Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Att gå från APS-C till FF

Produkter
(logga in för att koppla)
Tittar man på Canons EF-S 17-55 mm f/2,8 IS USM och jämför med EF 24-105 mm f/4L IS USM ser man att de är närmast identiska i storlek och vikt. De är också snarlika i funktionalitet.
 
Jag har lekt med tanken att utöka min fotoutrustning med ett kamerahus med FF-sensor. Jag tänker mig en 6d mk II eller möjligen en begagnad 5D mark [II-IV]. Med tanke på introduktionen av R-serien och åldern på dessa kamerahus börjar de komma ned i överkomliga priser, Nypriset på 6D mk II är ungefär samma som 90D t.ex.
Problemet jag har är då objektiven. För mina APS-C-kameror har jag samlat på mig EF-S-objektiv som överlappande täcker brännviddsintervallet 10-250 mm, och för FF har jag bara två objektiv, ett drygt 30 år gammalt 50-200 med långsam och bullrig fokusmotor med oprecis och glappande manuell mekanisk fokusjustering och ett ganska nytt EF50/1.8 STM. Mitt mest använda objektiv är ett 18-135 mm, vilket omräknat för FF (x1,6) borde bli ca 28-210 mm. Jag kan tänka mig att 50mm-objektivet kommer man ganska långt med, men om man vill ha lite mera brännviddsvariation, vad ska man välja då?

Eller är det enklare att jag håller mig till APS-C och köper en 80D eller 90D i stället? Det finns visserligen begagnade 7D mk II för rimliga priser men den modellen är inte heller särskilt modern, och en 7D mk III lär väl inte komma, några menar att det var 90D som det blev i stället.

Eller ännu enklare att jag håller mig till den utrustning jag redan har, för ärligt talat så har jag nog inte riktigt vuxit ur den kamera jag har ännu. Förmodligen finns det annars fler saker som behöver uppgraderas med en större kamera, för de flesta FF-kameror och mer avancerade APS-C-dito är större och tyngre rent fysiskt, t.ex. kan det behövas en större kameraväska och ett kraftigare kamerastativ.
Jag har lekt med tanken att utöka min fotoutrustning med ett kamerahus med FF-sensor. Jag tänker mig en 6d mk II eller möjligen en begagnad 5D mark [II-IV]. Med tanke på introduktionen av R-serien och åldern på dessa kamerahus börjar de komma ned i överkomliga priser, Nypriset på 6D mk II är ungefär samma som 90D t.ex.
Problemet jag har är då objektiven. För mina APS-C-kameror har jag samlat på mig EF-S-objektiv som överlappande täcker brännviddsintervallet 10-250 mm, och för FF har jag bara två objektiv, ett drygt 30 år gammalt 50-200 med långsam och bullrig fokusmotor med oprecis och glappande manuell mekanisk fokusjustering och ett ganska nytt EF50/1.8 STM. Mitt mest använda objektiv är ett 18-135 mm, vilket omräknat för FF (x1,6) borde bli ca 28-210 mm. Jag kan tänka mig att 50mm-objektivet kommer man ganska långt med, men om man vill ha lite mera brännviddsvariation, vad ska man välja då?

Eller är det enklare att jag håller mig till APS-C och köper en 80D eller 90D i stället? Det finns visserligen begagnade 7D mk II för rimliga priser men den modellen är inte heller särskilt modern, och en 7D mk III lär väl inte komma, några menar att det var 90D som det blev i stället.

Eller ännu enklare att jag håller mig till den utrustning jag redan har, för ärligt talat så har jag nog inte riktigt vuxit ur den kamera jag har ännu. Förmodligen finns det annars fler saker som behöver uppgraderas med en större kamera, för de flesta FF-kameror och mer avancerade APS-C-dito är större och tyngre rent fysiskt, t.ex. kan det behövas en större kameraväska och ett kraftigare kamerastativ.
Hej!

Jag har inte läst alla inlägg i denna tråd men vill bara säkra upp frågan om vad det är fel med en gamla kameran som den nya ska lösa? Om det inte är solklart kommer du bara hamna i en evig snurra och aldrig komma i mål. Jag har en D800 med flera objektiv och Lumix GX80, gissa vilken som ståtar på hyllan sedan två år tillbaka? Visst, den lilla kameran är sämre men vad befriande att kunna ha med sig en liten kamera som är tillräckligt bra. Mitt önskemål var alltså först och främst portabiliteten och sedermera upptäcka förtjusningen med att kunna fota ljudlöst, särskilt vid porträttfoto, då motivet ofta undrar om jag ska börja någon gång…varpå flera naturliga bilder säkrats pga den spegellösa kamerans möjlighet till elektronisk slutare, blidkvaliteten är tillräckligt bra. Bra bilder kräver fint ljus ställer enligt min uppfattning låga krav på utrustningen och följden blir liten eller ytterst begränsad efterbehandling. Det var mina två korvören i frågan.
 
Det är främst två egenskaper eller fördelar med fullformat som jag utnyttjar.
Det kanske viktigaste är lättheten att frilägga motiv mot en diffus bakgrund med kort skärpedjup och behaglig avståndsoskärpa "bokeh eller skärpesläpp".
Det andra är nog att jag lättare kan fånga rörliga motiv i aktion (typexempel flygande fågel). Eftersom jag kan ha mer luft omkring motivet och sedan beskära bilden för bästa komposition. Det är lättare att fånga in motivet och det blir ingen större nackdel om det hamnar utåt kanten eller hörnet av bildrutan.

Brusegenskaperna hos dagens M43 och APS-C tycker jag är tillräckligt bra så att man kan skruva upp till höga ISO väldigt ofta utan problem.

Sen är ju tycke och smak väldigt avgörande för hur man upplever eller kanske vad man anser vara god teknisk bildkvalitet.
Jag vet att min vana att pixelpeepa och rata bilder som inte är riktigt skarpa går till överdrift. Tyvärr går strävan efter perfektion för långt på bekostnad av kreativt bildseende och innehåll många gånger.
 
Jag har lekt med tanken att utöka min fotoutrustning med ett kamerahus med FF-sensor. Jag tänker mig en 6d mk II eller möjligen en begagnad 5D mark [II-IV]. Med tanke på introduktionen av R-serien och åldern på dessa kamerahus börjar de komma ned i överkomliga priser, Nypriset på 6D mk II är ungefär samma som 90D t.ex.
Problemet jag har är då objektiven. För mina APS-C-kameror har jag samlat på mig EF-S-objektiv som överlappande täcker brännviddsintervallet 10-250 mm, och för FF har jag bara två objektiv, ett drygt 30 år gammalt 50-200 med långsam och bullrig fokusmotor med oprecis och glappande manuell mekanisk fokusjustering och ett ganska nytt EF50/1.8 STM. Mitt mest använda objektiv är ett 18-135 mm, vilket omräknat för FF (x1,6) borde bli ca 28-210 mm. Jag kan tänka mig att 50mm-objektivet kommer man ganska långt med, men om man vill ha lite mera brännviddsvariation, vad ska man välja då?

Eller är det enklare att jag håller mig till APS-C och köper en 80D eller 90D i stället? Det finns visserligen begagnade 7D mk II för rimliga priser men den modellen är inte heller särskilt modern, och en 7D mk III lär väl inte komma, några menar att det var 90D som det blev i stället.

Eller ännu enklare att jag håller mig till den utrustning jag redan har, för ärligt talat så har jag nog inte riktigt vuxit ur den kamera jag har ännu. Förmodligen finns det annars fler saker som behöver uppgraderas med en större kamera, för de flesta FF-kameror och mer avancerade APS-C-dito är större och tyngre rent fysiskt, t.ex. kan det behövas en större kameraväska och ett kraftigare kamerastativ.
För landskap och viss dokumentär FF är bättre men MF är bäst för landskap. För dokumentärt ihop med möjlighet till video, djur och fågel tycker jag att APS-C fungerar bättre då utrustningen blir lättare. För resor är en FF kompaktkamera med inbyggd normal Zoom eller APS-C systemkamera som fungerar bäst för mig. Det är väldigt dyrt att uppdatera till FF. Jag håller på med det och kommer inte ha råd att köpa 400mmF2.8 VR tele till FF. Jag håller idag på att uppdatera vissa vidvinklar till FF och dessa är dyra också även begagnad exempelvis Zeiss Milvus 15mmF2.8 eller en Zeiss Milvus 25mmF1.4. Jag arbetar i båda systemen idag och när jag uppdatera klart till FF kommer jag skaffa en liten utrustning med digital MF med tre optik för landskap.
 
Senast ändrad:
Jag upplevde ett stort lyft med att gå över till småbild. Gick från en Nikon D7200 med b la en Tamron 70-200 2.8VC till en D800 och i en handvändning använde jag inte de gamla husen mer. Tyckte filerna blev betydligt bättre (den stora upplösningsskillnaden mellan de två husen hjälpte, förstås) och den effektiva brännvidden kändes betydligt mycket mer lättarbetat och intuitiv. Svårt att sätta fingret på så många år senare.

Men precis som många andra sagt finns det två alternativ som kommer ge liknande effekt: antingen kriga sig in i småbild, gärna med ett så samtida hus och bra optik som möjligt. Här finns mängder av skitbra, billig äldre optik till Canon. Eller skaffa riktig finoptik till befintliga kamerorna. Att bränna pengar på att få så bra optik som möjligt gör skillnad, men hanteringen med ett modernt hus är inte heller att glömma.

Jag använde en Nikon D3S som sidokamera ett tag jämte min gamla Nikon D5. Vilken krock! Hanteringen på det gamla huset var kontraintuitivt när man kommer från moderna grejer och LCD-panelen var så urdålig att jag aldrig kände mig trygg med filerna trots att de såg fina ut sedan i datorn. Så köper du ett begagnad, äldre hus skulle jag rekommendera att inte gå för långt tillbaka om det kan undvikas.

---

En tanke generellt, nu när pandemin sakta ebbar ut och folk kan börja ses igen med lite mindre dåligt samvete: om du bor i närheten av Stockholm borde det finnas några att träffa och jämföra utrustning med för att göra skillnaden mellan formaten mindre abstrakt.
 
Det går inte att svara på, för det har jag inte gjort.

>de flesta FF-kameror och mer avancerade APS-C-dito är större och tyngre rent fysiskt

>Det var väl därför man gick över till spegellöst. Jämför jag med den dslr och optik jag använde tidigare så är det ca halva vikten.

>Det var nog snarare för att öka kameratillverkarnas vinstmarginaler. Spegelmekaniken är dyr. Lägre vikt kom på köpet.

>Var det verkligen därför du gick över till spegellöst?

>Det går inte att svara på, för det har jag inte gjort.

Nähä, och jag köpte inte en spegellös kamera för att jag vill öka kameratillverkarnas vinstmarginaler.
 
Nähä, och jag köpte inte en spegellös kamera för att jag vill öka kameratillverkarnas vinstmarginaler.
Nej, jag inbillade mig inte att du var speciellt bekymrad över kameratillverkarnas vinstmarginaler. Men du kan vara övertygad om att de som jobbar hos kameratillverkarna är det.
 
Du verkar ha fått en massa svar här redan. Men FF har sina fördelar och jag som nyligen gått upp till FF har funnit mer fotointresse igen. Jag har testar främst APS-C men även micro 4/3 en del. För min del blir kvalitén så pass lidande att det tappar stinget. Med en av de bästa mobilkamerorna blir det rätt liten skillnad upp till micro 4/3 tyvärr överlag och även om APS-C blir bättre på flera sätt kan det vara värt att ta steget till fullformat. Nu med spegellösa kameror behöver utrustningen inte bli allt för stor med rätt objektiv. Då är det få nackdelar och flera fördelar.
 
Du verkar ha fått en massa svar här redan. Men FF har sina fördelar och jag som nyligen gått upp till FF har funnit mer fotointresse igen. Jag har testar främst APS-C men även micro 4/3 en del. För min del blir kvalitén så pass lidande att det tappar stinget. Med en av de bästa mobilkamerorna blir det rätt liten skillnad upp till micro 4/3 tyvärr överlag och även om APS-C blir bättre på flera sätt kan det vara värt att ta steget till fullformat. Nu med spegellösa kameror behöver utrustningen inte bli allt för stor med rätt objektiv. Då är det få nackdelar och flera fördelar.

Lidande hur exakt? Det mesta av bildkvalitén ligger i objektivet och du kan få lika bra bilder med m4/3 som med FF och du får ju definitivt bättre kvalité med m4/3 än med nån smartphone(såvida du inte använder ett dåligt objektiv då). Det är ju främst när man går upp i ISO eller fotar i situationer med starka ljuskontraster som det börjar bli skillnad med större sensor. Fast du kanske förvisso gör det och då förstår jag att det blir skillnad.
 
FF är leksaker, precis som Leica I var vid introduktionen 1925. Vill man uppgradera på riktigt så satsar man på storformat (9 × 12 cm och uppåt). Visserligen får man då köra s.k. analog fotografi, men lite får man offra för att få godtagbar bildkvalitet. Om man absolut vill fota digitalt, är det enda raka naturligtvis att satsa på s.k. mellanformat (Hasselblad, Phase One, Leica) – FF är för amatörer.

Skämt åsido. Det är bara trams att APS-C eller för den delen även mindre sensorer inte skulle räcka till, såväl för amatörer som för proffs. Allt beror på vad man fotograferar och vilka behov man har för utskrifter och ev. tryck. Själv har jag med fullgott resultat gjort utskrifter på 100*70 cm från något croppade bilder tagna med en Panasonic DMC_LX3 (10 MP). Självklart är det en märkbar skillnad mellan bilder tagna med min Nikon D300 (APS-C från 2007) och min Z6 (FF från 2018), men jag tvivlar på att skillnaden främst skulle bero på sensor-storleken.

Jag plåtar idag färg med Z6 + LTZ-adaptern med mina gamla Nikkorgluggar från 50–70-talen = funkar kanon. Svartvitt plåtar jag sedan 2013 med Leica Monochrom (från 2012, "M9" 18 MP FF CCD) och har inte upplevt något som helst behov att "uppgradera" till en M10-modell.

Faktum är att det är få (om någon) som skulle se någon skillnad mellan en utskrift, säg i A4-format, mellan en bild tagen med en superduper FF-kamera med värstingobjektiv, och en tagen med en modern smartphone, t.ex. en iPhone 12. Så det där om att sensorformatet skulle vara av någon avgörande betydelse för en glad amatör jämfört med andra faktorer är helt enkelt inte sant.

/ FiCa1
hade inte sagt det bättre själv
 
Hej!

Jag har inte läst alla inlägg i denna tråd men vill bara säkra upp frågan om vad det är fel med en gamla kameran som den nya ska lösa? Om det inte är solklart kommer du bara hamna i en evig snurra och aldrig komma i mål. Jag har en D800 med flera objektiv och Lumix GX80, gissa vilken som ståtar på hyllan sedan två år tillbaka? Visst, den lilla kameran är sämre men vad befriande att kunna ha med sig en liten kamera som är tillräckligt bra. Mitt önskemål var alltså först och främst portabiliteten och sedermera upptäcka förtjusningen med att kunna fota ljudlöst, särskilt vid porträttfoto, då motivet ofta undrar om jag ska börja någon gång…varpå flera naturliga bilder säkrats pga den spegellösa kamerans möjlighet till elektronisk slutare, blidkvaliteten är tillräckligt bra. Bra bilder kräver fint ljus ställer enligt min uppfattning låga krav på utrustningen och följden blir liten eller ytterst begränsad efterbehandling. Det var mina två korvören i frågan.
Det är som jag skrev i mitt inledande inlägg att det handlar om en tankelek, och att vad jag kan förstå så är det en ganska kostsam resa med objektivuppgradering, så förmodligen stannar det med just ett tankeexperiment.
Det är absolut inget fel med den 200D som jag har som förstakamera, (Har även en 1000D som backup, köpt på Stadsmissionen för 100Kr) den är liten och lätt och har ändå ganska bra prestanda med sin 24MP-sensor och DIGIC 7-processor. Den tar fina bilder och är förhållandevis snabb, bara 2 bilder per sekund långsammare än en 6DmkII. Om vi fortsätter att jämföra den med 6Dmk2 har den samma typ av utvikbar display med samma upplösning och knappar och menyer är ungefär likadana, även om det finns fler på 6D*.
Men jag kan bli lite trött på att ständigt få höra på ett lite nedsättande sätt att det är en instegsmodell och crop-kamera som bara är en leksak för nybörjare, både i olika forum som detta och hos fotohandlare man besöker och även om det lilla formatet (med ett 24mm pancake går kameran ned i jackfickan) var en av parametrarna som ledde till mitt val av kamerahus så är den ibland aningen liten att hålla i, lillfingret får nätt och jämnt plats (Canon har såvitt jag vet inget passande batterigrepp). Sen kan man eventuellt sakna finesser som mer avancerade modeller har, som vädertätning, autofokuskalibrering, vattenpass och inbyggd GPS. Dessutom kan man sukta efter de fördelar med skärpedjup, dynamik och brusfrihet som en större sensor förhoppningsvis ger. Den har dock både WiFi, Bluetooth och NFC-anslutning och det är inte särskilt komplicerat att låta kameran använda mobiltelefonens GPS eller att koppla ihop kameran med mobiltelefonen, datorn eller surfplattan för att granska bilder man tagit.
Oavsett om det nån gång blir en FF-kamera så kommer jag ganska säkert att behålla min APS-C, eller möjligen uppgradera den till en nyare. Min gamla trotjänare 400D hade jag nog behållt ett tag till om det inte hade varit för att den försvann på en semesterresa för några år sedan tillsammans med några objektiv när den var utlånad till min dotter, lite oklart hur det gick till men förmodligen blev kameraväskan stulen på flygplatsen.
 
Det är som jag skrev i mitt inledande inlägg att det handlar om en tankelek, och att vad jag kan förstå så är det en ganska kostsam resa med objektivuppgradering, så förmodligen stannar det med just ett tankeexperiment.
Det är absolut inget fel med den 200D som jag har som förstakamera, (Har även en 1000D som backup, köpt på Stadsmissionen för 100Kr) den är liten och lätt och har ändå ganska bra prestanda med sin 24MP-sensor och DIGIC 7-processor. Den tar fina bilder och är förhållandevis snabb, bara 2 bilder per sekund långsammare än en 6DmkII. Om vi fortsätter att jämföra den med 6Dmk2 har den samma typ av utvikbar display med samma upplösning och knappar och menyer är ungefär likadana, även om det finns fler på 6D*.
Men jag kan bli lite trött på att ständigt få höra på ett lite nedsättande sätt att det är en instegsmodell och crop-kamera som bara är en leksak för nybörjare, både i olika forum som detta och hos fotohandlare man besöker och även om det lilla formatet (med ett 24mm pancake går kameran ned i jackfickan) var en av parametrarna som ledde till mitt val av kamerahus så är den ibland aningen liten att hålla i, lillfingret får nätt och jämnt plats (Canon har såvitt jag vet inget passande batterigrepp). Sen kan man eventuellt sakna finesser som mer avancerade modeller har, som vädertätning, autofokuskalibrering, vattenpass och inbyggd GPS. Dessutom kan man sukta efter de fördelar med skärpedjup, dynamik och brusfrihet som en större sensor förhoppningsvis ger. Den har dock både WiFi, Bluetooth och NFC-anslutning och det är inte särskilt komplicerat att låta kameran använda mobiltelefonens GPS eller att koppla ihop kameran med mobiltelefonen, datorn eller surfplattan för att granska bilder man tagit.
Oavsett om det nån gång blir en FF-kamera så kommer jag ganska säkert att behålla min APS-C, eller möjligen uppgradera den till en nyare. Min gamla trotjänare 400D hade jag nog behållt ett tag till om det inte hade varit för att den försvann på en semesterresa för några år sedan tillsammans med några objektiv när den var utlånad till min dotter, lite oklart hur det gick till men förmodligen blev kameraväskan stulen på flygplatsen.
Hej!

Jag är helt o hållet med på dina åsikter. Det är bedrövligt att vuxet folk inte har lämnat mobbning bakom sig. Jag blev bemött av vuxna män i fotobutiken i min ungdom som en ”plastfotograf” eftersom jag i unga år endast hade råd med en minolta. Jag visste mkt väl vad som var det ”riktiga” kameramärket, ist för att vara trevlig o glädjas över återväxten inom hobbyn så var man nödgade att påpeka att jag köpt fel kamera. Hur kul är det?



Kolla dem här filmerna, alla är bra, den längre om porträtt är otroligt bra tyvärr har David precis gått bort. Han har till skillnad från den absoluta majoriteten i sitt yrke sett, upplevt o fotograferat sådant vi andra bara kan fantisera om, den mannens ödmjukhet inför saker och ting är klart eftersträvansvärt.



Mattias Burling






David Thorpe



Porträtt




Annat

 
Nej, det gör jag inte. Däremot verkar du inte (vilja) förstå att mängden glas påverkas av objektivets brännvidd ihop med ljusstyrka och eftersom man inte behöver lika hög ljusstyrka för motsvarande resultat med en småbildssensor så blir detta nära nog ett nollsummespel. Du kan antingen ha en mindre sensor och ljusstarkare objektiv eller en större sensor med ljussvagare objektiv för att få motsvarande resultat.

Ta t ex Fujfilms 56/1,2 som motsvarar 85/1,8 på småbild som illustration. Som av en händelse blir både 56/1,2 och 85/1,8 en bländaröppning på runt 47 mm. Fujifilm-objektivet är till och med något tyngre än mitt 85/1,8 till Nikon F, men det beror nog mest på konstruktionsval. Den till Nikon Z är istället något tyngre än Fujifilms, så 56:an ligger nästan prick* på medelvikten på de två småbildsobjektiven. Ett ovanligt förväntat resultat.

*Det skiljer 5 gram.

Håller med dig! Det finns numera både serier av fasta 1,8:eek:r och 2,8:eek:r till FF från både Nikon som var tidiga där till Z och numera även till Sony E och många av dessa är verkligen både lätta, relativt små, optiskt bra och överkomliga i pris. Till Sony tog det ett bra tag innan dessa 1,8:eek:r kom, då de satsade på GM high end för att möjligen ta proandelar. Eftersom Nikon såg sina DSLR:er som sin high end-linje så var det väl mer naturligt för dem att lägga 1,8:eek:rna tidigt i sin road map. Personligen hade jag hellre sett att Sony gjort likadant eftersom de fkesta ändå inte har råd att efterfråga GM. Sedan är det exv. en förvånansvärt marginell skillnad mellan en 85mm 1,4 och en 1,8 G. Min son har haft båda och sålt sin GM när det gick upp för honom.

Vid sidan av detta i det som redan är nämnt så är det fortfarande så att om man sätter exv. en 85:a på ett Sony APS-C med max 24 MP så får man avsevärt lägre perceptuell upplösning än om man sätter samma objektiv på ett FF-hus med 43, 50 eller varför inte 60 MP. Fuji har väl hetsat sina sensorer ett par MP till men det har nog ingen större betydelse.

Jag gjorde en snabbsimulering av Sony GM 85mm/1,4 och Sony G 85MM/1,8 på DXO och testade med A6000 med 24 MP och A7r4 med 60 för "Sharpness":

A6000 och GM 85mm/1,4 gav 19 MP perceptuellt
A7r4 med samma objektiv gav 47 MP perceptuellt

A6000 och G 85mm/1,8 gav 16 MP perceptuellt
A7r4 med samma objektiv gav hela 55 MP perceptuellt

Begreppet "perceptuellt" är alltid lägre än kamerans nominella antal pixlar till följd av förlusterna objektiven ger.

Tyvärr kan vi ju aldrig testa Fuji på DXO då de inte fixar att testa Fujis sensorer så alla Fuji-användare kan leva vidare i tron att det inte finns något prestandapris alls att betala för ett val av av en drygt hälften så stor sensor men sannolikt kommer även Fuji realistiskt sett hamna i samma härad.

I dag är det fortfarande så att typvärdet för APS-C är 24 MP och har varit så i snart 10 år medan FF max har 60 MP idag och möjligen 100 MP snart står för dörren. Nästa generation APS-C från Sony verkar få drygt 30 MP, så skillnaderna relativt verkar bestå.
 
Senast ändrad:
Håller med dig! Det finns numera både serier av fasta 1,8:eek:r och 2,8:eek:r till FF från både Nikon som var tidiga där till Z och numera även till Sony E och många av dessa är verkligen både lätta, relativt små, optiskt bra och överkomliga i pris. Till Sony tog det ett bra tag innan dessa 1,8:eek:r kom, då de satsade på GM high end för att möjligen ta proandelar. Eftersom Nikon såg sina DSLR:er som sin high end-linje så var det väl mer naturligt för dem att lägga 1,8:eek:rna tidigt i sin road map. Personligen hade jag hellre sett att Sony gjort likadant eftersom de fkesta ändå inte har råd att efterfråga GM. Sedan är det exv. en förvånansvärt marginell skillnad mellan en 85mm 1,4 och en 1,8 G. Min son har haft båda och sålt sin GM när det gick upp för honom.

Vid sidan av detta i det som redan är nämnt så är det fortfarande så att om man sätter exv. en 85:a på ett Sony APS-C med max 24 MP så får man avsevärt lägre perceptuell upplösning än om man sätter samma objektiv på ett FF-hus med 43, 50 eller varför inte 60 MP. Fuji har väl hetsat sina sensorer ett par MP till men det har nog ingen större betydelse.

Jag gjorde en snabbsimulering av Sony GM 85mm/1,4 och Sony G 85MM/1,8 på DXO och testade med A6000 med 24 MP och A7r4 med 60 för "Sharpness":

A6000 och GM 85mm/1,4 gav 19 MP perceptuellt
A7r4 med samma objektiv gav 47 MP perceptuellt

A6000 och G 85mm/1,8 gav 16 MP perceptuellt
A7r4 med samma objektiv gav hela 55 MP perceptuellt

Begreppet "perceptuellt" är alltid lägre än kamerans nominella antal pixlar till följd av förlusterna objektiven ger.

Tyvärr kan vi ju aldrig testa Fuji på DXO då de inte fixar att testa Fujis sensorer så alla Fuji-användare kan leva vidare i tron att det inte finns något prestandapris alls att betala för ett val av av en drygt hälften så stor sensor men sannolikt kommer även Fuji realistiskt sett hamna i samma härad.

I dag är det fortfarande så att typvärdet för APS-C är 24 MP och har varit så i snart 10 år medan FF max har 60 MP idag och möjligen 100 MP snart står för dörren. Nästa generation APS-C från Sony verkar få drygt 30 MP, så skillnaderna relativt verkar bestå.

Det finns ju redan ett par APS-C med 32MP; Canon 90D samt M6mk2.

Sen ryktas ju nästa Fuji-sensor bli 43MP.
 
Hej!

Jag är helt o hållet med på dina åsikter. Det är bedrövligt att vuxet folk inte har lämnat mobbning bakom sig. Jag blev bemött av vuxna män i fotobutiken i min ungdom som en ”plastfotograf” eftersom jag i unga år endast hade råd med en minolta. Jag visste mkt väl vad som var det ”riktiga” kameramärket, ist för att vara trevlig o glädjas över återväxten inom hobbyn så var man nödgade att påpeka att jag köpt fel kamera. Hur kul är det?



Kolla dem här filmerna, alla är bra, den längre om porträtt är otroligt bra tyvärr har David precis gått bort. Han har till skillnad från den absoluta majoriteten i sitt yrke sett, upplevt o fotograferat sådant vi andra bara kan fantisera om, den mannens ödmjukhet inför saker och ting är klart eftersträvansvärt.



Mattias Burling






David Thorpe



Porträtt




Annat


Det var tråkigt att höra att David Thorpe inte finns bland oss längre.
Han var riktigt duktig.
 
Det är som jag skrev i mitt inledande inlägg att det handlar om en tankelek, och att vad jag kan förstå så är det en ganska kostsam resa med objektivuppgradering, så förmodligen stannar det med just ett tankeexperiment.
Det är absolut inget fel med den 200D som jag har som förstakamera, (Har även en 1000D som backup, köpt på Stadsmissionen för 100Kr) den är liten och lätt och har ändå ganska bra prestanda med sin 24MP-sensor och DIGIC 7-processor. Den tar fina bilder och är förhållandevis snabb, bara 2 bilder per sekund långsammare än en 6DmkII. Om vi fortsätter att jämföra den med 6Dmk2 har den samma typ av utvikbar display med samma upplösning och knappar och menyer är ungefär likadana, även om det finns fler på 6D*.
Men jag kan bli lite trött på att ständigt få höra på ett lite nedsättande sätt att det är en instegsmodell och crop-kamera som bara är en leksak för nybörjare, både i olika forum som detta och hos fotohandlare man besöker och även om det lilla formatet (med ett 24mm pancake går kameran ned i jackfickan) var en av parametrarna som ledde till mitt val av kamerahus så är den ibland aningen liten att hålla i, lillfingret får nätt och jämnt plats (Canon har såvitt jag vet inget passande batterigrepp). Sen kan man eventuellt sakna finesser som mer avancerade modeller har, som vädertätning, autofokuskalibrering, vattenpass och inbyggd GPS. Dessutom kan man sukta efter de fördelar med skärpedjup, dynamik och brusfrihet som en större sensor förhoppningsvis ger. Den har dock både WiFi, Bluetooth och NFC-anslutning och det är inte särskilt komplicerat att låta kameran använda mobiltelefonens GPS eller att koppla ihop kameran med mobiltelefonen, datorn eller surfplattan för att granska bilder man tagit.
Oavsett om det nån gång blir en FF-kamera så kommer jag ganska säkert att behålla min APS-C, eller möjligen uppgradera den till en nyare. Min gamla trotjänare 400D hade jag nog behållt ett tag till om det inte hade varit för att den försvann på en semesterresa för några år sedan tillsammans med några objektiv när den var utlånad till min dotter, lite oklart hur det gick till men förmodligen blev kameraväskan stulen på flygplatsen.

Tja, Daido Moriyama kör med leksakskameran Richo GR ... / FiCa1
 
Det finns ju redan ett par APS-C med 32MP; Canon 90D samt M6mk2.

Sen ryktas ju nästa Fuji-sensor bli 43MP.

Ja och när Fuji ryktas komma med den så ryktas det om 100 MP och kanske mer i nästa generation FF.

Visst det kommer men det är mycket marginellt fortfarande. Sonys första 24 MP kom med NEX 7 för en evighet sedan och det de säljer fottfarande i A6xx-serien har fortfarande 24 MP. 24 MP kommer vara typvärdet i folks APS-C -kameror lång tid framöver.
 
APS-C och EF-S är leksaker, inget annat. Perfekt present till brorsdotter som läser estetik på gymnasiet. Priser är i klass med motsljusskyddet till ett av. mina objektiv.

Vill en ta steget upp så go FF.
Kul, den attityden går säkert bra hem i verkliga livet! (sen är tyvärr ett motljusskydd är orimligt dyrt som reservdel till ditt försvar, men det är inte det man utläser av din sista mening).
Och vad hjälper priset på grejorna om det är så att du inte har koll på inställningsmöjligheterna som du skrev i en annan tråd?

Om FF är bäst beror väl på vad man ska fota?
Jag körde 7D II som huvudkamera för fågelfoto tills jag skaffade R5:an. Innan dess hade jag först 1D X och sedan 5D IV, som backup till 7D II. Det stämmer absolut inte vad du påstår. Så länge ljuset räcker till ISO på 800 eller under finns det inte något läge där jag hade framgång i att välja t ex 1D X istället för 7D II. Jag prövade att köra FF i OK ljus, men varje gång hamande jag tillbaka på APS-C igen.
Cropfaktorn på 1,6 ggr snackar man inte bort, den betyder för mycket på små fåglar i OK ljus. En lättviktskombo är aldrig fel om man ska gå någon mil om dagen i terrängen heller, 400 räcker rätt bra på en cropkamera.

De här bilderna är inte brusreducerade och jag tror inte att du kan pricka in vilka som är tagna med 7DII och vilka som är tagna med 5DIV

Med R5 känner jag inget behov av 7D II längre p g a möjligheterna att beskära, men det finns gott om alternativ mellan Canons instegs APS-C och den.

Foto är bara kompromisser och att tvärsäkert påstå att man har lösningen för alla lägen och alla personers behov är överilat.
 
Tror många med den här tvärsäkra attityden egentligen är väldigt osäkra och måste påstå att deras val är korrekt för att inte själva börja tvivla. Min egen inställning är att använda don efter situation. Har redan APS-C och FF men sku lle gärna också ha en Fuji GFX 100. De har helt överlägsen bildkvalitet för motivområden där denna typ av kamera passar. Som till exempel porträtt, landskap och vissa naturbilder. Nu är det en häftig investering och det är tunga prylar att släpa på. MF kameror fungerar till mycket men de är absolut inga allroundkameror. Hur vi än gör blir det en kompromiss. Nu skall jag ut med mina två hundar och låta dem bada i en långgrund vik. Med mig tar jag en Fuji X-H1 med 50-149/2,8 (70-210i FF). Skälet är att den är mindre och väger något mindre än Canon 5d MKIV med ett 70-200. Dessutom trivs jag bäst med hanteringen den kameran ger. Detta trots jag fotat med Canon 5D kameror sedan första modellen kom ut 2005. Hur man trivs med att fota med en viss kamera är en viktig del i kompromissen.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar