Annons

Kan kameran bli för bra på att ställa in sig själv?

Produkter
(logga in för att koppla)
Låter som en verklig kommersiell framgång :)
Alla de stora (japanska) kameratillverkarna utvecklade och sålde experimentkameror med autofokus under första halvan av 1980-talet. Alla ingick i existerande kamerasystem och i inget fall fanns det mer än 2-3 objektiv med AF.

Teknik- och marknadstest, helt enkelt.
 
Kolla på denna recension och stycket om AI-AF. Jag tycker det är lite intressant. Det kanske trots den smartare AI-styrda AF så kan det bli fel och då kanske man i vissa fall ändå behöver ha kvar Human, Animal, Bird och nu Insekts och möjligheten att stänga av Eye och Face Prio. Jag har inte testat det än men även denna AI borde väl gå att styra om genom att lägga det man verkligen vill fokusera på i mitten, trycka ner halvt så kameran låser på det man vill och komponera om.

Det skrivs att AF är snabb trots att den nu analyserar mer än tidigare kameror men möjligheten att väl mål typ borde väl även hjälpa ett AI-system att fokusera på rätt grejor istället för att inte göra detta.

I övrigt var det i det mesta en väldigt positiv recension.
 
Kolla på denna recension och stycket om AI-AF. Jag tycker det är lite intressant. Det kanske trots den smartare AI-styrda AF så kan det bli fel och då kanske man i vissa fall ändå behöver ha kvar Human, Animal, Bird och nu Insekts och möjligheten att stänga av Eye och Face Prio. Jag har inte testat det än men även denna AI borde väl gå att styra om genom att lägga det man verkligen vill fokusera på i mitten, trycka ner halvt så kameran låser på det man vill och komponera om.

Det skrivs att AF är snabb trots att den nu analyserar mer än tidigare kameror men möjligheten att väl mål typ borde väl även hjälpa ett AI-system att fokusera på rätt grejor istället för att inte göra detta.

I övrigt var det i det mesta en väldigt positiv recension.

Var är länken.
 
Idag är både Eye Focus och peaking mainstream och behöver inte konfigureras i mina kameror för att kunna användas och så är det väl på de flesta spegellösa plattformarna idag. Gröna rutan finns väl även den på alla plattformar som standard och maskineriet bakom "gröna rutan" är säkert i Sonys fall till en del Auto ISO Min. Shutter Speed i defaultläge d.v.s. "Standard".
Vad menar du med plattform? Menar du en hel kameraserie, typ Canons R-serie, eller en viss modell i en serie? Dina antaganden blir nämligen sanna eller osanna, beroende på vad du menar.
Fler plattformar kanske kommer med mer konfigurerbara lösningar - om de nu inte redan finns och även Sony kanske får för sig att hjälpa användarna med att göra funktionen mer tillgänglig än den faktiskt är i en framtida fabrikskonfiguration.
Jag har inte hört någon som tyckt att Sonys meny- och konfigurationssystem är marknadens bästa än. På de Canonkameror jag har finns det en del listor som man kan välja i. Exempelvis listor på exponeringssätt, ljusmätmetoder, bländartal, frammatningsmetoder etc. Där kan man ofta ställa in vilka värden som ska visas i listan. Om du skapar en kamerakonfiguration där självutlösare och enbildstagning aldrig kommer på tal, då kan du korta ner listan så de inte syns. Då går det snabbare att välja mellan de funktioner du vill ha.
Det tar inte bort funktionerna från kameran, utan hindrar bara dem från att krångla till listor där de inte behövs just då.
 
Gustaf:

Bra och intressant kameraval - om den är monochrome. En Leica M10 monochrome är nog den enda kamera idag jag är riktigt intresserad av - men aldrig kommer köpa. Inte för att den är old school och tekniskt fullständigt antik utan för att den är monochrome utan en massa detaljätande filter framför sensorn. De bilderna är magnifika .... men

Du skriver att du är beredd att offra ögonblicksbilderna och för mig är det de som gör fotograferingen riktigt intressant. Det är också det som i grunden göra att vi gör så olika val. Vi är helt enkelt två representanter för diametralt olika syn på saker som dessa.

Jag skrev för något år sedan en blogg där jag utgick från dessa olika personligheter när jag skulle laga en trasig båt:

Två olika typer av människor

1977 skrev Robert M. Pirsig en riktig kultbok som heter Zen och konsten att sköta en motorcykel och många av mina dåvarande studiekamrater och jag läste den med stort intresse, fast den handlade mycket mer om filosofi än konsten att sköta en motorcykel och dessutom var den allt annat än lättillgänglig. Jag råkade läsa om den i samband med att jag reparerade min båt vars akterspegel just spruckit i två 20 cm långa sprickor på var sida om motorn och behövde lagas.

Grovt handlar den yttre ramen om författarens funderingar under en resa på motorcykel från Minneapolis över the Central- och Great Plains upp till bergen i Montana (där han tidigare varit verksam som professor i filosofi), tillsammans med hans 11 årige son och ett annat par på en BMW R60. Det ska också sägas att han helt krackelerat psykiskt och slutat sitt arbete som professor vid ett universitet efter att ha försökt förstå och smälta samman två helt oförenliga filosofiska världsåskådningar och begreppet "Kvalitet" som trots ambitiösa försök inte låtit sig definieras ens under inflytande från LSD. Ja för jag är rätt säker på att han gått på något "sinnesutvidgande" innan sin personliga härdsmälta.

Själv förstår man att han kör något gammalt mekarvänligt rassel, som rasslar isär med jämna mellanrum och som behöver servas och lagas mest varje kväll. Detta motorcykelelände ställs mot resekamraterna Sylvias och Johns BMW R60, som bara går och går, utan behov av handpåläggning. Sylvia och John har valt sin motorcykel med omsorg, då de är vad Pirsig kallar "massmänniskor", som likt de flesta sådana hatar att befatta sig med tekniska prylar som inte fungerar. De är konsumenter helt enkelt, som lever med tekniken utan att egentligen ha att göra med den på djupet eller förstå den. Pirsigs alter ego däremot älskar att meka med sin genomrisiga hoj som faller isär i sina beståndsdelar med jämna mellanrum och det skapar irritation hos hans två resekamrater, som inte kan förstå att någon vettig människa vill lägga tid på sådant. De tycker att teknik bara ska fungera, som deras tyska BMW R60. De föredrar, som de romantiker de är, att njuta i fulla drag av de vackra naturscenerierna under resan istället.

Två typer av världsåskådning

Det boken egentligen handlar om är två helt olika sätt att se på världen, två helt oförenliga världsåskådningar: den klassiska inställningen vs den romantiska och de speglar även de två helt olika människotyper vi även hittar bland exv. fotografer. Där hittar vi de som är helt besatta av kameratekniken och som vill förstå allt om själva tekniken och så har vi de som aldrig talar om att ta bilder utan som föredrar att tala om att de "skapar" bilderna. När de analyserar bilder (de tittar aldrig på bilder som andra) pratar de alltid om "Bilden" med stort "B" och avskyr precis som Sylvia och John allt vad tekniksnack heter - i detta fall kameratekniksnack.

Den romantiska inställningen till klassikern och vise versa

Romantikerna
tycker den klassiska inställningen är oändligt trist och grå, teknisk, fantasilös, ful och fullständigt oinspirerande. Den ägnar sig åt ett beklämmande empiriskt mätande och vägande där begrepp ska definieras och analyseras för att saker ska kunna bevisas och FÖRSTÅS. Allt är empiri som ska testas och verifieras i fullständig oändlighet. Romantikern ser tekniken som rena dödskraften som bara förstör vår vackra fantastiska planet. Han är dessutom helt oförstående inför att saker ska förstås, för en romantiker har ju fullt upp med att UPPLEVA själva livet, världen och konsten istället. Det är ingen överdrift att påstå att romantikern ser ner på klassikerns brist på känsla för KULTUREN. Han kan inte förstå att klassikern som annars är så besatt av att försöka förstå allt inte alls verkar förstå kulturen. Romantikern undrar, (men uttalar det aldrig för sånt gör icke en kultiverad romantiker), om inte förklaringen till deras enorma skillnader i världsuppfattning egentligen beror på att klassikern har en onormalt stor andel neanderthalgener i sitt DNA.


Klassikern å andra sidan ser romantikern som en ytlig, substanslös, nyckig fjolla, lika opålitlig som en fjäril som fladdrar planlöst från blomma till blomma till synes helt utan riktning i livet. Klassikern ser romantikern som en rent parasitisk börda för samhället och inte sällan föraktar han romantikerns ryggradslösa hållning till livet gränslöst. Han tycker mest att romantikern går omkring planlöst i livet och bara tar upp syre till ingen som helst nytta. Han retar sig gränslöst på att den uppblåste besserwisserns von oben attityd och att denne aldrig kan låta bli att slänga sina nedlåtande sarkasmer om klassikerns teknikintresse omkring sig. Men det som ändå är värst, är att romantikern bara snackar och snackar och aldrig gör något. Rent evolutionärt så kan klassikern inte för sitt liv begripa, att alla dessa romantiker som förpestar världen med sin kulturella snobbism, överhuvudtaget undgått att hamna på evolutionens sophög. Rimligen borde de ha sorterats bort för länge sedan genom det "naturliga urvalet." Klassikern undrar fortfarande hur fan det egentligen gick till när den där söndercurlade mesens förfäder lyckades överleva mötet med neanderthalarna.

Slutord

Jag har sagt det förr:
Jag tror faktiskt på allvar att tekniken kommit så pass långt att automatiken nu blivit så pass smart att även "romantikern" kan klara av att leva med den eftersom den inte alls "är i vägen" för "bildskapandet" som den tidigare kunde upplevas vara. Den är så pass enkel nu att man inte längre behöver tänka på den, förutsatt att den först konfigurerats en gång för alla och om man är osäker på hur det ska gå till så är det bara att börja med en video på Youtube.

Även "klassikerna" eller teknikfreaken kan säkert se fördelarna med automatiken och likt jag välkomna den i ett grundläge förutsett att den kan överstyras effektivt, dynamiskt och enkelt - och där är vi nu.

Äntligen kan båda grupperna koncentrera sig på att verkligen fånga tillfällena och koncentrera sig på att sätta kompositionerna istället för att bråka med sina kameror. Helt plötsligt kan även en tekniker som jag fullständigt koncentrera mig på bilderna. Var det inte just det "romantikerna" hela tiden tidigare gnällde över att vi inte gjorde?? ZEN!

Ett av de mest läs- och tänkvärda och intressanta inlägget här på FS på myyycket länge. Tack för det säger innehavaren av en Leica Monochrom M9.
 
Vad menar du med plattform? Menar du en hel kameraserie, typ Canons R-serie, eller en viss modell i en serie? Dina antaganden blir nämligen sanna eller osanna, beroende på vad du menar.Jag har inte hört någon som tyckt att Sonys meny- och konfigurationssystem är marknadens bästa än. På de Canonkameror jag har finns det en del listor som man kan välja i. Exempelvis listor på exponeringssätt, ljusmätmetoder, bländartal, frammatningsmetoder etc. Där kan man ofta ställa in vilka värden som ska visas i listan. Om du skapar en kamerakonfiguration där självutlösare och enbildstagning aldrig kommer på tal, då kan du korta ner listan så de inte syns. Då går det snabbare att välja mellan de funktioner du vill ha.
Det tar inte bort funktionerna från kameran, utan hindrar bara dem från att krångla till listor där de inte behövs just då.

Med en plattform menar jag exv. Canon R, Nikon Z och Sony E. Runt Sony E finns idag exv. ett ekosystem inte bara kamerorna utan idag ca 400 objektiv från ett 20-tal tillverkare samt både företagets egna mjukvaror som Imaging Edge och Cathalyst för video samt alla de RAW-konverterare som har stöd för Sony ARW. Samma sak med R och Z även om de har kommit in lite senare.

Sony har alltid fått gnäll för sina menyer men om man gör sitt konfigurationsjobb ordentligt så behöver en fotograf som jag bara dit av två skäl:

1. Formatera
2. Slå på PC Remote så att Capture One kan synka sig med kameran över WIFI innan man kör tethering trådlöst.

Att filtrera bort sånt man inte vill se i exv. "Fokus area" är ett sätt att få bort ovidkommande val.

Ett annat är att skräddarsy en egen meny och det har säkert både nikon och Canon också och det funkar för många som ändå vill vara där nere i "gruvan" och rota. :)
 
Ett av de mest läs- och tänkvärda och intressanta inlägget här på FS på myyycket länge. Tack för det säger innehavaren av en Leica Monochrom M9.


Tack!

Med allt det ovan sagt, så kan jag som representant för den "klassiska" teknikern som nu i princip helt kan skita i tekniken med hjälp av den smarta automatiken, lite roat konstatera att de som nu verkar mest fast i kameratekniken till vardags lite otipppat, är de representanter för den tidigare överestetiska "romatikern" som nu står där och brottas med sin kamera, vrider på bländarringar och manuellt ställer in sina kameror möjligen på sin höjd assisterad av en inbyggd exponeringsmätare.

Pirsig skulle inte trott sina ögon, för med dessa så skulle han sett att hela hans världsbild plötsligt hamnat helt upp och ned med en "klassiker" som helt plötsligt inte alls vill meka med sin kamera utan låter automatiken prioritera bildkvaliteten och en "romantiker" som helt plötsligt prioriterar annat än "bildkvaliteten" och som lika plötsligt verkar fått ett större intresse för själva kamerameckandet än för "Bilden" med "Stort B".

Pirsig skulle nöjt kunnat konstatera att de tidigare så djupa filosofiska motsättningarna löst upp sig i varandra i ett helt nytt oväntat jämviktsläge som han säkert i ett av sina påtända tillstånd mycket väl skulle kunnat tolka som ett inträde i utslocknandet eller Nirvana. Hur gick det då med begreppet "Kvalitet" i detta sammanhang? Ja även det kan man väl få in i formeln för allt detta har blivit möjligt genom den AI-styrda smarta hierarkiska autofokusen och samverkan med Auto ISO Min. Shutter Speed samt den ökade kvaliteten och detaljåtergivningen man nu kan få även med lågljusbilder på höga ISO upp till 12 800 tack vare den allt högre "kvalitet" som även denoise-program som Topaz, Deep Prime och Deep Prime XD fått på senare år.

De senaste åren har varit rent fantastiska och fullständigt frigörande för fototekniken både för "romantikerna" och "klassikerna" ibland oss.
 
Senast ändrad:
Jaha, då har du fel. Vad som kan göras i olika R-seriekameror skiljer sig åt rätt ordentligt. Så har det varit sen långt innan de spegellösa kamerorna lanserades.

Det kan absolut vara så att vissa saker går att göra i de senare modellerna som inte kan göras i de tidigare men hur det än är med det så snurrar allt detta runt objektiv-fattningen för det är den som i grunden definierar plattformen.
 
Tack!

Med allt det ovan sagt, så kan jag som representant för den "klassiska" teknikern som nu i princip helt kan skita i tekniken med hjälp av den smarta automatiken, lite roat konstatera att de som nu verkar mest fast i kameratekniken till vardags lite otipppat, är de representanter för den tidigare överestetiska "romatikern" som nu står där och brottas med sin kamera, vrider på bländarringar och manuellt ställer in sina kameror möjligen på sin höjd assisterad av en inbyggd exponeringsmätare.

Pirsig skulle inte trott sina ögon, för med dessa så skulle han sett att hela hans världsbild plötsligt hamnat helt upp och ned med en "klassiker" som helt plötsligt inte alls vill meka med sin kamera utan låter automatiken prioritera bildkvaliteten och en "romantiker" som helt plötsligt prioriterar annat än "bildkvaliteten" och som lika plötsligt verkar fått ett större intresse för själva kamerameckandet än för "Bilden" med "Stort B".

Pirsig skulle nöjt kunnat konstatera att de tidigare så djupa filosofiska motsättningarna löst upp sig i varandra i ett helt nytt oväntat jämviktsläge som han säkert i ett av sina påtända tillstånd mycket väl skulle kunnat tolka som ett inträde i utslocknandet eller Nirvana. Hur gick det då med begreppet "Kvalitet" i detta sammanhang? Ja även det kan man väl få in i formeln för allt detta har blivit möjligt genom den AI-styrda smarta hierarkiska autofokusen och samverkan med Auto ISO Min. Shutter Speed samt den ökade kvaliteten och detaljåtergivningen man nu kan få även med lågljusbilder på höga ISO upp till 12 800 tack vare den allt högre "kvalitet" som även denoise-program som Topaz, Deep Prime och Deep Prime XD fått på senare år.

De senaste åren har varit rent fantastiska och fullständigt frigörande för fototekniken både för "romantikerna" och "klassikerna" ibland oss.

Du får det att låta så krångligt att fotografera :)
Oftast är det ganska lite att skruva på, tycker jag, även om man gör allt för hand.
 
Du får det att låta så krångligt att fotografera :)
Oftast är det ganska lite att skruva på, tycker jag, även om man gör allt för hand.
Du har helt rätt. Det är enkelt att fotografera med manuella inställningar, särskilt med digitala kameror där man får direkt återkoppling. Vem som helst som kan lite om grunderna kan ta kontroll över resultatet och bli en bättre fotograf.

 
I tråden koras ingen vinnare, utan upprinnelsen av trådstartaren kommer sig av att just Sonys senaste A7RV tydligen använder sig av AI lite mera för autofokusen, bara som jag uppfattat det och är det för mycket av det goda det är väl det som trådstartaren menar, hjälper kamera till för mycket eller ej, väldigt liknande system har jag uppfattat att även Canons R5 fick med en liten skillnad att R5 tar fokus på pupillen i ögat, vilket numera även nyare Sony tydligen också gör.

Konfigurering är inte något jättenytt, för länge sedan så kommer man i håg hur fotorävarna ofta talade om att det var så bra när kamerorna had tex 1-2-3 lägen på PASM ratten för att kunna välja in sina egna inställningar, sedan kom även knappar som kunde heta C1,C2 och C3 också, vanligt i dag på dom flesta kamerorna, det blev nästan en tävling som jag mins det, någon ny Canon 7D hade fått tex 28 customlägen att dribbla med, det fans aldrig några frågor då hur man skulle komma i håg vilken knapp var det nu igen jag har lagt den och den egna inställningen, andra versionen A7II som Nilsson testade på Foto, skakade på huvudet över menyerna så klart, men i nästa andetag så nämnde han hur nästan varje knapp var konfigureringsbar så man slapp den hemska menyn att dribbla med.

Jag har varit överraskad av att proffs fotograferna så ofta ändå är inne i menyerna tydligen och rattar och skruvar med knapparna, upplägget och struktureringen av menyuppläggen verkar vara mycket viktigt, jag som väldigt enkel DIV 4 fotograf är så sällan inne i menyerna att jag numera glömt bort det mesta av vad som fins där att utforska. En vanlig solig sommardag ställe jag ISO på 100 sedan växlade jag mellan bländarläge eller tidsläge, A77:an exponerade riktigt bra för övrigt, inte mycket +/- att skruva på eller utan någon gång under vintern, visst behövde jag mera snabbhet så ökade jag ISO för att klara situationen men det var ju enkelt med egen tydlig ISO knapp och man såg så bra i EVF-sökaren.
 
Du får det att låta så krångligt att fotografera :)
Oftast är det ganska lite att skruva på, tycker jag, även om man gör allt för hand.

Förlåt! .... men även om det kan vara överkomligt skruvandet så lik förbannat har jag missat massor av bilder när jag stått där och kisat och försökt fokusera med hjälp av någon jäkla mattskiva med både snittbild och mikroprismor som i min famla Pentax ME. :-(

Med min A7IV var det lite krångligt under någon timme medan jag tänkte över hur jag skulle konfigurerade automatiken och programmera kameraknapparna - det var allt!

Det är självklart att man kan välja att göra som man alltid gjort men frågan är väl varför man då väljer en kamera som en A7RV? Varför köpa en Ferrari när man ändå tänkt "dumme ned den" och använda den som en gammal Folka, bara för att kunna känna sig lite hemma - ungefär som på den analoga tiden? Då finns det ju bättre och mer logiska alternativ om man vill fota mer "analogt".
 
Senast ändrad:
I tråden koras ingen vinnare, utan upprinnelsen av trådstartaren kommer sig av att just Sonys senaste A7RV tydligen använder sig av AI lite mera för autofokusen, bara som jag uppfattat det och är det för mycket av det goda det är väl det som trådstartaren menar, hjälper kamera till för mycket eller ej, väldigt liknande system har jag uppfattat att även Canons R5 fick med en liten skillnad att R5 tar fokus på pupillen i ögat, vilket numera även nyare Sony tydligen också gör.

Konfigurering är inte något jättenytt, för länge sedan så kommer man i håg hur fotorävarna ofta talade om att det var så bra när kamerorna had tex 1-2-3 lägen på PASM ratten för att kunna välja in sina egna inställningar, sedan kom även knappar som kunde heta C1,C2 och C3 också, vanligt i dag på dom flesta kamerorna, det blev nästan en tävling som jag mins det, någon ny Canon 7D hade fått tex 28 customlägen att dribbla med, det fans aldrig några frågor då hur man skulle komma i håg vilken knapp var det nu igen jag har lagt den och den egna inställningen, andra versionen A7II som Nilsson testade på Foto, skakade på huvudet över menyerna så klart, men i nästa andetag så nämnde han hur nästan varje knapp var konfigureringsbar så man slapp den hemska menyn att dribbla med.

Jag har varit överraskad av att proffs fotograferna så ofta ändå är inne i menyerna tydligen och rattar och skruvar med knapparna, upplägget och struktureringen av menyuppläggen verkar vara mycket viktigt, jag som väldigt enkel DIV 4 fotograf är så sällan inne i menyerna att jag numera glömt bort det mesta av vad som fins där att utforska. En vanlig solig sommardag ställe jag ISO på 100 sedan växlade jag mellan bländarläge eller tidsläge, A77:an exponerade riktigt bra för övrigt, inte mycket +/- att skruva på eller utan någon gång under vintern, visst behövde jag mera snabbhet så ökade jag ISO för att klara situationen men det var ju enkelt med egen tydlig ISO knapp och man såg så bra i EVF-sökaren.

Ja och sedan har det gjorts en stor grej av att Sony-kameror haft taskig touch-screen funktionalitet och när den nu sägs vara så mycket bättre - som i min A7IV - så kan jag bara konstatera att styra menyval via touch är gravt överskattat på en meny med pyttesmå menyer på en skärm med alldeles onödigt stora sorgkantar. Klart överskattat om man har normala manshänder. Sånt har jag inte haft någon som helst nytta av utom vid videofilmning med pekfokus.
 
Senast ändrad:
Förlåt! .... men även om det kan vara överkomligt skruvandet så lik förbannat har jag missat massor av bilder när jag stått där och kisat och försökt fokusera med hjälp av någon jäkla mattskiva med både snittbild och mikroprismor som i min famla Pentax ME. :-(

Med min A7IV var det krångligt under någon timme medan jag konfigurerade automatiken och programmerade kameraknapparna - det är allt!

Det är självklart att man kan välja att göra som man alltid gjort men frågan är väl varför man då väljer en kamera som en A7RV? Varför köpa en Ferrari när man ändå tänkt "dumme ned den" och använda den som en gammal Folka, bara för att kunna känna sig lite hemma ungefär som på den analoga tiden? Det finns ju ju bättre och mer logiska alternativ om man vill fota "analogt".

Varför köpa en Ferrari med automatlåda?
Nejdå, skojade bara. Men anledningen till att man köper ett liknande kamerahus är väl knappast för att den har ett Auto iso-läge av en speciell sort.
 
Förlåt! .... men även om det kan vara överkomligt skruvandet så lik förbannat har jag missat massor av bilder när jag stått där och kisat och försökt fokusera med hjälp av någon jäkla mattskiva med både snittbild och mikroprismor som i min famla Pentax ME. :-(

Med min A7IV var det krångligt under någon timme medan jag konfigurerade automatiken och programmerade kameraknapparna - det är allt!

Det är självklart att man kan välja att göra som man alltid gjort men frågan är väl varför man då väljer en kamera som en A7RV? Varför köpa en Ferrari när man ändå tänkt "dumme ned den" och använda den som en gammal Folka, bara för att kunna känna sig lite hemma ungefär som på den analoga tiden? Det finns ju ju bättre och mer logiska alternativ om man vill fota "analogt".
Autofokus fungerar nästan jämnt och är ett otroligt hjälpmedel. Alla använder det.

Det är exponeringen jag argumenterar ska göras manuellt. Det gör att bilderna skiljer ut sig från den vanliga mellanmjölken.

Alla bilder jag visar här hade varit sämre med exponeringsautomatik.

Jag känner inte till någon välkänd fotograf som använder automatisk exponering. Nämn en enda!

 
Senast ändrad:
Förlåt! .... men även om det kan vara överkomligt skruvandet så lik förbannat har jag missat massor av bilder när jag stått där och kisat och försökt fokusera med hjälp av någon jäkla mattskiva med både snittbild och mikroprismor som i min famla Pentax ME. :-(

Med min A7IV var det krångligt under någon timme medan jag konfigurerade automatiken och programmerade kameraknapparna - det är allt!

Det är självklart att man kan välja att göra som man alltid gjort men frågan är väl varför man då väljer en kamera som en A7RV? Varför köpa en Ferrari när man ändå tänkt "dumme ned den" och använda den som en gammal Folka, bara för att kunna känna sig lite hemma ungefär som på den analoga tiden? Det finns ju ju bättre och mer logiska alternativ om man vill fota "analogt".

Nejdå, helt rätt, det är såklart att det finns olika behov och sätt att fotografera. Jag är glad över min Sony, som förvisso har nån generation på nacken, men känner ofta att jag är i händerna på något som är svårt att styra. Ögonfokus är ju bra, men innan kameran och jag är överens om vilket ansikte vi ska ha i fokus så är bilden ofta borta. Men som sagt, jag snackar inte om den senaste tekniken nu, det är säkert som att jämföra en fyrstegsautomat från 1990 med ZFs nya åttastegade.
 
Nejdå, helt rätt, det är såklart att det finns olika behov och sätt att fotografera. Jag är glad över min Sony, som förvisso har nån generation på nacken, men känner ofta att jag är i händerna på något som är svårt att styra. Ögonfokus är ju bra, men innan kameran och jag är överens om vilket ansikte vi ska ha i fokus så är bilden ofta borta. Men som sagt, jag snackar inte om den senaste tekniken nu, det är säkert som att jämföra en fyrstegsautomat från 1990 med ZFs nya åttastegade.
Känner du att du är i händerna på något som är svårt att styra? Det finns en lösning på det! M

 
Känner du att du är i händerna på något som är svårt att styra? Det finns en lösning på det! M
Jovisst, men det beror ju såklart vad man fotograferar. Landskap och modeller i studioljus är något helt annat än att tex plåta showdansnummer på en scen där ljuset ändrar sig ett par gånger per sekund.
 
Det kan absolut vara så att vissa saker går att göra i de senare modellerna som inte kan göras i de tidigare men hur det än är med det så snurrar allt detta runt objektiv-fattningen för det är den som i grunden definierar plattformen.
Nej, så är det inte alls i det sammanhang som diskuteras i den här tråden. Inte hos Canon alltså. Hur sådana ting fungerar definieras istället av vilken årsmodell och ambitionsnivå som kameran har, inte objektivfattningen. En del av de "typiska" (eller det kunde man trott) funktionerna för en spegellös kamera finns även i spegelreflexerna, fast det är då ibland så att man bara kan använda dem i så kallad live view, alltså när kameran används med spegeln uppfälld.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar