En dag som börjar och slutar i rosa

En mörk och kall höstdag är det väl ok att man drömmer sig tillbaka till en dag vårt franska hus.

Morgonljusets rosa ljus sveper in över Cap Ferrat och båtarna i bukten när jag åker iväg för att köpa morgonbröd på bageriet.

Min äldsta son och jag tar som vanligt en promenad/joggingtur runt Cap Ferrat 12 km innan lunch, lunchen lagar vi numer hemma och äter i skuggan på terrassen, resten av familjen softar för det mesta fram till lunch.

Denna dag promenerar vi ut till Saint Jean och dricker kaffe på ett stamcafé, Freja får bada på vägen.

När vi kommer hem på eftermiddagen så kollar jag om druvorna börjar mogna, de ser fina ut och det kommer nog att bli ok vin.

Resten av dagen tar vi det lugnt hemma, lagar mat, spelar lite kort och umgås. Solen går ner och än en gång blir ljuset rosa, vi sitter kvar på terrassen till dess att det är för mörkt för att sitta ute på terrassen, då är det dags att lägga sig.

Närgräns

De sista löven hänger kvar på grenarna och de löv som har fallit täcker marken i rött och guld.

Ännu en morgon när jag testar min nya vän RX1r.

Att fånga en katt med 14 mm lins

Man skall ha koll på sina kameror, i morse tog jag med en kameraväska på hundpromenaden, i en buske gömde sig en katt, det såg så kul ut att jag kände att jag måste ta en bild.

Upp med kameran för att upptäcka att jag har ett Nikon 14 mm F2,8D på min Nikon D750, det var inte vad jag hade planerat. Strunt samma, jag tar en bild på katten i busken, den tittar förstummat på min kamera, antagligen undrade den vad jag ville.

Ny kärlek

Normalt skriver jag aldrig någonting om utrustning, den skall bara fungera och göra som jag vill.

Idag skall jag göra ett undantag, jag har i alla år drömt om en fick-kamera som tar de bilder jag vill ha.
Den finns och det är en helt ny kärlek för mig, det känns som att jag är otrogen mot Nikon, min följeslagare i över fyrtio år. Det kanske är en ålderskris, fast det tror jag inte.

Sony RX1r, en lite plutt med ett fast 35 mm objektiv och fullformatsensor, vad kan den då?

Jag tog några testbilder när jag var ute med Freja vår hund i morse.

Menton

Idag fortsätter jag resan längs Via Julia Augusta till Menton, vägen som under romartiden förband Placentia (nu Piacenza) med Arelates (nu Arles), del av vägen går idag längs Rue Longue i den gamla staden.

Stadens historia går tillbaka till förhistorisk tid, men den första registrerade bosättningen av staden var omkring år 1000, då Ligures bodde här och greven av Ventimiglia grundade Château de Puypin. Mycket av stadens medeltida arkitektur visar ett liguriskt inflytande som långsamt bleknade och ersattes av en barockstil under den sena renässansen. Från 1300-talet till mitten av 1800-talet tillhörde staden kungafamiljen Monaco, Grimaldis. År 1861 separerade den officiellt från Monaco och blev en del av Frankrike. Runt den här tiden blev det ett populärt resmål för semesterturister.

Under andra världskriget annekterades staden av Italien, vilket resulterade i en period med ekonomiskt välstånd på grund av ökad handel med det välmående landet. Men medborgarna var skyldiga att anta italienska lagar och tullar. Senare togs staden över av Tyskland, men befriades snart av de allierade makterna och återvände till Frankrike.

Under andra hälften av 1900-talet återfick Menton sin status som "Frankrikes pärla" och började ta emot turister igen. Idag ses staden av många som ett soligt, tyst alternativ till mer trånga och turistiga städer som Monaco och Nice.