Den oroliga hobbyfotografen

[Sten-Åke Sändh]

Nu har jag faktiskt börjat oroa mig på riktigt. Vid två tillfällen det senaste året har min kamera hängt sig efter en serie bilder. Den påstår att den sparar bilder, men inget händer. Jag har blivit tvungen att plocka ur och sätta i batteriet igen för att få igång den. Den sista serien finns då inte kvar.
Förhoppningsvis är det bara minneskortet som bråkar. Men eftersom det hittills bara hänt två gånger är det svårt att återskapa för att veta. Och då sitter man där med oro att det ska hända igen.

Dags att byta kamera?

 

[Benganbus]

Jag har hängt på Fotosidan till och från i mer än tjugo år. Tänkte delge en spaning som jag har haft under en lång tid. En spaning som gäller både på FS och i verkliga livet. Spaningen kan vara ogrundad eller t.o.m. helt fel. Låt oss prata om det.

Jag har känslan att många hobbyfotografer går omkring och oroar sig. Oftast handlar oron om tekniska saker. Man oroar sig över eventualiteter, saker som eventuellt skulle kunna vara sanna, men man har inga bevis för att de är sanna. Man bara oroar sig, utan faktisk anledning.

Här är några enkla, uppdiktade exempel (men baserade på sådant jag sett och hört bland hobbyfotografer genom åren):

1. Jag ser ett litet dammkorn inne i mitt objektiv! Hjääälp! Det syns inget på mina bilder, men orolig är jag ändå.
2. Tänk om min kamera felfokuserar? Borde jag kolla? Bilderna blir visserligen skarpa, men ändå, tänk om det kan bli ännu bättre?
3. Tänk om jag har smuts på sensorn? Inte för att jag har märkt något, men det gnager i mig ändå.
4. Duger min gamla kamera fortfarande? Tänk om den inte håller måttet? Jag gillar mina bilder, men tänk om kameran är dålig ändå? Säg att den duger!
5. Mitt objektiv är inte skarpt i hörnen på full öppning! Visserligen fotar jag aldrig på full bländare, men blotta tanken är jobbig.
6. Tänk om min kamera blir stulen? Den har visserligen aldrig blivit stulen, men tänk om...
7. Det kommer ett litet ljud från mitt objektiv när jag fokuserar. Ljudet har alltid funnits där och objektivet funkar jättebra, men tänk om det ändå är trasigt?
8. Jag läste om någon någonstans i världen som hade fått svamp inne i ett objektiv. Borde jag skaffa ett ventilerat förvaringsskåp?
9. Min kamera har gått snart 100000 exponeringar. Tänk om den pajar snart? Ska jag sälja den medan tid är?

Alltså, personligen tycker jag att det verkar jobbigt att gå omkring och oroa sig. Nästan allt det man oroar sig för kommer aldrig att hända. Då har man oroat sig helt i onödan. Om jag oroade mig över alla tänkbara eventualiteter, ja då skulle jag ha svårt att hitta riktig glädje i fotohobbyn.

Är det inte bättre att gå ut och ha roligt med kameran? Att bara slappna av, fokusera på att ta bilder och strunta i inbillade tekniska problem? Är det inte bättre att ta tag i problemen först när de blir verkliga? Så tänker jag.

Min spaning är alltså att det finns ganska många fotografer som oroar sig över inbillade problem. Hobbyfotografer är måhända ett oroligt släkte. Rätt eller fel?
Kanske är detta bara en fråga om personlighet? Kanske är det tvärtom bra och nyttigt att oroa sig? Vad tycker ni?

Allt är internets fel! Eller hur man säger så ingen studsar upp i taket! Det är mycket information, som de flesta inte kan handskas med! Ofta beror oro och feltolkningar på bristande grundskunskap i ämnet! Allt från vår fotohobby, vaccinationer och klimatet! Vad göra åt det här då? Inte mycket!
Så det e bara å gilla leget och själv välja hur man vill leva!
Som offer, eller begränsa sitt onödiga nyhetsintag!

 

[J O Härnström]

Allt är internets fel! Eller hur man säger så ingen studsar upp i taket! Det är mycket information, som de flesta inte kan handskas med! Ofta beror oro och feltolkningar på bristande grundskunskap i ämnet! Allt från vår fotohobby, vaccinationer och klimatet! Vad göra åt det här då? Inte mycket!
Så det e bara å gilla leget och själv välja hur man vill leva!
Som offer, eller begränsa sitt onödiga nyhetsintag!

Så resonerar en analog fotograf. Ordet analog är från grekiskan och står för "med sanning överensstämmande" och "följdriktig".
Modetrenden är att analogt foto är på "riktigt".

 

[acke]

Allt är internets fel! Eller hur man säger så ingen studsar upp i taket! Det är mycket information, som de flesta inte kan handskas med! Ofta beror oro och feltolkningar på bristande grundskunskap i ämnet! Allt från vår fotohobby, vaccinationer och klimatet! Vad göra åt det här då? Inte mycket!
Så det e bara å gilla leget och själv välja hur man vill leva!
Som offer, eller begränsa sitt onödiga nyhetsintag!

Jag instämmer. Vi lever numera i ett enormt flöde av information och desinformation från nätet. Våra stenåldershjärnor blir lätt överhettade av alla dessa intryck. Det skapar stress och ängslighet hos många.

 

[apersson850]

Nej, det var det jag påpekade - världen innehåller mer än Sony. De som gnäller på Canons sensorer glömmer dessutom nästan alltid att det här går i vågor. Det fanns en tid när Canons sensorer var överlägsna det mesta annat. Eftersom de gjorde sina egna.
Därefter investerade "alla" andra i sensorutveckling och Canon halkade efter, åtminstone specifikt när det gällde dynamiskt omfång. Eftersom de gjorde sina egna.
Canon fokuserade (!) på fasdetektering på varenda pixel, istället för utströdda sådana, vilket i sin tur gett förutsättningarna för den objekthanterande AF vi nu kan ta nytta av. Som du påpekar är det bra, liksom hybridstabiliseringen. Allt omfång i världen är inte mycket värt om inte bilden blir skarp.

 

[fotobollfoto]

Dags att byta kamera?

Eller minneskort.

vi får se.

 

[hampusm]

Det finns ingenting hos min kamera( eller kameror om jag räknar de analoga också), som begränsar mig som ”fotograf”. Kameran är det däremot lite synd om…