jag är aldrig nöjd med ljuset :D

med tanke på att det bara är några dagar tills renoveringen av lägenheten sätter igång, och att jag har så sjukt jävla mycket prylar (böcker, bl a), så kör jag ett helt dygn vaken för att komma någonstans i förberedelserna inför tisdag när det hela kickar igång. har tömt nästan hela min största kallax-hylla, och har den i storleken mindre kvar. antalet papperskassar som går åt är.. imponerande.

när det var dags att gå ut med hunden på förmiddagen så passade jag på att ta med mig kameran ut. igår fotograferade jag två högar med gamla portar, och det fanns två till. dem tog jag mig en titt på idag.

och alltså, ursäkta språket (näh, inte egentligen - jag svär som en borstbindare), men fi satan i gatan vilket knepigt ljus det är ute idag. :o jag höll på att smälla av.

vintersol - fast utan snö (tack och lov). det är liksom en taklampa på.. 1000w eller nåt!?

jag är väldigt ljuskänslig, så jag störs enormt av överdriven sol. trots solglasögon OCH keps för att få nån hejd på insläppet av ljus i ögonen, såg jag knappt nånting alls i sökaren. jösses.

det var länge sen jag upplevt ett så extremt dåligt ljus åt det här hållet. i höstas var det för lite ljus - nu är det alldeles, alldeles för mycket. :D det var liksom stört omöjligt att få till vad iaf jag själv tycker är ett bra och fint ljus. jag skrev i en kommentar i mitt förra inlägg att jag gärna vill att ljuset ska smyga sig runt det som avbildas - och så blir det inte riktigt här. nej, för här blir det kraftiga och skarpa kontraster, hårt och lite småtråkigt ljus, motljus lite här och där (inte i överdriven grad i någon av bilderna här i inlägget, dock), och bara.. bläh.

men det är ju ett alldeles ypperligt exempel på att vi inte alltid får som vi vill. vissa gånger är det bara att gilla läget och använda det ljus som finns, även om det smakar surt i käften av det.

jag tror att jag har varit vaken i runt 20 - 22 timmar nu, så jag börjar bli trött. tror att jag kanske ska göra ett litet ryck i vardagsrummet, innan jag måste ut med hunden igen vi går och sover. jag tycker att jag har förtjänat det, och jag kommer att sova väldigt ovaggad den här gången.

men innan dess - här har ni dagens sista bild! :)

ordning och reda i kaoset

hyresvärden där jag bor har en tendens att åtgärda saker på utsidan av fastigheterna. förra sommaren byggdes alla lekplatser på området om (till det sämre, är min personliga åsikt, men smaken är som baken), och i år är det min sida av gatan (fem hus med tre portar i varje) som ska få nya portar. andra sidan av gatan fick det för något år sen, och nu är det vår tur.

det arbetet påbörjades för en eller ett par veckor sen. det går sakta, men faktum är att de har rivit bort nästan alla gamla portar och satt in de nya - men det dröjer nog ett tag till innan det är helt klart. det ska installeras såna där blip-grejer, det ska dit lister osv.

medan vi väntar på att allt ska bli klart, så ligger våra gamla portar och skräpar på gräsmattorna mellan husen. jag har tänkt i flera dagar att jag ska ta med mig kameran ut och fotografera lite, och idag blev det äntligen av (eftersom jag satt vaken längre i morse, bland annat för att stirra på tapetprover i dagsljus).

jag tror att de flesta hyresgäster på området tycker att det här ser förjävligt ut. och det gör det - särskilt eftersom de gamla portarna inte har något syfte med att ligga där, annat än att bara ta plats och se illa ut.

och för det otränade ögat kan jag verkligen förstå att det "bara" ser ut som skräp.

med "otränat öga" menar jag ett öga som inte är vant att tänka/se i bild. när jag går förbi såna här ställen, oavsett om det är på gräsmattan framför mitt hus eller någon annanstans, ser jag jättemånga bilder som bara ligger där och väntar. men om man inte har tränat/lärt sitt öga och sin hjärna att titta efter annat än bara vår spontana tolkning (skräp/fult), så ser man det nog inte.

jag tycker att det kan vara oerhört givande att hitta ordning och reda i kaoset. när man slänger grejer på det här viset så är ju det spontana intrycket - kaos. det bara ligger där, kors och tvärs, det finns ingen uppenbar ordning eller symmetri, utan bara - kaos.

men tittar man, och jag menar tittar sådär ordentligt, så går det faktiskt att hitta jättemycket fint mitt i oredan.

jag märker att det här är ett sätt att fotografera på, som jag verkligen uppskattar. där det inte handlar så jättemycket om ett spännande eller supertjusigt innehåll, utan mer om att hitta skönhet i det fula, det förgängliga, det förkastade. när jag tänker närmare på saken så är det ett väldigt gotiskt sätt att se det, och helt plötsligt är jag inte förvånad. :D :D :D

sen finns det ju saker jag tycker gör sig oerhört bra i bild. metall är en sådan sak. rost är en annan, om än inte just här. betong är också oerhört vackert i bild.

en sak jag gillar hos mig själv i hur jag ställer mig till mitt eget fotograferande är att jag ser ALLT jag gör, som träning. jag må ha ett bildseende och förmåga till komposition, men jag ser inte mig själv som expert eller professionell. därför, när jag ställer mig själv framför vad-det-nu-är-jag-vill-fotografera-just-idag, så tittar jag rätt mycket, tar en bild, rycker på axlarna och tänker att tja, vi får se hur det där blev, och så går jag vidare till nästa bild. jag vill gärna vara i nån slags test-mode, så att jag inte går runt och tror att jag fotograferar mästerverk när det inte alls stämmer med verkligheten.

jag lär ju inte vara ensam om att komma hem, tömma ur kameran, titta igenom materialet, förkasta en del på en gång, titta på det i igen, välja ut si och så många att göra i ordning och när det är dags att faktiskt bestämma vilka bilder som ska visas, försvinner minst ett par, tre stycken till.

och av de som faktiskt hamnar i ett blogginlägg, ett inlägg på fb, instagram eller någon annanstans, så är det fortfarande ytterst få som är sådär faktiskt, på riktigt, bra.

jag fotograferade ju t ex rätt mycket i höstas, och av allt det materialet är det runt 4 - 5 bilder eller så, som verkligen står ut och som jag vill använda på något sätt. resten - iaf delar av det, är helt ok, men inget som känns sådär super-wow.

och med det sagt kan jag säga att det är oerhört skönt att inte fotografera mot betalning. jag uppskattar oerhört att kunna ägna mig åt det jag har lust, att inte behöva tänka på att möta någon annans förväntningar, att vara kommersiell osv.

att bara vara jag, är mer än gott nog för mig.