Med cykel upp i bergen 2017
Under min sommarresa så valde jag att återigen ta mig upp på Dovrefjell medelst cykel. Vädret var inte det bästa och egentligen så tänkte jag bara cykla runt nere i dalen och fota myskoxar.
Men eftersom jag inte hittade några där (bilden ovan är från ett annat år) så övertygade jag mig själv att leta lite högre upp. Hittade inget där heller så jag prövade lite högre upp och så lite högre upp och till slut så var jag högst uppe, iaf så högt som jag kunde ta mig med cykel.
Men eftersom jag inte hittade något där heller, så kunde jag ju lika gärna gå en sväng. Det jag fann översteg mina förväntningar. Mitt på fjället så såg jag ett litet huvud sticka upp. Eftersom jag gick med vinden, så hade min vittring väckt den här lilla krabatens nyfikenhet.
Jag stannade genast till och väntade på hur den skulle reagera. En lång stund satt vi där och kikade på varandra innan han, eller hon, beslöt sig för att jag inte var farlig och avslappnad lade sig till rätta igen, ihopkurad bakom en tuva för att komma undan vinden.
Sakta och försiktigt gick jag runt den och sedan närmade jag mig den, hela tiden väldigt uppmärksam på om fjällräven skulle visa tecken på att vara orolig över min närvaro. Men den låg nog väldigt skönt för det enda som som syntes var ett öga som då och då kikade på min innan den slöt ögonen igen.
Jag kände en otrolig tacksamhet att detta djur lät mig sitta i dess närhet, iof i den kalla vinden och frysa häcken av mig men det var det värt. Ett tag trodde jag att den fått nog, men istället för att dra iväg så sträckte den bara på sig, innan den rullade ihop sig och slöt ögonen igen.
Till slut gjorde sig kylan och hungern sig påmind. Jag hade ingen extra utrustning eller mat med mig förutom en liten täckjacka och en chokladkaka som nödproviant. Så jag packade ihop min kamerautrustning och gick sakta iväg till cykeln. Nedfärden gick sedan med lätthet och det tog inte lång tid till värmen och maten i min bil Hela vägen hade jag ett litet leende på läpparna och en känsla av lycka inom mig.
Här är en liten film som i ljud och bild beskriver den här dagen på ett, som jag tycker, bra sätt.
Den och andra filmer hittar du på min YouTubekanal Mik Swe. Välkommen dit och prenumerera gärna för att se kommande filmer.




vilket möte och du fick med dej fina minnen både på bild och film. Vissa stunder, eller ibland bara ögonblick, har verkligen guldkant och de kan man leva länge på. Nu ska jag ut och spana efter strömstaren.
Hälsningar Lena
Tack så mycket Lena. Håller helt med dig och filmandet har gjort att mina minnen förstärks och fortfarande efter en tid så känns de fräscha. Lycka till med strömstaren :-)
Hälsn!
Tack så mycket Jan. Brukar säga att "är man inte ute så blir det inga bilder" och man kan nog tillägga att det inte blir några upplevelser heller :-)
Tack så mycket Ragnar. Kul att du gillade filmen, tror det var den som är mest nöjd med från i somras. Musiken gör ju sitt givetvis och jag tyckte den passade min känsla och hur min upplevelse var. Du får hålla ett öga på min hemsida, det brukar dyka upp bilder där så småningom. Går även att ordna som tavla om du skulle fatta tycke för nån bild ;-)
Tack så mycket Stefan. Ja fjällräven jagas inte, tvärtom så avlas den på flera platser både i Norge och Sverige. Vildrenen jagas ju och den är dessutom riktigt skygg. Den kan springa flera km bara för att den fått vittring på folk. Myskoxen ses nog bäst i fjällvärlden, på de stora vidderna. Ser väldig timid och långsam ut men kan vara ett riktigt krutpaket som man inte vill stå i vägen för :-) Jag har bloggat ett par gånger om myskoxar om du är mer intresserad.
Tack så mycket Kristofer. Jag fattade först inte att det var ett huvud, trodde det var en liten sten i gräset. Men sedan tog glädjen över och jag fick ett par bra bilder.
Tack så mycket Björn. Trots de jobbiga uppförsbackarna blev det ändå en njutbar resa även för mig :-)
Hälsningar, Bjarne
Tack så mycket Bjarne. Som vanligt spelar turen in om djuren ska befinna sig där man önskar, men allt är givetvis inte tur ;-)
Man känner sig privilgerad och andäktig vid sådana fina möten.
Instämmer helt med dig Margareta. Antar att upplevelsen av naturen och dess invånare är en av drivkrafterna till att vara ute och fota.