Hejsan!

Någon startade en tråd där man undrar när E4 ser dagens ljus och TI kommenterade bl.a. att det vid dåliga ljusförhållanden och därmed höga ISO är så 35 mm det rätta valet och jag skulle väl egentligen kunna spinna vidare på den tråden men väljer ändå att starta en ny.

Lite kort:
Val av digitalkamera och format har för mig styrts av behov, dvs. vad jag skall använda kameran till och väldigt lite av marknadsföring och pryltokeri.
Då jag endast är en glad "sportdykande" och friluftsintresserad amatörfotograf med målet att kunna få till bra och naturtrogna bilder med en nätt och stryktålig kamera, fanns det endast E330 på marknaden som motsvarade mitt behov med sitt kompakta kamerahus och unika Live-view vilket även skulle passa utmärkt i ett UW-hus. Att den endast har dryga 7 MPix stör mig inte det minsta men skulle gärna se en efterföljare med ett vattenskyddat skal såsom E3. Blev därför djupt besviken på E30.
Nog om det.
Som synes styrs valet av kamera/format av marknad, press, lobbyister/sponsorer och media via t.ex. fototester där man allt för ofta glömmer bort att titta på bildresultatet och i stället bedömer kameran utifrån pixelräknande vid X antal förstoringar samt brus vid YYYY ISO. Jag har sett tester där t.ex. E3 fått högsta betyg för bildresultat men kommit sist pga högre brus vid höga ISO!! Som sagt, marknaden tycks inte alltid tänka rationellt.
Närmar oss frågan
4:3 har alltid legat steget efter ff i fråga om upplösning och även brus. Därav har man alltid ansett ff vara det "bättre" formatet i fototester och allmänt tyckande. Men nu när Sony, Canon, Nikon lyckats få till sensorer där upplösningen överstiger eller i alla fall tangerar vad objektiven lyckats prestera undrar jag:
1 Har man nu nått gränsen för pixeljagandet då det tydligen inte längre lönar sig klämma in fler pixlar då objektiven sätter nivån för upplösning eller finns det anledning med högre upplösning/pixlar i sensorn än vad objektiven kan prestera?
2 Kommer 4:3 att nå dit? Eller lite förtydligat: Tror ni att 4:3 standarden rent tekniskt kommer att nå så långt med sina sensorer att objektiven blir den begränsningen faktorn likt ff betr. upplösning och kommer Olympus/Panasonic att orka med dit fram? En avgörande fråga då jag misstänker att det är dessa kameramärkens långsiktiga och smarta (?) strategi
3 Om begränsning nu nåtts beträffande ff och fråga två svaras med ja. Innebär det då att det är legalt ur upplösningshänseende vilket av dessa format man väljer dvs att ff-fotografen bär på onödig vikt?
4 Att bruset på höga ISO alltid varit 4:3 svaga sida jämfört med ff är ju ett känt faktum. Man har ju anmärkningsvärt lyckats få ner brusnivån då det gäller det större formatet och jag misstänker att man här nått en nivå där de flesta är mer än nöjda. Men finns det, eller rättare sagt, tror ni att det kommer att finnas någon teoretisk chans att även 4:3-tillverkarna Olympus/Panasonic inom rimlig tid lyckas klämma fram en sensor med en nivå som även tillfredsställer merparten av proffssegmentet som i dag nyttjar ff av just den anledningen.

1 - 4 skulle kunna omformas till en: Har 4:3 någon framtid inom proffssegmentet och den icke rationellt tänkande kameramarknaden? Eller är det så att man har kastat in handduken och i stället satsar på micro 4:3? Jo jag vet att Olympus hävdar något annat men..
MVH//Leif

Du har många intressanta frågor, jag ska börja med att säga mina tankar kring brus vid höga iso.
Jag har skrivit ut i a4 vid iso 800 och det går inte att se brus hur mycket jag än försöker. Och det utan brusreducering i datorn.
Faktum är att E-520 (och i ännu högre mån E-3) har bättre brusprestanda vid höga iso än 1ds mkI som hyllades för sin låga brus.

Det konstiga var att många var "nöjda" med de FF resultaten, men missnöjda med de av en fjärdedels så stor sensor.
Kan det vara så att färre skriver ut i dag än då?

Nu hyllas D-3'an och 5dmkII. Om 4/3 kommer ner i samma nivåer så kommer den ändå att kritiseras för sitt brus. Trots att e-3'an redan visar mindre brus än vissa sony och pentax...

Vill folk gnälla får de göra det. För mina behov finns inget bättre än 4/3 just nu.

Jag är en del av den icke rationellt tänkande marknaden så jag kan ge min syn.

Nej, att köpa en kamera innehållandes en sensoryta motsvarande knappt en niondel av den yta som dom värsta mellanformatsbakstyckena har, skulle jag inte göra.

Skulle jag vara nöjd med bildkvaliteten den ger? Absolut. Men sådant är bara relevant för rationellt tänkande personer och en sådan är jag ju inte.

Det är hiskelig upplösning på dom värsta FF-sensorerna, men upplösningen på de vassaste objektiven som har tillverkats är ännu högre. Fortfarande sätter dom dit anti-moirefilter. Den dagen upplösningen på sensorerna är så stor att optiken själv agerar AA-filter kan man väl hävda att det är nog. En gissning är att det kan gå åt uppåt 100MP. När det finns sådana vill jag ha dom. Dessa lär komma till FF innan det kommer till 4:3. MF är snart där. Värsta bakstycket har ju redan 60MP och det är inte min kategori köpare som handlar sådana. Det är vinstdrivande fotografer som får ta dessa >300000 mer eller mindre direkt ur sin vinst och de gör det. Denna upplösning kan alltså inte vara helt onödig.

En Coolpix-pixel är nuförtiden nere i 1.7 um. En Olympussensor full med sådana skulle ge runt 100MP så visst går det. Men om det samtidigt finns FF-sensorer med samma upplösning, vill jag ha Olympusen? Nää.

Vad är då mina behov kan man undra?
Inga alls. Jag har aldrig behövt någon kamera. Kommer aldrig behöva nån. Jag springer således omkring med min 2,5-kilosklump helt i onödan. Vart enda gram är alltså onödigt, men har aldrig stört mej på ett enda av dom.
Jag handlar, bär, flåsar, fotar, skriver ut på A2, tittar på den på alldeles för nära håll mot vad man "ska", helt i onödan och ser glad ut.
Vad jag vill ha, och vad mitt behov är har inte med varandra att göra överhuvudtaget. Jag antar att detta är vad som menas med icke rationellt tänkande.

Slutsats: Om alla resonerar som jag så kan Olympus lägga ner.

Zeiss does matter!

Inget verktyg är bäst på allt.

.
En E-3 fungerar dock väldigt bra i många fall. Uppskattar mycket att kameran och objektiven tillsammans är damm- och stänkskyddade. När det är 25 minusgrader ute och drygt +20 inomhus och man ofta går emellan dessa knappt 50-gradiga temperaturskillnader, så är kondensationen påtaglig men knappast ett bekymmer.

Med 12-60mm zoomen klarar man det mesta. Skulle dock praktiskt behöva öva på att fixera nodalpunkten bättre vid panoramafotografering, eftersom programmet Hugin annars får problem med att sy ihop bildelementen.

Stitching tillämpar jag frekvent, när inte brännvidden på zoomen är tillräckligt vidvinkel, samt när jag behöver mera pixlar för större förstoringar.

E-3 fungerar snabbt och utmärkt med AE-Bracketing över ett stort exponeringsintervall för HDR-foto med program från t.ex. Mediachance.

I stället för att handhållet exponera ett motiv under längre tid, så kan man sammanlägga ett flertal kortare delexponeringar vid högre ISO-tal med program typ RegiStax. Fördelen är att med en kortare tid kan man handhålla kameran, på bekostnad av den sämre bildkvaliteten som följer av ett ökat ISO-värde. Sammanläggningen av bildelementen reducerar dock bruset.

Det finns flera tekniker att tillämpa, speciellt på kameror som inte har de allra största bildsensorerna. Flera av dessa funktioner inkluderas allt eftersom i själva kamerorna. Dessa med tillhörande objektiv, får dock inte bli för stora att ta med ut, därför kommer det alltid att vara en fördel med fysiskt små system.

När min E-3 är för stor att ta med, så uppskattar jag måtten och vikten hos den lilla E-400. I princip fungerar tekniken med multiexponeringar även med denna mindre kamera.

Hur snart kommer vi att få se fysiskt feta och vädertåliga mobiltelefoner med hyfsade kameror med videomöjligheter, t.ex. en (Sony Exmor™ IMX060PQ 1.4µm) på 12.25Mpix, som har en i mobilsammanhang stor 1/2.5" sensor och således bara (6x) brännviddsförlängning)?

Tror dock inte att µFT får telefonmöjligheter, däremot både video och damm-/stänkskydd. Däremot räknar jag med att fortsätta att ha telefonen i en skyddande plastpåse vid regn och blötsnö.

Knight Palm sa:

.


[

Det finns flera tekniker att tillämpa, speciellt på kameror som inte har de allra största bildsensorerna. Flera av dessa funktioner inkluderas allt eftersom i själva kamerorna. Dessa med tillhörande objektiv, får dock inte bli för stora att ta med ut, därför kommer det alltid att vara en fördel med fysiskt små system.

När min E-3 är för stor att ta med, så uppskattar jag måtten och vikten hos den lilla E-400. I princip fungerar tekniken med multiexponeringar även med denna mindre kamera.

Klicka för att se resterande...

Ok, nu ska jag resonera rationellt då, det blir ovant.

Jag köper att storleken kan vara en begränsande faktor ibland, men jag tycker att man ska jämföra likvärdiga kameror när man jämför storlek. När man går ner i storlek på sensor kan man gå ner i millimeter på optiken vilket ju är bra för litenheten MEN man måste kompensera med större bländare! Annars kan man inte hävda att man jämför likvärdiga system. 35-100/2.0 är väl halvkilot tyngre än en 70-200/4.0 tex. 150/2.0 är tyngre än 300/4.0 osv. Så mycket sparar man inte in i vikt och storlek på huset bara för att man förminskat(försämrat) sensorn med 4 ggr. Vad det kostar i prislapp att kompensera millimeter med bländare vill du inte ens att jag går in på.

Ta det inte personligt mot Olympus nu. Jag har känt på ett 35-100/2.0 och jag tyckte det var en redig grej. Dom står för nytänkande i och med att dom startade från ny kula med nytt format när det digitala kom. Sånt gillar jag. Det här nya spegellösa gillar jag också och hoppas att det når de andra märkena så småningom.
Det är det här med 1/4, som jag kallar systemet, som jag tycker är en suboptimering på fel parameter.
Utvecklingen av det här var väl igång när Kodak ville ha 180000 för en med dagens mått medioker SLR med sensor i APS-format. Man trodde väl att stora sensorer skulle fortsätta vara den fördyrande delen i digitala kameror forever, men det var faktiskt fel.

Att formatet är tillräckligt för att uppnå "tillräckligt bra resultat för dom flesta" är sant, likaså att det går att göra en Olympus+lins som är mindre än en FF+lins om man accepterar bristerna med, det fattar jag oxå. Men det är inte det jag pratar om.

Over and out.

Min åsikt är, att när D-SLR husen, med FF bildsensorer, kommer ner i storlek, likt de tidigare A-SLR, t.ex. Olympus OM-1/OM-2, då är 4:3 en död sidogren inom digital fotografi!

FF bildsensorn är och kommer att vara den storlek, som ger bäst dynamik och säkert där tillverkarna, utom Olympus/Panasonic, satsar på utveckling av högre upplösning, 100Mp kommer inom några år, faktiskt.
Utvecklingen inom D-SLR följer precis den utveckling vi hade inom A-SLR, där APS och halvformat (Olympus) fanns bara till försäljning under några år, dess kamerahus var nämligen inte mycket mindre än ett 35mm kamerahus, sedan blev det fortfarande 35mm formatet, som fortsatte tills vi gick över till digitalt.

Alltså, APS-C och 4:3, samt Micro Four Thirds är alla troligen stendöda inom fem år!
En EVF, likt den i Panasonic G1, kan säkert även komma i en D-SLR, FF, den idén är nyskapande, ingen smällande spegel.

Olympus har utan tvekan varit banbrytande när de införde 4/3 systemet, men det är inte sensorn utan annan teknik i systemet. Dammborttagningsfunktion, vädertätat system, liveview, roterbar display. Optiken har varit utmärkt och i många fall prisvärd.

Däremot tror jag som Lars att det inte längre finns lika stor efterfrågan på de mindre formaten. Orsaken till att 4/3 utvecklades var i huvudsak att få ner kostnad och storlek på systemet. På 10 år har vi fått bättre tillverkningsmetoder av sensorer och batterier.

Många fotografer vill fortfarande skapa bilder i kameran och inte i datorn. Kort skärpedjup är ett viktigt verktyg och det är 4/3's svaghet.

I stort är nackdelarna fler än fördelarna för 4/3 kontra 24x36.

Jag tror Olympus kommer dra ner på sin pro-serie ganska snart. De andra stora tillverkarna har redan tagit klivet mot 24x36.

Jag tror att Olympus snart kommer haka på 24x36 spåret.

Jag hoppas ju de skapar sin egen väg och hoppar direkt till en 33x44mm sensor eller större fast sätter den i liten smidig systemkamera.

Jag e lite tvärt emot här
Blir FF billigare så blir också 4/3 billigare. Blir det mindre brus i FF blir det proportionerligt mindre brus i 4/3. I E-3'an är det redan mindre brus än Kodaks FF och Canons 1ds.

Och visst, Canons 70-200/4 är mindre än Zuiko 35-100/2, men E-3an har mindre brus vid iso 200 än 1ds mk III har vid iso 800 (vidöppet samma slutartid). Och om det inte vore någon sak att göra f2 zoomar så varför gör inte C/N några?

Jag Gillar bidkvaliten och färgerna jag får hos Olympus. Jag gillar den skenbara brännvidsförlängningen. Jag gillar skärpedjupet jag får. När jag knallade runt i sommras med 30/1.4 fick jag blända ner till 2.8 när jag fotade 2-3 personer för att alla skulle komma inom dof. Vidöppet fungerar bara på en person i taget eller typ helfigur. Hur mycket mindre skärpedjup behövs???

Jag skrev tidigare:
"En EVF, likt den i Panasonic G1, kan säkert även komma i en D-SLR, FF, den idén är nyskapande, ingen smällande spegel."
Bör ha skrivit:
En EVF, likt den i Panasonic G1, kan säkert även komma i en digital systemkamera, FF, den idén är nyskapande, inget glas- eller spegelprisma, ingen smällande spegel.
Eftersom en EVF sökare gör att kamerahuset inte kan kallas längre SLR, kanske SLE eller hur?

En skenbar brännvidsförlängning, bättre skärpedjup med 4:3, varför gå omvägar, när det är lika bra att gå direkt, - brännvidden är vad den är, blända ner från största öppning.

Kunde Olympus tillverka en trendsättare, på 70-talet, likt Olympus OM-1/OM-2, bör de kunna vända dit utvecklingen går idag, kommande kompakta systemkameror med FF bildsensorer, där optiken även är kompakt.
OM-systemets optik var mindre än den då vanliga storleken, hos de övriga tillverkarna, som snabbt senare tog efter OM-systemets storlek, - märk väl, det var 35mm optik!

Olympus har inte fått någon framgång med sitt 4:3 format, samt Micro Four Thirds är en chansning, nej, Olympus/Panasonic har målat in sig i sitt eget hörn!

fiolmattias sa:

Och visst, Canons 70-200/4 är mindre än Zuiko 35-100/2, men E-3an har mindre brus vid iso 200 än 1ds mk III har vid iso 800 (vidöppet samma slutartid). Och om det inte vore någon sak att göra f2 zoomar så varför gör inte C/N några?

Jag Gillar bidkvaliten och färgerna jag får hos Olympus. Jag gillar den skenbara brännvidsförlängningen. Jag gillar skärpedjupet jag får. När jag knallade runt i sommras med 30/1.4 fick jag blända ner till 2.8 när jag fotade 2-3 personer för att alla skulle komma inom dof. Vidöppet fungerar bara på en person i taget eller typ helfigur. Hur mycket mindre skärpedjup behövs???

Klicka för att se resterande...

Om E3 med 35-100 2.0 ger mindre brus än 1DS MKIII 70-200 F/4 så är det ju helt enkelt en bättre kombination i den grenen. Jag gick kanske lite hårt till angrepp, när Olympus stoltserade med sina 2.0 zoomar för ett halv år sedan, och hävdade att d motsvarar en F/4 zoom på FF i det mesta. Och varför Canon eller Nikon inte gör några 70-200 2.0 zoomar är väl ganska självklart, det skulle säkert kunna, men det skulle ju knappast bi några storsäljare, och det räcker ju med zoomar med ljusstyrka F/4 om man har en 5D MKII mot E3 och dess 2.0 varianter.

Det som är tufft med dessa mindre sensorer, är ju att det ställer väldigt höga krav på objektivets upplösning, Olympus egna objektiv grejar ju detta bra, men Sigma's och Tamron's FF objektiv tror jag får det svårare.

Som mellanformats objektiv på en Canon 5D tex...

Om formatet är dött eller ej vet jag inte, men det har jag svårt att tro. Själv skulle jag gärna ha en Olympus e420 med deras 25mm pancake. Eller kanske nån sigma kompakt "/...

Sensorbased image Stabilization - the secret weapon

Trots µFT är inte Four Thirds ännu uträknat, bl.a. finns de som fortfarande önskar tillgång till en optisk sökare. T.ex. om det skulle komma nya superteleobjektiv, 300mm/F4, 400mm/F4.5, 500mm/F5.6, då skulle de lika gärna kunna förses med adapter och vara konstruerade för den större Four Thirds-bajonetten. Undrar just om trion Tokina, Tamron och Sigma tillåts vara med på ett hörn och dela på µFT-kakan? Tror knappast Panasonic vill dela vinsterna med någon fler än Olympus, eftersom då borde de berörda redan vara med nu i början, så här knappt ett halvår efter annonseringen. PMA´09 bör ge slutliga svaret på om någon fler får vara med.

Vi vet att µFT gör det möjligt att tillverka ljusstarka vidvinkelobjektiv, beroende på det förkortade registeravståndet. På ett teleobjektiv med säg 200mm brännvidd eller längre, så spelar en skillnad i registeravståndet mindre roll, då det utgör ca 10% av brännvidden eller mindre. Existerande fasta objektiv och zoomar för Four Thirds behöver däremot uppdateras för att klara av CDAF med µFT kamerorna. Panasonic har gjort det med sina, Olympus ännu bara med ett fåtal objektiv i standardklassen.

Beträffande µFT, så tillhandahåller Panasonic optisk bildstabilisering i sina Lumix G zoomar. Förhoppningsvis kommer Olympus kameramodeller för µFT att förses med sensorstabilisering, vilket innebär att monterade objektiv, nya såväl som gamla via adaptrar, samtliga erbjuds sensorbaserad antiskak. De ljusstarkaste objektiven med autofokus i dagsläget är Lumix G 20mm/F1.7 pancake, samt Leica D 25mm/F1.4 (via adapter).

Ljusstarka objektiv tillsammans med sensorbaserad antiskak synes vara ett konkurrenskraftigt och attraktivt alternativ för statiska motiv, vilket gäller både för FT och µFT.

Vi kan ta ett exempel givet visst krav på exponering och DOF. En Four Thirds sensor är ju handikappad med -2EV relativt en 35mm bildsensor, givet den inbördes relationen av den effektiva ljusinsamlande ytan. Således kan en E-3 med ett 25mm/F1.4 teoretiskt matcha en D700 med ett 50mm/F2.8. Däremot med en ljusstarkare glugg på en D700, så skulle de mindre sensorerna få svårt att hänga med upp i ISO-racet om inte bildstabilisering fanns med i bilden.

Om vi går tillbaka till jämförelsen mellan en E-3 och en D700, så ser vi att om vi tar med i beräkningen att en E-3 dessutom har marknadens förmodligen effektivaste inbyggda sensorstabilisering, säg konservativt räknat bara två stegs förbättring i denna jämförelse. För statiska motiv och med ett givet krav på DOF, så är då en E-3 med ett ljusstrakt objektiv ett bättre alternativ än en D700. (Med en E-30 som har +23% fler pixlar än E-3, så är även upplösningen jämbördig med en D700). Den enda kamera som återstår som kan slå en E-3 är då Sonys A900 med 35mm sensor, eftersom den både har inbyggd sensorstabilisering och tillgång till ljusstarka objektiv. (Beträffande upplösning så har A900 24.6 Mpix medan E-3 har 10.1 Mpix, vilket främst styr storleken på utskrifter). (Varken Leica S eller Hasselblad har vad jag vet inte någon bildstabilisering heller).

Sålunda med en 50mm/F1.4 på en D700, så kan en E-3 med 25mm/F1.4 fortfarande matcha, om man konservativt räknar med att bildstabiliseringen bara ger två steg. Byter man ut D700 mot en Sony A900 med ett 50mm/F1.4 som även den har sensorbaserad bildstabilisering, först då får en E-3 svårt att hänga med.

Mig veterligt finns det inga objektiv till 35mm eller något annat system med inbyggd optisk bildstabilisering som har bättre ljusstyrka än f/2.8. Ett av de ljusstarkaste är t.ex. Leica D Vario-Elmarit 14-50mm / F2.8-3.5 Asph. / MEGA O.I.S. från Panasonic.

Vi ser nu i nära framtid emot nyheter från PMA´09-mässan i Las Vegas (3-5 mars). Det ryktas om ett nytt Olympus kamerahus för Four Thirds, samt uppdateringar om Olympus planer för µFT. Är det redan dags för en E-4 månne? Dessutom förhoppningsvis mer om Panasonics videoförsedda Lumix G HD med superzoomen 14-140mm.

Ref:

• Sensors (De)Mystified (Hasselblad, Canon, Nikon, FourThirds, P&S) - fotosidan
• Leica D objektiv (Four Thirds) - fotosidan
• Panasonic Lumix DMC-G1 review - www.dpreview.com
• Lumix DMC-G1 - Panasonic
• Vibration Reduction compared with handholding - Erwin Putz

Knight Palm sa:

Mig veterligt finns det inga objektiv till 35mm eller något annat system med inbyggd optisk bildstabilisering som har bättre ljusstyrka än f/2.8. Ett av de ljusstarkaste är t.ex. Leica D Vario-Elmarit 14-50mm / F2.8-3.5 Asph. / MEGA O.I.S. från Panasonic.

Klicka för att se resterande...

Canon har sin 200/2 IS USM och Nikon har en också, med VR om jag inte minns fel. Jag vet inte vad du menar med inbyggd optisk bildstab? Hur ska den annars vara på ett objektiv?

Knight Palm sa:

Vi ser nu i nära framtid emot nyheter från PMA´09-mässan i Las Vegas (3-5 mars). Det ryktas om ett nytt Olympus kamerahus för Four Thirds, samt uppdateringar om Olympus planer för µFT. Är det redan dags för en E-4 månne?

Klicka för att se resterande...

Det kommer DSLR kameror nu i mars (i affär maj), men det blir mer spännande i höst

Jag har haft fel förr, men även rätt

Ingen som har köpt en E-30 än?

arneri sa:

Ingen som har köpt en E-30 än?

Klicka för att se resterande...

Ser att de har en utökad lojalitetsrabatt än vid lanseringen av E-3.

Optiken hänger utmärkt med till 12 megapixel

♠
Från dpreviews test av G1 kan man se att Zuiko Digital optiken presterar utmärkt resultat på en 12.1 Mpix µFT kamera, den mindre sensorn till trots.

Panasonics nya G1 är upplösningsmässigt faktiskt bättre än både gamlingen Canon EOS 5D och den nyare Nikon D700, vilket visar att det ännu inte är optiken som sätter begränsningen för ett FT / µFT-system.

(Vi får väl se hur väl FT optiken hänger med om några år, när det kanske sitter Panasonic BSI sensorer på 20Mpix i µFT-kamerorna - motsvarar 80Mpix i 35mm...)

Den höga upplösningen bådar ju gott även för Olympus nya kamera, som har en liknande bildsensor som den i G1. E-30 har dessutom inbyggd bildstabilisering, vilket även kungen i upplösningsligan Sony A900 kan stoltsera med, se tabellen.

Ja, det var inte dåligt. Kanske skall poängteras att den gamla 50/2 presterade betydligt bättre än kitzoomen.

Någon som hört nåt om Olympus m43-retrokompakt som de visade upp i höstas?

angående 35-100, skärpedjup etc...

Detta har redan behandlats tidigare i tråden, men här är min två ören.

Så vitt jag förstår var den ursprungliga idén med 4/3 att erbjuda ett billigt och lätt system.

Låt oss jämföra 5d2 + 70-200/4IS med E3 + 35-100/2.0

Canonkombon väger in på 1570g och kostar 36935 (cyberphoto).

Olympuskombon 2450g samt 37580 kr.

Möjligheten till kort skärpedjup är i princip lika för de två systemen, olympus snabbare men Canon större negativformat.
5D2 lär väl vara två steg bättre när det gäller brus, vilket kompenseras av den snabbare 35-100 så där är återigen systemen likvärdiag.

Ja, sen är det slut på det roliga för olympus.
Canon har en sensor med 4ggr större yta. Därför kommer bildkvaliteten från Canon (allt annat lika) alltid att vara högre pga att man inte behöver förstora negativet fram till färdig bild lika mycket.
Dessutom kan man alltid klämma in fler pixlar på en större yta och få högre upplösning.

Detta är mao ett krig som Olympus inte kan vinna. Jag förstår att man kan välja Olympus om man håller sig till deras ljussvagare kitoptik, men att bygga upp ett kvalitetssystem med 4/3, ja där hänger jag inte med längre: Betala mer, bära en tyngre ryggsäck, inga tekniska fördelar samt sämre potentiell bildkvalitet "inbyggd" i systemet.