Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Är verkligen all AI av ondo?

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag är nog för gammalmodig för att tycka det är bra när maskinen tar över tankearbete och skapande också. Jag tycker också de som åker elsparkcykel är extremt lata. "Algoritmer" som väljer vad jag får se eller inte se på internet eller tv och serverar "passande" reklam är frustrerande. Jag föredrar att välja själv.

Hur går det med upphovsrätt när något annat "skapat" bilden? Är det maskinen eller människan som skapat? Kan man ta åt sig äran själv längre?
Vem fick äran på den tiden när fotografen i fält skickade rullen till redaktionen där en kopist framkallade, manipulerade och justerade? Fotografen.

Men, ja om ett intelligent system skapar en bild utifrån någon sorts kravspecifikation typ ”ge mig en bild som får chefen att ge mig löneförhöjning”, så kan man ju undra vem som ska äras för resultatet. För plötsligt kan redaktionschefen strunta i både fotografer och kopister och få exakt de bilder i tidningen som hans läsare uppskattar.
 
Och då fick fotografen ingen lön alls.

Varför skulle den här utvecklingen vara fel när det gäller fotografer som tar stillbilder? Titta på vanlig filmproduktion idag. Den är så fullpackad med CGI att man snart bara behöver skådespelarna för att fånga lite rörelsemönster i en del sammanhang. Halva gänget är påkklädda en catsuit med markeringsmärken på, som rörelseanalysatorn kan registrera. Andra halvan av gänget är påklädda heltäckande (hela huvudet också - de får glo ut genom tyget) gröna catsuits, så man kan trolla bort dem med chroma key i efterhand. Gröna gänget bär och flyttar saker som ska se ut att flytta sig själva.
Sen klistrar datorer ytor på de med markeringar på sina catsuits och ersätter de med gröna catsuits med bakgrunden, och vips har du en film med monster som rör sig som människor och som kan flytta ett äpple bara genom att peka på det.
 
Jag kan personligen inte se att det är någon skillnad om det verktyg du använder baseras på AI eller inte vad gäller frågan om det är etiskt OK eller inte.

Skapar jag en bild där jag inte är ärlig om innehållet spelar det ingen roll om jag använt en AI baserad teknik eller inte. I många fall kommer du som användare framöver troligen inte vara medveten (eller ens informerad) om att det verktyg du använder har en AI baserad teknik i botten. Jag tänker då exempelvis på maskverktyg där man idag gör en poäng av att de är AI baserade men i framtiden troligen inte nämner det speciellt.

AI är ett verkligt s.k. "buzz word" nu. Själv brukar jag skilja på AI-generatorer som skapar innehåll på egen hand utifrån instruktioner som styr algoritmerna. Det som det en del andra trådar handlat om på senare tid.

Här har man överhuvudtaget inte utgått från den bild en fotograf tagit med en kamera - så bilden som skapas i det sammanhanget är inget "fotografi" skapat vid en fotografisk process utan en bild skapat helt av en dator med hjälp av algoritmer och maskininlärning - s.k. "deep learning".

Det exv. Photolab 6 och Deep Prime XD gör liksom Topaz, är ju något i grunden helt annat, även om AI sägs användas både här och i exv. Topaz. Skillnaden i det senare fallet är ju att systemet inte alls syftar till att bygga en helt ny bild utan att korrigera vissa egenskaper i en befintlig bild. Korrigeringar som med dagens teknik är omöjliga att uppnå i kamerorna direkt då dessa helt enkelt inte har beräkningskraft nog att åstadkomma samma kvalitativa korrigeringar man kan uppnå i en dator där man dessutom kan ta sig den tid som krävs för att uppnå det resultat som krävs.

Den israeliske historikern och framtidsforskaren har skrivit en hel del om AI i boken "21 tankar om det 21:a århundradet". Det han just pekar på är att industrin, både den medicinska och tillverkningsindustrin blivit allt duktigare på att skapa algoritmer som kan ersätta mänskliga processer och att detta bara är början. Det stora klivet ser han när det biologiska och det elektroniska kan förenas.

Jag har inga problem idag med det Photolab och Topaz gör men ser som många andra med viss oro för vad en del andra AI-tillämpningar kan ställa till med i händerna på exv. kinesiska och ryska statsledningar helt utan skrupler. Fortfarande är det två helt skilda saker även om tekniken i botten i en del fall kan användas för båda syftena.
 
Senast ändrad:
Riktiga fotografer behövs nog...
Jag ser rätt ofta intervjuer där den intervjuade är suddig och skärpan ligger på väggen bakom. Det handlar knappast om att göra personen anonym.

Ja det kan man ju undra över då det med dagens kameror är en bedrift att kunna misslyckas så kapitalt. Det går ju nästan inte om man inte själv dummar ner kameran och gör den näst intill till ett analogt pucko.
 
AI är ett verkligt s.k. "buzz word" nu. Själv brukar jag skilja på AI-generatorer som skapar innehåll på egen hand utifrån instruktioner… […KLIPP…]

Ja, du har helt rätt i att begreppet anses bra för marknadsföringen och därför klämmer man in det så snart det går.

Den uppdelning du beskriver ser även jag som logisk. De bilder som skapas utifrån instruktioner har i mina ögon lika mycket eller lite med fotografier att göra som ett fotografi kört genom ett ”akvarellfilter” har med akvarellmålning att göra.
 
För ett ögonblick släpper jag argumentation om ”intelligens” och svarar på frågan i rubriken (utom ordet AI 🤓)

Jag vet att maskiner i många fall är av godo för oss människor. Maskiner som kan göra jobbet åt oss snabbare och med högre precision.

Om maskinen används för att förbättra, i grunden göra om, eller skapa en bild från inget behöver definitivt inte vara av ondo.
Själv letar jag ofta bilder på nätet för att skapa symbolik i de powerpointpresentationer jag så ofta behöver sno ihop.
Jag googlar frenetiskt och hittar till slut något som åtminstone skapligt ger mig det jag sökte. Men sedan kommer nästa utmaning. Att få bilderna att grafiskt matcha varandra och grundutseendet i min presentation.
Tänk om jag istället kunde be powerpoint att tillverka dessa bilder åt mig. Och då samtidigt göra dem enhetliga. Ibland fotorealistiska. Men i andra sammanhang som illustrationer i en barnbok.
Jag skulle bara behöva mata in den sortens sökningar jag gör i Google och sedan skulle maskinen tillverka mina bilder. Toppen för mig. Lite mindre toppen för illustratörer och fotografer.
 
Men jag vill inte göra mer. Visst har jag lekt en del med kontrasten och svärtan. Men grovkornigheten (bruset) och oskärpan bidrar till atmosfären.

Även grovkornigheten kan man göra en del med och det var ett skäl att göra detta i Photolab. Där finns inte mindre än tre olika kontrastvarianter, Contrast Microcontrast och Fine Contrast. I fula gamla dian kan det se förfärligt ut och jag har räddat många genom att ta bort precis all Microcontrast som annars fullständigt kan göra en himmel hopplös. Istället parerar man enbart med Fine Contrast. Sedan kan man emulera ett fint korn som ytterligare bryter upp kornigheten. Det behöver inte ens ta lång tid.
 
Med en hålstans och en hammare? /-)

Inget att skratta åt egentligen, min fru har en yrkesskada från just ett sånt jobb när hon var 18-19. Så en del jobb ska bara försvinna. De är inte ens bra för "sysselsättningsstatistiken" på lång sikt eftersom folk blir sjuka och även droppar ut från arbetskraften av dem.
 
[...KLIPP..]

Tänk om jag istället kunde be powerpoint att tillverka dessa bilder åt mig. Och då samtidigt göra dem enhetliga. Ibland fotorealistiska. Men i andra sammanhang som illustrationer i en barnbok.
Jag skulle bara behöva mata in den sortens sökningar jag gör i Google och sedan skulle maskinen tillverka mina bilder. Toppen för mig. Lite mindre toppen för illustratörer och fotografer.

Jag tror absolut du har en poäng här. Visar det sig i praktiken vara användbart / enklare och ekonomiskt kommer det nog vad det lider.
 
Även grovkornigheten kan man göra en del med och det var ett skäl att göra detta i Photolab. Där finns inte mindre än tre olika kontrastvarianter, Contrast Microcontrast och Fine Contrast. I fula gamla dian kan det se förfärligt ut och jag har räddat många genom att ta bort precis all Microcontrast som annars fullständigt kan göra en himmel hopplös. Istället parerar man enbart med Fine Contrast. Sedan kan man emulera ett fint korn som ytterligare bryter upp kornigheten. Det behöver inte ens ta lång tid.
Det går säkert alldeles utmärkt. Men jag har inte behovet för egen del. Jag svarade på någon kommentar om att överdriven skärpa och brusreducering ser plastigt ut, och frågan ifall någon höll med. (Ungefär).
Mitt svar avsåg att vara en form av medhåll, och då genom att beskriva att det inte är skärpan eller brusfriheten som gör bilden. Det är något annat som skapar känslan, uttrycket, atmosfären. Något annat som gör en ”bra bild”.
 
Det går säkert alldeles utmärkt. Men jag har inte behovet för egen del. Jag svarade på någon kommentar om att överdriven skärpa och brusreducering ser plastigt ut, och frågan ifall någon höll med. (Ungefär).
Mitt svar avsåg att vara en form av medhåll, och då genom att beskriva att det inte är skärpan eller brusfriheten som gör bilden. Det är något annat som skapar känslan, uttrycket, atmosfären. Något annat som gör en ”bra bild”.

Absolut och det svåra är att det väl inte finns någon särskild algoritm för det även om man säkert kommer försöka hitta en eftersom en sådan säkert skulle vara väldigt lönsam. Vi får väl se om de lyckas.

Omvänt gäller tyvärr också, att sannolikheten är rätt stor att en bild som saknar skärpa eller upplevs som alltför kornig eller brusig inte heller kommer upplevas som särskilt bra eller tilltalande. Det kan ju också förklara varför brusnivåer sysselsatt allmänheten på Fotosidan kanske mer än något annat de senaste 15 åren - inte minst när någon ny kamera släppts eller recenserats.

Det kan ju faktiskt bero på att de flesta inte ser välden i korn, brus eller genom något påtagligt raster.
 
Senast ändrad:
[…]

Det kan ju faktiskt bero på att de flesta inte ser välden i korn, brus eller genom något påtagligt raster.
En bild behöver inte vara en avbildning av världen för att tilltala betraktaren.
Ett foto är en avbildning av verkligheten. Men det måste inte gör den skull vara en exakt avbildning för att tilltala användaren. Ett ”filter” kan göra att fotografiet/bilden blir intressantare för betraktaren. Verkligheten ser han ju ändå om han bara tittar sig omkring.
 
En bild behöver inte vara en avbildning av världen för att tilltala betraktaren.
Ett foto är en avbildning av verkligheten. Men det måste inte gör den skull vara en exakt avbildning för att tilltala användaren. Ett ”filter” kan göra att fotografiet/bilden blir intressantare för betraktaren. Verkligheten ser han ju ändå om han bara tittar sig omkring.

Visst det finns väldigt mycket man kan göra med en bild idag i en modern raw-konverterare som man bara kunde göra i programvaror som Photoshop tidigare eller med hjälp av NIK Collection eller Filmpack om man som jag använder DXO-program mest. När jag körde Lightroom använde jag för mer än 10 år sedan SLR Lounge som var lysande då det även byggde ut Adjustment Brush med en uppsättning retusch-verktyg, så jag har hållit på länge med sånt också även om min bas är dokumentär. SLR tog på den tiden Lighroom till en helt ny nivå för de som faktiskt fattat att även LR hade ett masksystem, dock väl dolt.

Även om jag gör mycket mer sånt idag då verktygen blivit allt bättre, så är det ändå så att det går betydligt lättare - tycker jag i alla fall - om jag kan utgå från ett neutralt material av hög kvalitet utan en massa okontrollerat brus m.m.. Jag vill inte alls vara styrd idag av ett tekniskt mediokert grundmaterial om jag kan undvika det. Det har jag lärt mig att avsky genom mycket tålamodskrävande korrigeringsarbete under rätt många år nu med inskannade och reprofotade diabilder av låg teknisk kvalitet. Jag vill kontrollera både brus och andra defekter och vill inte vara kontrollerad och begränsad av det, vilket jag annars skulle vara. Jag tror de flesta även klonar bort tamringar av detta skäl.

Det är också därför jag aldrig använder JPEG rakt ur kameran sedan säkert 10 år tillbaka. För mig är mina kameror bara en rätt tråkig manick jag använder för att säkra ett utgångsmaterial. Ungefär som en såg för att kapa till träbitar med som jag sedan kan forma vidare med knivar, stämjärn och filar. JPEG direkt ur kameran, är bara som en oformad träbit för mig eller som en gren jag hittat i skogen.

Jag är t.o.m. i allmänhet inte särskilt intresserad av en bild i sig för ofta räcker det inte med en bild för att berätta något. Till det krävs det ofta många bilder och ett sammanhang i text.

Min senaste blogghistoria tror jag innehåller nära 25 stycken

 
Senast ändrad:
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar