spridda nedslag i en hantverkares tillvaro...

vardagsskildring av den tid som varit

Sommaren 1987  jobbade jag på ett mellansvenskt sjukhus och hade hand om dagpatienter, ett gäng kloka gubbar ,vi klippte gräs, lagade cycklar och och gjorde lite småsysslor. På tisdagarna så hade vi en buss och sedan for vi ut till ett ställe där Röda korset drev sommarverksamhet för barn. Vi klippte gräs och städade lite och grillade korv, fikade och käkade solbullar. Han som jag vickade för var en kamrat från lumpartiden i Linköping då jag var på T 1 ;s foto och filmdetalj. Han tyckte jag skulle ha kameran  med mig och fota under dagarna och det gjorde jag.  Innan jag slutade så ordnade jag och  gubbarna en utställning i sjukhusets personalmatsal, mycket uppskattat. När jag nu sitter och tittar på de här bilderna så tänker jag på Sune Jonssons bok Byn med det blåa huset där han skildrar sin hembygd med andra namn på personerna låter egna upplevelser och iaktagelser rinna fritt. Hur är det i dag när vi ska berätta om det allmängiltiga, det vi är människor som möter varandra. Dom här gubbarna är värda en historia. Här finns han som har religösa grubblerier som han kämpar med..ögonen är svarta av inåtvänd ilska.Eller han som blev nerslagen en sommarsöndag när han satt och läste Aftonbladet...När han vaknade så kände han inte igen sig, eller han som blev kvar där hemma tills han plötsligt var ensam och måste titta ut i verkligheten

Och var tar alla dessa vardagsskildringar i vägen. Kanske är de nya digitala medierna en räddning och k lätt tillgängligheten till olika tekniker för att berätta. Det blir mycket funderingar om fotografi och det blir svårare varje år att arbeta med det traditionella analoga som bas och känna sig så inkompetent på att datorbaearbeta sina bilder.Men det kommer väl och blir en spännande utveckling det med.Ska arbeta med digitala negativ i sommar i gummitryckskurserna det ska nog gå vägen. Fast jag vet att det går att göra fantastiska negativ digitalt i dag men det är mycket arbete bakom det.

Bilderna är plåtade med olympus 0m2n 1,8 50 mm zuiko Tri-x D 76

 

 

 

 

.

 

 

 

mvh

 

Lasse

Inlagt 2010-06-03 21:07 | Läst 1783 ggr. | Permalink
Där är dom ju, gubbarna du talade om!
Gillar tonskalan i bilderna, har du skannat kopior?
Ja, gammal trix finns ju inte heller längre, togs ur produktion 2003 har jag för mig, ett mysterium i sig ;)

Viktigt med bilder i sammanhang tycker jag, jag saknar ofta detta i dag, när man ofta jagar det slagkraftiga och inte tar sig tid.

Ju mer jag funderar på det ju klarare blir det att vi i vårt samhälle måste bereda plats och förutsättningar för en fotografi som inte i första hand mäts med kommersiella måttstockar. Tyvärr verkar det som om trenderna pekar åt det rakt motsatta hållet.

Eller för att spetsa till det: Skulle en Sune Jonsson vara möjlig i dagen kulturklimat?

-affe
Svar från Lasse Mellberg 2010-06-04 08:34
Ja det är mycket som försvinner och förändras, tri - x är annorlunda och inte samma gnistrande mjuka kontrast. Nej det är neggen som jag scannat och sedan justerat i photoshopen.
Berättare av Sune Jonssons kaliber kommer att vara sällsynta förmodar jag. Det spektabulära kommer att vara det som dominerar, man får nog träla på med sina vardagsdokumentationer.


mvh
Lasse