BG är borta!!Den dokumentära fotografin är inte kommersiell!!!!!
BG, Bengt Göran Carlsson, 1938 -2011 , nu är han borta . Jag kom till Örebro 1986 0ch eftersom jag alltid haft kameran med mig så träffades vi snabbt. Han var en outtömmelig källa av fotohistoria och delade med sig av sitt kontaktnät. Jag kom att arbeta på Fotograficenrums Galleri och där var han allerstedes närvarande. Han hade varit elev hos Chtister Strömholm samtidigt som Anders Petersen. BG skickade sina bilder till tiofotos bilbyrå och klarade sitt uppehälle på det. Hans bilder som jag tror att vi alla sett från äldreomsorgen togs på hans sjukdomsvistelres. BG var alltid noga med att de människor eller anhöriga som han fotograferat beviljade publicering av bilderna. I dag så svindlar fotografin och verkligheten förbi. Jag bad honom flera gånger att hälsa på mig på Biskops arnö och möta mina elever, Nej jag kan inte undervisa sa han. Så fick jag honom hit till slut på genomresa det tog fem minuter så tog han över klassrummet. Och mina elever sa efteråt, fler sådana föreläsare??? Vad gör man ?BG vägrade att ta betalt för detta, vadå jag hälsar på dig! Hans kritik på elevernas bilder var oftast hård men otroligt kärleksfulla- Sista året som jag suttit här vid datorn så är det omtumlande på många sätt.Den digitala fotografin har skapat många nya fotografer och också att inte förglömma skapat nya möjligheter till dessa stora färgblaffor som möter en på gallerierna. Men var är historien berättandet???- den röda tråden-
Vart tog det vägen, ska vi krypa runt i gräset/snåren och betrakta allt i makro, Jo det är fint på många sätt men vart tog människan vägen, detta som skriker " jag är inte ensam"!!!!Är vi inte det mer än någonsin??. Jag och Bg åkte tåg till stockholm flera gånger tillsammans ,efter några minuter hade han fått i gång hela kupe`n att samtala med varandra, och sen åkte Kameran upp och det var ett fint medgivande.Det handlade alltid om en dialog ett samtal om oss som var här och nu. Fotografin för mig har alltid handlat om delaktighet. och en röst för det som är demokrati !! Vad gör vi med den möjligheten, när vi undviker att skildra den verklighet som vi lever i!! Vart tog engagemanget vägen !! Tack BG för att jag fick vara med om dig och framförallt möta dig!!
Bengt Göran Carlsson är för mig en av de "stora"svenska fotograferna , jag delade labb med honom en tid och det var en upplevelse. Hans bilder som låg på torkhyllorna fick mig mer än en gång att fundera på vad jag hade i labbet att göra!! Han stödde mig i allt det dokumentära fotograferandet och kopierandet av gamla negativ efter döda" fotografer" Verkligheten måste alltid berättas. För hos som inte hade något ursprung, en rättighet att göra vår röst hörd ,har kameran varit ett verktyg... Nu är tiden annorlunda ,nu har det kommersiella omfamnat oss med sina med sina " appar" .Och jag saknar en röst som bakom mig ropar "skildra människan. " Fina BG tack för det fina och insikten om fotografin som gett oss i en möjlighet att över leva i en värld som är mer och mer omännsklig och som behöver närvarande ögon som berättar.
När det gäller det genomkommersialiserade samhälle vi idag lever i så syns det nog extra tydligt för oss som försöker värna den dokumentära fotografin. Även om det finns de som vill så finns knappast möjligheterna till försörjning längre. Allt intill minsta partikel skall ju idag drivas som ett vinstgivande företag, museerna har kastat in handduken, bildbyråerna säljer inga bilder, och folk skänker sina mobiltelefonbilder till tidningarna i förhoppning att få sitt eget namn i tryck som enda betalning. Och varför köpa en fotobok när man kan titta gratis på nätet.....
Hur kunde det bli så här?
-affe
Eftersom jakten på egen berömmelse och yta ges så stor betydelse finns heller ingen eller få som är beredda att vare sig finansiera eller göra genomarbetade dokumentationer och reportage. Det verkar inte heller vara dessa som efterfrågas av "oss konsumenter".
Jag tycker att det fanns en annan insikt i behovet av fördjupningar förr, hos exempelvis våra museer, vilka i sin tur sågs som viktiga av våra styrande. Jag tycker att en stor del av detta försvunnit sedan 80-talet och framåt (den nya eran inleddes till stor del av oljekris, Reagan och Thatcher tycker jag).
Som sagt tror jag att detta är två sidor av samma mynt. Vartefter individen förvandlats från en social varelse där man var mindre än det kollektiv där man ingick till att bli i första hand solitär där den egna framgången och de egna projekten är det viktiga har också intresset för "andra" avtagit om nu inte dessa "andra" kan identifieras som ingående i de egna nätverken på något sätt.
-affe
/Alf Jagnell
Men det är grymt svårt och kanske är det därför man som fotograf sällan når hela vägen fram. Det är då man faller i fällan och tar till de vanliga effektknepen. Att komma nära människor är jobbigt, krävande och du utsätter dig för risker som fotograf. Du måste öppna dig själv först och bjuda in omgivningen. I det läget är du blottad.
Att se det storslagna i det ”enkla” och verkligen förstå och glädjas åt genuint berättande bilder är också något som tar ett tag att lära sig. För mig personligen har det inneburit att bilder som jag för några år sedan ratade numera nästan är de enda jag verkligen finner riktigt intressanta.
Bra och intressant text för övrigt.