Strömstare fotografering 2018

I år tänkte jag göra ett försök att få till lite strömstarebilder. Det var många år sedan jag senast försökte mig på det och det gick inget vidare. Mest för att jag då var för okunnig och rastlös, men nu kände jag mig mera förberedd. Sammanlagt lade jag fyra dagar ute i ett naturreservat inte långt från hemmet vilket kändes lite ovant. Jag är rätt ovan vid att fota hemmavid, något som jag borde utveckla mera, utan brukar alltid köra långa sträckor för att hitta nåt intressant.

Första dagen blev riktigt lyckad då jag fick en individ som inte var så skygg utan dök obekymrat i min närhet och jag fick ett par fina bildserier i fin miljö. Jag såg dessutom flera individer men lyckades inte få dem på samma bild.

De kommande dagarna så var det svårare att komma nära, på nåt sätt så var de individerna mer skygga och det blev betydligt svettigare att halka runt i snön för att få till några bilder alls. Möjligen hade det blivit något varmare ute så de var mera aktiva, men det är rena spekulationer.

Mest blev det sittbilder i olika miljöer men oavsett det så kan jag inte sluta förundras över hur den här relativt lilla fågeln med enkelhet hanterar kraftigt strömmande vatten och kyla.

Av de fyra dagarna så såg och fotade jag strömstare under tre. Den fjärde (som egentligen var den tredje) dagen lyckades jag inte komma till ordentligt. Givetvis så blev det några videosnuttar av de olika dagarnas fotande och du kan se dem här nedan eller surfa in på min YouTube kanal Mik Swe där dessa och andra filmer från mina fotoutflykter finns. Tycker du de verkar intressanta så varför inte prenumerera, det kostar inget men det peppar mig väldigt mycket. Givetvis får du gärna kommentera både bilder och filmer.

En avstickare på väg mot nästa mål

(Detta är egentligen en fortsättning på det förr-förra blogginlägget)

Efter att ha cyklat ut under natten, blivit stoppad av en myskoxe och till slut fått lite sömn, så lämnade jag Dovrefjell bakom mig och drog vidare österut. Mitt mål var att få se björn i svensk natur. Tidigare under sommaren hade jag läst en blogg på Fotosidan och blev intresserad. När jag kollade  upp hemsidan så visade det sig att de hade fått ett par avbokningar och jag var inte sen att boka plats. Detta var alltså anledningen till att jag lämnade Dovrefjell trots mina fina möten med fjällrävar.



Jag hade fått en tid när vi skulle träffas där på och för att vara på den säkra sidan så tänkte jag åka dit så jag kom fram på kvällen innan och kunde vara utvilad innan den långa natten i gömslet.

Vädret var fortfarande varmt och soligt och jag färdades på vägar som jag inte åkt på tidigare. Som vanligt så satt jag och spejade lite vid sidan av vägen, man vet ju aldrig vad som dyker upp. Efter en lång dags resa och ett par timmar kvar till målet så såg jag nåt i ögonvrån som swischade förbi.

En lite oansenlig skylt med texten "Njupeskär". "Men ligger det här?" tänkte jag för mig själv. Ja uppenbarligen! Eller egentligen gjorde det ju inte det, utan ca 1,5 mil från stora vägen, iaf enligt skylten. Njupeskär är Sveriges högsta vattenfall som ligger i Fulufjällets nationalpark i Dalarna och jag hade länge funderat på att åka hit men det har aldrig blivit av. Kollade klockan och tänkte varför inte. Jag skulle inte vara på plats innan 1400 dagen efter så jag kunde lika gärna stanna här äver natten. Sagt och gjort, vände runt bilen och körde in längs den lilla vägen. Efter att ha slingrat fram längs mindre och mindre vägar nådde jag till slut den fullpackade parkeringen. Många turister var det och jag var nu en av dom.

Jag tog med mig kameran och gick iväg mot fallet. En lättvandrad stig ledde så småning om fram till fallet. Tog några bilder, mest för att dokumentera att jag varit där, s.k. bock-i-rutan-bilder :-)

Jag tror alla som kommer hit har dessa foton, kanske mest för att leden slutar i en liten utkiksplattform. Men som alla sådana här välkända platser så är det alltid en utmaning att hitta nya sätt att beskriva dem på så jag tog några andra bilder också.

Man får passa sig om man lämnar stigen och går närmare fallet. Stenarna är riktigt såphala och många liggerlösa så det är lätt att tappa fotfästet. Kom också ihåg att det ofta är enkelt att ta sig upp för en brant menbetydligt svårare att ta sig ner med hedern i behåll.

Tänkte precis gå tillbaka när jag såg en stor svartvit fågel vid vattnet. En strömstare? Mitt i sommaren? Självklart kan tyckas, men jag har bara sett dom på vintern så det kändes helkonstigt. Och den såg mycket större ut här än dom där hemma (kanske beroende på att jag var mycket närmare nu än på vintern). Så det blev några dokumentationsbilder här med. Lite ovanligt att se strömstaren hoppa runt bland klippblocken mitt i sommarvärmen var det iaf :-)


Så vände jag tillbaka. Hela tiden så hade jag spanat efter lavskrikor. Dessa skulle ju finnas i mängder här. Men inte då, helt dött på fåglar i skogen. Kom tillbaka och gick in en sväng i naturumet som förövrigt ligger helt perfekt precis i myrkanten. Ena gaveln är helt i glas och myren höjer sig lite utanför huset så det känns som om man står mitt i myren och när som helst förväntar man sig att en älg eller annat vilt ska vandra ut precis framför fönstret. Så skulle jag vilja ha ett hus! :-)

Nu var jag rätt trött och hungrig så jag tillbaka till bilen för att fixa käk och vila. När mörkret började komma så gick jag ut för att sträcka på mig och såg då en fantastisk himmel som sakta höll på att tyna bort. Så jag slet med mig kameran och sprang haltande i väg för att försöka hitta lite motiv att sätta framför bakgrunden. Jag är ju rätt svag för siluettbilder så håll till godo.

Så var det roliga slut och jag gick tillbaka till bilen för en god natts sömn.

När jag vaknade på morgonen så var jag fortfarande lite besviken med att inte hittat några lavskrikor. Jag hade t.o.m. lagt ut bröd runt bilen under kvällen men dessa låg kvar orörda. Så jag beslöt mig för att gå en sväng till längs mossen, man vet ju aldrig vad som kan dyka upp. Men det var lika tyst och tomt som dagen innan så jag passade på att fota lite sköna blomster i motljuset istället innan jag gick tillbaka.

På väg tillbaka så hittade jag äntligen nåt djur att fota. Framför mig vid spången satt den här grodan som låtsades att den var osynlig.

Trots att jag bytte position och gick runt den, satt den helt stilla. Men så kom det några andra på spången och då passade den på att hoppa iväg. Kollade klockan och insåg att jag var på väg att bli försenad så jag hastade iväg till bilen och satte kurs mot björnskogen.

Men det får bli nästa inlägg :-)

Solen kom fram...

och jag kände att det var dags att damma av kameran. Efter ett par fruktlösa timmar på jakt efter en sparvuggla kom jag sent på eftermiddagen till den plats där jag för många år sedan sett en strömstare. Trots flera återbesök har jag aldrig sett nån där igen. Så jag brydde mig inte ens om att ta fram kameran ur ryggsäcken utan gick en sväng mest för att njuta av det vackra vädret.

Det första som jag ser är en strömstare bara 10 meter från bron jag just gick ut på.

Nu blev det till att snabbt komma i ordning med kamera, stativ mm. Kändes som om det tog en evighet. Sedan snabbt rassla ner till en låg position vid bäcken. Dom där snövallarna vid strandkanten, undrar om dom håller... När jag tryckte ner stativbenet så for det rätt igenom. Inte direkt säkert och inte så kul att trilla ner i det iskalla forsande vattnet, så jag tog det säkra för det osäkra och höll mig över land.

Nu hade jag tur att den lät mig klampa omkring och ta lite bilder men till slut flyttade den sig och jag försökte hänga på, men det är svårt att hålla jämna steg med en flygande fågel utan att skrämma den så det blev ett fåtal bilder till innan den flög vidare.

Nu är fotosäsongen iaf officiellt igång.... Äntligen :-)