ANNONS
Annons

förvirring om FF-sensor kontra APS-C

Produkter
(logga in för att koppla)
Ja, det är dyrare med FF än med APS-C, men inte på grund av att man behöver dyrare objektiv...
Det där är inte riktigt sant. Bengtf nämner t ex Canons utmärkta kitzoom till cropkamerorna -- 18-55/3,5-5,6 IS för 2000 kr. Något motsvarande finns inte till FF. Ett annat exempel är Canon 55-250/4-5,6 IS. "Hemligheten" är ju att det är billigare och enklare att tillverka objektiv avsedda för en mindre sensor -- av ganska lätt insedda skäl. (Visst, det stämmer inte när man kommer ner på rejäla vidvinklar. Men inom de brännviddsområden som de flesta amatörer ser som "normala".)

Valet beror alltså - bortsett från ekonomin - på om man är mest intresserad av vidvinklar eller telen.
Precis. Det är ju det jag försökt säga: FF-kameror som Canon 5D är jättebra -- för vissa fotografer. Men för många andra är en crop-kamera ett bättre alternativ.
 
Så är det, och dessutom måste man tänka på vilken typ av hus FF sitter i idag. Hade man satt i en D3-sensor i en D60 eller D90 idag, så hade FF nog inte framstått som så "svindyrt" längre. Men, det kommer.

Varför måste ett kamerahus som är vädertätat, damtätat, tillverkat i magnesium kosta SÅ mycket mer. 12800 kr intruduktionspris på Pentax K-7. http://www.suite101.com/view_image.cfm/877980 Och ta en titt på gamla filmkameror, kamerahuset behöver inte vara stort för att få plats med spegel, 100% sökare och slutare. Men större = bättre, det vet vi ju, det är ju därför det fins batterigrepp. "Titta på mig, jag har en 350D som nästan ser ut som en 1D, jag måste vara proffs". Finns AF hus med 35mm som mäter 122 x 84 x 64, vilket skulle betyda att man skulle få in en FF sensor i en pentax K-M, olypus 420.

Sen har vi fördelen med t.ex fågelfoto på cropsensor. Sett folk rekomendera 500/4 till de som funderar på att byta upp sig till fullformat för att ersätta deras 300/4. Det är 60 000kr skillnad. Och nej, det är inte bara att croppa.

Fördel 2, behöver inte ha lika liten bländare för att få stort skärpedjup, t.ex. landskap

Fördel 3, tillverka skarpare optik till mindre peng. Se på Pentax DA 55, skarpt från 1.4 = kan behålla kortskärpedjup och få skarpa bilder.

Fördel 4, du behöver inte bry dig om vignettering. Just aim and spray

Nackdel: Mindre vidvinkel, sämre brushantering, större skärpedjup, lägre status
 
Senast ändrad:
Det där är inte riktigt sant. Bengtf nämner t ex Canons utmärkta kitzoom till cropkamerorna -- 18-55/3,5-5,6 IS för 2000 kr. Något motsvarande finns inte till FF. Ett annat exempel är Canon 55-250/4-5,6 IS.
Visst, men då talar vi om sådant lämpat för instegskameror. Det finns liknande objektiv för FF, men de är föråldrade.

"Hemligheten" är ju att det är billigare och enklare att tillverka objektiv avsedda för en mindre sensor -- av ganska lätt insedda skäl. (Visst, det stämmer inte när man kommer ner på rejäla vidvinklar. Men inom de brännviddsområden som de flesta amatörer ser som "normala".)
Hur det är med den saken vet jag inte, men de lätt insedda skälen får du gärna nämna;-) Teleobjektiv brukar ha en bildcirkel som är större än FF-sensorn ändå (med en del undantag, främst zoomar), och korta brännvidder blir bökigare ju kortare de är, på grund av kamerans registeravstånd.

Precis. Det är ju det jag försökt säga: FF-kameror som Canon 5D är jättebra -- för vissa fotografer. Men för många andra är en crop-kamera ett bättre alternativ.
Naturligtvis. Jag försöker bara slå hål på snacket om att man "måste" ha dyra och fina objektiv till en större sensor. Om vi sen bortser från det ekonomiska så tror jag snarast att det är ganska få som verkligen har större nytta av en mindre sensor. Ett bra skäl just nu är att de större sensorerna av någon outgrundlig anledning måste sitta i aptunga hus.
 
Fördel 2, behöver inte ha lika liten bländare för att få stort skärpedjup, t.ex. landskap
Varför är det en fördel? Vad är det som är jobbigt med att blända ner? Den större sensorytan gör att du kan höja ISO och få likvärdigt resultat ändå, men troligen skarpare på den större sensorn tack vare den extra nedbländningen. Diffraktionsoskärpa kommer att inträda vid precis samma skärpedjup hos båda formaten.

Fördel 3, tillverka skarpare optik till mindre peng. Se på Pentax DA 55, skarpt från 1.4 = kan behålla kortskärpedjup och få skarpa bilder.
Det motsvarar ju ett 85/2,2 ungefär, och de befintliga 85/1,8-objektiven för FF är rejält mycket billigare och säkert minst lika skarpa efter ett halvt stegs nedbländning, vilket ger samma skärpedjup.
 
"Hemligheten" är ju att det är billigare och enklare att tillverka objektiv avsedda för en mindre sensor -- av ganska lätt insedda skäl. (Visst, det stämmer inte när man kommer ner på rejäla vidvinklar.
Det är inte enklare att tillverka för en mindre sensor om registeravståndet är anpassat för en större sensor.

Dagens halvformatskameror är bara en enda halvmessyr. Förr var halvformatskameror små då de var konstruerade från början för halvformat. Dagens halvformatskameror är lika stora som FF-kameror och behöver komplicerad och dyr optik om man behöver lite vidare vinklar.
 
Om man är besatt av perfekt kantskärpa men inte så intresserad av perfekt mittskärpa så är också APS-C tillsammans med FF-objektiv ett bra val.

Visst serru, för i epoken mellan analogt och D3 gick varenda Nikonfotograf och surade över att det inte fanns några telen som kunde prestera den mittskärpa de önskade?

Att 'FF-objektiv' inte skulle prestera på en DX-kamera är en konstruktion. De flesta i Nikons sortiment, inte minst telena, har väl desutom utvecklats rejält just i DX-epoken.

Per
 
Visst serru, för i epoken mellan analogt och D3 gick varenda Nikonfotograf och surade över att det inte fanns några telen som kunde prestera den mittskärpa de önskade?
Med en halvformatskamera måsta man förstora mitten av bilden mer, jämfört med bilden från FF-kameran, för att få samma storlek på skärm eller papper. Detta gör att objektivets alla brister (t.ex. oskärpa) blir mer synliga när en halvformatskamera använder objektiv ämnade för en en FF-kamera. För att undvika detta problem måste halvformatskameran använda objektiv med höggre upplösning över en mindre yta.
 
Kostnadsexempel taget från Cyberphoto idag:

Äldre cropsensor:

Canon EOS 40D hus 8 490 kr
Canon EF-S 10-22/3,5-4,5 USM 9 245 kr
Canon EF-S 17-55/2,8 IS USM 11 375 kr
Canon EF 70-200/4,0 L IS USM 13 375 kr

Summa: 42 485 kr


Modernare FF:

Canon EOS 5D Mark II hus 25 490 kr
Canon EF 17-40/4L USM 8 865 kr
Canon EF 24-70/2,8 L USM 14 475 kr
Canon EF 70-200/4,0 L IS USM 13 375 kr

Summa: 62 205 kr

Skillnad mellan en modernare FF-kamera och en äldre cropkamera är 17.000:- i detta fallet (såklart mindre om jämför med t ex 50D). Skillnaden i pris för den någorlunda likvärdiga optiken i detta fallet är 2.720:-. Hur du får detta till 3x dyrare förstår jag inte? Bara att FF-gluggarna i detta fallet är vädertätade och håller en högre byggkvalité tycker jag motsvarar prisskillnaden.

Det är klart att det blir dyrare om du vill ha bättre grejer, men kom inte och säg att du kan hänga på vilken billig kitzoom som helst på 40D och du får ut lika bra bilder som om du köper bra optik. Smakar det så kostar det - kontentan för mig är iaf att jag börjar känna mig lite dumsnål som satsade på crop istället för FF.
jag får givetvis ge mig här, du presenterar klara fakta. Mk2:an hamnade faktiskt ganska så lågt i grundpris, vilket ger en gynnsammare prisskillnad. Nikons D3 blev som sagt lite dyrare. Men jag undrar när MK3:an dyker upp om den får 26mp eller vad det blir.
 
Visst serru, för i epoken mellan analogt och D3 gick varenda Nikonfotograf och surade över att det inte fanns några telen som kunde prestera den mittskärpa de önskade?
Det har jag ingen aning om, eftersom jag inte är det minsta intresserad av teleobjektiv av längre modell.

Att 'FF-objektiv' inte skulle prestera på en DX-kamera är en konstruktion. De flesta i Nikons sortiment, inte minst telena, har väl desutom utvecklats rejält just i DX-epoken.
Det är knappast en "konstruktion". Alla objektiv jag använt på både DX och FX har presterat avsevärt bättre på FX, vilket man naturligtvis hade kunnat räkna ut med röven från början.
Att du eller andra sen är nöjda med resultaten från FF-objektiv använda på APS-C är bara att gratulera till. Ofta funkar det alldeles utmärkt. Men det blir naturligtvis sämre än om man använder hela bildcirkeln, så länge kantskärpan ligger inom rimliga gränser.

För min del handlar FF ingalunda om detaljskärpa, utan om kort skärpedjup och hög lokal kontrast vid stora bländaröppningar, samt användandet av medelkorta objektiv med fast brännvidd. Där är APS-C fullständigt akterseglat som format sett, på grund av bristande objektivutbud som motsvarar FF dito.

För det jag pysslar med så är objektiven billiga för FF. Jag har 7 manuellt fokuserade objektiv, varav endast två kostat mig mer än tusen spänn. Och de blåser skjortan av vad som helst på DX.
Det här skriver jag inte som någon slags ställningstagande, utan som en positiv upptäckt.
 
Jag slog ihop en lite kul jämförelse, som är gjord under förutsättningen att pengar inte är så viktigt i sammanhanget - kombinationerna skiljer en dryg tiotusenlapp i inköpspris... Den ena är D300+35F/1.8 och den andra är D700+50F/1.4. Och ja, naturligtvis är också D700-kombon tyngre. 35F/1.8DX är ett riktigt bra objektiv, så det är ju inte skräp jag jämför med...

Jag tänker inte ens gå in på hur stor skillnaden är i totalt ljusgenomsläpp om man använder full bländare på 50-objektivet - just nu är det inte det jag vill jämföra.
Det jag har gjort är att ta förutsättningarna för "samma" bild från båda kombinationerna, och sedan jämfört kontrast/skärperesultaten. För att göra det hela ännu lite mer intressant har jag använt "antal MP i upplösning" som funktion av MTF-50-siffrorna - för att sätta MP i lite relation, vissa tycker ju att den siffran är väldigt viktig... :)

För att inga missförstånd ska upstå förklarar jag i förväg:
Grafen visar skärpa, men inte i linjer per mm eller något liknande, utan i en MTF-50-till-upplösning-funktion:
-"Om kameran haft den här upplösningen så hade pixel-till-pixel-kontrasten sjunkit till 50% av orginalets (verkligheten) i det här avsnittet av bilden".
Man får alltså ut upplösning som funtion av avståndet från centerlinjen i objektivet som resultat, inte kontrastvärde som med en MTF.

Mittdelen av senorn är till vänster, ytterkanten av sensorn till höger. Längst till höger i grafen är ca 20mm ut från mitten för FX, och 14mm för DX.
Testbilderna är tagna under förutsättningen samma brus, samma slutartid, samma bildvinkel och samma skärpedjup. Så gott det går har alla dessa parametrar gjorts så lika varandra som möjligt för de båda kamerorna. Detta innebär 1 till 1.33Ev högre ISO på FX-kameran, och 1.5ggr större bländartal - för att behålla slutartid, brus och skärpedjup lika som DX-kameran.

Den första grafen visar naturligtvis störst skillnad, 35'an används här vidöppen (F/1.8) på en kamera med högre "per-mm-upplösning", och 50'an är nerbländad drygt 1.5 steg... Visst är jämförelsen "orättvis" med hänsyn till pris osv - men dock väldigt verklig. Och skärpedjup/brus/slutartid är lika mellan förutsättningarna som bilderna är tagna med, skillnaden vi tittar på är bara gällande skärpan i skärpeplanet.
 

Bilagor

  • 1-35_18_50_25.gif
    1-35_18_50_25.gif
    10.4 KB · Visningar: 472
Och sedan upp genom bländartalen, samma förutsättningar för mätningarna här.
 

Bilagor

  • 35_50_animation.gif
    35_50_animation.gif
    32.1 KB · Visningar: 467
Jag slog ihop en lite kul jämförelse, som är gjord under förutsättningen att pengar inte är så viktigt i sammanhanget - kombinationerna skiljer en dryg tiotusenlapp i inköpspris... Den ena är D300+35F/1.8 och den andra är D700+50F/1.4. Och ja, naturligtvis är också D700-kombon tyngre. 35F/1.8DX är ett riktigt bra objektiv, så det är ju inte skräp jag jämför med...

Jag tänker inte ens gå in på hur stor skillnaden är i totalt ljusgenomsläpp om man använder full bländare på 50-objektivet - just nu är det inte det jag vill jämföra.
Det jag har gjort är att ta förutsättningarna för "samma" bild från båda kombinationerna, och sedan jämfört kontrast/skärperesultaten. För att göra det hela ännu lite mer intressant har jag använt "antal MP i upplösning" som funktion av MTF-50-siffrorna - för att sätta MP i lite relation, vissa tycker ju att den siffran är väldigt viktig... :)

För att inga missförstånd ska upstå förklarar jag i förväg:
Grafen visar skärpa, men inte i linjer per mm eller något liknande, utan i en MTF-50-till-upplösning-funktion:
-"Om kameran haft den här upplösningen så hade pixel-till-pixel-kontrasten sjunkit till 50% av orginalets (verkligheten) i det här avsnittet av bilden".
Man får alltså ut upplösning som funtion av avståndet från centerlinjen i objektivet som resultat, inte kontrastvärde som med en MTF.

Mittdelen av senorn är till vänster, ytterkanten av sensorn till höger. Längst till höger i grafen är ca 20mm ut från mitten för FX, och 14mm för DX.
Testbilderna är tagna under förutsättningen samma brus, samma slutartid, samma bildvinkel och samma skärpedjup. Så gott det går har alla dessa parametrar gjorts så lika varandra som möjligt för de båda kamerorna. Detta innebär 1 till 1.33Ev högre ISO på FX-kameran, och 1.5ggr större bländartal - för att behålla slutartid, brus och skärpedjup lika som DX-kameran.

Den första grafen visar naturligtvis störst skillnad, 35'an används här vidöppen (F/1.8) på en kamera med högre "per-mm-upplösning", och 50'an är nerbländad drygt 1.5 steg... Visst är jämförelsen "orättvis" med hänsyn till pris osv - men dock väldigt verklig. Och skärpedjup/brus/slutartid är lika mellan förutsättningarna som bilderna är tagna med, skillnaden vi tittar på är bara gällande skärpan i skärpeplanet.

Intressant uppställning! Gissar att du översatt värden i lp/bildhöjd från dprs mätningar av dessa kombinationer? Men vad diagrammen inebär om "MTF-50 Resolution limit" har jag lite svårt att se. Är det en gräns som är generell för alla FF- och APS-C-kameror eller förändras graferna för samma objektiv med pixeltätheterna (nyquistfrekvensen)? Hur ser samma "limit" ut för t.ex. EF 50/1,4 på 1DsIII (5DII) i jämförelse med D3 och 50/1,4?

Dpr med D3 och 50/1,4 och 1DsIII med 50/1,4

Lite OT kanske med frågan om pixelmängderna är intressant.
 
En smula off-topic iof.
Jag har en Eos 40d och en Eos 5d . Rent principiellt så fotar jag med 40d:n i skogen när jag jagar djur och tar 5d:n när det blir porträtt och landskapsfoto. MEN det var inte poängen jag skulle komma till. Det som är roligast med att ha både FF och DX kamerahus är att mina objektiv blir så olika att använda. När jag skaffade 5d:n blev det nästan som jag fick en bunt nya objektiv på köpet.
Jag anser fö att båda formaten har sin framtid. Som någon skrev i tråden så blir det ju svinigt dyrt att köpa sig långa telen till FF. På min 40d klarar jag mig många gånger ganska långt när jag har mitt 70-200 på, medans det på 5d:n inte ens är aktuellt att försöka gå ut och fota rovfågel tex. Inte ens mitt 150-500 känns långt på 5d:n när man haft det på 40d:n.
Visst kan man beskära en FF till viss del, men dom tester jag läst har inte givit vid handen att det skulle vara jämförbart trots allt.
/Har tyvärr inga länkar till tester mellan FF och DX längre
 
Leif -
Nej, kamerans upplösning är inte speciellt viktig så länge den iaf är "tillräckligt" hög, man får exakt samma siffror vare sig man använder en 10MP kamera eller en 40MP kamera att mäta med om bara sensorstorleken är samma. 40MP-kameran ger ju dock en mer finkornig avläsning, men det numeriska resultatet kommer inte skilja nämnvärt. Den kan också mäta högre siffror, vilket är problem för en mer lågupplöst kamera.
AA-filter osv kan ju iofs skilja mellan olika kameror - men det får ingå i felmarginalen...

Eftersom folk (ursäkta generaliseringen!) har en tendens att bara läsa mätsiffror rakt upp och ner utan att sätta dem i sitt rätta sammanhang så tyckte jag att det kunde vara på sin plats att göra jämförelsen så här i stället - sätta ett minimikrav och sedan med linjen i grafen visa "möjlig" detaljupplösning för objektiv/kamerakombination i olika punkter.

Att läsa en vanlig MTF som tillverkarna brukar publicera kräver lite eftertanke - eller hur? MTF-grafen visar hur mycket kontrast objektivet förlorar vid vissa upplösningar räknat i någon 1/X mm frekvens. För Canon/Nikon vid 0.1mm och 0.033mm. Att möjlig linjär upplösning då alltså ökar med 2ggr om man ökar mätbredden (sensorn?) 2ggr är det inte så många som tänker på.
 
Jag anser fö att båda formaten har sin framtid. Som någon skrev i tråden så blir det ju svinigt dyrt att köpa sig långa telen till FF.
Ja, men det beror fortfarande inte på själva formatet. Om man skulle börja tillverka ljussvagare långa telen som gav samma ljusinsläpp på den större sensorn (och samma skärpedjup), så skulle priset kunna vara identiskt just för långa brännvidder.
Problemet är att ingen gör sådana objektiv. Men då undrar man om det inte vore vettigare att börja med det, än att fortsätta utveckla relativt dyra och pixeltäta kameror med mindre sensor som har övervägande nackdelar i det korta brännviddsområdet istället.

Vad jag menar är att ett 600/6 inte skulle behöva vara ett dugg dyrare än ett 400/4.
 
Makten:
Att APS-C formatet generellt och även ibland vs FF kräver mkt bra optik mht bla upplösning kan jag bara hålla med dej om!
Jag fínner det väldigt märkligt att detta faktum inte tycks vara självklart...
.

Men vad är detta? :
"Tillägg: Om man är besatt av perfekt kantskärpa men inte så intresserad av perfekt mittskärpa så är också APS-C tillsammans med FF-objektiv ett bra val"

???

Det faktum att ytterkanten av FF-objektivs bildcirkel inte registreras i en "APS-C" sensorkamera medför INTE att dessa objektivs mittskärpa plötsligt blir sämre än den "kant" som utgör yttre delen av "APS-C"-bilden.

Det som med ett FF objektiv monterat på en "APS-C" kamera kan kallas för bildkant är ju de facto området mellan bildmitten och objektivets fulla bildcirkel.

Inget säger att normala högkvalitativa FF-objektiv har ett sämre skärpeområde mellan mitten och ytterkanten dvs deras fulla bildcirkel.Normalast är att skärpan avtar, om än inte alltid linjärt, från mitt och utåt.


Har ett Canon 70-200/4L som används/använts till EOS 600 (24x36film) samt till EOS 350D ("APS-C")
Båda dessa kameror har gett mkt bra skärpa både i mitten och ända ut i kanten med detta objektivet.
 
Poängen är inte att centrumskärpan skulle bli sämre än kantskärpan utan: Det du vinner i kantskärpa förlorar du i generell upplösning.

Det du gör är ju en beskärning vilket innebär (förutsatt att du vill betrakta bilden i samma utskriftsstorlek) förstorar alla optiska fel mer än med en FF-sensor.

Canon 70-200/4L har tillräckligt hög upplösning för att ge en otrolig skärpa över hela bilden med cropsensor (mer än min 40D kan återge enligt min personliga uppfattning) - därför är det svårt att se detta problem med just denna lins.
 
Mats, Martin utgår ifrån en ganska stor generalisering - som iofs faktiskt stämmer ganska bra i de flesta fall.

Bildkvalitetsbegränsningar i en optik när man konstruerar den beror på ett par saker, max bländare är en, mängd retrofokus är en annan (för vidvinklar) och hur stor bildvinkel som används av optiken är en tredje. Den är ganska viktig.

Vill man öka den använda bildvinkeln så måste hela konstruktionen planeras om, större glasdiametrar måste användas i fram- och bakändan av objektivet och framför allt måste man ta större hänsyn till korrektionsgrader i förhållande till vinklarna. Detta ger betydligt mindre möjligheter att behålla centerdelen "perfekt" om man vill ha ytterkanterna "ok".

Som jämförelse kan vi ta Nikons AFS50 och Olympus 4/3 50F2Makro...
Nikkor-optiken är en av de över fältet (hörn-till-hörn) jämnaste optiker som någonsin konstruerats (i 35-60mm-klassen för 36x24mm format), men är aldrig någonsin, på någon bländare, ens i närheten av att vara så skarp (per mm) som Olympusen - som är planerad för ganska exakt HALVA bildvinkeln. En fjärdedel av utlysningsytan.
Båda har samma pris (nja, på ett ungefär iaf) och de är båda värda sitt pris. Hade du monterat Olympusen på en Nikon-kamera (hur nu det skulle gå till...) så hade du i mitten haft den skarpaste "normal" som någonsing tillverkats. MYCKET skarpare än t.ex Nikkor60Makro osv osv... Men bara ut till halva bildbredden, sedan hade det varit tvärstopp.. Extrem oskärpa, extrem CA och extrem vinjettering.
AFS50 monterat på en Olympus 4/3 däremot hade sett ganska oskarp ut över hela bilden, men hörnskärpan hade varit nästan exakt lika bra som mittskärpan - på alla bländare. Båda objektiven är 50mm brännvidd, lika i konstruktionspris, men planerade för olika sensorstorlekar.

Monterat på sina respektive format är de dock båda ungefär lika skarpa, i linjer per bildbredd mätt (likvärdigt med "antal MP i verkliga detaljer").
 
Poängen är inte att centrumskärpan skulle bli sämre än kantskärpan utan: Det du vinner i kantskärpa förlorar du i generell upplösning.


Just det! Det var därför jag skrev!Det sas att man kan köra FF-optik på APS-C kameror ífall man mest bryr sej om kantskärpa, och inte är lika het på mittskärpa.Exakt vad jag invände emot, inte skillnaden i stort med APS vs FF.



Det du gör är ju en beskärning vilket innebär (förutsatt att du vill betrakta bilden i samma utskriftsstorlek) förstorar alla optiska fel mer än med en FF-sensor.

Canon 70-200/4L har tillräckligt hög upplösning för att ge en otrolig skärpa över hela bilden med cropsensor (mer än min 40D kan återge enligt min personliga uppfattning) - därför är det svårt att se detta problem med just denna lins.

Är helt med där! Objektivet är i praktiken utan anmärkning, helt grymt bra...både till film och, hittils, till digital "APS-C"
 
och själv så använder jag DX för att det i nuläget passar mina motiv bäst tillsammans med de gluggar jag har. Att DX dessutom ger mig TILLRÄCKLIGT bra kvalitet är givetvis en avgörande faktor. Hade formatet inte gjort det så hade jag givetvis bytt genast.

För mig är det således helt ovidkommande att FX kanske kan ge ännu bättre bildkvalitet då jag inte har någon nytta av den. Det är dessutom ytterst sällan jag behöver kortare skärpedjup än de objektiv jag har tillgång till kan ge mig på DX. Jo det händer faktiskt då och då. Hemma är det aldrig något problem då jag har en radda riktigt ljusstarka fasta gluggar men på resor så hander det faktiskt. Jag brukar packa rätt lätt och då måste en del objektiv stanna hemma och således händer det att jag saknar den där fasta ljusstarka gluggen.... Men det är inte ofta nog för att jag skall anse det vara ekonomiskt försvarsbart att investera i en FX kamera. Samma sak med bruset. Det är så sällan jag verkligen behöver bättre brusegenskaper än vad min D300 kan ge så en FX faller igen på ekonomin.

Men visst! Hade jag köpte en ny kamera idag så hade jag givetvis sneglat mycket på en D700
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar