Utställning Mellan Fjäll och Hav i Varberg

Jag har fått privilegiet att få ha några av mina tavlor utställda på Naturum Getterön under Mars-Maj. Det är min första utställning och det ska bli spännande att höra responsen från besökarna. Sitter och filar på en bildvisning som jag valt att kalla Mellan Fjäll och Hav vilket också är namnet på min utställning.

Utställningen visar ett antal, iaf i mitt tycke, ikoniska fåglar och djur man kan finna mellan just fjäll och hav. Det blir med andra ord ett slags tvärsnitt av olika miljöer såsom fjället, myren, skogen, odlingslandskapet och kusten.

Har du möjlighet och kanske ändå besöker Getterön nu i vår när det är full aktivitet i naturreservatet, så varför inte kika in, ta en fika och njut av naturliv

Trandansen 2018

Så var det dags igen för ett besök på Trandansen. I år lite senare än vanligt så det hann bli april. Nu gjorde det inte så mycket för tranorna var lite sena också. Kanske var det det kalla vädret som gjorde det men jag tyckte iaf att tranantalet nådde sin topp betydligt senare än tidigare år. Vädret var hyfsat klart men vinden ven stundtals ganska kraftigt vilket bidrog till kylan. I år var mitt fokus på att sätta ihop en film men jag fick ändå med mig en del bilder från denna välkända plats.

Tidigt på morgonen så ökar trumpetandet i volym när tusentals tranor flyger in från den isbelagda sjön där de övernattat.

Väl framme så börjar de äta, dansa och bilda par.

När så man funnit sin partner så kan hända smiter man iväg utan att de andra ser det.

Till slut så drar sig allihopa tillbaka ut på sjön igen

Tja det kanske var lite förenklat, jag har tidigare publicerat en mer detaljerad blog om hur det egentligen går till och den hittar du här: Trandansen 2016

Filmen jag gjorde i år den och flera andra hittar du på min YouTubekanal Mik Swe

Nu hinner du kanske inte hålla på och följa en massa länkar så jag publicerar filmen här också :-)

Mycket nöje och kommentera gärna både bilder och film.

Orm vid Öby kulle 2018

Jag hade ändå vägen förbi och lite tid över så jag beslöt mig för att göra ett stopp vid Öby kulle. Varför då tänker du, vad är det som är så särskilt med den? Den här platsen är känd för att vara en övervintringslokal för ormar. På vårkanten så kommer de fram för att sola sig i större mängder än man vanligtvis ser i naturen längre fram på året. Varför gillar de den här kullen så mycket då? Dels är den i ett landskap som under sommaren huserar mycket föda i form av sork, grodor mm, dels så är den fylld av en blanding av sten och grus så det finns gott om håligheter och dels ligger den högt så den fylls inte med vatten under hösten, vatten som sedan fryser till is.

Nu var jag lite väl tidigt ute på året och sent ute på dagen så det var inte så många ormar som jag hoppats på men det blev iaf några stycken. När jag kom dit så mötte jag andra fotografer som klagade på att nån med makroobjektiv gått så nära att ormarna valde att slingra sig ner i hålorna igen. Det borde ju alla förstå att man inte ska gå närmare än att man inte stör, oavsett om det är djur eller människor. Men tydligen av debatten att döma så fattar folk inte detta. Man står till och med i vägen för räddningspersonal på olycksplatser, vilket låter helt otroligt. Men nu var det ormar det skulle handla om.

Det finns både snok och huggorm här även om jag bara såg huggorm denna gång.  För den som inte är säker å vad den ser så mär mit bästa tips att titta på ormens ögon. Röda med "kattspringor" är huggisar medan gulgröna runda är snokar. Träffar man på en orm i naturen så kan man även se lite skillnad på kroppsspråket. Huggisen stannar kvar och tittar på dig medan snoken snabbt brukar ringla undan.

Jag stannade bara ett par timmar innan ljuset försvann så det kanske hade varit snokar framme tidigare på dagen. Precis när jag kom fram så var det ett par stycken som var rätt livliga och ringlade omkring bland fötter och stativben. Jag valde därför stövlar för att inte riskera nåt, speciellt om man har ögat i sökaren så är det lätt att sidsteppa lite och råka komma för nära en orm som är på väg nånstans.

Det blev en kort film om dessa timmar jag spenderade på kullen och du kan se den här eller gå direkt till min YouTubekanal Mik Swe för fler filmer. Kommentarer välkomnas innerligt :-)

Strömstare fotografering 2018

I år tänkte jag göra ett försök att få till lite strömstarebilder. Det var många år sedan jag senast försökte mig på det och det gick inget vidare. Mest för att jag då var för okunnig och rastlös, men nu kände jag mig mera förberedd. Sammanlagt lade jag fyra dagar ute i ett naturreservat inte långt från hemmet vilket kändes lite ovant. Jag är rätt ovan vid att fota hemmavid, något som jag borde utveckla mera, utan brukar alltid köra långa sträckor för att hitta nåt intressant.

Första dagen blev riktigt lyckad då jag fick en individ som inte var så skygg utan dök obekymrat i min närhet och jag fick ett par fina bildserier i fin miljö. Jag såg dessutom flera individer men lyckades inte få dem på samma bild.

De kommande dagarna så var det svårare att komma nära, på nåt sätt så var de individerna mer skygga och det blev betydligt svettigare att halka runt i snön för att få till några bilder alls. Möjligen hade det blivit något varmare ute så de var mera aktiva, men det är rena spekulationer.

Mest blev det sittbilder i olika miljöer men oavsett det så kan jag inte sluta förundras över hur den här relativt lilla fågeln med enkelhet hanterar kraftigt strömmande vatten och kyla.

Av de fyra dagarna så såg och fotade jag strömstare under tre. Den fjärde (som egentligen var den tredje) dagen lyckades jag inte komma till ordentligt. Givetvis så blev det några videosnuttar av de olika dagarnas fotande och du kan se dem här nedan eller surfa in på min YouTube kanal Mik Swe där dessa och andra filmer från mina fotoutflykter finns. Tycker du de verkar intressanta så varför inte prenumerera, det kostar inget men det peppar mig väldigt mycket. Givetvis får du gärna kommentera både bilder och filmer.

Tamiami trail och Anhinga trail, Florida 2017

Våren har varit och är full med aktiviteter så bloggandet hamnar längst ner på listan. Men jag får väl iaf avsluta min Florida resa med de sista två dagarna.

Inleder med resan från västkusten till ostkusten. Det finns givetvis flera vägar och många bra motorvägar men jag föredrar att köra Tamiami Trail. En i förhållande till hastighetsgränsen liten väg oftast utan vägren. Att stanna längs vägen är faktiskt riktigt riskabelt, många kör fort och även om vägen är rak så är alltid risken att man blir påkörd ganska hög. Men varför vill man stanna tänker du. Jo längs vägen rinner ett vattendrag som är fullt med fåglar och alligatorer. Det är lätt att man, särskilt som första gångs besökare tänker att "jag ska bara ta en bild". Jag vet, jag har gjort det :-). Det är bara det att fåglarna och alligatorerna här är mycket skyggare än vid de publika boardwalks och naturreservat som ligger runt om i Florida. så när man kliver ur bilen så sticker de 99 gånger av 100. Det finns dock ett antal smultronställen längs denna sträcka som man tryggt kan stanna vid och där djur- och fågellivet är mer vana vid människor.

Fakahatchee Strand är en boardwalk rakt in i träskmarkerna i norra Everglades. Ganska stillsamt ställe med en mindre mängd turister än på de större reservaten. Häckande vithövdad örn, alligatorer, ormar, olika vadare och till och med hjortar kan man se här. Dessutom så har Florida pantern varit synlig (läs fotad) här...Sannolikheten att se den är dock väldigt, väldigt liten.

HP Williams rastplats ligger iof nära vägen men även intill ett litet större vattendrag där det ofta finns gott om alligatorer. Olika fiskande fåglar är också vanliga här.

Monroe scenic drive är en grusväg som per definition inte är Tamiami Trail. Men eftersom den går parallellt med Tamiami trail så väljer jag alltid denna om möjligt. Den tar givetvis länge tid att köra men är betydligt intressantare och vackrare. Här kan man se allt möjligt eller ingenting, lite beroende på hur mycket vatten det är och hur fort man kör. Typ var 200:e meter så är det en vägtrumma under vägen som hjälper till att hålla vattennivån nere så vägen inte svämmas över. Normalt stannar jag till vid varje sådan trumma för där brukar det öppna upp sig en aning och det är lättare att upptäcka och fota där.

Shark Valley ligger också vid Tamiami Trail och är en del av Everglades som det kostar pengar att köra in till. Jag brukar sällan stanna där, dels pga allt folk och dels pga att det inte är lika mycket att se, iaf inte de gånger jag varit där. Har man varit eller tänker åka in i Everglades så kan det vara bra att veta att biljetten gäller i två dagar på båda ställena.

Anhinga trail ligger inte direkt vid vägen utan finns i östra delen av Everglades NP. Den ligger ganska nära entren och ska man köra kust till kust så kan man hinna med denna antingen på morgonen eller på kvällen.

Tänk på att det tar betydligt längre tid att köra eftersom det är så många stopp och mycket att se. Starta tidigt och du kommer ändå att komma i säng först när det börjar mörkna. Dvs om du vill stanna och se och fota :-)

Slutligen har jag gjort två filmer från dessa dagar och du kan se dem här:

Tveka inte att kommentera och vill du stötta och peppa mig att blogga och filma mera så varför inte bli prenumerant på min YouTube kanal Mik Swe

Tack för den här gången :-)