Fota myskoxar
Myskoxar är ju egentligen kor (eller rättare sagt getter) så vad är grejen egentligen?
Det är rätt svårt att förklara, men de ser urtidsaktiga ut, har en fantastiskt tjock skalle med vilka dom krossar allt motstånd och lever i en fantastiskt fin fjällmiljö. För fotografen så är dom en utmaning; kommer man för nära så kan det bli farligt, lite för långt bort och dom blir som sensordamm i bilden.
Dom går inte att locka till rätt plats med rätt bakgrund utan man får tassa runt och försöka hitta rätt vinklar utan att hamna i riskzonen själv. En annan utmaning är att hitta djur som inte bara står och tittar eller ligger och idisslar vilket de flesta verkar göra huvuddelen av tiden.
Det sägs att synen är dålig men jag vet inte om det är bra eller dåligt. Hade den varit bra kunde dom kanske skilja på en myskoxe respektive en fotograf och inte missta fotografen för t.ex. en rivaliserande hanne.
De ser ut att vara långsamma och det är förståeligt då de väger rätt mycket och marken kan vara ojämn. Men jag har sett dom springa uppför rätt stora branter och de hade lätt sprungit ikapp en elitidrottsman och ännu lättare en fotograf som snubblar runt med kamera och stativ :-)
Så hur ska man göra då?
Först så brukar jag sätta mig ner och spana runt om på fjället. Till slut så dyker det alltid upp nån eller några och då kan man nästan se vart dom är på väg. Har man tur så kan man försiktigt genskjuta dom.
Innan jag ställer mig och fotar så kollar jag alltid att det finns flera utvägar för mig att dra mig tillbaka om de kommer för nära och vid närbildsfotografering bör det finnas ett terrängparti som saktar ner en ev attack, tex ett vattendrag, ravin eller liknande.
Hela tiden kan det dyka upp andra individer bakom den position man har valt så det gäller att hela tiden spana horisonten runt. Man hör dom inte utan plötsligt är dom bara där.
När man rör sig i områden med myskoxar så bör man vara extra uppmärksam på områden med hög vegetation och och låga buskage. När en myskoxe står upp så är den mellan 1 - 1,5 m i mankhöjd och så lite hårman på det.
På bilden ovan så är det en vuxen myskoxe som går genom vad som ser ut som lite gräs men som är ett tätt buskage.
En myskoxe som lägger sig ner och idisslar fösvinner helt ur synhåll även i låg vegetation och en som står i buskage och äter kan vara svårupptäckt. På bilden nedan så ser du exempel på det.
Som för de flesta djur gäller det att ha koll så man inte hamnar mellan ungarna och modern eller flocken. Att förflytta sig på åskammar gör att man enklare kan ha koll på närområdet.
De närmaste finns att finna i Funäsdalen resp i Dovrefjell. Den svenska flocken är endast ett fåtal och relativt störningskänslig så de svenska djuren ser man nog säkrast i hägn. I Sverige finns en gräns på 100m som man inte får komma närmare djuren. I Dovrefjell finns det särskilda guidade turer, givetvis kommersiella, som leder den intresserade på ett säkert sätt till bra utsiktsplatser.
Detta inlägg är nu ingen uppmaning att söka närkontakt med myskoxar utan mer en upplysning för den som vill veta mera och kanske rör sig i myskoxeområden. Respekt för det vilda och faran med stora vilda djur skall alltid finnas i tanke och handling. Jag måste tillägga att alla bilder på varningar inte är riktade mot mig om nu någon skulle tro det utan de är riktade mot någon rivaliserande hanne.
Genrellt så försöker myskoxen alltid undvika kontakt. Antingen så går dom undan lite försynt eller så står dom still och undviker att komma närmare. Men till skillnad mot många andra djur, som tex vildrenen som löper iväg kilometervis så håller en myskoxe sin position om den blir hotad. En flock kan tex inta en försvarsposition med tjurar och gamla ytterst och med kor och kalvar innerst.
Genom att stampa med klövarna i marken, frusta och sänka huvudet så markerar myskoxen att man är för nära. Envist stirrande är ett tecken på att du håller på att bli utvärderad - hot eller ofarlig. Om man ser någon av dessa signaler gäller det att lugnt och tydligt backa sig ur situationen. Om den känner sig riktigt hotad kan den göra skenanfall - dvs snabba rusningar som avbryts strax innan.
Det finns berättelser om olika dramatiska möten mellan människa och myskoxe. En berättelse är bla om tre norrmän som på väg genom björkskogen plötsligt överraskar en myskoxe. När denne visar sig aggressiv flyr de upp i varsin björk. Myskoxen ger inga tecken på att ge sig av men de lyckas byta plats och klättra upp på en stor sten. Därifrån försöker dom skrämma bort den , bla genom at kasta en ryggsäck på den. Enda resultatet är att den attackerar och massakrerar ryggsäcken. De blir fast i över tre timmar på stenen.
Men den knasigaste är en italienare som gärna vill mata en myskoxe så han går sakta framåt fullständigt ignorerande alla varningssignaler. Till slut gör myskoxen ett skenanfall och stannar en bit ifrån honom. Tyvärr helt förblindad av sin egen ide går nu italienaren med framsträckt hand hållandes ett kex mot myskoxen. Resultatet av denna vänliga gest var att bli helt nersprungen av myskoxen och ambulanstransport från platsen.
Hittills har jag sluppit sådana kontakter och det är jag tacksam för.
Vad gäller det fotomässiga så är ett större tele säkert eftersom man inte behöver komma så nära och ett mindre tele är ju lättare att bära på men då måste du antagligen närmare :-). Jag använder normalt ett 500 med en eller flera konvertrar på. Stativet bör vara rätt stort eftersom marken är rätt kuperad och ett mindre stativ kan innebära att myskoxarna försvinner bakom gräs eller buskar.
Värmedaller är annars det största problemet, särskilt med teleobjektiv. Redan vid bara lite sol och 15 grader så börjar luften att dallra. Tom när det är mulet så blir det värmedaller. I sökaren ser det bra ut men på sensorn så kommer dallret att se ut som om hela bilden är suddig med en del skarpa partier. Ju varmare desto kortare fotoavstånd alltså. Video kan funka trots dallret iaf till en viss gräns. Kolla videolänken nedan så kan du se effekten av värmedaller.
Det finns säkert miljoner bilder på myskoxar som står still och tuggar eller ligger ner och idisslar. När det första ruset av att fått dom på bild lagt sig, så försök hitta en bra bakgrund eller förgrund istället. Själva stångandet är mera svårplanerat men ibland så försöker unga hannar ta för sig av obevakade kor och det kan ge lite mer action i bilderna. Se bara till att inte bli misstagen för en annan oxe...
Så lite praktiska tips:
Ta dig upp på en hög höjd och spana för att sedan ta dig ner i närheten av någon flock för att positionera dig.
Att tänka på:
1. De ser långsamma ut men är ruskigt snabba
2. När de idisslar så ligger dom ner och det är väldigt lätt att gå rätt in i dom.
3. Gå på åsarna för att inte råka möta någon i nån av de små ravinerna.
4. Pass upp på de unga, de är fulla av energi och kan lätt komma för nära och snart är det någon vuxen på plats.
5. Guider, skyltar och varningstexter mm rekommenderar minst 200 m säkerhetsavstånd. Man kan komma närmare, tänk bara på att ha flera exit-planer. Rätt var det är så kan det dyka upp någon från ett oväntat håll.
6. Ha gärna något terränghinder emellan dig och oxarna, då vinner du tid fall nåt händer.
7. Stamp med foten (klöven) och/eller frustande signalerar att du är för nära. Likaså ett envetet stirrande innebär att du nog inte bör gå närmare.
8. 360-koll över tiden. De hörs inte och du vill inte hamna mellan två rivaliserande tjurar eller en ko och en kalv.
10. Glöm inte att dom ser slöa ut men är ruskigt snabba.
Ofta så är dom på ett ställe nån/några timmar och käkar, sedan ligger dom och idisslar under en ytterligare en bra stund, för att därefter lunka iväg till nästa ställe. Så när du hittat en flock eller ensam individ som äter så har du tid på dig.
Är de under förflyttning så blir det till att försöka genskjuta dom till en lämplig plats där du är på plats innan de anländer. Se bara till att du kan ta dig därifrån om de kommer rakt emot dig. Att följa efter en flock eller enskild individ är en sämre strategi. Man vet aldrig hur långt dom tänkt gå och de kan känna sig pressade att fortsätta om man är för nära. Och detta vill du inte se för nära...
Har du orkat läsa så här långt så så kanske du orkar lite till :-) Här är en en liten film som kan ge dig en känsla av hur deras uppträdande är. Och med det avslutas denna djuplodning i myskoxefotografering. Kanske dyker det upp nån liten berättelse en annan gång.
Stort tack..
En fråga om årstiden. Det ser ut som om du har varit där på högsommaren, stämmer detta eller har du varit där andra årstider också ? Hur är det med myggen undrar jag som myggmagnet.
Mvh // Johannes
Sten
Ha det fint!
Ha en fin dag!
mvh
Staffan
Får nog lusläsa en gång till tror jag =)
Mvh Anders.
Visa gärna mer en annan gång...
Ha de gott
Monica
Ha en trevlig helg
// Gert
Tilläggas kan att Myskoxen är fridlyst och man får inte som privatperson uppehålla sig närmare än 100 meter från djuren, då de är mycket stresskänsliga.
De är också unika i att hushålla med sina "resurser", tex börjar inte kon producera mjölk till kalven innan kon konstaterat att den nyfödda kalven lever. En annan "konsekvens" är att de vid en attack gör jobbet ordentligt för att slippa göra den en gång till ;-)
Man blir verkligen inspirerad.
Mvh Ronnie
/Stephan
Jeg la ut link til innlegget ditt på "Moskus på Dovrefjell" sin facebook-side :) Håper det er greit.
Grattis till många fina bilder.
Mvh Håkan
Jag har haft funderingar på att eventuellt besöka Dovrefjäll nästa sommar .
Mvh
Patrik
Hälsningar Lena
Har själv haft ett spännande möte med Myskoxe vårvintern 1986 utanför Tännäs då den svenska, frigående stammen var ganska stor. När jag läser detta så inser jag att jag bör vara tacksam jag inte blev manglad den gången med tanke på säkerhetsavstånd o.dyl. Tänker inte berätta hur nära jag var och vilken typ av skidor jag hade på fötterna…men det blev några fina närbilder.
Fina bilder och bra text. Helt fantastiska djur men som sagt farliga, folk som lever där uppe pratar om en närgräns på 200 m så man inte stör dem. Det är krutpaket så det är inget man vill komma i vägen för. Naturen på Dovre är ju också fantastisk och en plats man gärna återvänder till./ Lena
Självklart skall man respektera vilda djur, men framförallt så skall man inte STÖRA dom i onödan då det kan framkalla stress och utlösa icke önskvärda reaktioner som t ex att en ko (eller ett hondjur av annan art) stöter ifrån sig sin avkomma, vilken går en plågsam död till mötes.
Man får inte glömma bort att när man rör sig i sådana miljöer som beskrivs ovan, så är vi där, på Djurens villkor.
Blev lite förvånad över att dom är ganska små. Jag trodde dom var i storlek som bison ungefär. Någon uppgift om vikt (ungefärlig) ?
Också ett stort tack för att du påminner om vilken fantastisk del av världen vi lever i, jag älskar verkligen Sverige och de övriga Skandinaviska länderna och den naturrikedom som vi har. Hoppas jag får möjlighet att på eget bevåg får möjligheten att vandra i fjällen, med eller utan kamera, men naturligtvis så föredrar jag det första.
Att vandra med en sådan glugg (för att inte tala om att införskaffa en) och alla de övriga bra-och-ha grejorna kräver sin man. Kanske skulle jag sikta in mig på att träffa en fotointresserad kvinna ;) ?
Än en gång, tack för påminnelsen om vilken fantastisk del av världen som vi bor i.
Varför satsar man så mycket pengar på att flytta runt, vårda, forska, bevaka och betala för skador som vargar gör när man inte gör ett dyft för ett väldigt mycket mera och utsatta djur som inte stör ngn, som alla gillar och som skulle kunna dra in massor med pengar på ekologiskt turism. Varför?
Skulle platsa i vilken tidning som helst.
Ett reportage att komma ihåg.
Har varit i Tänndalen några gånger men inte gått ut för att leta upp dem. Har nöjt mig med att titta på dem på zoo :)
Leffe H
Hoppas på att vi får uppleva mycket.
Ha det gott /Arne Berneklint