htm
Han har själv liknat sin sida vid nyhetssidan The Onion vilket säger rätt mycket tycker jag.
"I only update things as I discover errors. I offer no warrantees of any kind, except that there are many deliberate gaffes, practical jokes and downright foolish and made-up things lurking. While this site is mostly accurate, it is neither legally binding nor guaranteed. The only thing I do guarantee is that there is plenty of stuff I simply make up out of thin air, as does The Onion."
Källa: http://www.kenrockwell.com/about.htm
Strmbrg
Aktiv medlem
Ja, alltså jag sympatiserar me'ndär Rockwell på ett mycket grundläggande plan:
Nämligen i det att han - liksom jag själv - menar att utrustningen i princip inte spelar någon somhelst roll!
Och hur menar man då'ra?
För det första: I princip all utrustning är tillräkligt bra!
Låt bara bli att navelskåda, och låt bli att rangordna utifrån de små skillnader som finns, så inser man snart att det mesta duger utmärkt.
Jo, det som huvudsakligen är avgörande för om en bild skall få en betraktare att fastna vid den är:
Inte skärpan
Inte ens kantskärpan
Inte CA
Inte brusegenskaperna
Inte ljusmätningsmetoden
Inte antalet fokuspunkter eller antalet pixlar.
Inget av det rent apparat-tekniska alls faktiskt!
Det avgörande är fotografens bildsinne.
Punkt.
Det är så ofantligt mycket viktigare än alla tekniska aspekter, tillsammans, till och med.
Tänk bara på vad tex C-Bresson åstadkom med en enkel kamera och ett enda objektiv.
Han kunde varken fota insekter, sport eller störtdykande falkar med den utrustningen.
Men det han nu kunde plåta, det blev mycket sevärt.
Apparat-tekniken är absolut inte oviktig!
Men den ligger miltals, miltals ifrån fotografens bildsinne i viktighet.
Därför får apparat-tekniken betydligt mer uppmärksamhet än vad den förtjänar.
Jag är lite lätt pryl-fixerad själv.
Men det ändrar inte alls på min syn på detta.
Nämligen i det att han - liksom jag själv - menar att utrustningen i princip inte spelar någon somhelst roll!
Och hur menar man då'ra?
För det första: I princip all utrustning är tillräkligt bra!
Låt bara bli att navelskåda, och låt bli att rangordna utifrån de små skillnader som finns, så inser man snart att det mesta duger utmärkt.
Jo, det som huvudsakligen är avgörande för om en bild skall få en betraktare att fastna vid den är:
Inte skärpan
Inte ens kantskärpan
Inte CA
Inte brusegenskaperna
Inte ljusmätningsmetoden
Inte antalet fokuspunkter eller antalet pixlar.
Inget av det rent apparat-tekniska alls faktiskt!
Det avgörande är fotografens bildsinne.
Punkt.
Det är så ofantligt mycket viktigare än alla tekniska aspekter, tillsammans, till och med.
Tänk bara på vad tex C-Bresson åstadkom med en enkel kamera och ett enda objektiv.
Han kunde varken fota insekter, sport eller störtdykande falkar med den utrustningen.
Men det han nu kunde plåta, det blev mycket sevärt.
Apparat-tekniken är absolut inte oviktig!
Men den ligger miltals, miltals ifrån fotografens bildsinne i viktighet.
Därför får apparat-tekniken betydligt mer uppmärksamhet än vad den förtjänar.
Jag är lite lätt pryl-fixerad själv.
Men det ändrar inte alls på min syn på detta.
Senast ändrad:
jdandanell
Aktiv medlem
Först, ursäkta lite kapning i texten men det blev lättare så här
Sedan håller med dig i sak men tänk om man nästan uteslutande fotograferar just insekter eller varför inte sport, då faller ju argumenten för Rockwell (och även dig) att det i stort bara handlar om bildsinne.
Jag tycker att man skall vara lite försiktig innan man börjar kategorisera folk och dess användning av olika finesser oavsett om man heter Rockwell, Strmbrg eller något annat.
Fredrik183
Aktiv medlem
Ken Rockwell säger som det är, snarare än som folk vill att det skall vara. Många läsare av hans sida finner sålunda inte stöd för sina apparat-investeringar och apparat-orienterade resonemang. Det upprör dem och får dem att läsa Ken Rockwell som fan läser Bibeln. Detta verkar roa Rockwell, som gör god show av det hela.
Strmbrg
Aktiv medlem
Kapa på bara, det gjorde inget.
Nä, jag vill inte kategorisera alls. Det kanske lätt blir så i alla fall, man vill ju ha lite kontrast i sina inlägg...
Vissa typer av motiv kräver väl kanske mer "perfekt utrustning", det där med tex macro kan jag ju instämma i.
Jag är lite av "kolkrite-typen". Det är därför jag skriver och tycker som jag gör.
Jag gillar att begränsas av ett papper och en kolkrita. Om du förstår. Även den här liknelsen är lite kategoriskt formulerad. Visst. Men det är för att tydliggöra vad jag menar.
Strmbrg
Aktiv medlem
Yepp!
Det enda jag egentligen ställer mej lite halvt tveksam till är hans egna bilder.
!?
De är inte vidare intressanta, tycker jag.
Men det försöker jag bortse från.
Han har förvisso tex betonat att han helt enkelt gillar den där gyllengula färgtonen, men det blir lite enahanda.
Anders Östberg
Guest
Diskussionen blir som vanligt lite tramsig när man hårddrar det från sin egen personliga synvinkel - dina behov är inte nödvändigtvis samma som mina. Dom krav man ställer på sin utrustning beror förstås på vad, var och hur man fotograferar - som du skriver så var C-B ingen hejare på sportbilder t.ex. Det kvittar mig fullständigt hur bra någon kan fotografera landskap med hålkamera om jag själv vill pyssla med actionbilder. Att sedan andra tycker att vissa typer av foto (ofta av någon anledning svartvita landskaps- och porträttbilder) är "finare" än annat och dessutom kan göras med enklare utrustning är också irrelevant för mitt val av kamera. Att utrustningen inte skulle ha någon betydelse är fullständig B.S, det blir lättare att ta vissa typer av bilder och jag behöver all hjälp jag har råd att köpa.
Fredrik183
Aktiv medlem
Tycker de är helt ok. Inte sensationella eller enastående. Kanske inte ens märkvärdiga. Men jag tycker inte att de skäms för sig. För att vara teknikintresserad och uttrycker sig i text om detta tycker jag han tar riktigt hyfsade bilder. Därmed inte sagt att man tar dåliga bilder för att man är teknikintresserad. Men ibland är det så. Ett teknikintresse kan ju också vara en garant för bra bilder, att man behärskar tekniken. Men det är som du säger inte allt som behövs.
Fredrik183
Aktiv medlem
Att utrustningen inte skulle ha någon betydelse är fullständig B.S, det blir lättare att ta vissa typer av bilder och jag behöver all hjälp jag har råd att köpa.
Det är väl inte det Ken R. skriver heller? Men det kanske inte var honom du kommenterade. Han skriver i första hand för den breda massan, vilket han tydligt klargör. Har man speciella behov, eller speciella krav på utrustningen, går han in på detta också.
Anders Östberg
Guest
Ken R skriver i första hand för sin egen plånbok. ;-)
bikeman
Avslutat medlemskap
Jag tycker att KR har rätt i mycket av det han skriver. T.ex. hans råd om Nikon D90 istället för Nikon D300. Han menar att som hobbyfotografså har dom flesta ingen anledning till att lägga ut pengarna på en D300, bildmässigt får du nästan snäppet bättre med en D90. Lägg mellanskillnaden på bättre objektiv.
Det här har han fullständigt rätt i, och många liknande artiklar.
Han visar ju lite av teknikhystering rätta ansikte och den frodas ju verkligen här på Fotosidan.
Det här har han fullständigt rätt i, och många liknande artiklar.
Han visar ju lite av teknikhystering rätta ansikte och den frodas ju verkligen här på Fotosidan.
Anders Östberg
Guest
Jag blir mest förvånad över att folk har så mycket tid och ork att reta sig på att andra är teknikfreaks - varför får dom inte vara det? Om det gör någon lycklig att ha en finare kamera än dom behöver, varför är så många så fördömande mot det? Avundsjuka? Sköt ert eget och gör det ni själva tror ni blir lyckliga av, och låt hellre era egna bilder sköta snacket - att spana på andra och gnälla på deras val av kamera kan inte vara bra för det egna blodtrycket.
marjos
Aktiv medlem
Självrättfärdigande och dissonans
Kommer ihåg ett citat av okänd som gick ungefär så här:
"Kritisera den dyra Mercedesen som grovjobbaren just köpt och du riskerar att åka på stryk. Kritisera samma bil som miljonären just köpt och knösen blir på sin höjd nyfiken."
Det ligger något i det där. Det råder en prylhysteri idag där folk köper på sig saker de egentligen inte behöver, eller rättare, intalar sig att de behöver. Vi har alla mer eller mindre dragits med i den av teknokrater styrda utvecklingen. Vi påverkas av reklam och den lättaste reklamen att göra är den som går att backa upp med torra tekniska siffror. Det är mycket svårare att argumentare för saker som har med mer subjektiva mänskliga egenskaper att göra, känslor, handhavande och vitt skilda människors preferenser. Vi har mycket lättare att mentalt köpa tekniska argument, det är så vi övertygar oss själva om något vi sedan köper. Vi rättfärdigar våra egna handlingar, det gör vi alla, annars handlar vi irrationellt och impulsivt.
När då någon som Rockwell skriver saker som går på tvärs med de kognitiv vi skapat oss för att rättfärdiga våra köp. Då slungas vi in i kognitiv dissonans, det känns provocerande, en situation vi mentalt måste lösa annars står vi i konflikt med vårt eget intellekt. Mentalt så är vi väldigt olika. Vi säger ju ibland att någon har ett öppet sinne, det betyder i praktiken oftast att personen antingen saknar tidigare kognitiv om saken alternativt har lätt för att utmana sina tidigare kognitiv. Somliga andra upplever dissonansen som ytterst obehaglig, rent av farlig. Somliga tror att de håller på att bli tokiga när de inte hittar argument som löser saken.
Alla dessa subjektiva lagrade trossatser vi lagrat blir en del av vårt kognitiva filter, varemot allt nytt filtreras. Rent psykologiskt fungerar vi så att vi letar information som stämmer med dessa kognitiv, kunskaper och beteenden. Det är så vi intuitivt sorterar sant från falskt.
När vi är förankrade i en samling kognitiv som visar sig innehålla motstridigheter, med antingen sig själv, omvärlden eller båda delar, hamnar vi en mentalt knepig situation som måste lösas. Försvarsmekanismen är att hitta argument som kan slå undan de utmanande tankarna, som i värsta fall upplevs hotfulla, förutom att överge kognitiven vilket många har väldigt svårt med.
Någon tidigare i tråden jämförde me religion. Hur de kan köpa religiösa trossatser men samtidigt röra upp himmel och jord över saker som sägs om en kamera. Jämförelsen är psykologiskt fullt relevant, för det är samma grundläggande mentala mekanismer som är i rörelse. Den religöse kan oftast inte utmana sina religösa kognitiv, eftersom denne då riskerar förlora sin tro. Det är från detta som blasfemi och kätteri härstammar. Motstridiga kognitiv kan då alltid besvaras med att guds vägar äro outgrundliga och att det inte är guds mening att vi skall förstå. Det blir då alltid ett fullgott svar som slår undan dissonansen. Men i fallet med kameran så ser det annorlunda ut, där kan det motstridiga inte viftas undan så lätt och för den som har svårt att hantera sin dissonans resulterar det oftast i att personen blir arg och reverterar till retorik i stil med ad hominem, straw men och liknande, ord som pajas och clown dyker upp som mentala säkerhetsventiler.
Nu kommer säkert många att bli arg på mig, utan att jag egentligen sagt varken bu eller bä om herr Rockwell. Detta för att det jag skrivit här ovan ofta upplevs som mycket obekvämt, med rätta. Det är alltid obekvämt att ifrågasätta sig själv, i synnerhet om sådana saker där självberättigandet inneburit en stor uppoffring. Det är därför den där fabriksarbetaren riskerar ta till våld när dennes bil ifrågasätts. Det var en mycket större uppoffring för denne än för miljonären och den större uppoffringen leder till att fabriksarbetaren tvingats till ett mycket större självrättfärdigande som mentalt innebär en större låsning. Att kritisera bilen blir detsamma som ett rent personligt påhopp, närmast en grov förolämpning och idiotförklaring.
Men å andra sidan så tror jag vi närmar oss den punkt då hysterin avtar, när andra kvaliteer tar över teknikens utveckling från teknokraterna. Hela måttstocken över vad som är bra och dåligt förändras då. Så brukar ny teknologis utvecklingscykel se ut när den tekniska revolutionen är över. De historiska exemplen är många och de är alltid mycket lättare att se i backspegeln eftersom allt det där mentala grollet då klingat av. Den gamla sketchen "I sportaffären" med Lena Nyman är strålande i detta avseende.
Kommer ihåg ett citat av okänd som gick ungefär så här:
"Kritisera den dyra Mercedesen som grovjobbaren just köpt och du riskerar att åka på stryk. Kritisera samma bil som miljonären just köpt och knösen blir på sin höjd nyfiken."
Det ligger något i det där. Det råder en prylhysteri idag där folk köper på sig saker de egentligen inte behöver, eller rättare, intalar sig att de behöver. Vi har alla mer eller mindre dragits med i den av teknokrater styrda utvecklingen. Vi påverkas av reklam och den lättaste reklamen att göra är den som går att backa upp med torra tekniska siffror. Det är mycket svårare att argumentare för saker som har med mer subjektiva mänskliga egenskaper att göra, känslor, handhavande och vitt skilda människors preferenser. Vi har mycket lättare att mentalt köpa tekniska argument, det är så vi övertygar oss själva om något vi sedan köper. Vi rättfärdigar våra egna handlingar, det gör vi alla, annars handlar vi irrationellt och impulsivt.
När då någon som Rockwell skriver saker som går på tvärs med de kognitiv vi skapat oss för att rättfärdiga våra köp. Då slungas vi in i kognitiv dissonans, det känns provocerande, en situation vi mentalt måste lösa annars står vi i konflikt med vårt eget intellekt. Mentalt så är vi väldigt olika. Vi säger ju ibland att någon har ett öppet sinne, det betyder i praktiken oftast att personen antingen saknar tidigare kognitiv om saken alternativt har lätt för att utmana sina tidigare kognitiv. Somliga andra upplever dissonansen som ytterst obehaglig, rent av farlig. Somliga tror att de håller på att bli tokiga när de inte hittar argument som löser saken.
Alla dessa subjektiva lagrade trossatser vi lagrat blir en del av vårt kognitiva filter, varemot allt nytt filtreras. Rent psykologiskt fungerar vi så att vi letar information som stämmer med dessa kognitiv, kunskaper och beteenden. Det är så vi intuitivt sorterar sant från falskt.
När vi är förankrade i en samling kognitiv som visar sig innehålla motstridigheter, med antingen sig själv, omvärlden eller båda delar, hamnar vi en mentalt knepig situation som måste lösas. Försvarsmekanismen är att hitta argument som kan slå undan de utmanande tankarna, som i värsta fall upplevs hotfulla, förutom att överge kognitiven vilket många har väldigt svårt med.
Någon tidigare i tråden jämförde me religion. Hur de kan köpa religiösa trossatser men samtidigt röra upp himmel och jord över saker som sägs om en kamera. Jämförelsen är psykologiskt fullt relevant, för det är samma grundläggande mentala mekanismer som är i rörelse. Den religöse kan oftast inte utmana sina religösa kognitiv, eftersom denne då riskerar förlora sin tro. Det är från detta som blasfemi och kätteri härstammar. Motstridiga kognitiv kan då alltid besvaras med att guds vägar äro outgrundliga och att det inte är guds mening att vi skall förstå. Det blir då alltid ett fullgott svar som slår undan dissonansen. Men i fallet med kameran så ser det annorlunda ut, där kan det motstridiga inte viftas undan så lätt och för den som har svårt att hantera sin dissonans resulterar det oftast i att personen blir arg och reverterar till retorik i stil med ad hominem, straw men och liknande, ord som pajas och clown dyker upp som mentala säkerhetsventiler.
Nu kommer säkert många att bli arg på mig, utan att jag egentligen sagt varken bu eller bä om herr Rockwell. Detta för att det jag skrivit här ovan ofta upplevs som mycket obekvämt, med rätta. Det är alltid obekvämt att ifrågasätta sig själv, i synnerhet om sådana saker där självberättigandet inneburit en stor uppoffring. Det är därför den där fabriksarbetaren riskerar ta till våld när dennes bil ifrågasätts. Det var en mycket större uppoffring för denne än för miljonären och den större uppoffringen leder till att fabriksarbetaren tvingats till ett mycket större självrättfärdigande som mentalt innebär en större låsning. Att kritisera bilen blir detsamma som ett rent personligt påhopp, närmast en grov förolämpning och idiotförklaring.
Men å andra sidan så tror jag vi närmar oss den punkt då hysterin avtar, när andra kvaliteer tar över teknikens utveckling från teknokraterna. Hela måttstocken över vad som är bra och dåligt förändras då. Så brukar ny teknologis utvecklingscykel se ut när den tekniska revolutionen är över. De historiska exemplen är många och de är alltid mycket lättare att se i backspegeln eftersom allt det där mentala grollet då klingat av. Den gamla sketchen "I sportaffären" med Lena Nyman är strålande i detta avseende.
taz_k
Aktiv medlem
marjos
Aktiv medlem
Utläsa trovärdighet
Jämför med att världen en gång sågs som platt. Den som påstod annat och samtidigt var tillräckligt trovärdig, riskerade att bli dödad! Alla som läst Platons grottliknelse känner igen det där. Men om det påstods av någon som inte hade trovärdighet, en riktig pajas och clown, då var påståendet fullkomligt ofarligt. Applicera nu detta på Rockwell och diskussionen här.. där får vi alltså svaret på trådskaparens två år gamla fråga..
Jämför med att världen en gång sågs som platt. Den som påstod annat och samtidigt var tillräckligt trovärdig, riskerade att bli dödad! Alla som läst Platons grottliknelse känner igen det där. Men om det påstods av någon som inte hade trovärdighet, en riktig pajas och clown, då var påståendet fullkomligt ofarligt. Applicera nu detta på Rockwell och diskussionen här.. där får vi alltså svaret på trådskaparens två år gamla fråga..
