Circle B Bar Reserve, Florida 2017:5

Fortsätter min resa i Florida och har gjort ett par dagars stopp för att besöka Circle B Bar Reserve. Det är ett bra område såtillvida att det har en blandad natur. Det finns våtmark, skog, öppna ytor, sjöar, ja allt vad man kan önska sig egentligen. Det svåra är att bestämma sig vart man ska gå. Det tar en stund att vandra igenom, särskilt när man tar små tomtesteg för att inte missa nåt. Det kan då vara frustrerande att möta folk på stigen som ivrigt berättar om allt otroligt de nyss sett men som det inte syns ett spår av när man väl kommer dit. Lyckligtvis så skedde det inte denna gång utan jag kunde vandra runt i min egen lilla bubbla och njuta av allt djur- och fågelliv som finns här. Denna gång möts jag dock tidigt av stora skyltar. Är det typiskt amerikanskt eller bara en dålig skylt? Som turist blir jag ändå lite fundersam, vad är det dom menar egentligen? Det inte fanns några andra skyltar som förklarade vad som avsågs utan man var tvungen att gå in på internet. Där och då struntade jag i skylten utan gick på magkänsla att det inte rörde mig, vilket visade sig stämma när jag kom till hotellet och kunde koppla upp mig på nätet.


Känns som det hade varit enkelt att skriva ut att det bara gällde proffesionella fotografer som arrangerar bilder för typ bröllop, reklam mm. Tydligen så har det förekommit att dessa proffs smutsar ner, stör andra i området, sprider ut sig över gångstigar med diverse rekvisita mm och man nu har tröttnat på detta. Så har man avsatt en liten bit mark för dessa fotograferingar och satt upp ett tiotal regler för verksamheten. 

Nu var jag ju inte här för att fota bröllop eller nåt annat proffsuppdrag utan för att fota fåglar, djur och natur. Soluppgången är fantastisk och möjligheten att fota fåglar i motljus lockar mig så jag är tidigt på plats. Solen kommer snabbt över horisonten så det gäller att vara i tid. Man kan se hur strålarna kämpar sig igenom det ibland tjocka grenverket.


Hittar en liten flock med visseländer. Till skillnad från många andra änder som låter som om de har en rasp eller nåt annat i strupen så låter visseländerna lite mysiga när de visslar lite mer melodiskt. Fast de kan låta en hel del när alla i flocken sätter igång vilket då kan bli lite högljutt, men trots det inte lika störande som en flock gräsänder som kvackar i kör.


Drar vidare och hittar flera fåglar som njuter av solljuset, som den här anhingan, eller amerikansk ormhalsfågel som den heter på svenska. Det är en hane som ser ut som den fått en blåtira men som signalerar att den är redo att skaffa sig en hona.


Andra är redan på jakt i våtmarken. En gråhäger smyger sig sakta fram mellan buskarna med koncentrerad blick. Hägern är nästan en allätare där fiskar, ormar, grodor, ja nästan vad som helst som är lagom stort för den långa tänjbara halsen, går ner.


En bit bort flyger en kungsfiskare runt och provar olika sittpinnar i jakt på småfisk. För att inte bli störd visslar den då och då till för att markera för andra kungsfiskare att det minsann redan finns en kung i området.


En annan som njuter av det värmande solljuste är denna natthäger. De brukar vara lite skyggare men den här satt snällt på lite olika grenar innan den försvann in i den skyddande vegetationen.

Jag lämnar våtmarken och drar mig upp mot ett mera öppet område med ett antal stora träd. Noga med att hålla mig på vägen, eftersom marken vid sidan är övervakad.


De kan först vara lite svåra att upptäcka, men dessa kameror sitter lite överallt. Jag har inte riktigt fått grepp på vad de fotar. Det kan vara så att man försöker hålla koll, rent allmänt på vad som rör sig vid sidan om vägen, men det kan också vara så att man bevakar det örnbo som finns här. Ett vithövdat örnpar häckar i närheten och boet syns från vägen. Det finns en regel om hur när man får gå och jag har för mig att den är 200 yards, men det finns även lokala regler och jag har inte koll på allt så jag väljer att hålla mig på ett säkert avstånd. En av de vuxna sitter utanför boet och på det här avståndet och utan referens en den andra örnen kan jag inte avgöra om det är honan eller hanen.


Solen verkar gå upp fortare här än hemma. Den allt starkare solen gör att skuggorna blir allt hårdare så jag drar mig mot de mer bevuxna områdena. Här kan man spendera ytterligare någon timme innan ljuset blir för starkt och skuggorna för mörka. Tyvärr är min favoritstig avstängd pga av stormen Irma som rasade här några månader innan. Istället väljer jag en stig som jag alltid valt bort eller rättare sagt aldrig prioriterat för de andra har varit mer intressanta. Här inne under trädkronorna är det skuggigt, tyst och stilla. Ett svagt hackande gör mig nyfiken och jag spanar runt en bra stund innan jag kan lokalisera det.


Det är en liten hackspett men motljuset gör att jag inte kan identifiera den. Så hörs det ett kraftigare hackande och denna gång kan jag identifiera den fågeln som en amerikansk spillkråka.


Jag drar mig så sakta mot bilen för att ta min lunchrast när jag uppmärksammar folk som står och stirrar rakt upp i trädkronorna. Jag hinner inte fråga innan de upplyser mig om de två ugglorna som sitter i träden i anslutning till parkeringen.


Ljuset är inte superbra just då men jag får flera tillfällen att fota dessa både morgon och kväll de kommande dagarna. Ser du paret på grenen?


Det visade sig efter att jag kom hem, att de startat en häckning här och den har nu (i skrivande stund alltså) har blivit en samlingspunkt för fotografer och man har spärrat av området närmast omkring för att skydda ugglorna.


Även denna gång filmade jag och det blev två små filmer från Circle B som du kan se här.

Vill du se någon av mina andra filmer så kan du givetvis läsa de senaste bloggarna eller så surfar du in på min YouTube kanal Mik Swe och kikar på dem där. Vilket fall så kommer nästa blogg handla om Ding Darling som är ännu ett av mina favoritställen här i Florida. Vi ses där :-)
 

Viera Wetlands, Florida 2017:2

Efter att ha rostat av mig och kameran på Wakodahatchee och Green Cay fortsatte jag resan norrut till rymdkusten eller the spacecoast som de själva kallar den. Här har jag två huvudsakliga platser att besöka och Viera Wetlands är en av dem. Redan av namnet kan man räkna ut att det är en våtmark men som så många andra våtmarker här i USA, eller iaf i Florida, så är den konstgjord. Det officiella namnet är Ritch Grissom Memorial Wetlands efter Ritch Grissom som arbetade på den närliggande anläggningen i många år och som var hängiven detta området och spenderade en hel del tid här.

Viera wetlands är en reningsanläggning med ett antal bassänger dit fåglar och andra djur söker sig. Det är ett ganska bekvämt resmål, för man kan åka runt i timmar på de små grusvägarna och fota från bilen vilket är bra om vädret är dåligt. Ofta får man dock kliva ut för att få till de riktigt bra vinklarna eller bakgrunderna.

Det som lockar mig mest här är att fota häger som häckar. Hägrarna bygger sina bon i toppen av de palmer som har kvar sina blad och det är ofta lite kamp om vem som har vilken boplats innan hierarkin är fastställd. Bästa tiden att fota här tycker jag är på morgonen då man kan få riktigt fin bakgrund när solen är vid horisonten i bakgrunden. Men allt utom mitt på dagen mellan 10-14 om solen är uppe funkar.

 Denna gång var det väldigt lite hägeraktivitet men jag hade ändå turen att fota vithövdad örn. Dels har jag tidigare bara sett örn här på avstånd men denna gång dök de upp väldigt nära och jag hade möjligheten att få fota ett parningsförsök vilket kändes priviligierat.

Även den normalt svårupptäckta rördromen visade sig vid ett tillfälle och jag hann med ett par bilder innan den flög iväg.

Totalt blev det tre besök hit under denna resa och du kan se filmen från dessa här. Tyvärr hade jag lite oflyt med ljudet vid några korta sekvenser då jag missbedömde effekten av vinden, men med lite överseende så kan den ändå gå att se och förhoppningsvis så får du ut nåt av det :-)

Kommentera gärna både bilder och film. Besök även min hemsida www.mikswephotography.com för större bilder (är de inte på plats just nu så kommer de med tiden). Där hittar du också länkar till andra platser på nätet.

Wakodahatchee, Florida 2017:1

Då var det dags igen för lite bloggar och bilder från Florida. Denna gång från min resa i december 2017. Men till skillnad från tidigare bloggar härifrån så kommer jag inte att skriva så mycket text (utom just i detta inlägg). Det beror på att jag fastnat mer och mer för att filma, vilket också kanske framgått av mina senaste blogginlägg. Tidigare år så har jag experimenterat med att sätta ihop små snuttar film av olika händelser. Under sommaren så prövade jag att filma under en dag för att klippa ihop det till små berättelser från min resa. Särskilt gav mina utflykter till Dovrefjell en riktigt god känsla att jag var på väg att hitta någon slags uttrycksform.  Det hela gav mersmak och under hösten så gjorde jag en videoberättelse om när jag fotade kronhjortsbrunsten.

Men något saknades. Någonting som förklarade vad det var som visades. Det fanns bara en sak som kunde fixa det och det var att jag var tvungen att försöka vara en berättare samtidigt som jag filmade och fotade. Så när jag reste till Florida så var målsättningen att det skulle bli en film från varje plats som jag besökte som samtidigt skulle bli lite som att vara med och se när jag fotade. Dels gillade jag utmaningen men det skulle också tvinga mig att pröva nya saker och att utvecklas, något som jag alltid försöker sträva efter.

Så direkt första dagen efter ankomst så satte jag igång. Det filmades och fotades om vart annat. Det gjordes givetvis en del små misstag (och kanske en del stora också) men det är också en upplevelse i sig och jag lärde mig otroligt mycket allt efter som dagarna gick. För att ytterligare spänna bågen så gjorde jag ingen direkt filmplan utan tog det som det kom samt att jag valde att berätta på engelska, eller nåt som liknade engelska iaf :-) Summan av allt filmande blev 12 st filmer och de kommer att vara det som mina kommande bloggar kommer att handla om.

Första filmen är från Wakodahatchee. En vattenreningsanläggning med olika dammar som givetvis lockar till sig fåglar, alligatorer och en massa andra djur. Förra gången jag var där så såg jag några leguaner för första gången men denna gång skulle jag kunna påstå att det kryllade av dem. Möjligen kommer det att påverka de häckningsplatser som är ute på de små öarna. Leguanerna kan både simma och klättra och jag misstänker att ett fågelägg kan vara smaskens.

Nu är jag ingen Attenboro direkt, utan en glad amatör som gillar att dela med mig av det jag upplever. Jag hoppas du kan få en bild av hur det ser ut på de platser jag tidigare bara skrivit om och lite hur fotandet går till eller inte går till vid andra tillfällen :-)

Skriv gärna en kommentar och berätta hur du upplevde detta mitt första försök. Kom gärna med förslag på hur det kan förbättras så för jag upp det på min redan långa lista :-)

Tyvärr så är det inte säkert att det märks någon skillnad i nästa film då alla episoder redan är gjorda men planen är att fortsätta med dessa typer av filmer längre fram i framtiden, så alla tips och synpunkter välkomnas.

Florida 2016:2

Venice rookery är en liten vattenfylld håla på ca 75x75 m beläget i ett litet grönområde mitt ibland villor och vägar. Vad är det då som lockar folk hit kan man undra.
Jo, i denna vattenfyllda håla så finns det en liten bevuxen ö och denna ö utgör häckningsplats för flera olika fåglar. Tack vare att det omgivnade vattnet inte är så brett så kommer man väldigt nära utan att störa. Buskarna är inte mycket högre än att man nästan är i ögonhöjd med det som händer där. Eftersom jag var där i december så var det inte full aktivitet och överlag så verkade all häckningsaktivitet komma igång sent 2016, men det var tillräckligt för att kunna följa förberedelserna på nära håll. Så låt mig få visa hur en dag i en bobyggande hägers liv kan se ut.

Det ska samlas in pinnar och kvistar till boet. Oftast innebär det att hägern får flyga iväg för att bryta av lämpliga kvistar från träd eller buskar i omgivningen. Markliggande kvistar duger inte. Det ska vara färskvaror till bobygget.

Kvistarna ska flygas tillbaka till boet och jag kan tänka mig att det inte är helt enkelt att flyga med en rejäl kvist i näbben. Att få färdigheten till att balansera kvisten innan man flyger iväg och sedan kompensera för vindmotstånd mm tar nog en stund att lära sig.


Sedan ska kvistarna med stor omsorg petas på plats så att boet blir stabilt. Fråga mig inte hur de lär sig denna byggnadskonst men jag antar att det är sådan information som sprids genom arv. Om jag har fattat det rätt så bygger hannarna bara grunden. Senare när en hona kommit på plats så lämnas pinnarna över till henne så det är nog där skickligheten sitter.


Det finns de hannar som kanske inte är så bra på att bygga (eller bara lata) och gärna vill ta över ett halvfärdigt bo och då gäller det att sjasa undan dessa genom skräckinjagande poser, läten och utfall.

Efter en hård dags arbete så är det dags att tänka på hur man ska locka dit någon lämplig hona. Först måste man ju göra sig fin och putsa hela fjäder dräkten.


När så man ser ren och fin ut, gäller det att hitta den där posen som visar hur vacker och lämplig man är som partner. Hela lockproceduren är ett antal noga specificerade rörelser och ljud som bland annat inkluderar klapprande näbbar och som brukar avslutas med en högrest position. Vem kan motstå denna ståtliga hane?


Så där håller det på och med närheten till havet så kan solen hjälpa till med lite stämning innan det blir mörkt och tyst på kolonin.


Men inget paradis utan en orm som i detta fall utgörs av alligatorer som patrullerar vattnet under träden. Inget läge för ett kvällsdopp med andra ord.

Se min hemsida för fler bilder www.mikswephotography.com

Florida 2015:2

Viera Wetlands, eller som det också kallas Ritch Grissom Memorial Wetlands, är som så många andra wetlands inte helt naturligt. Istället är det ett system av dammar skapat av människan för att rena vatten. Precis som många andra ställen dras fåglar och andra djur till såna ställen. Ofta är de avskilt belägna eller som i Florida välbesökta. Om man inte äger marken så är det en begränsad tillgång till naturen för den enskilde. Dessa kommunala inrättningar är därför ofta tillgängliga för vanligt folk.

Viera Wetlands är utformat med ett antal mindre dammar och med små vägar som omsluter och korsar området. Vägarna är smala och enkelriktade men det går bra att ställa bilen lite vid sidan av om man vill fota något. Det första intrycket är att det inte verkar vara nåt att ha.


Men ger man det lite tid och är där tidigt resp sent på dagen så börjar man hitta det där som man inte såg först. Som vanligt gäller det att skynda långsamt, hålla utkik och stanna och lyssna ofta. Rätt var det är så kan en liten rörelse bland gräset vara nåt intressant. Det kändes som en liten jackpot när jag fick syn på den här rördromen som otroligt sakta och försiktigt rörde sig genom grässtråna.


Lite av tricket att få fota i fred på en sådan här plats är att inte avslöja att man fotar något. Kan låta egoistiskt men om man är för uppenbar och motivet är nära, som denna som befann sig i diket precis vid vägen, riskerar man att någon klumpigt ska närma sig och skrämma iväg motivet. Så när andra bilar kom krypande så låtsades jag syssla med annat eller kika i en helt annan riktning :-)

Tro det eller ej, men det fungerade. Jag kunde följa den här i ca 45 minuter sittandes i det bekväma bilsätet. Ibland försvann den men den dök lika ofta upp igen.

Nu kanske du undrar varför jag inte försökte komma närmare eller få en lägre position. Tja, de här platserna drar förutom fåglar även till sig både alligatorer och ormar så det är kanske inte så konstigt att jag valde bilen istället.


Men alla reptiler är inte farliga och man måste vara uppmärksam så man inte kör över nån på vägen.


Men det är klart att lägger man sig mitt på vägen så kommer andra att lägga märke till det :-)


Rördromen var bara en bonus. Det egentliga målet var häckande hägrar. Viera Wetlands är lite berömt för sina härliga bilder på häckande häger. I dammarna så står det en mindre mängd palmer och i toppen på dessa så är det lätt att bygga bo. Terrängen är låglänt vilket betyder att solnedgång och uppgång bildar en fin varm bakgrund.

Nu var jag, som jag skrev i förra inlägget, ute väldigt tidigt på säsongen så några ungar var det inte tal om att se. Istället så blev det bobyggande och andra paraktiviteter :-)


Det är en fascinerande syn att se hur fantastiska hannarna är på att leta upp pinnar. Man kan lätt tro att det är väl bara att flyga iväg och plocka upp en kvist och flyga tillbaka. Nä Nä, honan står i boet och tar emot varje pinne och kontrollerar dessa ytterst noggrant. Pinnar som legat på marken passerar inte den kontrollen. Alltså måste hannen bryta färska pinnar. Så det blir en tripp till ett lämpligt träd...


Hitta en lagom gren och med näbben bryta av den...


...och sedan flyga tillbaka och hoppas den går igenom inspektionen.


Om du funderar på om hannen hjälper till i boet så min iakttagelse av det hela är att det är absolut ingen idé för hannen att försöka lägga pinne på plats i boet. Honan tar pinnen med våld om så krävs, för det är hon som är arkitekt och byggansvarig på samma gång. Det är iaf min slutsats efter att tittat på flera par under några timmar. Kanske känner du igen sig från vardagen och kapitlet heminredning :-)

Så kommer solnedgången och det hela blir magiskt vackert, särskilt om man som jag gillar siluettbilder.


Så precis när det börjar mörkna så hör jag ett välbekant tutande - tranor. Tyvärr var det för sent och jag var tvungen att lämna platsen. Nästa morgon när jag kom dit så var de kvar och jag fick mina första bilder på prärietranor.


Mer från Florida i nästa inlägg.

www.mikswephotography.com