Bäversafari 2016

I början på juni fick jag chansen att följa med Janne på Wild Sweden på bäversafari. För många år sedan så fotade jag bäver från land så detta skulle bli en ny erfarenhet. Tillgången till en båt skulle betydligt öka chanserna att få bra bilder. Det är en riktigt fin dag med svag vind och nästan klarblå himmel. Vi tar det lugnt, äter och dricker av det medhavda fikat medan solen sakta glider ner mot horisonten.


När det blir dags att börja fota så slocknar vinden helt och det blir knäpptyst. Inte helt knäpptyst för från skogen så hörs fågelsång från osynliga fåglar och från fören hörs ett svagt porlande ljud när båten sakta glider fram. Över den guldglänsade vattenytan surrar miljontals med små insekter.

Vi färdas sakta i en gummibåt med elmotor och på det stilla vattnet så blir det knappt en krusning på vattenytan. Det känns som vi är ett med naturen och helt osynliga. Men givetvis så hör bävrarna motorn och med deras utmärkta luktsinne så har de ändå superkoll på oss.

Efter ett tag hittar vi en plats där vi ser tydliga spår efter bäveraktivitet. Solen skiner rakt på den lilla stranden och under det att solen sjunker så blir ljuset blir varmare och varmare. Vi håller båda tummarna för att det ska dyka upp en bäver innan solen gått ner helt och allt hamnar i skugga. Plötsligt är den första bävern där, materialiserad ur ingenting. Som på bestälning kravlar den sig upp på stranden, precis där solen skiner.


Ytterligare en bäver dyker upp på scenen och den förste tar sig ner i vattnet igen. Sakta glider fram emot varandra och det verkar som om de inte är så nöjda med varandras närvaro för de börjar brottas i vattnet. Jag tänker att det måste vara svår att "trampa" vatten och samtidigt försöka komma högre än motståndaren. Det är en ganska tyst kamp. Endast små gnyenden och svaga stön hörs över vattnet.


Kampen för dem sakta in mot land och plötsligt får de fotfäste och man ser hur de ställer sig upp i vattnet. Vassa klor och grepp är tillåtna i den här envigen, men jag noterade aldrig att de bet varandra. Men tjuvnyp förekommer nog  sådär lite i skymundan.


Det plaskar till och de drar sig undan åt var sitt håll. Det är svårt att avgöra vem som vann för ingen stannar kvar för att hävda sig.

En tredje bäver har passat på att sätta sig i strand kanten och inta en vegetarisk rätt i gröngräset.


Det är fascinerande att se hur välutvecklade händer de har. Det är säkert ett resultat av deras byggande av dammar och hyddor som utvecklat tassarna till händer. Bakbenen däremot är försedda med simhud mellan tårna, perfekt designade för att ta sig fram under vattnet.

Den sitter länge och väl och njuter av sin måltid innan den mätt och belåten simmar hem till hyddan.

Solen går sakta ner men ljuset från himlen återspeglas ändå länge i vattnet och vi letar upp platser där vi kan fota bäver i motljus. Simmande bäver är kanske inte det roligaste motivet men i rätt ljus kan det ändå fungera.


Längre bort får vi syn på ytterligare en kamp, denna gång sker den på djupare vatten. Precis som tidigare så är det en tyst kamp, lite plaskande hörs då och då. Det har nu blivit svagt ljus och så fort de hamnar utanför speglingen så syns de knappt alls.

Till slut kör vi sakta hemåt och med den vackra natthimlen i bakgrunden så sitter jag och njuter av en lyckad tur och hoppas bilderna trots det svaga ljuset blev hyfsade.

Under tiden som vi fotade så spelade jag in små snuttar som jag satt ihop till en kort video. Förhoppningsvis får du en känsla av hur det var.

(Om du inte kan se den ovan så finns den HÄR. )

Min hemsida

Facebook

Wild Sweden