En blodig historia

Den nordligaste delen av Prästgatan behöll sitt medeltida namn Helvetesgränd fram till 1885, platsen hade länge ett förskräckligt rykte. I kvarteren bodde under medeltiden stadens bödel, som var både fruktad och föraktad av invånarna. Inte långt härifrån låg stadens galgbacke.

Tankar på Beckholmsbron

Regalskeppet Vasa, Sveriges mest kända örlogsfartyg kantrade och sjönk utanför Beckholmen i Stockholms inlopp på sin jungfruresa, söndagen den 10 augusti 1628.

När Vasa byggdes skulle hon vara en symbol för Sveriges militära och politiska makt samt för Gustav II Adolfs auktoritet som krigarkung, hon utsmyckades med hundratals skulpturer i klara och levande färger,  det lades ner stora kostnader för att dekorera och utrusta skeppet. Vasa var även ett av de största och tyngst bestyckade krigsfartygen i världen när hon byggdes och kallas ofta för "regalskepp", en term som användes om de största svenska krigsfartygen som också var namngivna efter Sveriges riksregalier eller symboler för kungaätten.

Den direkta orsaken till att Vasa förliste var att hon var för instabil för att kunna segla i hårdare vind. Trots att hon inte klarade ett vanligt stabilitetstest när hon låg vid kaj, lät man henne segla därför att Gustav II Adolf utövade påtryckningar för att kunna sätta in henne i sjökriget mot Polen i trettioåriga kriget. Förhör hölls efter förlisningen, men eftersom kungen själv godkänt alla mått kunde ingen dömas som ansvarig för förlisningen.

Den 21a februari 2017, NoFo

Nu i den tidiga gryningen glänser kastanjernas grenverk i det lätta regnet, gatorna är tysta och tomma och jag funderar över hur det kunde bli så här.

I ett hett område på Södermalm i Stockholm, där kaféer kallas Coffice och är inredda med konferensrum, hipsters ägnar sig åt skypesamtal samtidigt som de arbetar på sina datorer och dricker exklusivt bryggkaffe. Priserna för bostadsrätter stiger i höjden och en del av de som bor i kvarteren kämpar för att området skall döpas om till NoFo.

I det tysta pågår en motrörelse, på söndagarna fylls Katarina kyrka av besökare. I de flesta kyrkor landet runt hålls gudstjänster inför tomma bänkar, men här på hippa Södermalm har de lyckats vända trenden så att Katarina är den församling som har överlägset flest gudstjänstbesökare i hela landet, dessutom ökar tillströmningen. Hur kan en kyrka på hippa Södermalm attrahera så många, beror det på att kyrkan är en av få platser i samhället där det finns utrymme för tvivel.

Detta händer alltså i det sekulariserade Sverige, en tid då vi skaffar allt snabbare bredband, vi får allt större valfrihet, allt extremare politiska åsikter hörs, vi får en ny president i världens största demokrati som med bestämdhet säger att jorden är platt, sociala sammanhang faller samman så att samtal snart bara kan föras mellan de som befinner sig i samma bubbla.

Det är en smula förvirrande och jag känner fortfarande tvivel, men så bor jag ju inte i NoFo.

Idag den 20e februari, Mäster Mikaels gata

Mäster Mikael har gett namn åt ett kvarter och åt den del av Fjällgatan som blev kvar på kyrksidan sedan Renstiernas gata sprängts fram genom berget. Det namnet fick också en tid trappan (nu Sista Styverns Trappor) från Fjällgatan upp till Stigbergsgatan - stället för det forna avrättningsområdet - Mikaels arbetsplats.

Mäster Mikael hette Reisuer till efternamn och var från början borgare i Norrköping där hans levebröd var hantering med »häktor, belter, kädier och ringar«. Han åtog sig skarprättartjänsten i Stockholm utan att dessförinnan ha blivit dömd för något brott. Vanligt var annars att någon dödsdömd antog erbjudande om benådning mot att i stället utföra det vanhedrande bödelsyrket.

Mäster Mikael tillträdde sin tjänst den 3 februari 1635 och hans tjänstetid varade nästan på dagen i 15 år. Han tjänade under den tiden, tillsammans med sin familj, ihop så pass mycket att han kunde skaffa sig ett hus i närheten av det nuvarande området för Renstiernas Gata.

Den sista januari 1650 blev en olycksdag för Mikael. Han hade tidigare dömts för att ha hyst en från staden förvisad »häktmakare och landstrykare« Paul Andersson i sitt hus. Men Andersson kom än en gång tillbaka och togs emot av Mikael. De drack brännvin och råkade i gräl. Mikael hämtar ett svärd. Under handgemänget har Paul Andersson spetsat sig själv på klingan, påstår Mikael. Men rätten tror honom inte och den 20 mars faller hans huvud för en ny mästermans bila.

Natt i byn

Idag blir det en bild från en hemlig plats som jag särskilt gillar: La Rue Obscure i vår franska stad. Det är en magisk, romantisk men också mycket mystisk och kanske lite skrämmande när man är ensam i natten. Det är en plats där tiden har stått stilla i flera århundraden.
La Rue Obscure är en 130 meter lång gata under stadens hus, gatan som är från 1300-talet  var en del av försvarsanläggningen mot havet, eftersom den ligger under staden så var det möjligt att förflytta soldater utan att de blev upptäckta.