Photocon
Aktiv medlem
Det finns en uppsjö av dslr-kameror i aps-c format som har de egenskaperna. Snabb AF och snabb sekvens. Men som alltid är det personen som hanterar verktyget som är den viktigaste länken i den kedjan. (Iofs är sistnämnda ett onödigt påpekande som väl sagts 1 milj ggr på FS).
I 9 fall av 10 (minst) skalas bilden ned ordentligt, även efter en 60% beskärning innan den konverteras från RGB till CMYK för att sparas som EPS-fil innan den trycks. Oftast i 180 dpi för färg i vanligt tidningstryck och 140-160 dpi för sv/v. En femspaltig (25 cm vilket täcker hela sidbredden på en tabloid) kan alltså motsvara drygt 2 MP.
Brus döljs ganska rejält av nedskalningen och ytterligare av rastrering. Papperskvalitén påverkar naturligtvis utseendet och när en badge av papper plötsligt tar slut måste en rulle av en annan sändning kanske sättas in. Det papperet kan vara blekare eller mörkare samt även ha exv en gul ton i sig.
Normalt sett har varje tidning en CMYK-profil anpassad till det aktuella papperet, men mitt i natten när blaskan trycks hinner man inte alltid korrigera den och då ser det konstigt ut.
Oavsett vilken kamera man använder (kompakt eller snabb proffs FF-dslr) försämras bildkvaliteten i trycket. Oftast sker dessutom konverteringen via en helautomatisk process (i exv tryckserverns Color Factory) vilket inte ger tid att justera individuellt annat än på ett ganska grovhugget sätt.
Men som pressfotograf gäller det att jobba snabbt. Ofta finns det ingen tid för rawkonvertering och finlir innan en deadline. En kamera som fixar bra jpegfiler direkt ur kameran är därför många gånger att föredra. Vidare hamnar inte en pressfotografs bilder bara i huvudtidningen. De används för bl a större printar till skyltning i A3+ och större samt i bilagor med finare papperskvalitet plus magasin som fordrar 300 dpi. För att minimera skadorna som trycket ger bör kameran ha bra lågljusegenskaper eftersom många pressbilder måste tas utan blixt (finns en massa blixtförbud på olika evenemang).
Därtill kommer miljöerna en pressfotograf måste jobba i. Industrireportage, sport, action, nattliga olycksbilder till hembygdsreportage etc och i ur och skur.
Så pointen är att i princip alla kameror DUGER för tidningsbilder, men för den heltidsarbetande pressfotografen är allroundfunktionaliteten otroligt viktig.
Så varför håller vi ens igång den här tråden? Canon vs Nikon och AB:s val mellan dem. AB har valt D3s därför att man ansett det varit det bästa allroundverktyget.
Efter att ha provat den håller jag med. Den är det mest kompletta verktyg som finns i dagsläget för tidningsändamål (och en massa andra ändamål också för den delen). För vad det är värt har jag jobbat rätt många år som pressfotograf och jag skulle priotera en D3s. Numera jobbar jag huvudsakligen med annan typ av fotografi och kan bortse från D3s suveräna lågljusegenskaper.
Oavsett om trycket förstör bildfilerna så är, enl min åsikt, D3s det bästa verktyg som finns idag och jag förstår verkligen AB som valt den. För arbetsflödets gång först och främst. Tid är pengar.
För den som undrar använder jag själv Canon och Sony/Zeiss. Så jag har inget egenintresse av att höja D3s till skyarna.
Men ssv en pressfotografs alster används till så mycket mer än att hamna på dasspapper i kvällsblaskor som mest ägnar sig åt returinformation om olika såpoperor.
.
