aasaboe
Aktiv medlem
Jag säger bara: http://www.youtube.com/watch?v=13JK5kChbRw
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
När jag växte upp togs det inte speciellt hårt på julen. Dels av ekonomiska skäl och dels p g a att mamma och pappa redan anno dazumal genomskådat julen. Men jag blev ingift i en släkt som tog julen stenhårt. Och den släken är långlivad medan mor och far är döda sedan många år.
När jag var anställd pressfotograf brukade jag på ett fint sätt hemlighålla för familjen att jag anmält mig själv för tjänstgöring julafton och juldagen. De andra fotograferna blev glada eftersom endast redaktionen under julen bemannades med en fotograf. Jag hann hem 1 tim under em för ett hastigt julfirande och sedan i jobb igen. Ganska bekväma jobb som gav rejäl OB dessutom. För familjen angav jag suckande: Fan, jag har blivit beordrad att jobba i år igen.
Okej, jag är fullständigt associal. Det var väl helt okej när ungarna var små, men nu är ju allt så upphaussat runtomkring en.
Kommer inte ihåg om det Hasse Alfredsson eller Tage D (eller någon annan) som berättade om julen på "den gamla goda tiden". I alla fall:
"När det var jul fick man vara glad om man fick ett kok stryk och farsan gick ut och pinkade en liten isbana i backen så att man kunde åka på en pappskiva nerför. Om det töade fick man åka ändå och på kvällen fick man bocka och tacka för yllestrumporna man fick."
Är det någon mer än jag som känner att vi är rejält OT nu?
Annars är jag ännu en som gillar julen. Älskar den som familjehögtid.
Det som jag egentligen retar upp mig på på äldre dar är den dära falskheten under julen vid stora sammankomster. I stället för att lösa problem går folk oftast då fruarna i mitt fall som katten runt het gröt och försöker undvika smärtsamma ämnen som kanske infekterat släkten pga av att någon är oliktänkare eller inte passar in den konstgjorda mallen som ofta bygger på någon avart av jantelagen.
De bästa jularna har jag spenderat med folk som jag inte varit släkt med det är befriande och man kan prata om det mesta utan att vara rädd för att trilla in på tabubelagda ämnen som kanske länge plågat släkten. Vad är det man brukar säga man väljer sina vänner men inte sin släkt!
Här är en annan av mina jobbiga jular.
http://jaroslawgibekphoto.blogspot.com/2009/01/s-d-var-det-2009.html
Ni gillar Bergmans filmer va era muntergökar
Ni gillar Bergmans filmer va era muntergökar
Nej, nej!!!!! De är alldeles för glättiga. Alldeles för lite ångest och depressioner. Fast de duger när man ska se något som lättar upp stämningen. Gärna följd av det filmade teaterstycket "I väntan på Godot" och annat lätt gods signerat Kafka. Sedan avslutar man med den svenska väderleksrapporten och kryper till sängs med en god bok. T ex den muntra "Gäst hos verkligheten" .
Gärna kombinerat med bra musik: Frank Zappas "Go and fuck yourself", "Desperation" av Steppenwolf i Humble Pies version och innan man sussar till örongodis som Ödessymfonin.
Dock kan det bli för mycket av det goda om man avslutar med att läsa någon gammalt nummer av Digitalfoto.
Leve återvinningen sa trädgårdsmästaren, sköt sig i komposten.