Malinkas blogg om fotografi

efter några inlägg visar det sig att det är här jag kommer att dela med mig av tankar omkring fotografi - både praktiskt, teoretiskt och filosofiskt. jag gillar sånt.

jag träffade skogsfolket idag

trots att jag egentligen ska ägna mig åt att förbereda inför renoveringen, så tänkte jag redan igår att jag skulle gå upp i skogen med hunden idag - och ta med mig mina konstnärsdockor som jag köpte i höstas.

bortsett från ett par, tre bilder innan vi kom upp i skogen, så är dagens tema - skogsfolket.

men låt oss passera ett par, tre bilder först, innan vi kommer dit.

sådär, ja. nu har vi kommit förbi stället jag passerar varje gång vi ska upp i skogen, och det är oftast lika roligt varje gång.

men - upp i skogen kom vi, och jag hade onekligen rätt kul.

det jag tycker är så fantastiskt kul med dessa dockor är att trots att de faktiskt inte är mänskliga, och trots att de är rätt begränsade i hur man kan posera dem, så är de fullt kapabla att uttrycka mänskliga känslor.

det här är bilder jag har tänkt använda som exempel på just posering och miljö, inför porträttkursen som sätter igång om ett par veckor.

nu kommer mina kursdeltagare troligen uteslutande att fotografera EN människa i taget, men det känns ändå relevant att ha med bilder där det är två dockor. om inte annat för att kunna tipsa om hur man kan använda bländaren för att sätta fokus på en av två eller flera personer. jag vet att det är ett par, tre stycken av deltagarna från höstens kurs som kan ha nytta av det.

men alltså, kolla - på riktigt, hur coolt är inte det här? :o

och jag tycker verkligen det. helt otroligt hur mycket man kan uttrycka med en trädocka som det går att vrida, vända och bända på utan större problem.

jag är för övrigt lite fascinerad över mig själv, utifrån de här bilderna. vi var ju uppe i skogen här i närheten, och trots att jag inte hade tänkt så innan, så märkte jag att jag valde ställen för mina dockor, som ger åtminstone mig ungefär samma känsla som när jag fotograferar däruppe i vanliga fall. mao; tema barns fantasier om troll, tomtar och annat skrymt, och vart de bor. min egen upplevelse av flertalet av de här bilderna är just skogsfolk. inte nödvändigtvis tomtar och troll, men ändock. möjligen alver - jag tänker mig såsom i sagan om ringen, på ett ungefär.

ser ni lika tydligt som jag vilka bilder som andas mer feminint, och vilka som känns mer maskulina?

jag måste faktiskt erkänna att det här var riktigt kul. troligtvis kommer jag att fotografera de här dockorna vid fler tillfällen, fast olika miljöer.

ni ska få se en sista bild (som för övrigt får mig att tänka på jondalar i böckerna som följer efter grottbjörnens folk, om ni har läst dem). man går förbi den här trekantiga öppningen varje gång man går spåret, och jag har fotograferat den för många år sen - ett antal gånger. men idag när jag hade mina dockor med mig, blev det så uppenbart vad som måste hända. :D hence; min känsla av jondalar (det var min spontana tanke, direkt när jag såg det).

och nu när ni sett jondalar, är det dags för mig att dricka upp mitt te och återgå till min nedmontering av vardagsrummet. jag är rejält trött, så det blir nog en rätt dryg omgång - but it has to be done.

wish me luck.

Postat 2025-03-01 16:27 | Läst 500 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

det är mycket nu

det är mycket just nu.

mest roliga saker. lite dryga grejer med dygnsrytm och sömn också. men allra mest är det roliga saker.

jag är en sån som ägnar mig åt att efter bästa förmåga manifestera mitt liv såsom jag vill ha det. just nu innebär det att bygga upp ett liv omkring mitt fotograferande - så att jag så småningom ska kunna åtminstone delvis försörja mig på det.

för ögonblicket är det några saker jag växlar mellan att göra aktivt;

  • skriver kursmaterial till kommande kursen i porträttfotografi (abf västerås)
  • finputsar onlinekursen i bildseende/bildkomposition
  • funderar och pillar med kommande medlemsfunktion på min hemsida (jag har tidigare tänkt använda patreon, men har ombestämt mig)

de här bilderna fotograferade jag natten tills idag. jag har haft såna här konstnärsmodeller i omgångar - senast jag gjorde mig av med ett par, var för runt 1½ - 2 år sen när jag döstädade hemma efter mina cellgiftsbehandlingar. de här två köpte jag nyligen in, enbart för att kunna göra exempelbilder till porträttkursen. det gäller både ljus och posering.

de är ju så vansinnigt praktiska, eftersom man kan vrida och bända dem nästan som man vill, och de säger inte emot. det gör det väldigt enkelt att göra lite kul grejer bara för att visa. jag tror att när vädret blir bättre, så ska jag nog ta med mig dem och fotografera dem utomhus. det går ju liksom att uttrycka så oerhört mycket med dem - det behövs liksom inte en människa för att uttrycka mänskliga känslor.

men för att återgå till det där med manifestationer, hur man vill leva sitt liv, osv. jag har ju ett antal idéer som ska omsättas i verklighet. fotokurserna är en sådan del. fotogalleri-idén är en annan. den kommer nog att ta längst tid att göra verklighet av, skulle jag tippa på.

jag har i alla fall bestämt mig för att jag och fotografi ska vara bästisar i resten av mitt liv. jag vill ägna mig åt fotografi på en ganska hög nivå, men inte genom att fotografera mot betalning. och det är däri mitt manifesterande ligger; att skapa ett liv fyllt av fotografi på ett sätt som funkar för mig, och som genererar pengar så att jag kan betala allt det där som man behöver betala för att ha ett hyfsat vettigt liv.

det måste helt enkelt bli så, det finns inga alternativ. för mig som har andliga övertygelser, så är det detta jag är född till att göra. så enkelt är det bara.

.. och som en liten knorr på slutet bjuder jag på en bild på en av mina prydnadselefanter (jag och pappa började samla när jag var barn, och när han dog tog jag över hela hans samling).

Postat 2025-01-21 21:49 | Läst 567 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera