Den sublima fotografin ädelförfaranden...

Funderar mycket över fotografin och dess utveckling. Så är det att det har kommit mycket nytt. Fotografi är ett stort begrepp och med många olika varianter. Det finns de som fotograferar för pengar och de som fotograferar för att det är spännande mm.. Andra vill berätta och föra vidare en del vill skapa dialog etc..  Bilden som original är snart borta, vi arbetar med bilder digitalt och förtjusningen av att kunna printa ut i stora format blommar för fullt. 

Det där sublima som finns i kontaktkopieringstekniken från stora negativ eller som en väl utförd fiberkopia kan visa upp  blir allt ovanligare. . Får ofta försvara att jag håller på med dessa gamla töntiga tekniker nu då det kommer små plug ins som kan återge ytan på teknikerna.  Jag har träffat en hel del hantverkare genom åren som arbetar med fotografiska ädelförfaranden. Alla arbetar olika och variationerna är många. Saker som luktfuktighet och vattenkvalite spelar in , om man kopierar med uv-ljus olika ljuskällor och dess olika efekter. . Olika processer kräver  anpassade negativ  för saltpappersbilder ska negatven vara hårda och täta  så de inte går att kopiera i förstoringsapparaten. Man studerar ljuset och försöker hitta en teknik som passar för att få den slutliga bilden.  .Sally Mann har med sina projekt bidragit till att ge våtplåtstekniken  en renässans som teknik. Att se dessa våtplåtsnegativ vackert kopierade  som palladiotypier ger en rysningar i kroppen. Men det är sällan man ser dem i original oftast i tryck i böcker eller på nätet.

Fotografins historia är full med historier om personer som har lagt sin själ i olika varianter av fotografitekniker.

Här en fotogravyr från 1882 föreställande Mungo Ponton , född och uppväxt i Skottland och  flyttade som fyrtioåring ner till södra england Bristol, Han hade 1839 då han tagit del av Fox Talbots tidigare fotografiska experiment kommit på att Kaliumdikromat är ljuskänsligt  vilket var början till gummitrycket, kopparfotogravyren, mmmm.. Hänger ni med, det är nog lika svårt som det kan vara för mig i den digitala fotograin. Det är klart att man lätt blir en nörd även inom detta men det finns mycket utrymme för ödmjukhet oxå. Jag valde att undersöka fotogravyren med en liten baktanke att göra en bok med fotogravyrer som illustrationer det var 1986 jag satte igång, snacka om att valen formar ens liv. Det är spännande och oerhört varierande.  Gummitrycken till exempel växer fram under lång tid. Det tar ett par dagar att preparera pappren som i sig kan ha stora variationer sedan ska gummilösning mm prepareras. Själva arbetsprocessen är lång och svår. Men det blir för det mesta "nånting". Under de längre kurserna så växte bilderna fram mer och mer planerat och fotograferingstekniken utvecklades hos eleverna.  Variationerna i teknik blev många.

Vad vi vill göra med våran fotografi är väldigt varierande och  det är klart att man skulle vilja vara oberoende ekonomiskt och att försörja sig på det man gör, Men då måste man offra en stor del av sin energi på marknadsanpassning. Jag trivs med att hålla på lite som jag gör , med kärlek till hantverket. Och bilder har en sällsam förmåga att berätta en del bilder får mig att sjunka in och bli en del av något.

Ska nu gå ut och sätta mig med en kopp kaffe och en greve hamilton på trappan och lyssna på näktergalen och kanske få höra rördrommen i bakgrunden, sen ner till verkstaden för att förbereda sommarens gummitryckskurser..

Fotograferad med Canon F1 och ett gammalt kodak softfilter på tri-x och sedan scannad och tonad i photoshop..

ha det

mvh

Lasse

2010-05-31 15:18   alf109

Jag tror att ett av problemen med vår tid är att yta, effektivitet och snabbhet har fått så stort utrymme. Det har inneburit att färre inser resans betydelse tror jag. Endast den slutliga bilden räknas, och fort skall det gå, kvantitet går före kvalitet i det mesta.

Fler och fler mår dåligt, ungdomar blir deprimerade och man går in i väggen. Lösningen heter reflektion och eftertanke tror jag. Att återta långsamheten borde vara det viktigaste vi kunde göra, framför allt tillsammans med våra barn och ungdomar.

Just dessa gamla fotografiska tekniker tror jag fungerar som ett balsam för själen, en sorts meditation. Liksom mitt nattfotograferande med storformat, man blir så mycket mer tillfreds när man låter resan vara målet och målet i första hand inte alltid behöver vara resultatet.

Kul att du tar upp dit bloggande om dessa tekniker och annat.

-affe

Svar från Lasse Mellberg 2010-05-31 20:10

Tack Alf, balsam för själen det skulle fler behöva. Nattfotograferandet är vackert skulle bli långa exponeringstider härute på ön. Vi får se hur det går med bloggandet.