Kijana

Om man är intresserad av att ta bra bilder med grejer man trivs med så är utrustning som inte är fjäderlätt inget problem att ta med sig.


FAQ:

Är jag analog eller digital fotograf?
Här finns inget antingen eller, här gäller både ock. Digitalt har kommit in i mitt fotograferande som en del av mitt jobb som journalist, och sedermera även som frilansfotograf ansluten till bildbyrån Skaraborgsbild.
Med en 40D i kameraväskan kan jag nu också stänga av den automatiska visningen av bilderna, vill inte hålla på med att vicka på kameran för att kolla in varenda exponering. Det gör mig bara osäker. Att inte kolla varenda bild har ju gått bra förut.
Digitaliseringen till trots har jag inte släppt det analoga än, har en kamera laddad med film. Har även en hel del film på lager i kylen.
Så: digital till mängden och analog i hjärtat.

Fotograferar jag i P-, Tv-, Av- eller M-läget?
Ja, faktiskt allihop, även om bilder tagna i P-läget måste vara mikroskopiskt få de senaste tio åren.
Till största delen kör jag med slutarprioritet (Tv på Canon), eftersom jag undvika skaknings- och rörelseoskärpa i mina bilder. Med bländarprioritet kan det bli lite vad som helst i dåligt ljus, har jag upptäckt.
När jag kör analogt (och inte är ringrostig) gillar jag att fota i M-läget, med spotmätning. Varför då? Därför att jag då upplever det som att det är jag som fotograferar, inte att jag är slav under tekniken.

Fast jag har nu också kommit till insikt om att jag sumpar en del bilder i M-läget bara för att jag är för fokuserad på motivet så jag glömmer bort att ändra exponeringen efter situationen. Så det blir i fortsättningen mer av bländarautomatik, det vill säga ett litet steg tillbaka från denna "dogma"-inställning.

Är jag fotograf eller bildskapare?
Med den frågan brukar innebörden kretsa kring om personen gör så mycket som möjligt färdigt i kameran, eller lägger mest krut på någon form av efterbehandling.
Med en smak för det dokumentära och formad av det journalistiska tänket tillhör jag helt klart den förra kategorin. Ingenting är ju svart eller vitt på det här området, inte ens inom analog fotografi och mörkrumsarbete. Även där fick (får) fotografen ägna sig åt en del bildbehandling innan fotografiet var klart. Inte bara i Photoshop kan man åstadkomma mycket "konstnärligt", så skiljelinjen mellan fotografer och bildskapare ligger inte mellan analog och digital fotografi utan syftet med bilden och tekniken för att nå dit.
Jag är i första hand fotograf, men ur mitt perspektiv står det trots ovanstående utläggning inte i motsats till konstnärlighet.

Säljer jag en produkt eller säljer jag mig själv?
Är frilansare så gott det går, egen skicklighetsnivå är ju en begränsning :) till framgång där.
En vanligt diskussionsämne här på Fotosidan är ju vad man ska sälja sin bild för. Har förstått att många är glada bara för att se sin bild i tryck och därför ger bort sin bild mer eller mindre gratis till professionella bildköpare. Tycker att fotografer (amatör-, hobby-, frilans-, fritidsfotografer eller vad ni kallar er för) ska sluta med det.
Har inget problem med att ge bort bilder i för mig rätt sammanhang, vad jag vill "komma åt" är det alltför lilla självförtroende som många fotografer verkar lida av. Och det är något som berör hela branschen.
Inte tror väl du att potatishandlaren på torget tänker att "Oj, här står jag med ett ton potatis att sälja. Jag råkade ju bara sätta ut några kilo potatis i åkern, och sedan köra igång skördemaskinen när potatisen växt klart. Det var bara ren tur. Jag som inte kan så mycket om potatisodling kan ju inte ta ut samma pris som min professionelle potatisodlare till granne som också har ett ton potatis att sälja och mycket finare maskiner. Näe, jag dumpar mitt pris så blir jag inte avslöjad."
Många verkar förväxla bildförsäljning med skicklighet i att fotografera. Visst, är man skicklig i fotografering kan man sannolikt ta fler bilder att sälja, och man kan troligen också ta sig an ett uppdrag med garanterad nivå i kvalitet och tidsåtgång. Men sett till den enda enskilda bilden så handlar det bara om dess värde för säljaren och köparen.
Sälj bilden - sälj inte dig själv.

När tar jag fram kameran?
Kameran är aldrig långt undanstoppad (se svaret nedan om vad jag gör med mina bilder), men jag tar den inte med överallt heller. Kameran har fått följa med när jag förväntat mig något värt att fotografera, så har det alltid varit. Alltså även om jag har gatufotografi som mål för dagen, en inriktning som i sig kräver att kameran är redo, så har jag velat fånga förutbestämda situationer. Å andra sidan har mina bästa gatufotobilder kommit till när jag haft kameran med mig i andra sammanhang, och ögonblicken som givit bra gatufoto också har dykt upp som en fin bonus.
Nä, mitt fotograferande är ganska planerat. Jag ser ofta bilder när jag är ute utan kamera och jag kommer då gärna tillbaka vid rätt tillfälle för att ta bilden.


Är estetik eller teknik viktigast för en bra bild?
Finns inget som säger att bara det ena räcker för att skapa god fotografi. Vad är en konstnärligt tilltalande bild om det inte finns ett tekniskt tänk bakom kameran? Och hur roligt är det med en tekniskt fulländad bild utan någon konstnärlighet? Inte mycket.
Jag fokuserar därför på att skapa bra bilder, inte alla gånger estetiska, men använder mig av rent fototekniskt kunnande och erfarenhet för att nå mitt mål.
Ibland kan kreativitet också innebära att jag använder kameran tekniskt annorlunda för att få till den bild jag vill ha.

Varför kommentera bilder?
Jag kommenterar inte bilder för att få en kommentar tillbaka, inte ens för att få ett tack i gästboken. Båda är trevliga att få i retur, men det handlar inte om det för min del. Finns det inte också en risk för att man kan bli väldigt insmickrande om syftet var att få en kommentar tillbaka?
Vill nog säga att kommenterandet handlar om en övning i att se bild, och att formulera detta också vilket inte är det lättaste. På köpet tjatar jag med adress till mig själv om vad en bra bild innehåller. Förhoppningsvis finns det sedan bevarat någonstans i reptilhjärnan när jag trycker av nästa gång.

Vad gör jag med mina bilder?
Några hamnar hos bildbyrån Skaraborgsbild. Andra blir bildspel, publiceras i fotoklubbens årliga medlemstidning, blir kalender, publiceras på nätet eller läggs ut här för kritik. Händer också att jag tävlar med bilder.

Hur ser min drömkamera ut, och vad innehåller den?
Ju mer jag läser om alla digitala funktioner som trådlöst bredband, telefon, GPS och tarottolkare desto mer känner jag att jag vill ha en vanlig, enkel, jävla kamera.
Kan visst se fördelen med somliga funktioner, exempelvis GPS, så att man i efterhand kan se var man tog bilden om man är på okänd plats. Men filmning går bort i kameran. Inte för att jag är ointresserad av filmning, det vill säga video, utan för att jag tvärtom är rätt intresserad av det. Men då använder jag min videokamera. Och kom det någon folkversion av Canons CF-kamera så skulle jag känna mig intresserad av den.
Annars föredrar jag en rejäl och vädertätad kamera med småbildssensor som är lätt att jobba med när det gäller exponeringen, som på tydligt sätt i sökaren visar exponeringsinformationen. Uppskattar också möjlighet att koppla in studioutrustning.
Gillar också förstås en kamera som är snabb när det gäller bildmatning och autofokus, men å andra sidan jobbar jag inte så särskilt ofta.

Hur blir man en favorit hos mig?
När det handlar om det rent fotografiska så väljer jag bilder som har ett element av ett bildspråk som jag tycker även mina bilder skulle må bra av.
Favoritbilden måste inte vara perfekt, men är oftast ett exempel på bra fotografi och innehåller en detalj som jag vill ta till mig, inspireras av och förhoppningsvis använda mig av i andra sammanhang.

Drömresa?
Att åka från Genua till Barcelona med husbil, och att ha gott om tid för den trippen, känns lockande.
Vore också kul att besöka USA och New York för lite gatufoto.

Medlem i grupperna

Vem är jag?

Mina intressen:
Landskap, Gatufoto, Reportage / Situation, Svart-vitt, Mörkrum, Sport / Motorsport

Jag fotograferar helst med analogkamera och då helst i svartvitt. Jag hittar mina motiv mestadels ute, och motiven är oftast stilla. Motiven hittar jag med vidvinkel, och när jag exponerar så tar jag hjälp av erfarenhet. När jag surfar på Fotosidan.se så gör jag det med Windows och jag tycker bilder är roligast.

Mitt bästa fotominne:
Helt klart besöket vid Ramsviklandet med ABF Fotoklubb 1 april 2007. Fantastisk miljö på olika sätt i ett underbart väder. Visiten på Visingsö 1 juli 2006 var också minnesvärd med öns blandning av skog, hav (nåja, Vättern) och äng som dallrar av romantik. 24-timmarstävlingen i Delsjön, Göteborg, 17-18/8 2007 kvalar också in på listan.

Mitt sämsta fotominne:
Rättviks Folkets Park juli -91. (Alltså anledningen till att jag fördjupade mig på allvar i fotografins mysterier.) Novemberkåsan i och utanför Trollhättan 1 december 2007 är ohotat sämsta minne/största besvikelse. Fullpackad med kameror ...och så får jag inte en chans att se tävlingen på grund av arrangörens blamage med transporter.

Min största inspiration:
Duktiga fotografer. (F'låt, jag är jättedålig på vad olika fotografer har gjort även om jag känner till namnen. Jag har ingen särskild idol även om Henrí Cartier-Bresson är beundransvärd, ja kanske fader Adams också då.) Edit: Robert Capa inte heller att förglömma, mest för hans inställning att gå riktigt nära. Martin Parr har jag sett och lyssnat till (i Borås av alla ställen), en händelse som i sig platsar bland de bättre fotoupplevelserna.

Jag fikar helst:
Kaffe, kaffe, en hel del the och mer kaffe. Gärna ett wienerbröd till detta.

I kameraväskan har jag alltid:
Film. Märkena varierar men HP5 plus 400 och FP4 125 är favoriterna. Tri-X 400 använder jag mig också mycket av.

Drömbilden är:
Nyhetsbilden med N.