Närbild: Green Heron
Green Heron, eller Grönryggad Häger som den heter på svenska, blev lite av min favorit under den här resan. En häger är ju nåt som iaf jag vanligtvis förknippar med stora fåglar, men den här är en liten rackare. Stor som en kråka ungefär. Orädd smyger den runt i grunt vatten och letar efter små kräftor, fisk och annat mums.
Den grönryggade har väldigt vackra färger, men som vanligt har de ett syfte - kamouflage! Den smälter in i vegetationen och kan då undgå andra rovdjur medan den själv jagar.
Förutom att vara vacker så är den rätt cool i sin attityd. Jag har tidigare skrivit om den som smög UNDER mitt tele när jag satt där och här är en som på äkta cowboy-manér jagar med ett grässtrå i mungipan :-)
Mitt första möte var när jag såg den smyga bland grenarna vid eco pond.
Nästa tillfälle satt den hukande i skuggan vid anhinga trail.
Sedan såg jag den överallt :-) Typiskt beteende är att sittande på ett strå, en bit över vattenytan, stilla spana rakt ner för att med blixten hastighet snärta till och fånga nåt nästan osynligt djur.
Det jag inte fattade först var hur en så liten fågel kunde nå vattenytan utan att ramla i och ännu mindre hur den överhuvudtaget kunde få tag i nåt i vattnet.
Lösningen kom när jag såg den här; Ur den lilla kroppen drogs det fram en hals som var gigantisk och man måste förundras och frågan är given hur i hela fridens namn får den plats med den halsen i den lilla kroppen? Ännu ett naturens under :-)
Fantastiska bilder och kul att läsa om vad du såg. Jag minns att jag läste om dessa fåglar för de hade så lång hals på en så liten kropp. Det blir nämligen väldigt stor "dödrumsvolym" för dem när de andas och har en så lång luftstrupe.
Hälsningar Lena
Hälsningar Lena