Brevet från (häger)kolonin
Ja eller rättare sagt, bilder från hägerkolonin Venice rookery. Detta är en perfekt plats om man vill se häckning av olika typer av häger.
Det är så oväntat att se dessa långbenta varelser graciöst kliva runt på små grenar. Jag förundras alltid över att de inte välter omkull.
I denna koloni så var det ganska få häckande par, men det var ju också tidigt på säsongen. Det sägs att det är betydligt mera fart här framåt februari/mars.
Vilket fall så gäller det att hålla undan konkurrenterna så att man inte blir utan plats:
"VA GÖR DU HÄR? DET ÄR MIN PLATS JUH.."
"DET ÄR DET VÄL INTE, DIN STORA DRASUT"
"SKA JAG DAMMA TILL DIG ELLER...?
Lite lugnare går det till när ungarna väl är på plats. Venice Rookery är perfekt om man vill se och fota ungar i bo på nära håll utan att störa. Träden är inte så höga så man står i höjd med bona.
På land så tror jag dessa bon byggs mycket högre upp, men här vaktas de av alligatorer som patrullerar vattnet så att inga fyrfota djur kan smyga sig fram för en tugga mört fågelkött.
Ungarna ser lite groteska ut, punkrocksfrilla med långa rangliga ben och nästan överdimensionerade fötter.
Ena stunden sover dom, för att i nästa stund föra ett himla liv, som kan få vilken hägerförälder som helst att vilja fly iväg. När de blir lite större så ser de mer sluga och skumma ut.
Om solen gassar så söker man skydd i skuggan av den vaktande föräldern.
Men så vankas det mat och då blir det liv i luckan. Först gap och skrik
"MAT, MAT, MAT, MAT, GE OSS MAT!!! KOM IGEN,GE OSS MAT DÅRÅ"
Sedan lite mer handgripligt "DET VAR DÅ SJÄLVE...TA HIT KÄKET FÖR 17"
Slutligen är föräldern nästan nedbrottad och nöjd med ungarnas visade styrka, kastas det upp lite smaskiga firrar som ungarna raskt slukar.
Ibland så är det inga mängder och då blir det snabbt kamp om födan.
Som vanligt i naturen så är det den starke som överlever. Första dagen jag var här så var dom fyra i det här boet. Den minste låg vid sidan (du kan se en liten dunboll i höger nederkant på bild 5) och kikade ut över kanten, helt apatisk. Nästa dag var den borta.
Andra dagen så låg den tredje på samma ställe, även den apatisk (se bilden ovan). Ibland så hackade de större ungarna på den, men reaktionen var väldigt svag.
Tredje dagen så var det bara två kvar. Troligen så hade de ena föräldern missat bussen hem eller så var den borta av annan anledning för det var ytterst sällan dessa ungar fick mat. Frågan blev hängande när jag lämnade: Kommer nån av dom att klara sig.
Några som såg ut att klara sig var de som bodde vägg i vägg. Det var även där bara två ungar, men de såg starka ut och det levererades mat titt som tätt. Men man kan ändå undra om någon med detta utseende kan klara sig själv när det blir dags :-)
Bra text till förhöjer nöjet. Flera fina bilder med en go bakgrund, mjuk och fin förhöjer bildkvaliten.
Trevlig helg!
Daniel
en verkligt fin samling bilder du visar och en roande text som nog är helt sann även om de bitvis är grym. Unga hägrar ser helt bisarra ut med sina roliga fjädrar och krävande uppsyn. Att bara den starkaste ungen får mat medan de andra får tyna bort eller t o m hackas ihjäl är känt hos många arter. Tufft men så är verkligheten. Mycket fina bilder som det är ett nöje att få se.
Hälsningar Lena
Ser redan fam emot nästa uppdatering och undrar vad det månde bliva ???
/Janne