Jag hör mest folk som frågar efter "en bra och enkel kamera som ger fina bilder", jag tror inte den kategorin känner till pixelstorlek eller dynamiskt omfång.
Helt riktigt, pixelstorlek och DR har de ingen aning om.
Och om de har snappat upp något mätbart begrepp om kameror så är det "megapixlar".
Inte en enda person i min bekantskapskrets av normalfotointresserade har någonsin ställt en annan fråga om kameran än "-Hur många pixlar har den?". Inte någon.
Jag tror att Olympus beslut att hoppa av pixelhysterin är minst sagt farlig. Inte många kommer att förstå de underliggande orsakerna.
De första digitalkamerorma hade ju ganska kass upplösning och då var det rimligt att tala om antal pixlar som ett kvalitetsmått.
Vatten har runnit under broarna sedan dess och nu är upplösningen inget problem längre, däremot hänger begreppet pixelantal som kvalitetsmått kvar.
Inget konstigt eftersom det är det perfekta argumentet ur ett tillverkarperspektiv: Det låter modernt och high tech. Inget tjafs om glas och objektiv och sånt gammalt 1800-talsmök som får en att tänka på äckliga filmrullar och farfarsklockor. Konsumenten behöver inte ens veta att det sitter en glasbit framför sensorn. Kameran är ju för fan digital.
Dessutom kan man öka antalet pixlar med 20% per år och sälja samma i princip samma kamerakonstruktion om och om igen.
The holy grail helt enkelt.
Dagens megapixlar är lite grand som bilarnas Cw-tal på 80-talet. Att bilen hade Cw 0.33 var ju viktigare än allt annat. Det gick ju knappt att köra en bil som hade högt luftmotstånd och alla annonser visade tekniker i rymddräkter som sprutade rök i vindtunnlar....
