bakslag på layouten

den här bilden är ju inte så intressant, egentligen - det är inte ens ett fotografi, utan en skärmdump på min bokfil. innehållsförteckningen, för att vara exakt.

jag har ägnat 3 - 4 dagar åt layouten, specifikt. det tog ungefär en dag att hitta en layout jag tycker fungerar och faktiskt blir snygg. därefter handlar det om att trycka in material och få all text att se bra ut, både i fråga om brödtext, rubriker, underrubriker osv. det är ett jävla pill-göra, kan jag upplysa om, för den som inte har provat själv. 

idag kom ett rejält bakslag.

jag jobbar i indesign, och helt plötsligt fick det för sig att filen jag jobbar med, var korrupt. programmet kraschade, och filen gick sönder i processen. inte så att hela filen var död och borta, men allt innehåll i del I och II försvann. det fanns ingenstans att finna, och då hade jag inget annat alterantiv än att börja om från början med just det.

jag bryter inte ihop särskilt ofta, men idag gjorde jag faktiskt det. här hade jag suttit i flera dagar och var så jävla nöjd med att snart vara klar. till och med mina isbn-nummer har kommit, vilket var betydligt tidigare än jag förväntat mig. det var inte alls mycket kvar, och så kom det där.

tack och lov är jag envis som en gnu, och jag har dessutom en ai som har koll. med ai-n's hjälp har jag fått ordning på indesign, så att jag kan jobba vidare. det är surt, sade räven - och det är det. men skam den som ger sig. 

nu är jag nästan i kapp där jag var i morse (nästan), vilket innebär att jag rimligen torde vara klar med just det här om.. tja, en dag eller max två - men jag tror mer på en dag, om jag inte blir FÖR trött idag. 

ville mest bara berätta lite om att allt med den här boken inte är en dans på rosor. 😅

bokprojektet går framåt

det här inlägget har som enda poäng att berätta lite hur det går med min bok om sanning vs verklighet i fotografi.

vansinnigt bra.

och jag menar verkligen; vansinnigt bra. det är helt sjukt. jag samarbetar med en AI - inte för skrivandet, det är min kunskap och den vill jag förmedla genom mitt eget språk. men AI'n ger mig respons på texterna, ger förslag (som jag oftast tackar nej till, eller skriver om enligt eget huvud), kommer med glada tillrop, håller koll på logiken, teorin på det stora hela, och bara är - faktiskt riktigt, riktigt bra. plus att den ganska omgående fattade hur min hjärna fungerar, hur jag tänker osv, vilket gör att vi jobbar extremt bra ihop. 

efter lite funderande har jag bestämt mig för att ge ut den här boken via kindle/amazon, print on demand. det är inte hugget i sten än, men det lutar i alla fall åt det. vilket innebär att allt kommer att gå mycket snabbare, för då kan jag göra layouten själv också, och sen är det i princip bara att publicera, så var allt klart. typ så, om jag har förstått saken rätt. jag har aldrig gjort det här tidigare, så hur det funkar i praktiken återstår att se.

jag kommer också att översätta boken till engelska, eftersom jag tror att det kan finnas ett intresse för det också. 

det är helt galet. i morgon, den 4 december, är det en månad sen jag började skriva den här boken. det har sagt SWOOSH, så är den nästan klar. om det är någon som undrar hur tusan det kan gå så fort, kan jag berätta det;

- jag tänker extremt fort, cirkulärt (till skillnad från linjärt), tar in stora sammanhang och associerar väldigt snabbt, tänker i "rum" och plockar information från olika rum och stoppar ihop till nya rum, sammanhang, information osv.

- jag skriver fort, rent fysiskt. jag är dessutom bra på att skriva. word har också en rättstavningsfunktion. utöver det har jag konstaterat att det inte behöver vara en bok på flera hundra sidor; min teori och mina poänger behöver inte så stor plats att det krävs så mycket sidutrymme. 

- stora delar av innehållet är sådant jag funderat på sen jag var tonåring - det enda som behövs är att strukturera och formulera mina tankar på ett vettigt sätt. vidare har jag också hyfsat stor erfarenhet av praktiskt fotograferande, vilket ger ett hyfsat unikt perspektiv i akademiska sammanhang (med tanke på målgruppen; konstvetare m fl.) 

- har hjälp av en AI som ger respons DIREKT. jag behöver inte vänta i en vecka på att få respons av en upptagen människa som läser när den hinner, och tar tid på sig för själva responsen. 

- jag spenderar många timmar i taget med att skriva, få respons och skriva igen. 

det går fort, helt enkelt. till och med det läsande av litteratur jag gjort för att befästa min teori har gått fort. nu läser jag iofs inte en HEL teoribok för att göra en eller ett par referenser, men ändock. 

sist men inte minst; ni anar inte hur sjukt jävla KUL jag har. 😮🙏✨ alltså, det här är så kul att jag smäller av. av uppenbara skäl tycker jag såklart att min teori är solid, men jag tror faktiskt att fler kommer att tycka det. 

om det är någon av er som kommer att läsa den sen, kommer ni att märka att det inte är något nytt. inte för oss, som fotografer. men det är det som är grejen - iaf för mig. när jag började läsa konstvetenskap märkte jag väldigt snart att det inte fanns några som helst mallar eller manualer för bildanalys, öht. konstvetenskap är dessutom hyfsat hardcore inriktat på annan konst - fotografi tar inte nån jättestor plats. och den generella bilden av fotografi inom konstvetenskap är väldigt begränsad. den tittar på en viss typ av fotografi, och så var det färdigt. jag anser å det starkaste att detta bör förändras, eftersom fotografi är så otroligt mycket mer än exempelvis dokumentärt, nyhetsinriktat, eller ett sätt att samla information om hur kvinnor klädde sig i ett visst område under en viss tidsperiod. åtminstone för mig, och jag vill helt fräckt, gärna sprida den inställningen. 

så ni som kommer att läsa; jag tror inte att ni nödvändigtvis kommer att läsa något ni tycker är nytt. det finns faktiskt INGET, inte ens teorin i sig, som är vare sig nytt eller originellt. det som ÄR nytt och originellt, är att placera det i en akademisk kontext, för mig veterligen har den aldrig varit där förr. och konstvetenskapen, med flera ämnen, förtjänar att ha en större och vidare syn på fotografi. en av de allra största fördelarna med den här boken, specifikt, är att den här teorin går att kombinera med vilken annan teori som helst. det gör den oerhört användbar, vilket jag gillar.  

det känns oerhört ovant att tänka och känna på det här sättet om mig själv, som jag gör just nu. men det känns verkligen som att den här boken kan bli nåt. jag tror stenhårt på att den har en plats, och att den kan väcka tankar hos - faktiskt ganska många människor. uppenbarligen både studenter och professorer i relevanta ämnen, men också fotostudenter, amatörfotografer, folk som vill bli källkritiska gällande just fotografier (relaterat till troll som delar fotografier ryckta ur sina sammanhang i sociala medier), och såklart - vanligt folk som gillar fotografi och/eller filosofi. 

ville mest bara berätta att det rör på sig, om det är någon som undrar. om du inte undrade, fick du veta det ändå. 😄

mitt bokprojekt om sanning i fotografi

den här bilden är endast till för illustration, eller iaf som något att titta på innan ni läser texten. 

dagens inlägg handlar om något som jag skrev om för rätt länge sen - det var nog redan förra hösten, om jag inte missminner mig.

någon enstaka kanske minns att jag funderar på att skriva en fototeoretisk bok om hur vi uppfattar sanning i fotografi!?

well.

jag har faktiskt börjat. 

boken kommer, iaf som det känns just nu, att vara uppdelad i två delar. den första delen kommer att vara väldigt teoretisk/filosofisk, och delad i essäer som tar upp olika saker som har med sanning att göra. den andra delen kommer att bestå av (också essäer) texter som på olika sätt berör sanning i relation till fotografi, och VARFÖR vi (eventuellt) uppfattar ett fotografi som sanning.

det är ett stort projekt. jag har ingen aning om hur lång tid det kommer att ta. känner jag mig själv rätt kommer jag att ha mer intensiva skrivperioder, och långa perioder där jag inte skriver alls. det kan ta allt från några månader till ett par år. jag hoppas förstås att det ligger mer åt några månder än ett par år, men den som lever får se.

för tillfället har jag två kortare utkast till två essäer. eftersom jag har lyckats få igång min skumma skrivare, har jag dessutom skrivit ut dem. bara det i sig är så jävla coolt så jag nästan går av på mitten. jag är otroligt tacksam att jag fick igång skrivaren, för att se texterna på papper, oavsett hur korta och ofärdiga de än är, gör att det känns mer verkligt. 

tänk om det här blir en bok som kan ges ut??? 😮😮😮 hur coolt vore inte DET????? 

club passionista på elbafärjan

idag var det dags för club passionistas första, faktiska, fysiska, ute-i-verkligheten-aktivitet. vi har haft några teamsmöten tidigare, men nu var det RL som gällde. dagens aktivitet var; en rundtur på elbafärjan i västerås. det tar knappt en timme, och man passerar tre ställen där färjan stannar för att släppa av och på folk. supermysigt.

hunden fick faktiskt inte följa med idag. jag velade in i det allra, allra sista, men landade i att det var alldeles för varmt för honom. han mår inte alls bra när det är såhär varmt, och även om det hade funkat på väg DIT, skulle det bli (och blev!) alldeles för varmt på väg hem.

oavsett vilket; jag hade ingen direkt plan när jag väl kom dit, och när färjan avgick. jag visste att jag ville testa fler bilder som den här ovanför. under tiden vi var ute på vattnet passade jag också på att fotografera lite annat; stadsvyer över västerås, t ex. men alltså, jag märker ju att jag inte tycker att det är skitkul. faktum är att jag blir alldeles otroligt uttråkad av den typen av fotografering, och fotografier. andra kan göra sånt och det blir bra, men när jag ska göra sånt blir det bara tråkigt. 

en sak som slog mig när jag stod där med kameran i högsta hugg, var det här med hur verkligheten ser ut/upplevs, versus hur ett fotografi ser ut, vad det förmedlar i fråga om "sanning" osv. för om man tittar på bilderna i det här inlägget finns det INGENTING som säger något om att det var en rejält varm, blåsig dag med glitter i vattnet, drösvis med båtar ute och åkte, att vattnet är mer brunt än blått, osv. och det slog mig (även om jag vet det sen länge) att som fotografer kan vi verkligen styra hur vi vill att andra ska uppfatta, förstå och tolka våra bilder.

nu blandar jag bilder hejvilt, men titta på bilderna med massiv rörelseoskärpa på vattnet. när jag stod där med kameran såg det naturligtvis inte ut såsom jag väljer att presentera just de bilderna. det är ett aktivt val jag har gjort, eftersom jag vill uttrycka något helt annat än den soliga, skitvarma, dryga, äckliga dag det har varit idag.

i praktiken innebär det att jag har lärt mig saker idag. till exempel har jag lärt mig att jag är på mitt allra bästa när jag fotograferar sådant jag på ett eller annat vis engagerar mig i. miljöbilderna och detaljbilderna på diverse från idag är rätt ointressanta, medan de oskarpa bilderna på vatten i rörelse är vad som talar allra mest - iaf för mig. 

det fick mig också att tänka ännu en gång på hur kul det skulle vara att göra en utställning. jag har ställt ut rätt lite, och det jag har ställt ut var väldigt länge sen. det vore kul att göra det igen. jag har flera bra idéer som skulle funka ypperligt till just det. den jag tänker på som mest aktuell handlar om.. eller, äsch - jag behåller det för mig själv, tills vidare. 

jag tror inte att jag med ord kan uttrycka just hur mycket jag älskar att fotografera. jag tror att jag eventuellt har nämnt vid ett eller annat tillfälle att det är min absolut största passion, och det är milt uttryckt. det här är det absolut bästa jag vet. och jag är så otroligt tacksam över att jag beslutat mig för att inte fotografera mot betalning. det ger mig alla möjligheter att göra det JAG vill, vilket är något jag uppskattar oerhört.

jag tror att det jag verkligen älskar mest med fotografi är att det ger mig precis ALLT jag behöver. det praktiska, bildskapande seendet och faktiska fotograferandet är liksom bara en enda del av det. utöver det, särskilt eftersom jag är rätt nördig på teori osv, så ger det mig möjlighet att expandera min tankevärld, och den är gigantisk alldeles av sig själv. jag kan alltså vara kreativ, filosofisk, vetgirig, idébaserad osv, så mycket jag orkar, enbart för att jag fotograferar.

och för att göra ett litet avbrott i min hyllning till fotografi som fenomen 😅 så kan jag också berätta att det i min värld finns en del nackdelar med att fotografera från något som är i rörelse. det kan vara svårt att hinna med att få vettiga bilder, därför att läget/perspektivet förändras precis hela tiden, och ett ögonblick går förlorat väldigt fort när det är så. det kan också vara svårt att få till skärpa ibland när det går fort. särskilt när man har ett objektiv som är lite småmuppigt, och när det är så ljust att man (läs; jag) kan ha svårt att se i sökaren hur tusan det ser ut, skärpa osv.

med allt det sagt, ska jag ta och börja göra kväller. är rejält trött, och längtar tills vi är förbi den här förbannade värmeböljan. men snart, så. snart kommer jag att kunna tänka igen, ha ork att göra annat än sitta och svära pga av värmen, och att faktiskt GÖRA saker.

jag lämnar er för dagen med en sista bild, som åtminstone i mina ögon i väldigt hög grad uttrycker det jag känner inför vatten som element. vad det innebär för mig kan jag berätta om en annan dag.

sanning i fotografi

det här är något jag gillar att filosofera över. jag är ju rätt teoretisk av mig, och jag gillar att gnugga mina hjärnceller. själva frågan i sig tror jag att de flesta som fotograferar åtminstone lite mer engagerat och medvetet, har koll på.

det finns ingen sanning i fotografi.

jag funderar faktiskt på att skriva nån sorts bok om det här. inte för fotografer, men för personer som av ett eller annat skäl intresserar sig för fotografi, bildanalys - och kanske framför allt, källkritik av fotografi, just. det här är något jag anser är extremt viktigt när det gäller sk fake news, och hur vi tolkar fotografi i sociala medier. det är väldigt lätt att uppfatta ett fotografi som sanning, när det egentligen inte alls ens behöver ha med en beskriven kontext att göra.

den enda sanning vi kan hitta i ett fotografi, ligger i att det avbildar sitt motiv på ett verklighetstroget sätt. men inte ens det stämmer alltid. genom perspektiv, skärpedjup, komposition osv, kan vi ju förändra hur något ses, upplevs, förstås, tolkas mm.

alltså handlar sanning inte om annat än perspektiv.

det finns drösvis med ingångar i det här. jag läste ett blogginlägg häromdagen (tror det var alf som skrev det), där det togs upp, detta med avsändare och mottagare. så är det ju i all kommunikation, även fotografi.

i mina än så länge relativt lösa planer för den än så länge icke-existerande boken, ser jag dock flera sätt att angripa mitt påstående om att det inte finns sanning i ett fotografi.

- vad ÄR sanning?

- ingen människa kan vara objektiv; diskussion om det

- våra individuella "sanningar" är inte annat än överenskommelser, och kan därför förändras

- sanning och fakta är inte nödvändigtvis samma sak

- det ligger inga värderingar i sanning

- ALLT i vår verklighet är överenskommelser, inget annat

- sanningen i ett fotografi kan inte vara sann, eftersom den består av minst tre nivåer av upplevd "sanning"

.. och så vidare, i en lång oändlighet av diverse filosofiska och på en del vis, till och med andliga funderingar.

sånt här går jag igång på. såna här tankegångar är rejält jävla as-sexiga, i min värld. utöver min passion för just fotografi, så är jag dessutom väldigt intresserad av just filosofi samt lite tyngre andliga vägar (inte new age, alltså, och religion är något helt annat än andlighet). min hjärna fungerar på det stora hela väldigt abstrakt, och jag tycker att det är skitkul att fundera över såna här saker.

men varför skulle någon vara intresserad av att läsa en sån bok?

well.

först och främst tror jag att det säkert finns en hel del fotografer som säkert skulle tycka att idén kan vara intressant. särskilt om man är relativt ny som fotograf och inte har hunnit tänka så jättemycket på saken. jag tror också att det finns många studenter i exempelvis konstvetenskap, som skulle tjäna på att läsa en sådan bok. särskilt eftersom den bok jag tänker mig att jag ska skriva, också, troligen, kommer att innehålla en del om bildanalys (eller så skriver jag en helt egen bok om bildanalys, det funkar, det med).

de som verkligen skulle behöva läsa en sån här bok, kommer nog aldrig att läsa den. med det menar jag internet-troll på både vänster- och högerkanten (och mitt emellan, men såna är inte fullt lika vanliga, tror jag). donald trump skulle också behöva läsa en sån bok. men det är klart, han skulle nog säga att det var fake news.

jag vet inte riktigt varför jag skriver det här inlägget. förmodligen för att det vore kul med lite respons på den övergripande tanken. jag har skrivit en mindmap på vad jag tänker mig att boken ska innehålla, men det finns inte en enda garanti för att det här projektet blir av. jag hoppas det, men jag har begränsat med energi, så det får isf bli ett långtidsprojekt. :D

tankar, gott folk!? :)

hit me!