Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
Men det blir lätt en ständig rundgång där man inte klarar att hålla två saker i huvudet samtidigt och därför bestämmer sig att det går lika bra att fotografera med en oslipad gurka. Det är två olika frågor och man kan vare sig kompensera fullt ut för dåliga prylar med talang eller förmåga och inte heller kompensera fullt ut för dåliga prylar med talang eller förmåga. Vilken betydelse sedan prylarna har beror helt på vad det är för motiv och i vilket sammanhang. Ibland finns också tendensen att man säger att det blir ju jättebra bilder med x, när frågan kanske istället borde vara vilka bilder det inte blev med x.
Detta med att framför allt adobe ar svårt att antera X-Trans är istoria sedan några år tillbaka. Det gäller att hänga med i utvecklingen. Jag anänvänder både Capture One Pro, ON1 2021 och LR/PS. Capture One ger bäst resultat men de andra två är så nära att man måste ta fram förstoringsglaset för att se någon som helst skillnad. Med andra ord är X-Trans inte längre ett problem och har inte varit sista 2-3 åren.
Önskar att alla program körde med samma demosaicing som det.I senaste numret av tidningen Kamera & Bild (nr 4 som damp ner i brevlådan i dag) finns 16 sidor om och med Claes Grundsten, en av Sveriges, och kanske värdens, mest framstående naturfotografer. Ett fantastiskt reportage med makalösa bilder från hela världen. Han tillhör gruppen "vi lite äldre" och ger nu ut sin 35:e bok! Ni hittar hans hemsida HÄR.
Han fotograferar med utrustning från Olympus. Kamerorna har m4/3 sensorer med drygt 20 Mp. Sensorn är alltså ungefär hälften så stor (17,3 x 13 mm) som APS-C, eller en fjärdedel av småbild. (Läs också gärna hans syn på tekniken i moderna kameror).
Tipsar om detta reportage eftersom jag tror vi är många som kan inspireras och lära oss av Claes´ fantastiska bildkonst. Några kanske också ska räkna på hur gigantiskt stora sensorer de skulle behöva för att nå upp till Claes Grundstens tekniska och konstnärliga nivå
Ja det var David som slutgiltigt dödade alla illusioner om att kameran skulle spela någon större roll i mitt ”bildskapande” (för övrigt ett tramsigt uttryck som typ bara passar fotografer i den kategori man kan placera Annie Leibowitz, David LaChapelle i och liknande) och fick mig att testa m4/3 och det har jag ännu inte ångrat.
Du nämner raw-konverterare som jag inte hört talas om. Tar vi de stora som Capture One, ON1 2021 och LR/PS så har vi nog fångat in 90% av de som jobbar med raw. Att obskyra raw-program inte kan hantera X-Trans är väl deras problem. Inte Fujis. Eller har jag missuppfattat något. Tror inte det. Här en bild från bronsåldersleden vi gick idag i det fina vädret. Snabb framkallad i LR. Inga som helst problem med vattenfärgseffekter eller annat.
Det går förstås att köpa påståendet om du hållt dig till Adobe och Phase/Capture One, men att DxO skulle vara så fantastiskt mer udda än On1 känns mer tveksamt.
Det här snobberiet om att man alltid skall ha kortaste möjliga skärpedjup är oftast kontraproduktivt. Tittar man på berömda porträtt tagna under hundra år ser man att de sällan är tagna med extremt tunt skärpedjup. Anskitsporträtt har ofta både näsa och öron skarpa. Extremt tunt skärpedjup för porträtt är mer en effekt man kan ta till ibland för att skapa något annorlunda. Något som ibland kan lyfta en bild. Att köra det konstant är oftast bara dumt och saknar det klassiska porträttets balans. Det är ofta bättre att blända ner för att också få mer marginal och få fler keepers. Här tre exempel. Hunden tagen med bl. 5,6, fadern och barnet med bl. 2,8 och pojken med bl. 1,4. Bländar man ner levererar också objektivet bättre kvalitet. Även bra objektiv som Canon 85/1,4 IS ger bättre kvalitet vid 2,0 än det gör vid 1,4. Min åsikt är att man skall välja ett skärpedjup som passar bilden.
Jag förstår inte vad det är som säger att man måste använda möjligheten till kort skärpedjup till att just ställa in största bländare och trycka upp kameran mot närgränsen? Ja, jag vet att en hel del gör så, men det finns ingen automatik i att man måste använda prylarna på just det sättet. Argumentet att objektiven är bättre nedbländande är förstås i varierande grad giltigt beroende på det specifika objektivet, men det är det även för kombinationer som inte medger lika kort skärpedjup. Därmed förändrar det egentligen ingenting om man pratar om vilka fördelar och nackdelar olika sensorstorlekar har.
